Kronprinsessan Victoria som klippdocka (min hyllning till den kungliga förlovningen)

kronprinsessanvictoria1miniStörre bilder och fler kläder här, här och här.

Jag kan inte förbigå gårdagens stora nyhet om kronprinsessan Victorias och Daniel Westlings förlovning här på min blogg! Det är helt enkelt en alldeles för glad nyhet för att inte kommentera, och sanningen är den att jag en rätt lång tid gått och väntat på den, för jag är en av de många som verkligen tycker (och känt ganska starkt för) att Victoria och Daniel ska få gifta sig, och när jag fick höra nyheten om deras förlovning igår eftermiddag trodde jag knappt att det var sant och det tog ett par timmar innan det landade (och till på köpet känner jag en slags ”dagen efter”-känsla som brukar komma efter glada nyheter och festliga tillfällen idag).  Kronprinsessan Victoria är lite av en förebild för mig, och jag tycker det är väldigt roligt och intressant med europas kungahus (och nu blev det svenska bra mycket roligare :-))! Att jag också är mycket förtjust i romantik och vackra kärlekshistorier, både verkliga och fiktiva, med lyckliga slut gör denna glada nyhet ännu härligare! (Det var också kul att se hur glada alla nyhetsuppläsare på TV:n var igår kväll.) Jag har faktiskt inte varit så glad för något på länge, och nyheten omkullkastade mycket av min kvällsplanering (jag tog dock förnuft till mig och bestälde denna och denna bok för litteraturvetenskapen, två tunga klassiker).
   Jag som är Jane Austen-fan tycker att Victorias och Daniels kärlekshistoria påminner lite om en av hennes romaner, även om Austen inte skrev om människor så högt upp i samhällshierarkin (det har nog förekommit mycket stolthet och fördomar samt förnuft och känsla :-)). Alla andra jämför med folksagorna, och det är definitivt inte fel, men jag tycker att det är kul med ett alternativ och gör därmed en lite annan liknelse. Hur som helst så är en tokpositiv nyhet alltid välkommen, för de är så få.
   Lyckligtvis hade jag ritat en klippdocka av kronprinsessan Victoria för två år sedan, och hennes kläder är avbildningar av kläder som hon burit på riktigt (som jag sett på foton och filmer), men jag tröttnade på projektet. Jag har länge tänkt att lägga ut denna klippdocka från mitt arkiv på min blogg, och nu fick jag verkligen ett gudomligt tillfälle för det. Min Victoria-klippdocka får helt enkelt bli en hyllning till hennes förlovning.
   En annan kul sak är att jag sett en del exempel på klippdockor föreställandes kronprinsessan som barn, men inte någon som vuxen, så därför ritade jag henne som vuxen.  På Svensk damtidnings hemsida finns massor att läsa  om förlovningen, och hovreportern Jenny Alexanderssons blog är att rekomendera.

En klänning från ca.1839 till Annissa (inspirerad av Det går an av Carl Jonas Love Almqvist)

1839klanninggronrodminiKlicka här för dockan.

Igår läste jag ut Det går an av Carl Jonas Love Almqvist. Men till skillnad från Mot fyren tänker jag inte skriva någon recension på den (den ska jag däremot skriva en analys på för högskolestudierna). Jag tyckte den tyvärr var ganska tråkig och händelselös, trots att den klassas som en levande klassiker och väckte uppståndelse när den gavs ut första gången.
    Den handlar om sergeanten Albert och glasmästardottern Sara Videbeck som träffas på en ångbåt som går över Mälaren en sommardag och de blir förälskade. De forstätter sedan sin resa med häst och vagn till Lidköping, där Sara bor och har sin glasverkstad (som hennes mor, som är änka, äger). Hela berättelsen går ut på att Sara vill ha Albert som livskamrat, men vägrar gifta sig med honom eftersom äktenskapet bara gör folk olyckliga.
  Boken är bara drygt 90 sidor tjock och hela berättelsen utspelar sig under parets resa och karaktärerna är också mycket få, så på det sättet liknar den mer en novell.  Jag hoppades att denna bok skulle innehålla mer, men mina förväntningar var för höga. Men den har ändå sin egen charm.
    Annissas klänning är i stil från det år då Det går an gavs ut första gången, nämligen 1839. Det är en vardagsklänning, eller Day dress, som det heter på engelska (det tycker jag är en bättre beskrivning). Det karaktäristiska för det sena 1830-talet och tidiga 1840-talet är vidderna som sitter på nedre delen av ärmarna, tidigare under 1830-talet satt de vid axlarna (jag ritar en sådan klänning någon annan gång).  Jag tog inspiration från den här klänningen från ungefär samma tid till Annissas. Här, här och här finns andra fina exempel.
    Jag valde en enklare stil, och jag tror att den kvinnliga huvudpersonen i Det går an, Sara Videbeck, skulle kunna bära den här klänningen. Men den här klänningen är INTE baserad på boken, utan endast inspirerad av den.
    Tyvärr är den här boken för kort för att göra rimliga karaktärsklippdockor ur (de byter nästan inte kläder någon gång under berättelsens gång). Därför ritade jag en klänning i stil med tiden då den utspelar sig till Annissa istället, för jag vill ju inte missa ett tillfälle att designa en ny historisk kostym!
   Jag hoppas att Jane Eyre, som jag ska läsa härnäst, är bättre och mer ”klippdocksvänlig” (den utspelar sig vid ungefär samma tid).

Recension: Mot fyren (1927) av Virginia Woolf

Jag skrev i gårdagens inlägg att jag skulle posta min första bokrecension på bloggen inom några dagar, och den kommer redan nu!

motfyrenFörst och främst var det här ingen bok jag valde att läsa för skojs skull, utan den ingick i litteraturvetenskapskursen jag läser (det roliga med den utbildningen är att man kommer i kontakt med böcker man aldrig skulle ha läst annars).
    Den här boken är ingenting för nybörjarläsare, måste jag skriva ut omgående, eftersom den är mycket svårläst (även för en relativt läsvan människa som jag), men bara man kommer på hur man ska förhålla sig till det Wirginia Woolf (översatt av Ingalisa Munck och Sonja Bergvall) skriver i sin roman Mot fyren (originaltitel: To the lighthouse) så är det en rätt bra bok, inte minst när det gäller språket, som är som ett konstverk, snarare än ett berättande.
     Historien i sig är inte så mycket för världen. Den kretsar kring familjen Ramsay på ön Skye (jag tror det är Nordengland eller Skottland) och deras sommargäster. De planerar att göra en utflykt till en fyr i närheten, vilket den yngste sonen James ser fram emot mycket starkt, men hans far, som är proffessor, säger att den inte kommer att bli av på grund av dåligt väder.
    Utflykten blir heller inte av, utan första världskriget bryter ut. Det hinner gå hela tio år innan utflykten till fyren blir av, och då har familjen Ramsays sommarhus blivit fallfärdigt och modern och två av barnen i familjen har dött (sonen stupade och dottern dog i barnsäng). Boken slutar precis när de kommer fram till fyren.
   Det händer inte så mycket mer när det gäller den yttre historien, resten av de ca. 270 sidorna utspelar sig i karaktärernas inre. Vi får veta så lite om karaktärernas yttre egenskaper att det blir svårt att placera dem, och jag tycker mer att de blir som lite halvanonyma tankefunktioner, eller hur jag ska beskriva det.
    Spännande är i alla fall att Virginia Woolf gör de små sakerna till stora på ett mycket speciellt sätt. Hon vänder också helt om synen på vad som är viktigt (de stora händelserna som kriget och karaktärernas död beskrivs kort inom parenteser) och därmed blir den annars ganska småtråkiga och vardagliga historien rätt underhållande.
   Boken är uppdelad i tre delar; den första handlar om spekulationerna kring huruvida utflykten kommer att bli av eller inte, den andra om de år som går emellan (den är mycket kort) och den tredje när tio år har gått och utflykten så blir av. Tidsbegreppet är mycket speciellt, de första 90 sidorna utspelar sig under en kväll, de andra ca. 30-40 under en tio årsperiod och resten av sidorna under en förmiddag. Det tycker jag är både onödigt fritänkande, men samtidigt genialt på något märkligt sätt.
    Första delen tyckte jag var medryckande och jag fick verkligen klart för mig vilken kyla som finns mellan familjen Ramsays medlemmar; inte minst mellan fadern och sonen James, men sedan tappade jag intresset en aning och tyvärr blev det lite väl drygt mot slutet, och jag kände mig rätt lättad över att jag läst ut boken.
     Jag kan inte bedöma historiekompositionen eftersom den är så annorlunda, utan den här boken tycker jag bör ses som ett slags litterärt konstverk snarare än en berättelse. Konstfullheten däremot är mycket stor och romanen lutar starkt åt poesihållet (även om jag nästan inte läst poesi). Som jag skrev så är språket fantastiskt stilfullt. 
    Överlag gillade jag den här boken rätt mycket, men den kräver stor läsvana. Tålamod är också bra att ha om man ska läsa den här typen av litteratur. Men jag rekomenderar den här romanen om man inte är så bunden vid klassiskt komponerad litteratur med tydliga historier, och gillar fritänkande författande.
    Jag skulle aldrig ha läst den här boken om den inte ingått i min utbildning.

Annissas vinröda ”hjärter dam”- balklänning i empirestil

hjarterdamklanningminiKlicka här för dockan.

Så fick jag tillbaka inspirationen till nya kreationer för Annissa, min bloggklippdocka, som var borta i en dryg veckas tid.  Jag har dock inte gått runt och inte gjort något kreativt under den här tiden (då jag fortsatt skriva på min bok), bara lite andra saker än att ägna mig åt min blogg.
     Jag funderade i ett par dagar vad jag skulle rita till Annissa härnäst; en modern byxdress eller en lite fantasyinspirerad kreation. Som ni ser valde jag det senare (men byxdressen kommer nog inom några dagar).
    Ibland får jag problem med frustration orsakad av att jag får fler idéer i huvudet än vad jag kan göra av med på kort tid (och därmed kan jag känna att tiden inte räcker till). Viktigt för mig är också att inte syssla med för många klippdocksset och andra projekt samtidigt, för då riskerar de att aldrig bli klara. Ett i taget är det allra bästa vid sidan av det stora (hemliga) bokprojektet som ständigt fortskrider.
   Anledningen till att jag skriver ovannämnda ord är att jag tror jag har kommit på ett nytt sett för mitt fantasygalleri, nämligen ett med fyra dockor baserade på de fyra damerna i kortleken; Hjärter, Ruter, Spader och Klöver dam (med varsin, av mig, påhittad personlighet) med lite olika klänningar i olika passande stilar. Och den här vinröda empireskurna balklänningen är en av de egendesignade klänningar som ska tillhöra det setet; och ni kan nog alla gissa att klänningen är en av Hjärter dams (jag ritade den till Annissa just för att lindra min idéiver).
   Vi spelar inte alls kort i min familj och bekantskapskrets, men jag gjorde det ibland när jag var barn (det blev monotont med Finns i sjön i längden). Jag hade en underlig förkärlek till de fyra damerna, och kunde pyssla med kortlekar bara för att få se hur damerna såg ut. Ibland blev jag ruskigt besviken, andra gånger positivt överraskad. Jag såg personligheter i damerna (men tycker ibland det är underligt att de inte har någon nederdel istället för den där spegelvända överdelen). Dessutom var jag ibland lite rädd för knektarna (jag skämtar INTE).
    Jag såg Hjärter dam som en godhjärtad och vänlig drottning (inte som den där maktgalna i Alice i Underlandet), Ruter dam som en klyftig en, Spader dam som högmodigt förnäm och Klöver dam som falsk och manupulativ (naturligtvis visste jag inte vad det ordet betydde då). 
    Jag ska också berätta att Northanger Abbey-projektet har tagit en liten paus (jag blev av med den rätta känslan), men ingen brådska med det. För övrigt skulle det ha passat att posta den här empireklänningen som en ”Alla hjärtans dag”-klänning i lördags, men jag väljer att låta den vara en ”Hjärter dam-klänning” istället, då jag är motståndare till konceptet Alla hjärtans dag. (Ska jag vara helt ärlig ser jag det som ett komersiellt jippo som (förhoppningsvis omedvetet) gör narr av alla ensamma och olyckliga, men det är inte det min blogg handlar om).

Jag har också bestämt att jag ska posta bokrecensioner och berätta mer om vilka böcker jag läser, så det kommer nog att framöver bli en klippdocks –  och bokblogg! Jag kommer att posta den första recensionen inom ett par dagar, och jag har redan skapat en egen kategori för dem.

En liten fundering (gällande bokrecensioner på bloggen)…

Jag tänkte skriva om en idé jag har för min blogg, men som inte i direkt mening handlar om klippdockor (anledningen till att jag inte postat något sedan i måndags är att jag varit lite oinspirerad och jobbat med andra saker).
   Jag funderar helt enkelt på att posta recensioner av böcker som jag läser, för jag läser rätt mycket i och med att jag studerar litteraturvetenskap denna vår(och det är verkligen min grej). Jag har också rätt många olästa böcker i min bokhylla (den som är överfull) och det är många som jag planerar att köpa (därav många på engelska).
   Jag är mest sugen på att läsa klassiker, och det var jag redan innan jag läste litteraturvetenskap, och många av de böcker jag har hemma är just av den benämningen. Så om jag bestämmer mig för att lägga ut recensioner av böcker här på bloggen (jag har nämligen inte bestämt mig helt) så blir det huvudsakligen den typen av litteratur.
    Ni kan säkert lista ut att många av de böcker jag väljer att läsa är sådana som jag också har funderingar på att gestalta karaktärerna ur som klippdockor, men inte alltid. Det är faktiskt så att jag kan titta på en bok och tänka ”Går det att gestalta karaktärerna i den här som klippdockor?”.  Ibland har jag dock fått retirera på den punkten.
     Hur som helst, meningen är att jag ska ha blandade saker att posta på min blogg, så jag tror att jag ska göra bokrecensioner vid sidan av alla kostymer till Annissa och inlägg om mina klippdocksprojekt.

Vad tycker ni? Ska jag posta bokrecensioner på min blogg? (Lämna gärna en kommentar.)

En rödlila klänning från 1850-talet till Annissa

rodlilaklanning1850-talminiKlicka här för dockan.

Som jag redan talat om ett par gånger på bloggen så har jag en enorm förkärlek för 1800-talsklänningar, och det roliga med det seklet, ur modehistoriskt perspektiv,  är att modet ändrade sig så drastiskt under dess årtionden. Jag tänker dock inte hålla något föredrag om det här, även om jag har goda kunskaper i ämnet.
    Men dagens kostym till min bloggklippdocka Annissa är en så kallad krinolinklänning (underkjolen som gav klänningarna en enorm vidd) från 1850-talet.
    Precis som med de andra av Annissas historiska klänningar är inte heller denna en ”reproduktion” av existerande bildkälla, utan en egenhändig design.
  Jag försöker, som jag redan talat om, att rita  kläder från olika epoker till Annissa, och det mest fördelaktiga med hennes existens (eller hur jag nu ska kalla det) är att hon ger mig möjligheten att exprimentera med egna modeller i den aktuella historiska stilen, då jag i mina historiska modesett vill avbilda existerande bildkällor. Jag vill ju bli kostymdesigner och Annissa ger mig helt ypperliga tillfällen att designa egna historiska modeller, och därmed träna min förmåga.
   En annan kul sak är att det mellersta 1800-talet har en viss aktualitet i min vardag just nu, så det var därför jag kände för att rita en klänning från den tidsepoken, eftersom jag, i den pågående kursen i litteraturvetenskap på högskolan i Gävle, ska till att läsa två berömda klassiska romaner från den eran. Först och främst är det  Carl Jonas Love Almqvist’s Det går an, som jag ska skriva en analys på den kommande veckan (vi fick välja mellan några olika titlar). Lite senare i kursen ska jag även läsa en riktig kärleksklassisker, nämligen Jane Eyre av Charlotte Bronte. Jag har beställt de här böckerna, och troligtvis landar de i brevlådan imorgon.
   Det finns ingen bra samlingsbenämning av det mellersta och sena 1800-talets modestilar på svenska, men på engelska talar man om The Victorian era. Här, här, här, här och här passar jag på att visa några andra exempel på modet från samma epok, som jag brukar göra.

En samisk folkdräkt till Annissa

samiskfolkdraktminiKlicka här för dockan

Förutom att rita massor av flådiga, elegenta och extravaganta kreationer har jag en stark dragning till folkdräkter också. De är vackra på ett helt annat sätt än de extravaganta stilarna, och har ofta många traditioner bakom sig.
    Så jag gjorde ett avbrott från alla Jane Austen-klänningar och flådiga kreationer och ritade denna samiska dräkt till Annissa, vilken också visar att jag kan variera mina klippdockskostymer:-). Jag har länge velat rita en samisk dräkt som klippdockskostym, och jag hade långt framskridna planer på att rita det till mitt klippdocksset med svenska folkdräkter (för Lappland), men jag hittade ingen bra bildkälla då. Jag ska också erkänna att många av referenserna till bygdedräkterna i det settet kommer från de små bilder på dräkter från olika landskap, som brukar finnas på bilderna i Sverigealmanackan (den årskalender som vi i min familj och släkt hängt på väggen så länge jag kan minnnas). Det har visats samiska dräkter i den, men bilderna har varit alldeles för små för att kunna ”förstoras upp” till klippdockskostymer, så för Lappland blev det Åseledräkten istället. Men idén kvarstod.
    Jag letade lite olika bildkällor och valde denna dräkt, från Karesuando. Utseendet på samiska dräkter varierar från område till område i Sápmi (samernas land), precis som sockendräkterna i Sverige. Gemensamt är dock kolten.  Här finns en webb som handlar just om samiska dräktområden (och samiska dräkter överhuvudtaget). Det är från den webben som jag hittat referenser för att kunna rita den här dräkten verklighetstroget (något jag försöker vara noga med när det gäller folkdräkter). Karesuandodräkten kan ni se här (bilden i mitten är referensbild till den här dräkten).
    Jag valde att posta denna samiska dräkt just idag, därför att 6 februari är samernas nationaldag (jag tror inte att det är så många som vet det, så jag väljer att tala om det). Skulle ni vilja veta mer om samer finns det bra och mycket information på www.samer.se.
   Jag måste slutligen medge att jag blev mer än nöjd med den här dräkten (det är inte alltid helt enkelt att avbilda från fotografi). Jag älskar den mörkblå färgen och tycker veckningen på koltens nederkant och de långa fransarna på sjalen är så vackert! Det blir nog mer folkdräkter till Annissa så småningom (förhoppningsvis från andra länder också).

Tidigare äldre inlägg