En julängel (i vilans tider)

Trevlig helg och god fortsättning på er!
En dryg vecka efter olyckan (som jag berättade om i föregående inlägg) är jag på bättringsvägen och orkar mer och mer för varje dag! Är så glad för det! =) Dock har jag inte lämnat mitt hem sedan den 16:e då jag kom hem från sjukhuset, och så kommer det att förbli ett tag. Så det blir ingen mellandagsrea för mig i år – men det positiva med det är att julklappspengarna och alla presentkort kommer att räcka längre! =D
     Det succesiva tillfrisknandet har givit mig tillbaka orken att rita litet, och så länge jag inte blir störd av övriga intryck utifrån går det nu åter utmärkt! Vilan har också givit mig lite nya idéer, varav denna eleganta julängel är en utav dem. Tänker inte skriva så mycket så att jag inte tar ut mig, men att rita en ängel kändes bara helt rätt för mig nu – dels för att det passar in i årstiden, men framförallt för att jag verkligen måste få säga att jag hade änglavakt! Vet ni, trots att jag flög upp på en motorhuv, kraschade in huvudet i en vindruta och gjorde en rejäl luftfärd har jag knappt ens blivit blå! Så tur, det hade jag! 
       Detta mini-klippdocksprojekt blev mycket lyckat, och det framförallt för att jag inte tvekade inför idén. Så fort denna ängel uppenbarade sig i mitt huvud tog jag fram mina ritattiraljer och skapade henne och hennes båda kostymer igår och i förrgår – mitt i julfirandet. Jag brukar ofta vänta så länge med vissa spontana idéer att inspirationen dör, men nu har jag bestämt att jag ska försöka undvika det så långt som möjligt! Kanske gör jag det för att jag tänker för storskaligt, men nu ser jag att de små klippdocksprojektet blir minst lika lyckade! Jag tror att jag ska göra mer av dem framöver! =)
        Så, jag ville få till en stark julkänsla över min ängel, men göra henne originell och genomarbetad, men inte för prålig, samt få henne att se både gammaldags, kitchig och modern ut – såsom jag brukar vilja ha det. Hon fick en festlig kostym och en högtidlig – jag tror ni kan se vilken som är vilken. =) Det svåraste att rita snyggt var änglavingarna, eftersom jag inte ritat någon ängel på åtskilliga år – än mindre någon som klippdocka. Men, här är hon i alla fall.

Annonser

Natasha på bal

Klicka här för dockan.
Klicka här för kläderna.

Mamsell Natasha Dicane har en väldig förkärlek för balklänningar, och jag själv för att rita dem – och eftersom jag idag fyller 21 och det närmar sig både Nobelfest och jul känner jag att det passar sig ypperligt med något riktigt festligt på bloggen! =)
       Som jag berättade i tidigare inlägg så är Natashas familj ursprungligen en vanlig laritansk medelklassfamilj, men tack vare att de gjort sig nyrika på investeringar i skogsbruk och på att vara delägare i slottet och golfresortet Amaryllisenborg (hos grevefamiljen de Valessonie) så har de fått en plats i den finaste societeten. Därför har Natasha, hennes syster och hennes mor både råd och goda skäl till att använda de elegantaste balklänningar! Balklänningar har dessutom en annan positiv innebörd för Natasha, och det är därför att hon bara ÄLSKAR att designa dem (och givetvis skissar hon upp fler modeller än de hon låter sy upp åt sig själv).  
    Många prominenta adelsdamer har konsulterat henne i fråga om festkläder, likaså några fina fruar till statsråd i Laritaniens regering, och det ryktas om att självaste drottning Minerva och prinsessorna Marina och Iréhne blivit intresserade av mamsell Dicanes klädkonst.
      Hon har dock inte själv tagit ett enda stygn sedan hon gick på högstadiet och insåg att hennes naturliga förmåga för sömnadskonsten var vida underlägsen de kreationsidéer hon tecknade ner. Tack och lov finns det dock i Prudedbo två skickliga sömmerskesystrar som tillhör familjerna de Valessonies och Dicane Sisgiplis innersta vänkrets (dock anses de två rätt irriterande eftersom de jämt och ständigt ägnar sig åt löst byaskvaller och överreagerar på veckotidningarnas halvdana skräcknoveller – men deras hantverksskicklig räddar alltid deras allmänna anseende). Och i Meronia finns många proffsskrädderier där Natasha är stamkund. =)
        Det är två typer av baler som Natasha och hennes familj och vänner brukar gå på, och ibland även själva arrangera; nämligen de formella och de privata. De formella är de flådiga societetsbalerna i Meronia med gäster från det laritanska samhällets toppskikt,  som dessutom inte helt sällan har kunglig närvaro . De privata är bland annat den sommarbal som varje år arrangeras på Amaryllisenborg i samband med en golftävling som är mycket populär, och den nyårsbal som Prudedbos borgmästarpar varje år står värdar för. Det är baler där allt från bönder till grevar och kommunfullmäktigeledamöter samlas, men egentligen är det inte mycket förutom det som skiljer baltyperna åt och gränsdragningen är inte fullt så sträng och konvenanstrogen som det låter.
     I själva verket är den rätt luddig, och det händer då och då att typerna slås ihop vid speciellt festliga händelser. De ovannämnda exemplen på privata baler är något som invånarna i Prudedbo alltid ser fram emot, och Natasha kan intyga att de är lika trevliga och eleganta tillställningar som de formella.
      Som nog är väntat så kräver de formella balerna en extravagant klädsel medan de privata tillåter en enklare festskrud. Den riktigt eleganta vinröda sammetsklänningen med stort släp och intrikata guldkantade flerfärgade detaljer till vänster i bilden ovan är en av Natashas allra finaste klänningar för en formell bal på ett riktigt elegant och mondänt societetspalats i Meronia. Hon har också burit den på en av de baler för allmänheten som drottning Minerva en gång i halvåret anordnar på det kungliga slottet (men någon riktig kunglig galabaluns har hon ännu inte blivit inbjuden till).
        Den mer stilrena rödrosa klänningen till höger är för en privat bal hemma i Prudedbo. Den tillhör Natashas personliga favoriter med den lotus-inspirerade urrigningen, och då hon gillar de formella balerna för möjligheten att klä upp sig i de mest extravaganta kreationer gillar hon de privata för den lättsamma stämning som brukar råda bland gästerna under dem. Men hon vet att bara för att de privata balklänningarna och dess asscesoarer bör vara av enklare modell så behöver de minst av allt vara mindre eleganta. Och givetvis vet hon att uppskatta en sådan stilig och charmant kavaljer som Lucius oavsett. =)

Miss Tutti-frutti

Klicka här för dockan.

Japp – Annissa har gjort comeback! 🙂 Men jag kan dock långt ifrån lova att det är någon beständig återkomst, för det är så att min inspiration och kreativitet inte varit på topp på en väldigt lång tid. Jag har det rätt jobbigt i mitt liv just nu och det är därför det är så tyst här på bloggen. Jag tänker dock INTE under några omständigheter gå in på vad det gäller, för denna blogg är inte av den karaktären!  Tänkte också passa på att berätta att jag gått med på Facebook. Här är länken till min profil : http://www.facebook.com/home.php?#!/profile.php?id=100001687473823 (Om länken inte fungerar sök på mitt namn ”Anna Forsén”).
       Så, tidigare i höst berättade jag att jag fick idén att rita klänningar inspirerade av godispapper. Det kom att bli sisådär med den idén, för när jag började studera utseendet på godisförpackningarna närmare insåg jag att nästan alla hade samma färger och ungefär liknande mönster i rött, blått och gult. Det är nog så för att rött och gult sägs ha till effekt att göra oss hungriga och sötsugna, men för mig blev det rent estetiskt väldigt tråkigt. 
    Så idén lades på hyllan, men lite senare så såg jag med nya ögon och upptäckte att det klassiska märket Fazer har de finaste godispappren av alla – och även ofta den godaste konfekten (speciellt deras choklad). Så kom jag att tänka på en av mina favoritgodissorter ”Tutti-frutti” och så kom denna klänning till! Jag har snott förpackningens apelsinorangea färg och kopierat formen på det svarta bandet med prickar i orange, rött, gult och grönt. Det blev bara så estetiskt!
      Nu ser jag även att klänningens volyminösa modell och formen på de olika överlagen på kjolen samt livets skärning påminner mig något om den där klassiska rosa och vita klänningen som mössen syr till Askungen varje julafton. Men den här klänningen vore nog lite för ärtig för henne! 😉

En mörkblå fantasyklänning med röda inslag till Annissa

Klicka här för dockan.

Jag är inne i ett folksago/fantasytillstånd av ett rätt inspirerande slag just nu (mitt i den långa kalla vintern – passande nog ;-)); jag läser just nu ”Stardust” av Neil Gaiman (och jag gillar den hur mycket som helst – så det kommer en recension inom kort) och var igår på Åhléns i staden där jag bor och inhandlade – nej, rättare sagt fyndade en mycket charmig sagosamling på över 500 sidor, med både folksagor från världens alla hörn och så kallade konstsagor som skrivits av kända författare såsom H.C Andersen och Oscar Wilde! Den är egentligen ämnad för barn, men sagor är lika spännande för en vuxen (och eftersom de är korta händer det att jag läser en och annan när jag gått och lagt mig om kvällarna) – och jag använder dem som inspiration i mitt eget skrivande! Från antikvariat.net har jag i veckan också beställt två andra sagosamlingar; en med norska folksagor och en som heter ”Jättens dotter och andra folksagor om starka kvinnor” (som desvärre, som ni ser, är slut på Adlibris).
      Det roliga med boken ”Stardust” är att den har verkligt mycket inslag av folksaga – och en sådan fantasybok har jag letat länge efter, med den där välavägda kontrasten mellan vackert och groteskt, och med ett flödande språk! Så som folksagor brukar vara. Och utan tjugo, trettio uppföljare att hålla ordning på, alldeles för mycket krig och skrämmande vidunder (som jag tycker att mycket modern fantasy verkar handla om).
     Så, jag tog tillfället i akt att posta den här mycket fina medeltidsinspirerade klänningen med brokad och hermelinpäls till Annissa som jag ritade redan i oktober och glömde bort. Jag tänkte posta den i samband med ett inlägg om att jag varit och införskaffat ”Sagan om ringen”-triologin, men det blev inte av. Men, som jag skrev tidigare i veckan så är jag fortfarande lika sugen på att läsa den – och dessutom tror jag att det skulle kunna bli finfina klippdockor därifrån! Här har en annan klippdocksritare gett sig på det med mycket lyckat resultat.
     Vad gäller den här klänningen så tillhör den förmodligen någon drottning eller adelsdam från något främmande sagoland…

En vinröd empireklänning till Annissa (ritad av det faktumet att jag längtar efter en bra bok, som något av Jane Austen)

VinrodempireklänningmedguldparlfransminiKlicka här för dockan

Efter två outlästa böcker på raken, den första av Maeve Binchy och den andra av Alexander McCall Smith (som jag verkligen trodde skulle vara bra eftersom jag älskade ”Damernas detektivbyrå” och gillar författaren) är jag tämligen frustrerad.
     Felet med Maeve Binchys bok är att den hade ett hutlöst oelegant språkbruk och använde utslitna teman och Alexander McCall Smiths bok skulle ha varit bra om det inte hade varit för de halvpsykotiska, knäppa och otrevliga karaktärerna som inte gick att identifiera sig med. Men det är författarskicklighet det med, att lyfta fram det motbjudande hos karaktärerna till den milda grad att man vill att de ska dra åt helvete och slutar läsa, fast hundra sidor återstår.
     Den här frustrationen kommer sig av att jag inte vågar läsa något nytt av rädsla för att det också ska visa sig vara något jag inte tycker om, men samtidigt vill jag läsa, för jag älskar det och finner inspiration där, och då jag studerar hinner jag inte läsa lika mycket som ”bokbloggarkollegorna”! Nej, troligen kan det hända att jag just nu behöver läsa om något för att få tillbaka läslusten, eller ta ett ”säkert kort” som Jane Austen. På tal om henne så har jag två olästa böcker av henne i bokhyllan, ”Mansfield Park och ”Emma” (Emma försökte jag mig på första gången då jag var 14, men jag var nog för ung för det då).
     Så för att uppmuntra mig själv någorlunda kom jag på att jag skulle skriva om de här problemen samtidigt som jag postade den här vinröda empireklänningen med guldfransar till Annissa. Idén till den här klänningen kom då jag såg en vinröd lampskärm med pärlfrans i en lampaffär i helgen, och då gick det fort! Jag har så lätt att få idéer, och kan få de av de mest varierande ting.
     Jag skulle tro att det här är en afton – eller middagsklänning, och troligen kommer jag att ”spara” modellen till någon av de Jane Austen-karaktärer jag planerar att rita. Och där tror jag mig veta vem den skulle passa till – den högfärdiga, struntförnäma och inte så lite elaka Caroline Bingley i ”Stolthet och fördom”! Jag tror inte att jag behöver motivera det valet, den som läst boken förstår. 
     Det har blivit många empireklänningar till Annissa, men så är det min favoritera också. Fast för variationsrikedomens skull borde jag ta och rita lite mer kläder från andra eror med. Ett tag i sommar planerade jag att rita klippdockor ämnade för att bära empirekläder, både kvinnor och män, men jag blev inte riktigt nöjd med dockorna. Idéen har jag dock kvar.

En klänning inspirerad av lönnlöv och silverpilblad till Annissa

LonnlovochpilbladsklanningminiKlicka här för dockan

Härom veckan var jag ute och promenerade mellan högskolan och centralsationen i Gävle, vilket jag för övrigt har för vana att göra, och fick på ett ställe se en eldröd lönn framför en silverpil (som tydligen egentligen heter vitpil) i en särskild vinkel – och jag fann där en obeskrivligt vacker färgkombination! Och givetvis blev jag inspirerad till att rita en klänning i eldrött och silvergrågrönt, eller pilbladsgrönt som jag hellre kallar färgen, och så tyckte jag att det allt var dags att rita något nytt till bloggklippdockan Annissa – som inte fått något nytt sedan i början av sommaren!
      Så det blev den här sagoaktiga klänningen, där min avsikt var att inte bara återge den makalösa färgkombinationen utan också avbilda formen på de olika trädens blad i modellen, så jag hoppas alla kan se att det förekommer lönnlöv och pilblad i den nu. Och jag är nöjd med den, naturligtvis, men färgkombinationen blev inte riktigt så sprakande som den var i verkligheten, men det är väl nästan omöjligt att få till något sådant. Om halsbandet som hör till denna klänning ska jag även tillägga att det är inspirerat av mitt senaste halsbandsinköp som är snarlikt.
       Jag har alltid tyckt om hösten, med dess klara luft och kravlöshet samt givetvis alla brinnande skogar. Och särskilt lönnar, som kan få hur fantastiska färger som helst – alltifrån solgult till vinrött! Silverpilar har jag dock inte sett byta färg på hösten, men att ett träds löv kan se ut som silver är fantastiskt vackert! Och inte behöver man gå ut särskilt långt i naturen för att se vackra saker så här års, det räcker med en stadspromenad och en iakttagande blick…

Kronprinsessan Victoria som klippdocka (min hyllning till den kungliga förlovningen)

kronprinsessanvictoria1miniStörre bilder och fler kläder här, här och här.

Jag kan inte förbigå gårdagens stora nyhet om kronprinsessan Victorias och Daniel Westlings förlovning här på min blogg! Det är helt enkelt en alldeles för glad nyhet för att inte kommentera, och sanningen är den att jag en rätt lång tid gått och väntat på den, för jag är en av de många som verkligen tycker (och känt ganska starkt för) att Victoria och Daniel ska få gifta sig, och när jag fick höra nyheten om deras förlovning igår eftermiddag trodde jag knappt att det var sant och det tog ett par timmar innan det landade (och till på köpet känner jag en slags ”dagen efter”-känsla som brukar komma efter glada nyheter och festliga tillfällen idag).  Kronprinsessan Victoria är lite av en förebild för mig, och jag tycker det är väldigt roligt och intressant med europas kungahus (och nu blev det svenska bra mycket roligare :-))! Att jag också är mycket förtjust i romantik och vackra kärlekshistorier, både verkliga och fiktiva, med lyckliga slut gör denna glada nyhet ännu härligare! (Det var också kul att se hur glada alla nyhetsuppläsare på TV:n var igår kväll.) Jag har faktiskt inte varit så glad för något på länge, och nyheten omkullkastade mycket av min kvällsplanering (jag tog dock förnuft till mig och bestälde denna och denna bok för litteraturvetenskapen, två tunga klassiker).
   Jag som är Jane Austen-fan tycker att Victorias och Daniels kärlekshistoria påminner lite om en av hennes romaner, även om Austen inte skrev om människor så högt upp i samhällshierarkin (det har nog förekommit mycket stolthet och fördomar samt förnuft och känsla :-)). Alla andra jämför med folksagorna, och det är definitivt inte fel, men jag tycker att det är kul med ett alternativ och gör därmed en lite annan liknelse. Hur som helst så är en tokpositiv nyhet alltid välkommen, för de är så få.
   Lyckligtvis hade jag ritat en klippdocka av kronprinsessan Victoria för två år sedan, och hennes kläder är avbildningar av kläder som hon burit på riktigt (som jag sett på foton och filmer), men jag tröttnade på projektet. Jag har länge tänkt att lägga ut denna klippdocka från mitt arkiv på min blogg, och nu fick jag verkligen ett gudomligt tillfälle för det. Min Victoria-klippdocka får helt enkelt bli en hyllning till hennes förlovning.
   En annan kul sak är att jag sett en del exempel på klippdockor föreställandes kronprinsessan som barn, men inte någon som vuxen, så därför ritade jag henne som vuxen.  På Svensk damtidnings hemsida finns massor att läsa  om förlovningen, och hovreportern Jenny Alexanderssons blog är att rekomendera.

Tidigare äldre inlägg