Vinterkläder till Natasha och Lucius

Klicka här och här för dockorna.
Klicka här och här för kläderna.

Klimatet i mitt påhittade kungarike Laritanien är ungefär som det svenska, med både vinter, vår, sommar och höst. Och i de bergiga delarna där Prudedbo ligger är vintrarna givetvis både kalla och snörika. De är även vackra, för de som tycker om den, och eftersom lite av min tanke med det här projektet är att följa de faktiska årstiderna när jag ritar kostymer lämpar det sig väl att lägga ut lite stiliga vinterkläder nu.
      Jag känner att jag inte har så mycket att berätta runt ikring den här gången, verkligheten med dess alla måsten har gjort mig oinspirerad. Och det ordentligt, också!
       Men som ni nog ser så ser varken Natasha eller Lucius snö och kyla som något hinder för att bära stiliga kläder, tvärtom! Själv tycker jag att Natashas flådiga roströda kappa med grå pälskanter och plymförsedda mössa och Lucius lätt uniformsbetonade mörkblå rock med mörkbrun päls på lätt skulle platsa i vilken dramatisering av ”Krig och fred” som helst! =) Sånär som på den shoppingkasse som Lucius håller i…
        Anledningen till att jag ritade den var helt enkelt den att jag ville göra det lite roligare för mig. Lucius har nämligen här varit och mellandagshandlat på Prudedbos mest välansedda herrekipering och klädbutik ”M. Firreu’s”, vilken efter bokhandeln och de båda konditorierna är hans favoritställe i staden.
     Det är alltid bra service där, tycker han, och han hittar alltid något kul, om det så endast vore en ny kravattdekoration. Här tror jag bestämt att han har införskaffat sig en ny väst av något slag, eller två. Kanske även någon bländvit kråsskjorta. Jag tycker det är väldigt kul att rita herrkläder av det slag som Lucius och hans landsmän bär, så han verkar inte vilja göra mig besviken. 😉
       Natasha tror jag är ute på vinterpromenad med sin syster Alexandra och bästa väninna Lisanne i den här kostymen. Det finns en fin liten park i Prudedbo som även på vintern är riktigt angenäm att promenera i för invånarna. De matar nog änderna vid ån som rinner igenom den och skrattar åt hur roligt det ser ut när de halkar fram på isen för att få tag i sin brödbit, och sedan går de på konditori. Där äter de chokladbakelser och kanelbullar och dricker cappucino, och talar om allt som man kan tänkas tala om på ett konditori. Lisanne och Natasha har den konstnärliga ådran gemensamt, då Lisanne läser på konstfack i Meronia, så det ämnet står givetvis mycket i fokus. 
        Lucius ansluter sig sedan till dem; han vill inte att fåfängan ska göra honom självupptagen. Men det är inga problem eftersom hans vänner känner till hans intresse för stiliga kläder väl, och vet att det är harmlöst och inte påverkar hans personlighet det minsta. =)

Reinkarnation för klippdocksindivider

Flera gånger om har det hänt att olika berättelseprojekt inspirerat mig så våldsamt och gjort mig så ivrig över att få hitta på nya karaktärer att jag ”massproducerat” klippdockor speciellt ämnade för det och dem. Sedan slocknar inspirationen hastigt och grundidén försvinner, och jag tvärtröttnar. Kvar blir sedan en hel hög olika klippdockor som med förlorad individvärdighet läggs till handlingarna i någon mapp i min bokhylla. Men ALDRIG slänger jag någon av dem! Aldrig!
      För på senare år har jag koppit på att de kan få nytt liv i ett nytt projekt som går i samma stil (för det gör mina berättelseprojekt för det mesta), och få helt nya karaktärer om de har ett utseende, eller något annat liknande, som matchar upp det projektets helt nyritade dockor. Man kan nog med rätta kalla det reinkarnation, eller hur? 😛 Eller återvinning om man föredrar att uttrycka sig mer bokstavligt. =) Det är givetvis både mer miljövänligt än att rita nytt hela tiden, har jag kommit på, men framförallt sparar det mig flera timmars teckningsarbete och gör mina arkiv något mindre. Just därför är det alltid lika kul när det går, och än mer roligt blir det när även deras kostymer kan användas på nytt! 
     Dockorna på bilden ovan är ett brokigt gäng sådana klippdockor som ritats för ett kapsejsat överpretantiöst bloggprojekt som jag arbetade på mellan mars och oktober 2010. Inom kort kommer ni dock att få se mer av dem alla. Detta nämnda projekt var en mer avancerad variant på ”Meronia och Prudedbo”, så stilen är den samma, och när jag nu i veckan funderade över nya karaktärer till det så kom jag att tänka på dessa och inse att det vore kul om jag kunde återanvända dem och därifrån klura vidare på deras nya identiteter. Och det visade sig att det kunde jag väldigt väl! =)
      En av dessa i bilden är Laritaniens drottning Minerva I (jag säger ännu inte vilken) och de övriga olika helt vanliga människor som bor i Prudedbo och på olika sätt känner familjerna de Valessonie, Dicane och Sesti. Men jag vet ännu inte så mycket om dem, eller vad de heter, men jag gjorde dem ursprungligen som två olika familjer – och det tänker jag inte ändra på, trots att de återuppstått för ett helt nytt projekt. Hur som helst så ska det bli väldigt, väldigt kul, för att hitta på karaktärer är det bästa jag vet!

De tolv månaderna i klippdockor del 1: Januari

Se detta inlägg för mer information om det här projektet.

Så här tänker jag mig månaden Januari:
Hon är en kylig och högdragen dam som med bestämdhet håller kvar sin reserverade sida, men hon är också sirligt elegant. Hon är också onådig, för när fler och fler uttrycker sin önskan efter värme och vår håller hon ofta kvar sitt vintergrepp över landet och får oss både trötta och ofta ganska nedstämda innan hon går med på att ge med sig. Januari är en lång månad, men hon är också ganska tom, eftersom hon är den första månaden på ett helt nytt år.
     Som naturen i denna månad klär hon sig inte i fler utsmyckningar än de nödvändiga för att vara vacker. Hon är strikt i sin stilrenhet, och står både för det riktigt mörka och det bländande ljusa. Personligen tycker jag att ingen månad har en lika stark kontrast mellan ljus och mörker som just januari, med de mörkblå månskensnätterna och de molnfria dagarna när solljuset lyser upp snön så starkt att ögonen nästan värker. Hon väljer kalla färger; mörklila, turkosblå, isblått, vitt, silver och hårt ljusgult. Hennes månadsblomma är nejlikan, och granaten och rosenkvartsen hennes två stenar. Eftersom hon är den kanske främsta av vintermånaderna är det därför givet för mig att betona stenarna mer än blomman. 
     Kostymen längst till vänster representerar för mig den mer poetiska sidan av månaden med den mörkblå capens ginstrande stjärnhimmel och den enkelt tillskurna ljusgrå klänningen, som jag prytt med ett stilrent mörkblått mönster. Pälsen är naturligtvis obligatorisk för att visa att hon representerar vintern. Här visar Januari att hon står för det ännu oskrivna, med den lite mer lågmälda modellen med välavvägda detaljer. 
     Klänningen bredvid är min bild av den obehagligt skarpa men estetiskt väldigt, väldigt tilltalande solskensklara januaridagen. En blåvit svepande modell står för snön på marken, och den turkosblå ”halvsjalen” med de blekgula detaljerna symboliserar himlen och den ännu svaga, men ändå väldigt hårda, vintersolen. De strikta ljusgula fälten med silverband på ärmar och i hals är prydda med rosenkvarts, och står för vinterns strama formuttryck, och en nejlika pryder modellen mitt fram på bröstet.
     Själva dockan är iklädd en kostym som jag tänker mig ska visa fram lite av januaris pondus, och som även har något av storhelgsfestligheterna kvar över sig med den kornblå färgen och de varmfärgade detaljerna. En kappklänning med stilrent snitt och pösiga pälskantade byxor representerar ännu en gång vinterns detaljfattigdom, men med den silvervita blusen under och den tillhörande mindre capen även att vintern fordrar en klädsel som är varm i flera olika lager. Röda granater dekorerar ensemblen.
      Den stora klänningen längst till höger står för Januaris gnistrande vinterprakt i mörka kalla ”intigritetskrävande” färger. Vinterns kyla tänker jag mig ska synas i de grafiska detaljerna och den volyminösa modellen representerar för mig Januari som en tungsint och onådig månad. En pompös klänning värdig en dominant vinterdrottning, som pryds med granater och mörkröda nejlikor.

Selma och hennes barnbarn Magdalena och David presenterar sig

Klicka här, här och här för dockorna.
Klicka här, här och här för kläderna.

Nu känner jag att jag äntligen kan börja återuppta bloggandet fullt ut efter allt som varit, och jag gör det med ett kraftigt försenat inlägg, som jag förklarade varför i föregående.
      Så jag börjar bloggåret 2011 med att presentera några nya ansikten i projektet ”Meronia och Prudedbo” för er alla – Natashas gammelfaster Selma Sesti och Selmas båda barnbarn Magdalena och David (som därför också är tremänningar till syskonen Dicane).
       Selma är en relativt välbeställd advokatänka som bor på en stor gård på ett fint ställe mitt i skogarna utanför Prudedbo, men inte så långt ifrån tätorten att det vållar problem. Hon är dryga sextio år, gladlynt, omtänksam och trivs med sitt liv. Hon är en mycket skicklig amatörkock och har även till hobby att tillverka allehanda tvålar, parfymer och annat kul som hon säljer under Prudedbos välbesökta marknadsdagar.
      Men än mer tycker hon om att bry sig om sina vänner och släktingar, och eftersom hennes hem inte ligger så långt ifrån godset Amaryllisenborg brukar hon och hennes brorson Eberhard Dicane med familj hälsa på varandra flera gånger i veckan. Hon är mycket omtyckt av hela familjen Dicane Sisgipli och även av grevefamiljen de Valessonie som äger slottet. Och är det något hela Prudedbo kan intyga, så är det att madame Sesti alltid ställer upp! =)
        Men också just därför har Selma tagit på sig ett stort och synnerligen viktigt ansvar, att ta hand om och uppfostra sina båda barnbarn Magdalena och David. Det är nämligen så att Selmas ende son Michael är diplomat och därför har ständig utlandstjänst, och även hans hustru Iris har världen utanför Laritanien som arbetsplats och kan sällan vara hemma. Hon är utrikeskorrespondent.
      De kom redan när barnen var mycket små överrens om att ett kringflackande liv i världen inte var något bra liv för små barn att leva, utan vad de behövde var ett tryggt och beständigt hem – och det var vad deras farmor i Prudedbo kunde ge dem. Så Selma ställde tveklöst upp och nu har Magdalena och hennes lillebror en betydligt varmare och intimare relation till henne än till sina föräldrar – och inget tvivel råder om att de stortrivs här! De har alltid gått i Prudedbos skola, båda två, och har många kamrater och bra lärare, och dessutom har de ju sina rika släktingar Dicane Sisgipli på Amaryllisenborg på nära håll och kan njuta lyxen av att kunna besöka ett riktigt slott när de vill, och de gör de ofta tillsammans med sin farmor. Det kanske lite tråkiga är dock att relationen till föräldrarna är ganska kylig och att de inte alls kommer och hälsar på dem i Prudedbo så ofta som de lovar. 
       Magdalena är tolv år och en alert tjej som inte vet något bättre än att rita klippdockor och kläddesignskisser, och det är hon riktigt duktig på också, och just för att hon delar intresset med sin tremänning Natasha avgudar hon henne. Natasha uppskattar Magdalenas skisser med, och låter sig med lust inspireras av dem. Därför är det också värt att nämna att Magdalena har ett antal kläder i sin garderob som hon själv ritat designen till, och hon vet att det kommer att bli än mer av det när hon blir äldre.  Hon är också väldigt positivt inställd till skolan, och hon och hennes lillebror är dessutom goda golfspelare, och det är ju helt förståeligt eftersom de bor grannar med ett golfresort som deras släktingar är med och driver! =)
        David är åtta år och gillar bäst att busa runt med sina kompisar. Han är dock inte den som busar för att vara stygg, utan vad han vill med sina hyss är att se vad som händer av dem. Naturligtvis blir det också mycket påhittig lek, och ibland en del sällskapsspel, och lite datorspel (som dock Selma inte låter honom ägna för mycket tid åt). Vintertid är snöbollskrig det bästa han och vännerna vet, och sommartid spontanfotboll.
        Här har jag ritat familjen i halvfina hemmakläder som de bär under ett av Michaels och Iris sällsynta besök. Selmas mörkblå sidenklänning med brunröda detaljer tillhör hennes finare med vit muslinkrage och silverkedja, och iklädda nya moderiktiga kläder visar Magdalena upp sina nyaste modeller och David delar med sig av sitt lördagsgodis till föräldrarna.

(Jul)festkläder till Natasha och Lucius

Klicka här och här för dockorna.
Klicka här och här för kläderna.

Hade tänkt spåna kring julfestligheterna på Amaryllisenborg hos familjerna Dicane och de Valessonie, men som ni nu vet så blev det ändrade planer för min del. Hur som helst så ritade jag de här kläderna till Natasha och Lucius dagen före olyckan den 15 december och kom mig på naturliga grunder inte för att färglägga dem förrän en knapp vecka senare.
     Mina planer var att presentera Natashas gammelfaster Selma Sesti och tremänningar Magdalena och David (som bor tillsammans i en stor gård i skogarna utanför Prudedbo då syskonens föräldrar har toppjobb utomlands och inte kan ta hand om dem) och sedan göra ett ”julinlägg” – men deras presentationsinlägg är längre än vad jag tror att jag för tillfället orkar skriva. Men jag kommer att skriva det så fort jag känner att jag orkar det, och inspirationen är det inget fel på! =)
     Men kläderna intill är tänkta för i främsta hand julfestligheter, och jag vill inte vänta med att posta dem tills julen är över, och idag är det ju som sagt juldag.
       Så därför gör jag det nu utan att skriva så mycket runt dem. Dock tycker Natasha att en röd klänning går året runt (och sin fina pälsstola går finfint till vinterns alla fester), och Lucius är så stolt över sin sobra vinröda sammetsrock och guldbroderade blå väst att han gärna bär stassen lite närhelst det passar. I handen bär han en diktbok eftersom han gärna förgyller de flesta fester med att recitera de vackraste poem. Så även om kläderna här är lite ”juliga” så är de utsökta festkläder efter det senaste laritanska överklassmodet. =)
       Jag tänker inte skriva så mycket mer denna gång, mer än att ni ska se fram emot att se familjen Sesti såsmåningom. Jag ska heller inte lova något bestämt ännu, men jag tror det skulle kännas kul att göra fler karaktärer i den här klippdocksserien. Det kommer att bli mer fart på ”Meronia och Prudedbo” när jag blir piggare och starkare igen! =)

En julängel (i vilans tider)

Trevlig helg och god fortsättning på er!
En dryg vecka efter olyckan (som jag berättade om i föregående inlägg) är jag på bättringsvägen och orkar mer och mer för varje dag! Är så glad för det! =) Dock har jag inte lämnat mitt hem sedan den 16:e då jag kom hem från sjukhuset, och så kommer det att förbli ett tag. Så det blir ingen mellandagsrea för mig i år – men det positiva med det är att julklappspengarna och alla presentkort kommer att räcka längre! =D
     Det succesiva tillfrisknandet har givit mig tillbaka orken att rita litet, och så länge jag inte blir störd av övriga intryck utifrån går det nu åter utmärkt! Vilan har också givit mig lite nya idéer, varav denna eleganta julängel är en utav dem. Tänker inte skriva så mycket så att jag inte tar ut mig, men att rita en ängel kändes bara helt rätt för mig nu – dels för att det passar in i årstiden, men framförallt för att jag verkligen måste få säga att jag hade änglavakt! Vet ni, trots att jag flög upp på en motorhuv, kraschade in huvudet i en vindruta och gjorde en rejäl luftfärd har jag knappt ens blivit blå! Så tur, det hade jag! 
       Detta mini-klippdocksprojekt blev mycket lyckat, och det framförallt för att jag inte tvekade inför idén. Så fort denna ängel uppenbarade sig i mitt huvud tog jag fram mina ritattiraljer och skapade henne och hennes båda kostymer igår och i förrgår – mitt i julfirandet. Jag brukar ofta vänta så länge med vissa spontana idéer att inspirationen dör, men nu har jag bestämt att jag ska försöka undvika det så långt som möjligt! Kanske gör jag det för att jag tänker för storskaligt, men nu ser jag att de små klippdocksprojektet blir minst lika lyckade! Jag tror att jag ska göra mer av dem framöver! =)
        Så, jag ville få till en stark julkänsla över min ängel, men göra henne originell och genomarbetad, men inte för prålig, samt få henne att se både gammaldags, kitchig och modern ut – såsom jag brukar vilja ha det. Hon fick en festlig kostym och en högtidlig – jag tror ni kan se vilken som är vilken. =) Det svåraste att rita snyggt var änglavingarna, eftersom jag inte ritat någon ängel på åtskilliga år – än mindre någon som klippdocka. Men, här är hon i alla fall.

Chokladfrosseri

Klicka här för dockan.
Klicka här för kläderna.

Igår gick jag och mina föräldrar bärsärkagång på en stackars oskyldig Paradis-ask som inhandlats redan under eftermiddagen – och trots att det ännu inte är jul så kunde inte det undre lagret hävda sin existens! Hehe! 😉 Trots allt, så smakade det underbart efter en god middag och jag och pappa kom fram till att pralinen Höstnougat smakar rökigt – kanske som rostade kaffebönor. Och eftersom ingen mer än jag gillar romrussin fick jag ha dem för mig själv! =)
       Detta fick mig att tänka på ett liknande scenario på Amaryllisenborg  hemma hos familjerna Dicane och de Valessonie, och således blev jag inspirerad att rita hur Natasha roffar åt sig den nyinhandlande chokladpralinasken i godsets stora salong efter middagen för att välja ut sina favoriter. Natasha älskar chokladpraliner lika mycket som jag gör det, och lika mycket gemytliga middagar.
     Middagsscener med en lagom blandning av humor och elegans är ett ständigt återkommande inslag i mina berättelser, och så är ofta middgarna på Amaryllisenborg – oavsett de har gäster eller äter själva (och redan för sig själva är de en ganska stor skara runt bordet). Aldrig blir man där trött på dem, och eftersom familjerna är fint folk har de till vana att byta om då det blir dags att äta. Är de själva eller har bjudit in gäster informellt är klädseln inte för fin, och för en sådan typ av informell middag är Natashas vackert skogsgröna klänning ämnad. Kreationen är perfekt att umgås med familj och vänner i utan att vara för fin och påkostad, och särskilt såhär på vinterhalvåret gillar hon att använda den.
       Natasha är en stilsäker kvinna, som till skillnad från sin yngre syster Alexandra inte visar sin nyrika status med att vräka på för många olika detaljer på samma gång, utan föredrar klädsamma färger och stiliga snitt framför rysch och pysch. Själv är jag väldigt nöjd med hur den här klänningen blev och särskilt gillar jag det flerfärgade långa pärlhalsbandet och hur pralinasken blev levande. Jag älskar att rita inte bara kostymer utan att karaktärerna gör något vardagligt i dem. Förutom att använda klänningen som informell middagsklänning brukar Natasha ibland använda den som finare vardagsklänning.
     Vilka sorters kläder som kan användas när, var och vart tycks när jag läser det jag skrivit vara en hel vetenskap i Laritanien, men det är kul att spåna kring. Klädkoderna under regency-tiden, som jag använt som inspiration till ”Meronia och Prudedbo”, verkar också ha varit minst lika rigorösa. Förutom det märker jag att jag tar mycket inspiration från Indiskas kläder, accesoarer och prylar (eftersom det är en av mina favoritaffärer) i mina kreationer, och denna modell är också lätt inspirerad av en filmkostym Emma Thompson bar i ”Förnuft och känsla” – en av mina favoritfilmer, för övrigt. Tycker det kan vara kul att berätta var jag hämtar inspirationen ifrån. =)

Tidigare äldre inlägg