En julängel (i vilans tider)

Trevlig helg och god fortsättning på er!
En dryg vecka efter olyckan (som jag berättade om i föregående inlägg) är jag på bättringsvägen och orkar mer och mer för varje dag! Är så glad för det! =) Dock har jag inte lämnat mitt hem sedan den 16:e då jag kom hem från sjukhuset, och så kommer det att förbli ett tag. Så det blir ingen mellandagsrea för mig i år – men det positiva med det är att julklappspengarna och alla presentkort kommer att räcka längre! =D
     Det succesiva tillfrisknandet har givit mig tillbaka orken att rita litet, och så länge jag inte blir störd av övriga intryck utifrån går det nu åter utmärkt! Vilan har också givit mig lite nya idéer, varav denna eleganta julängel är en utav dem. Tänker inte skriva så mycket så att jag inte tar ut mig, men att rita en ängel kändes bara helt rätt för mig nu – dels för att det passar in i årstiden, men framförallt för att jag verkligen måste få säga att jag hade änglavakt! Vet ni, trots att jag flög upp på en motorhuv, kraschade in huvudet i en vindruta och gjorde en rejäl luftfärd har jag knappt ens blivit blå! Så tur, det hade jag! 
       Detta mini-klippdocksprojekt blev mycket lyckat, och det framförallt för att jag inte tvekade inför idén. Så fort denna ängel uppenbarade sig i mitt huvud tog jag fram mina ritattiraljer och skapade henne och hennes båda kostymer igår och i förrgår – mitt i julfirandet. Jag brukar ofta vänta så länge med vissa spontana idéer att inspirationen dör, men nu har jag bestämt att jag ska försöka undvika det så långt som möjligt! Kanske gör jag det för att jag tänker för storskaligt, men nu ser jag att de små klippdocksprojektet blir minst lika lyckade! Jag tror att jag ska göra mer av dem framöver! =)
        Så, jag ville få till en stark julkänsla över min ängel, men göra henne originell och genomarbetad, men inte för prålig, samt få henne att se både gammaldags, kitchig och modern ut – såsom jag brukar vilja ha det. Hon fick en festlig kostym och en högtidlig – jag tror ni kan se vilken som är vilken. =) Det svåraste att rita snyggt var änglavingarna, eftersom jag inte ritat någon ängel på åtskilliga år – än mindre någon som klippdocka. Men, här är hon i alla fall.

Natasha på bal

Klicka här för dockan.
Klicka här för kläderna.

Mamsell Natasha Dicane har en väldig förkärlek för balklänningar, och jag själv för att rita dem – och eftersom jag idag fyller 21 och det närmar sig både Nobelfest och jul känner jag att det passar sig ypperligt med något riktigt festligt på bloggen! =)
       Som jag berättade i tidigare inlägg så är Natashas familj ursprungligen en vanlig laritansk medelklassfamilj, men tack vare att de gjort sig nyrika på investeringar i skogsbruk och på att vara delägare i slottet och golfresortet Amaryllisenborg (hos grevefamiljen de Valessonie) så har de fått en plats i den finaste societeten. Därför har Natasha, hennes syster och hennes mor både råd och goda skäl till att använda de elegantaste balklänningar! Balklänningar har dessutom en annan positiv innebörd för Natasha, och det är därför att hon bara ÄLSKAR att designa dem (och givetvis skissar hon upp fler modeller än de hon låter sy upp åt sig själv).  
    Många prominenta adelsdamer har konsulterat henne i fråga om festkläder, likaså några fina fruar till statsråd i Laritaniens regering, och det ryktas om att självaste drottning Minerva och prinsessorna Marina och Iréhne blivit intresserade av mamsell Dicanes klädkonst.
      Hon har dock inte själv tagit ett enda stygn sedan hon gick på högstadiet och insåg att hennes naturliga förmåga för sömnadskonsten var vida underlägsen de kreationsidéer hon tecknade ner. Tack och lov finns det dock i Prudedbo två skickliga sömmerskesystrar som tillhör familjerna de Valessonies och Dicane Sisgiplis innersta vänkrets (dock anses de två rätt irriterande eftersom de jämt och ständigt ägnar sig åt löst byaskvaller och överreagerar på veckotidningarnas halvdana skräcknoveller – men deras hantverksskicklig räddar alltid deras allmänna anseende). Och i Meronia finns många proffsskrädderier där Natasha är stamkund. =)
        Det är två typer av baler som Natasha och hennes familj och vänner brukar gå på, och ibland även själva arrangera; nämligen de formella och de privata. De formella är de flådiga societetsbalerna i Meronia med gäster från det laritanska samhällets toppskikt,  som dessutom inte helt sällan har kunglig närvaro . De privata är bland annat den sommarbal som varje år arrangeras på Amaryllisenborg i samband med en golftävling som är mycket populär, och den nyårsbal som Prudedbos borgmästarpar varje år står värdar för. Det är baler där allt från bönder till grevar och kommunfullmäktigeledamöter samlas, men egentligen är det inte mycket förutom det som skiljer baltyperna åt och gränsdragningen är inte fullt så sträng och konvenanstrogen som det låter.
     I själva verket är den rätt luddig, och det händer då och då att typerna slås ihop vid speciellt festliga händelser. De ovannämnda exemplen på privata baler är något som invånarna i Prudedbo alltid ser fram emot, och Natasha kan intyga att de är lika trevliga och eleganta tillställningar som de formella.
      Som nog är väntat så kräver de formella balerna en extravagant klädsel medan de privata tillåter en enklare festskrud. Den riktigt eleganta vinröda sammetsklänningen med stort släp och intrikata guldkantade flerfärgade detaljer till vänster i bilden ovan är en av Natashas allra finaste klänningar för en formell bal på ett riktigt elegant och mondänt societetspalats i Meronia. Hon har också burit den på en av de baler för allmänheten som drottning Minerva en gång i halvåret anordnar på det kungliga slottet (men någon riktig kunglig galabaluns har hon ännu inte blivit inbjuden till).
        Den mer stilrena rödrosa klänningen till höger är för en privat bal hemma i Prudedbo. Den tillhör Natashas personliga favoriter med den lotus-inspirerade urrigningen, och då hon gillar de formella balerna för möjligheten att klä upp sig i de mest extravaganta kreationer gillar hon de privata för den lättsamma stämning som brukar råda bland gästerna under dem. Men hon vet att bara för att de privata balklänningarna och dess asscesoarer bör vara av enklare modell så behöver de minst av allt vara mindre eleganta. Och givetvis vet hon att uppskatta en sådan stilig och charmant kavaljer som Lucius oavsett. =)

Miss Tutti-frutti

Klicka här för dockan.

Japp – Annissa har gjort comeback! 🙂 Men jag kan dock långt ifrån lova att det är någon beständig återkomst, för det är så att min inspiration och kreativitet inte varit på topp på en väldigt lång tid. Jag har det rätt jobbigt i mitt liv just nu och det är därför det är så tyst här på bloggen. Jag tänker dock INTE under några omständigheter gå in på vad det gäller, för denna blogg är inte av den karaktären!  Tänkte också passa på att berätta att jag gått med på Facebook. Här är länken till min profil : http://www.facebook.com/home.php?#!/profile.php?id=100001687473823 (Om länken inte fungerar sök på mitt namn ”Anna Forsén”).
       Så, tidigare i höst berättade jag att jag fick idén att rita klänningar inspirerade av godispapper. Det kom att bli sisådär med den idén, för när jag började studera utseendet på godisförpackningarna närmare insåg jag att nästan alla hade samma färger och ungefär liknande mönster i rött, blått och gult. Det är nog så för att rött och gult sägs ha till effekt att göra oss hungriga och sötsugna, men för mig blev det rent estetiskt väldigt tråkigt. 
    Så idén lades på hyllan, men lite senare så såg jag med nya ögon och upptäckte att det klassiska märket Fazer har de finaste godispappren av alla – och även ofta den godaste konfekten (speciellt deras choklad). Så kom jag att tänka på en av mina favoritgodissorter ”Tutti-frutti” och så kom denna klänning till! Jag har snott förpackningens apelsinorangea färg och kopierat formen på det svarta bandet med prickar i orange, rött, gult och grönt. Det blev bara så estetiskt!
      Nu ser jag även att klänningens volyminösa modell och formen på de olika överlagen på kjolen samt livets skärning påminner mig något om den där klassiska rosa och vita klänningen som mössen syr till Askungen varje julafton. Men den här klänningen vore nog lite för ärtig för henne! 😉

En mörkblå fantasyklänning med röda inslag till Annissa

Klicka här för dockan.

Jag är inne i ett folksago/fantasytillstånd av ett rätt inspirerande slag just nu (mitt i den långa kalla vintern – passande nog ;-)); jag läser just nu ”Stardust” av Neil Gaiman (och jag gillar den hur mycket som helst – så det kommer en recension inom kort) och var igår på Åhléns i staden där jag bor och inhandlade – nej, rättare sagt fyndade en mycket charmig sagosamling på över 500 sidor, med både folksagor från världens alla hörn och så kallade konstsagor som skrivits av kända författare såsom H.C Andersen och Oscar Wilde! Den är egentligen ämnad för barn, men sagor är lika spännande för en vuxen (och eftersom de är korta händer det att jag läser en och annan när jag gått och lagt mig om kvällarna) – och jag använder dem som inspiration i mitt eget skrivande! Från antikvariat.net har jag i veckan också beställt två andra sagosamlingar; en med norska folksagor och en som heter ”Jättens dotter och andra folksagor om starka kvinnor” (som desvärre, som ni ser, är slut på Adlibris).
      Det roliga med boken ”Stardust” är att den har verkligt mycket inslag av folksaga – och en sådan fantasybok har jag letat länge efter, med den där välavägda kontrasten mellan vackert och groteskt, och med ett flödande språk! Så som folksagor brukar vara. Och utan tjugo, trettio uppföljare att hålla ordning på, alldeles för mycket krig och skrämmande vidunder (som jag tycker att mycket modern fantasy verkar handla om).
     Så, jag tog tillfället i akt att posta den här mycket fina medeltidsinspirerade klänningen med brokad och hermelinpäls till Annissa som jag ritade redan i oktober och glömde bort. Jag tänkte posta den i samband med ett inlägg om att jag varit och införskaffat ”Sagan om ringen”-triologin, men det blev inte av. Men, som jag skrev tidigare i veckan så är jag fortfarande lika sugen på att läsa den – och dessutom tror jag att det skulle kunna bli finfina klippdockor därifrån! Här har en annan klippdocksritare gett sig på det med mycket lyckat resultat.
     Vad gäller den här klänningen så tillhör den förmodligen någon drottning eller adelsdam från något främmande sagoland…

En vinröd empireklänning till Annissa (ritad av det faktumet att jag längtar efter en bra bok, som något av Jane Austen)

VinrodempireklänningmedguldparlfransminiKlicka här för dockan

Efter två outlästa böcker på raken, den första av Maeve Binchy och den andra av Alexander McCall Smith (som jag verkligen trodde skulle vara bra eftersom jag älskade ”Damernas detektivbyrå” och gillar författaren) är jag tämligen frustrerad.
     Felet med Maeve Binchys bok är att den hade ett hutlöst oelegant språkbruk och använde utslitna teman och Alexander McCall Smiths bok skulle ha varit bra om det inte hade varit för de halvpsykotiska, knäppa och otrevliga karaktärerna som inte gick att identifiera sig med. Men det är författarskicklighet det med, att lyfta fram det motbjudande hos karaktärerna till den milda grad att man vill att de ska dra åt helvete och slutar läsa, fast hundra sidor återstår.
     Den här frustrationen kommer sig av att jag inte vågar läsa något nytt av rädsla för att det också ska visa sig vara något jag inte tycker om, men samtidigt vill jag läsa, för jag älskar det och finner inspiration där, och då jag studerar hinner jag inte läsa lika mycket som ”bokbloggarkollegorna”! Nej, troligen kan det hända att jag just nu behöver läsa om något för att få tillbaka läslusten, eller ta ett ”säkert kort” som Jane Austen. På tal om henne så har jag två olästa böcker av henne i bokhyllan, ”Mansfield Park och ”Emma” (Emma försökte jag mig på första gången då jag var 14, men jag var nog för ung för det då).
     Så för att uppmuntra mig själv någorlunda kom jag på att jag skulle skriva om de här problemen samtidigt som jag postade den här vinröda empireklänningen med guldfransar till Annissa. Idén till den här klänningen kom då jag såg en vinröd lampskärm med pärlfrans i en lampaffär i helgen, och då gick det fort! Jag har så lätt att få idéer, och kan få de av de mest varierande ting.
     Jag skulle tro att det här är en afton – eller middagsklänning, och troligen kommer jag att ”spara” modellen till någon av de Jane Austen-karaktärer jag planerar att rita. Och där tror jag mig veta vem den skulle passa till – den högfärdiga, struntförnäma och inte så lite elaka Caroline Bingley i ”Stolthet och fördom”! Jag tror inte att jag behöver motivera det valet, den som läst boken förstår. 
     Det har blivit många empireklänningar till Annissa, men så är det min favoritera också. Fast för variationsrikedomens skull borde jag ta och rita lite mer kläder från andra eror med. Ett tag i sommar planerade jag att rita klippdockor ämnade för att bära empirekläder, både kvinnor och män, men jag blev inte riktigt nöjd med dockorna. Idéen har jag dock kvar.

En klänning inspirerad av lönnlöv och silverpilblad till Annissa

LonnlovochpilbladsklanningminiKlicka här för dockan

Härom veckan var jag ute och promenerade mellan högskolan och centralsationen i Gävle, vilket jag för övrigt har för vana att göra, och fick på ett ställe se en eldröd lönn framför en silverpil (som tydligen egentligen heter vitpil) i en särskild vinkel – och jag fann där en obeskrivligt vacker färgkombination! Och givetvis blev jag inspirerad till att rita en klänning i eldrött och silvergrågrönt, eller pilbladsgrönt som jag hellre kallar färgen, och så tyckte jag att det allt var dags att rita något nytt till bloggklippdockan Annissa – som inte fått något nytt sedan i början av sommaren!
      Så det blev den här sagoaktiga klänningen, där min avsikt var att inte bara återge den makalösa färgkombinationen utan också avbilda formen på de olika trädens blad i modellen, så jag hoppas alla kan se att det förekommer lönnlöv och pilblad i den nu. Och jag är nöjd med den, naturligtvis, men färgkombinationen blev inte riktigt så sprakande som den var i verkligheten, men det är väl nästan omöjligt att få till något sådant. Om halsbandet som hör till denna klänning ska jag även tillägga att det är inspirerat av mitt senaste halsbandsinköp som är snarlikt.
       Jag har alltid tyckt om hösten, med dess klara luft och kravlöshet samt givetvis alla brinnande skogar. Och särskilt lönnar, som kan få hur fantastiska färger som helst – alltifrån solgult till vinrött! Silverpilar har jag dock inte sett byta färg på hösten, men att ett träds löv kan se ut som silver är fantastiskt vackert! Och inte behöver man gå ut särskilt långt i naturen för att se vackra saker så här års, det räcker med en stadspromenad och en iakttagande blick…

Kronprinsessan Victoria som klippdocka (min hyllning till den kungliga förlovningen)

kronprinsessanvictoria1miniStörre bilder och fler kläder här, här och här.

Jag kan inte förbigå gårdagens stora nyhet om kronprinsessan Victorias och Daniel Westlings förlovning här på min blogg! Det är helt enkelt en alldeles för glad nyhet för att inte kommentera, och sanningen är den att jag en rätt lång tid gått och väntat på den, för jag är en av de många som verkligen tycker (och känt ganska starkt för) att Victoria och Daniel ska få gifta sig, och när jag fick höra nyheten om deras förlovning igår eftermiddag trodde jag knappt att det var sant och det tog ett par timmar innan det landade (och till på köpet känner jag en slags ”dagen efter”-känsla som brukar komma efter glada nyheter och festliga tillfällen idag).  Kronprinsessan Victoria är lite av en förebild för mig, och jag tycker det är väldigt roligt och intressant med europas kungahus (och nu blev det svenska bra mycket roligare :-))! Att jag också är mycket förtjust i romantik och vackra kärlekshistorier, både verkliga och fiktiva, med lyckliga slut gör denna glada nyhet ännu härligare! (Det var också kul att se hur glada alla nyhetsuppläsare på TV:n var igår kväll.) Jag har faktiskt inte varit så glad för något på länge, och nyheten omkullkastade mycket av min kvällsplanering (jag tog dock förnuft till mig och bestälde denna och denna bok för litteraturvetenskapen, två tunga klassiker).
   Jag som är Jane Austen-fan tycker att Victorias och Daniels kärlekshistoria påminner lite om en av hennes romaner, även om Austen inte skrev om människor så högt upp i samhällshierarkin (det har nog förekommit mycket stolthet och fördomar samt förnuft och känsla :-)). Alla andra jämför med folksagorna, och det är definitivt inte fel, men jag tycker att det är kul med ett alternativ och gör därmed en lite annan liknelse. Hur som helst så är en tokpositiv nyhet alltid välkommen, för de är så få.
   Lyckligtvis hade jag ritat en klippdocka av kronprinsessan Victoria för två år sedan, och hennes kläder är avbildningar av kläder som hon burit på riktigt (som jag sett på foton och filmer), men jag tröttnade på projektet. Jag har länge tänkt att lägga ut denna klippdocka från mitt arkiv på min blogg, och nu fick jag verkligen ett gudomligt tillfälle för det. Min Victoria-klippdocka får helt enkelt bli en hyllning till hennes förlovning.
   En annan kul sak är att jag sett en del exempel på klippdockor föreställandes kronprinsessan som barn, men inte någon som vuxen, så därför ritade jag henne som vuxen.  På Svensk damtidnings hemsida finns massor att läsa  om förlovningen, och hovreportern Jenny Alexanderssons blog är att rekomendera.

En klänning från ca.1839 till Annissa (inspirerad av Det går an av Carl Jonas Love Almqvist)

1839klanninggronrodminiKlicka här för dockan.

Igår läste jag ut Det går an av Carl Jonas Love Almqvist. Men till skillnad från Mot fyren tänker jag inte skriva någon recension på den (den ska jag däremot skriva en analys på för högskolestudierna). Jag tyckte den tyvärr var ganska tråkig och händelselös, trots att den klassas som en levande klassiker och väckte uppståndelse när den gavs ut första gången.
    Den handlar om sergeanten Albert och glasmästardottern Sara Videbeck som träffas på en ångbåt som går över Mälaren en sommardag och de blir förälskade. De forstätter sedan sin resa med häst och vagn till Lidköping, där Sara bor och har sin glasverkstad (som hennes mor, som är änka, äger). Hela berättelsen går ut på att Sara vill ha Albert som livskamrat, men vägrar gifta sig med honom eftersom äktenskapet bara gör folk olyckliga.
  Boken är bara drygt 90 sidor tjock och hela berättelsen utspelar sig under parets resa och karaktärerna är också mycket få, så på det sättet liknar den mer en novell.  Jag hoppades att denna bok skulle innehålla mer, men mina förväntningar var för höga. Men den har ändå sin egen charm.
    Annissas klänning är i stil från det år då Det går an gavs ut första gången, nämligen 1839. Det är en vardagsklänning, eller Day dress, som det heter på engelska (det tycker jag är en bättre beskrivning). Det karaktäristiska för det sena 1830-talet och tidiga 1840-talet är vidderna som sitter på nedre delen av ärmarna, tidigare under 1830-talet satt de vid axlarna (jag ritar en sådan klänning någon annan gång).  Jag tog inspiration från den här klänningen från ungefär samma tid till Annissas. Här, här och här finns andra fina exempel.
    Jag valde en enklare stil, och jag tror att den kvinnliga huvudpersonen i Det går an, Sara Videbeck, skulle kunna bära den här klänningen. Men den här klänningen är INTE baserad på boken, utan endast inspirerad av den.
    Tyvärr är den här boken för kort för att göra rimliga karaktärsklippdockor ur (de byter nästan inte kläder någon gång under berättelsens gång). Därför ritade jag en klänning i stil med tiden då den utspelar sig till Annissa istället, för jag vill ju inte missa ett tillfälle att designa en ny historisk kostym!
   Jag hoppas att Jane Eyre, som jag ska läsa härnäst, är bättre och mer ”klippdocksvänlig” (den utspelar sig vid ungefär samma tid).

Annissas vinröda ”hjärter dam”- balklänning i empirestil

hjarterdamklanningminiKlicka här för dockan.

Så fick jag tillbaka inspirationen till nya kreationer för Annissa, min bloggklippdocka, som var borta i en dryg veckas tid.  Jag har dock inte gått runt och inte gjort något kreativt under den här tiden (då jag fortsatt skriva på min bok), bara lite andra saker än att ägna mig åt min blogg.
     Jag funderade i ett par dagar vad jag skulle rita till Annissa härnäst; en modern byxdress eller en lite fantasyinspirerad kreation. Som ni ser valde jag det senare (men byxdressen kommer nog inom några dagar).
    Ibland får jag problem med frustration orsakad av att jag får fler idéer i huvudet än vad jag kan göra av med på kort tid (och därmed kan jag känna att tiden inte räcker till). Viktigt för mig är också att inte syssla med för många klippdocksset och andra projekt samtidigt, för då riskerar de att aldrig bli klara. Ett i taget är det allra bästa vid sidan av det stora (hemliga) bokprojektet som ständigt fortskrider.
   Anledningen till att jag skriver ovannämnda ord är att jag tror jag har kommit på ett nytt sett för mitt fantasygalleri, nämligen ett med fyra dockor baserade på de fyra damerna i kortleken; Hjärter, Ruter, Spader och Klöver dam (med varsin, av mig, påhittad personlighet) med lite olika klänningar i olika passande stilar. Och den här vinröda empireskurna balklänningen är en av de egendesignade klänningar som ska tillhöra det setet; och ni kan nog alla gissa att klänningen är en av Hjärter dams (jag ritade den till Annissa just för att lindra min idéiver).
   Vi spelar inte alls kort i min familj och bekantskapskrets, men jag gjorde det ibland när jag var barn (det blev monotont med Finns i sjön i längden). Jag hade en underlig förkärlek till de fyra damerna, och kunde pyssla med kortlekar bara för att få se hur damerna såg ut. Ibland blev jag ruskigt besviken, andra gånger positivt överraskad. Jag såg personligheter i damerna (men tycker ibland det är underligt att de inte har någon nederdel istället för den där spegelvända överdelen). Dessutom var jag ibland lite rädd för knektarna (jag skämtar INTE).
    Jag såg Hjärter dam som en godhjärtad och vänlig drottning (inte som den där maktgalna i Alice i Underlandet), Ruter dam som en klyftig en, Spader dam som högmodigt förnäm och Klöver dam som falsk och manupulativ (naturligtvis visste jag inte vad det ordet betydde då). 
    Jag ska också berätta att Northanger Abbey-projektet har tagit en liten paus (jag blev av med den rätta känslan), men ingen brådska med det. För övrigt skulle det ha passat att posta den här empireklänningen som en ”Alla hjärtans dag”-klänning i lördags, men jag väljer att låta den vara en ”Hjärter dam-klänning” istället, då jag är motståndare till konceptet Alla hjärtans dag. (Ska jag vara helt ärlig ser jag det som ett komersiellt jippo som (förhoppningsvis omedvetet) gör narr av alla ensamma och olyckliga, men det är inte det min blogg handlar om).

Jag har också bestämt att jag ska posta bokrecensioner och berätta mer om vilka böcker jag läser, så det kommer nog att framöver bli en klippdocks –  och bokblogg! Jag kommer att posta den första recensionen inom ett par dagar, och jag har redan skapat en egen kategori för dem.

En samisk folkdräkt till Annissa

samiskfolkdraktminiKlicka här för dockan

Förutom att rita massor av flådiga, elegenta och extravaganta kreationer har jag en stark dragning till folkdräkter också. De är vackra på ett helt annat sätt än de extravaganta stilarna, och har ofta många traditioner bakom sig.
    Så jag gjorde ett avbrott från alla Jane Austen-klänningar och flådiga kreationer och ritade denna samiska dräkt till Annissa, vilken också visar att jag kan variera mina klippdockskostymer:-). Jag har länge velat rita en samisk dräkt som klippdockskostym, och jag hade långt framskridna planer på att rita det till mitt klippdocksset med svenska folkdräkter (för Lappland), men jag hittade ingen bra bildkälla då. Jag ska också erkänna att många av referenserna till bygdedräkterna i det settet kommer från de små bilder på dräkter från olika landskap, som brukar finnas på bilderna i Sverigealmanackan (den årskalender som vi i min familj och släkt hängt på väggen så länge jag kan minnnas). Det har visats samiska dräkter i den, men bilderna har varit alldeles för små för att kunna ”förstoras upp” till klippdockskostymer, så för Lappland blev det Åseledräkten istället. Men idén kvarstod.
    Jag letade lite olika bildkällor och valde denna dräkt, från Karesuando. Utseendet på samiska dräkter varierar från område till område i Sápmi (samernas land), precis som sockendräkterna i Sverige. Gemensamt är dock kolten.  Här finns en webb som handlar just om samiska dräktområden (och samiska dräkter överhuvudtaget). Det är från den webben som jag hittat referenser för att kunna rita den här dräkten verklighetstroget (något jag försöker vara noga med när det gäller folkdräkter). Karesuandodräkten kan ni se här (bilden i mitten är referensbild till den här dräkten).
    Jag valde att posta denna samiska dräkt just idag, därför att 6 februari är samernas nationaldag (jag tror inte att det är så många som vet det, så jag väljer att tala om det). Skulle ni vilja veta mer om samer finns det bra och mycket information på www.samer.se.
   Jag måste slutligen medge att jag blev mer än nöjd med den här dräkten (det är inte alltid helt enkelt att avbilda från fotografi). Jag älskar den mörkblå färgen och tycker veckningen på koltens nederkant och de långa fransarna på sjalen är så vackert! Det blir nog mer folkdräkter till Annissa så småningom (förhoppningsvis från andra länder också).

Tidigare äldre inlägg