(Jul)festkläder till Natasha och Lucius

Klicka här och här för dockorna.
Klicka här och här för kläderna.

Hade tänkt spåna kring julfestligheterna på Amaryllisenborg hos familjerna Dicane och de Valessonie, men som ni nu vet så blev det ändrade planer för min del. Hur som helst så ritade jag de här kläderna till Natasha och Lucius dagen före olyckan den 15 december och kom mig på naturliga grunder inte för att färglägga dem förrän en knapp vecka senare.
     Mina planer var att presentera Natashas gammelfaster Selma Sesti och tremänningar Magdalena och David (som bor tillsammans i en stor gård i skogarna utanför Prudedbo då syskonens föräldrar har toppjobb utomlands och inte kan ta hand om dem) och sedan göra ett ”julinlägg” – men deras presentationsinlägg är längre än vad jag tror att jag för tillfället orkar skriva. Men jag kommer att skriva det så fort jag känner att jag orkar det, och inspirationen är det inget fel på! =)
     Men kläderna intill är tänkta för i främsta hand julfestligheter, och jag vill inte vänta med att posta dem tills julen är över, och idag är det ju som sagt juldag.
       Så därför gör jag det nu utan att skriva så mycket runt dem. Dock tycker Natasha att en röd klänning går året runt (och sin fina pälsstola går finfint till vinterns alla fester), och Lucius är så stolt över sin sobra vinröda sammetsrock och guldbroderade blå väst att han gärna bär stassen lite närhelst det passar. I handen bär han en diktbok eftersom han gärna förgyller de flesta fester med att recitera de vackraste poem. Så även om kläderna här är lite ”juliga” så är de utsökta festkläder efter det senaste laritanska överklassmodet. =)
       Jag tänker inte skriva så mycket mer denna gång, mer än att ni ska se fram emot att se familjen Sesti såsmåningom. Jag ska heller inte lova något bestämt ännu, men jag tror det skulle kännas kul att göra fler karaktärer i den här klippdocksserien. Det kommer att bli mer fart på ”Meronia och Prudedbo” när jag blir piggare och starkare igen! =)

En julängel (i vilans tider)

Trevlig helg och god fortsättning på er!
En dryg vecka efter olyckan (som jag berättade om i föregående inlägg) är jag på bättringsvägen och orkar mer och mer för varje dag! Är så glad för det! =) Dock har jag inte lämnat mitt hem sedan den 16:e då jag kom hem från sjukhuset, och så kommer det att förbli ett tag. Så det blir ingen mellandagsrea för mig i år – men det positiva med det är att julklappspengarna och alla presentkort kommer att räcka längre! =D
     Det succesiva tillfrisknandet har givit mig tillbaka orken att rita litet, och så länge jag inte blir störd av övriga intryck utifrån går det nu åter utmärkt! Vilan har också givit mig lite nya idéer, varav denna eleganta julängel är en utav dem. Tänker inte skriva så mycket så att jag inte tar ut mig, men att rita en ängel kändes bara helt rätt för mig nu – dels för att det passar in i årstiden, men framförallt för att jag verkligen måste få säga att jag hade änglavakt! Vet ni, trots att jag flög upp på en motorhuv, kraschade in huvudet i en vindruta och gjorde en rejäl luftfärd har jag knappt ens blivit blå! Så tur, det hade jag! 
       Detta mini-klippdocksprojekt blev mycket lyckat, och det framförallt för att jag inte tvekade inför idén. Så fort denna ängel uppenbarade sig i mitt huvud tog jag fram mina ritattiraljer och skapade henne och hennes båda kostymer igår och i förrgår – mitt i julfirandet. Jag brukar ofta vänta så länge med vissa spontana idéer att inspirationen dör, men nu har jag bestämt att jag ska försöka undvika det så långt som möjligt! Kanske gör jag det för att jag tänker för storskaligt, men nu ser jag att de små klippdocksprojektet blir minst lika lyckade! Jag tror att jag ska göra mer av dem framöver! =)
        Så, jag ville få till en stark julkänsla över min ängel, men göra henne originell och genomarbetad, men inte för prålig, samt få henne att se både gammaldags, kitchig och modern ut – såsom jag brukar vilja ha det. Hon fick en festlig kostym och en högtidlig – jag tror ni kan se vilken som är vilken. =) Det svåraste att rita snyggt var änglavingarna, eftersom jag inte ritat någon ängel på åtskilliga år – än mindre någon som klippdocka. Men, här är hon i alla fall.

Natasha på bal

Klicka här för dockan.
Klicka här för kläderna.

Mamsell Natasha Dicane har en väldig förkärlek för balklänningar, och jag själv för att rita dem – och eftersom jag idag fyller 21 och det närmar sig både Nobelfest och jul känner jag att det passar sig ypperligt med något riktigt festligt på bloggen! =)
       Som jag berättade i tidigare inlägg så är Natashas familj ursprungligen en vanlig laritansk medelklassfamilj, men tack vare att de gjort sig nyrika på investeringar i skogsbruk och på att vara delägare i slottet och golfresortet Amaryllisenborg (hos grevefamiljen de Valessonie) så har de fått en plats i den finaste societeten. Därför har Natasha, hennes syster och hennes mor både råd och goda skäl till att använda de elegantaste balklänningar! Balklänningar har dessutom en annan positiv innebörd för Natasha, och det är därför att hon bara ÄLSKAR att designa dem (och givetvis skissar hon upp fler modeller än de hon låter sy upp åt sig själv).  
    Många prominenta adelsdamer har konsulterat henne i fråga om festkläder, likaså några fina fruar till statsråd i Laritaniens regering, och det ryktas om att självaste drottning Minerva och prinsessorna Marina och Iréhne blivit intresserade av mamsell Dicanes klädkonst.
      Hon har dock inte själv tagit ett enda stygn sedan hon gick på högstadiet och insåg att hennes naturliga förmåga för sömnadskonsten var vida underlägsen de kreationsidéer hon tecknade ner. Tack och lov finns det dock i Prudedbo två skickliga sömmerskesystrar som tillhör familjerna de Valessonies och Dicane Sisgiplis innersta vänkrets (dock anses de två rätt irriterande eftersom de jämt och ständigt ägnar sig åt löst byaskvaller och överreagerar på veckotidningarnas halvdana skräcknoveller – men deras hantverksskicklig räddar alltid deras allmänna anseende). Och i Meronia finns många proffsskrädderier där Natasha är stamkund. =)
        Det är två typer av baler som Natasha och hennes familj och vänner brukar gå på, och ibland även själva arrangera; nämligen de formella och de privata. De formella är de flådiga societetsbalerna i Meronia med gäster från det laritanska samhällets toppskikt,  som dessutom inte helt sällan har kunglig närvaro . De privata är bland annat den sommarbal som varje år arrangeras på Amaryllisenborg i samband med en golftävling som är mycket populär, och den nyårsbal som Prudedbos borgmästarpar varje år står värdar för. Det är baler där allt från bönder till grevar och kommunfullmäktigeledamöter samlas, men egentligen är det inte mycket förutom det som skiljer baltyperna åt och gränsdragningen är inte fullt så sträng och konvenanstrogen som det låter.
     I själva verket är den rätt luddig, och det händer då och då att typerna slås ihop vid speciellt festliga händelser. De ovannämnda exemplen på privata baler är något som invånarna i Prudedbo alltid ser fram emot, och Natasha kan intyga att de är lika trevliga och eleganta tillställningar som de formella.
      Som nog är väntat så kräver de formella balerna en extravagant klädsel medan de privata tillåter en enklare festskrud. Den riktigt eleganta vinröda sammetsklänningen med stort släp och intrikata guldkantade flerfärgade detaljer till vänster i bilden ovan är en av Natashas allra finaste klänningar för en formell bal på ett riktigt elegant och mondänt societetspalats i Meronia. Hon har också burit den på en av de baler för allmänheten som drottning Minerva en gång i halvåret anordnar på det kungliga slottet (men någon riktig kunglig galabaluns har hon ännu inte blivit inbjuden till).
        Den mer stilrena rödrosa klänningen till höger är för en privat bal hemma i Prudedbo. Den tillhör Natashas personliga favoriter med den lotus-inspirerade urrigningen, och då hon gillar de formella balerna för möjligheten att klä upp sig i de mest extravaganta kreationer gillar hon de privata för den lättsamma stämning som brukar råda bland gästerna under dem. Men hon vet att bara för att de privata balklänningarna och dess asscesoarer bör vara av enklare modell så behöver de minst av allt vara mindre eleganta. Och givetvis vet hon att uppskatta en sådan stilig och charmant kavaljer som Lucius oavsett. =)

En drottningklänning i fantasystil till Annissa

Klicka här för dockan.

Jag fortsätter rita fantasyklänningar till min bloggklippdocka, och den här eleganta galaklänningen värdig en drottning i ett sagoland i mörklila och turkost med den klassiskt kungliga hermelinpälsen ritade jag för snart två veckor sedan inspirerad av boken ”Stardust” men jag glömde att posta den.
        Jag har egentligen ingen given anledning till varför jag ritade den här klänningen, jag ville bara rita något vackert och väldetaljerat som inte har samma medeltidsstil som mina andra fantasyklänningar till Annissa. Jag blev mycket, mycket nöjd – speciellt med den sirliga drottningkronan och färgkombinationen!
        Jag är ganska oinspirerad till att skriva något längre inlägg om den här kostymen, för jag har inte så mycket mer att skriva om den än det jag redan skrivit, så jag låter den tala för sig själv!

En Diorinspirerad aftonklänning från 1955 till Annissa (inspirerad av ”Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet” av Eva Rice”

Klicka här för dockan.

Under julhelgen läste jag den här underbara boken, som hade den effekten på mig att jag reste till 1950-talets Innelondon med rockmusik, tjusiga societetsfester och eleganta Diorklänningar!
    Huvudpersonen Penelope Wallace är visserligen ingen fashionista, det säger hon själv, men när hon blir bjuden till det moderna hotellet Ritz på förlovningsmiddag som en del i en svartsjukeplan (vilken jag berättade om i min recension), inser hon att hon behöver något riktigt vackert. Och plötsligt en kväll upptäcker hon att hon har fått en drömklänning med skor och allt av killen som vill ha tillbaka sin tjej. Från den episoden har jag hämtat följande citat:

”Inuti låg massor av rosa och vitt silkespapper som doftade dyrt och inuti silkespappret låg någonting med en etikett som fick mitt hjärta att skena. Selfridges. Som ett barn vid den efterlängtade fiskdammen stoppade jag in handen och drog ut någonting mjukt och svart med världens underbaraste glitter. Det var en klänning, en perfekt, ljuvlig drömklänning av ett slag som jag aldrig hade kunnat tänka mig men som jag nu, när jag stod där och höll den i handen, inte kunde tänka mig att leva utan. (…) Visst, den var sedesam, men aldrig tidigare hade jag burit någonting som fick mig att känna mig så kvinnlig. Det första jag tänkte när jag tittade mig i spegeln var att jag såg ut att kunna föra en mycket sofistikerad konversation och det gav mig en chock, men framför allt gjorde det mig ivrig”
(Ur ”Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet” av Eva Rice)

Och som ni nog förstår insåg jag genast att jag var tvungen att rita min egen version av den klänningen till min bloggklippdocka! Aftonklänningar i 1950-talsstil är särdeles eleganta, och eftersom Christian Dior var innedesignern vid den här tiden antar jag att det var en sådan klänning Penelope fick. Det tog ett tag innan jag ritade den, men ack så nöjd jag blev! Jag hämtade inspiration från denna bok, och från den här klänningen. 1955 har jag skrivit ut för att det är det året berättelsen utspelar sig, och ”Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet” av Eva Rice är en bok jag verkligen rekomenderar för dig som vill läsa en stilfull romantisk komedi med äkta känsla och vintageatmosfär (gärna i brittiskt stuk).
     Själv skulle jag hemskt gärna vilja läsa något mer i samma stil, så ge mig gärna tips om ni har några!

Annissas kalasgalna festklänning – för ettårsjubileet av min blogg!

Klicka här för dockan.

Sådärja! 2010 års första blogginlägg och den första nya stassen till Annissa på flera månader! Anledningen till det är att jag varit fullständigt oinspirerad att blogga den senaste tiden, och därför prioriterat andra saker. Och hade det inte varit för en viss liten speciell sak så skulle jag nog inte ha postat den här klänningen heller – det är nämligen så att min blogg i dagarna fyller 1 år! Och vad kunde ha varit mer passande än att rita en uppseendeväckande festklänning dekorerad med de saker som kännetecknar både mig och min blogg, givetvis! 
     Titta noga på den här klänningens alla aplikationer; här har jag ritat in klippdockskostymer (både utklippta och outklippta), en uggla, en laptop med en mus, pappersark med skrift på och en skissbok med utrivna blad samt en hel del annat kul! På skorna och i håret har jag placerat de flikar som i alla tider suttit på klippdockskläder, och de består också hennes halsband av! Och för att komma in på den litterära sidan har jag på kjolen skrivit in titlar på några av de böcker jag under det gångna året recenserat! I handen har jag ritat in ett champagneglas, bara för att förstärka det festliga i mitt lilla ettårsjubileum :-), och i den andra en bok – av givna anledningar…
     Jag är faktiskt riktigt nöjd med den här kreationen, den blev bättre än den såg ut från början och jag gillar hur den rosa och vita färgsättningen med blå inslag skapar kalaskänsla och hur alla detaljer ger en känsla av lite tokglad seriestil. Och får jag säga det själv så tycker jag att jag överträffat min egen kreativitet i denna humoristiska klänning! Jag känner mig uppiggad av att titta på den, och det hoppas jag att jag inte blir ensam om!
     Så, jag är inte den typ som gillar att summera höjdpunkterna under det bloggår som hunnit gå, och inte heller den som tycker att ett helt år gått så fort (jag skriver det i alla fall inte ;-))! Men jag tänkte visa mina personliga bloggfavoriter. När det gäller Annissas kostymer är det den samiska kolten från februari, och den vinröda empireskurna ”hjärter dam”-klänningen från samma månad. Men pilblads- och lönnlövsklänningen från oktober och den mörklila fantasyinspirerade empireklänningen från maj märker också ut sig i mängden. På bloggstatistiken har jag under året sett att 1700-talsklänningen, 1850- talsaftonklänningen och Odysséklänningen varit särskilt populära hos mina besökare. Och favoritböckerna under året är dessa; ”Stolthet och fördom”, ”Gösta Berlings Saga”, ”En herrgårdssägen” och ”Damernas detektivbyrå”! (Såg för övrigt idag att det just kommit en ny bok i den serien!) Fast jag måste bekänna att jag inte hunnit läsa så mycket som jag önskat under året, och efter tre avbrutna böcker på rad under hösten var läslusten död ganska länge, men är åter tillbaka (problemet är att jag har lite tid nu, dock).
      Jag tänker inte lova något inför 2010 när det gäller bloggen, men jag hoppas att det ska bli tätare melllan inläggen och mer inspiration och mer bokrelaterat. Jag hoppas ju på fler besökare, också.

Tematrio – kalas

Lyran har en rolig bokutmaning varje vecka där man ska lista tre böcker som på något vis passar in på veckans valda tema. Den här veckan är det kalas och festligheter i litteraturen som gäller. Och här är mina val:
1. Vem minns inte ”Taberaset i Katthult”? Visserligen har jag bara sett filmen, men det är ju ändå från litteraturens värld, och den berättelsen är alltid lika underbar att ta del av. Så mycket värme, omtanke och medmänsklighet Emil och Alfred visar de stackars svultna fattighjonen! Sedan är det så kul att se hur Komandoran får på plytet! Det är nog en av mina Astrid Lindgren-favoriter, denna härliga berättelse!

2. Julmiddagen på Ekeby i Selma Lagerlöfs ”Gösta Berlings saga”. Också en julfest, fast av ett helt annat slag än det ovannämnda. Dramatiken, rivaliteten  och spänningen är tät, och beskrivet på ett så utomordentligt vackert och mustigt språk! Det är här majorskan förvisas, och jag skulle nog vilja hävda att det är den här julmiddagen som är den riktiga inledningen av den boken.

3. Alla fylleslag i Mikael Niemis ”Populärmusik från Vittula”. Särskilt minns jag släktfesten där de gamla gubbarna dricker sig redlösa och det där bröllopet. Det är hutlöst äckligt och vidrigt, men så underhållande berättat! Den alkoholkonsumtionen glömmer man inte i första taget!

En rolig galaklänning med fåglar till Annissa

Klicka här för dockan.

Jag lovade i ett tidigare inlägg att jag skulle rita en vårinspirerad klänning med fåglar till min bloggklippdocka Annissa. Och nu har jag gjort den.
    Jag älskar fåglar, mycket därför att vi i min familj har prytt vår skogsträdgård med ett fågelbord som dessutom är otroligt välbesökt. Det är så roligt och nästan mediterande att titta på de olika söta småfåglarna. Blåmes och rödhake är mina favoritarter, och förekommer i dekoren på denna klänning, liksom arterna turkduva, pärluggla, bofink, tofsmes, svart vit flugsnappare och koltrast. OBS! Det är bifogade läten på flera av dessa sidor!
    Jag hade tänkt rita ut fler arter på modellen, men hade inte tillräckligt med inspiration och ork. Jag valde svarta fågelsilhuetter och små guldpärlor istället. Jag kände för att hitta på en annorlunda och originell modell med lite roliga detaljer.
    Inspirationen kommer från en klassisk filmkostym, som det finns bilder på här, men jag har gjort en egen tolkning av den, som ni kan se. Jag har lagt till lite mer färger också. Jag tänkte ha klänningen vit först, men tyckte att det blev lite trist och vald blått och rosa till.
    En annan rolig detalj är att de fågelformade guldsmyckena är baserade på smycken som jag själv äger (fast jag har inte använt dem på ett tag). Fåglar är mycket dekorativa på kläder och smycken, tycker jag.
    Vi verkar vara många som fascineras av fåglar, och dessutom är det ju så många arter som är så ofantligt vackra. Exempelvis bergfinken, som jag nästan tycker ser ut som en fågel som kunde leva på den afrikanska savannen med sina färger. Faktum är att det är en art som vi brukar ha vid vårt fågelbord vid denna tid på året.
    Fast jag tror ändå det är få av oss som gillar skator och måsar (de senare var tillräckligt aggresiva och hungriga för att förstöra en söndagspromenad för en dryg vecka sedan). Jag har en förkärlek för fågelböcker, både de med tecknade illustrationer och riktiga färgfoton med mycket hög kvalitet. Jag äger flera stycken, varav många är presenter.

Kronprinsessan Victoria som klippdocka (min hyllning till den kungliga förlovningen)

Större bilder och fler kläder här, här och här.

Jag kan inte förbigå gårdagens stora nyhet om kronprinsessan Victorias och Daniel Westlings förlovning här på min blogg! Det är helt enkelt en alldeles för glad nyhet för att inte kommentera, och sanningen är den att jag en rätt lång tid gått och väntat på den, för jag är en av de många som verkligen tycker (och känt ganska starkt för) att Victoria och Daniel ska få gifta sig, och när jag fick höra nyheten om deras förlovning igår eftermiddag trodde jag knappt att det var sant och det tog ett par timmar innan det landade (och till på köpet känner jag en slags ”dagen efter”-känsla som brukar komma efter glada nyheter och festliga tillfällen idag).  Kronprinsessan Victoria är lite av en förebild för mig, och jag tycker det är väldigt roligt och intressant med europas kungahus (och nu blev det svenska bra mycket roligare :-))! Att jag också är mycket förtjust i romantik och vackra kärlekshistorier, både verkliga och fiktiva, med lyckliga slut gör denna glada nyhet ännu härligare! (Det var också kul att se hur glada alla nyhetsuppläsare på TV:n var igår kväll.) Jag har faktiskt inte varit så glad för något på länge, och nyheten omkullkastade mycket av min kvällsplanering (jag tog dock förnuft till mig och bestälde denna och denna bok för litteraturvetenskapen, två tunga klassiker).
   Jag som är Jane Austen-fan tycker att Victorias och Daniels kärlekshistoria påminner lite om en av hennes romaner, även om Austen inte skrev om människor så högt upp i samhällshierarkin (det har nog förekommit mycket stolthet och fördomar samt förnuft och känsla :-)). Alla andra jämför med folksagorna, och det är definitivt inte fel, men jag tycker att det är kul med ett alternativ och gör därmed en lite annan liknelse. Hur som helst så är en tokpositiv nyhet alltid välkommen, för de är så få.
   Lyckligtvis hade jag ritat en klippdocka av kronprinsessan Victoria för två år sedan, och hennes kläder är avbildningar av kläder som hon burit på riktigt (som jag sett på foton och filmer), men jag tröttnade på projektet. Jag har länge tänkt att lägga ut denna klippdocka från mitt arkiv på min blogg, och nu fick jag verkligen ett gudomligt tillfälle för det. Min Victoria-klippdocka får helt enkelt bli en hyllning till hennes förlovning.
   En annan kul sak är att jag sett en del exempel på klippdockor föreställandes kronprinsessan som barn, men inte någon som vuxen, så därför ritade jag henne som vuxen.  På Svensk damtidnings hemsida finns massor att läsa  om förlovningen, och hovreportern Jenny Alexanderssons blog är att rekomendera.

Annissas kaffebruna aftonklänning (inspirerad av min stora förkärlek till kaffe)

Klicka här för dockan.

Det verkar som om jag inte kan sluta att inspireras av olika sorters förfriskningar i form av ”mat” och ”dryck” 😉 för mina kreationer till bloggklippdockan Annissa, men där finns det ju mycket att ”ta av”, bara fantasin finns (och det gör den ju uppenbarligen).
   Hursomhelst, uppslaget till denna aftonklänning kommer från min förkärlek till kaffe, och jag vill helst ha mitt kaffe svart (ibland dricker jag dock cappucini när jag går på kafé, men det är inte jättevanligt), och gärna tillsammans med någon slags sötsak, helst något med choklad i, då jag tycker att kaffe och choklad är en underbar kombination (kanske passar smaken av choklad och kaffe så bra ihop för att båda varor har sitt ursprung i bönor, jag vet dock inte).
    Jag och min familj avslutar alltid middagen med kaffe, och det är knappt att jag kan vara utan det (bara vissa kvällar). Det är en perfekt avrundning till och med på den gråtristaste vardagsrätt. Jag dricker morgonkaffe på helgerna och när jag inte är ensam hemma (jag tycker det är onödigt att brygga kaffe bara för en person, och mickroungsvärmt kaffe smakar allt annat än bra).  Varje gång jag åker ner till högskolan i Gävle (jag bor inte där, ännu) börjar jag dagen med en kopp kaffe i fiket innan dagens föreläsning, och förutom att det är något av det mest njutningsfulla jag vet så gör det mig skärpt och allert (så att jag inte somnar, eftersom jag är en rätt morgontrött person). Och då jag de gångerna fikar ensam finns det ingen som gör påpekanden om onyttiga tillbehör, så det brukar bli chokladboll eller kladdkaka till :-)!
   Jag ska inte tråka ut er, eller fresta er ifall ni också är kaffeälskare, mer med att berätta om mina kaffevanor. Jag ska berätta lite om dagens kreation och hur jag tänkte när jag designade den, istället.
    Jag kände att jag ville rita något med lite retrokänsla (för jag tycker att den här klänningen har det) och istället för den ankellånga vida kjolen på ”kolsyremaskinklänningen” tyckte jag det var dags att rita något med en smalare kjol, och med tanke på strävheten i svart kaffe tyckte jag att en sådan modell passade. Svart kaffe är också något mycket enkelt, utan ”krusiduller”, och det valde jag att symbolisera med denna sparsmakade modell, till skillnad från ”chokladklänningarna”. Vridningen på livets drapering och släpet (som inte sitter ihop med kjoldelen, utan hänger ”löst” utanpå) är egentligen bara där för att skapa elegans och tillföra modellen det där lilla extra. Något annat kul är, fast det inte syns så bra, att små ”kaffebönor” utgör dekor på livet och i smyckena.