Recension: Gösta Berlings saga (1891) av Selma Lagerlöf

gostaberlibgDetta är ännu en av de många böcker som jag läst med anledning av den litteraturvetenskapskurs jag går på högskolan – och det var ett mycket lyckligt sammanträffande, eftersom jag den senaste tiden har varit intresserad av att läsa Selma Lagerlöf, och jag upptäckte snart att Gösta Berlings saga, som är hennes debutroman, verkade låta som en roman i min stil. Jag hade rätt också, för även om jag hade rätt höga förväntningar blev de förväntningarna fullt ut infriade, och det är inte alltid så vanligt!
    Denna roman utspelar sig i Lövsjö härad i Värmland på 1820-talet och handlar om den unge prästen Gösta Berling, som på grund av för mycket supande förlorar sin prästposition. Han håller på att ta livet av sig när han blir räddad till livet av den dominanta majorskan på godset Ekeby och blir en av kavaljererna på hennes gods. Ett sorglöst leverne fritt från arbete tar sin början, och till saken hör att dessa kavaljerer, som är tolv till antalet, och majorskan kommer i kontakt med den elake brukspatron Sintram, som är i pakt med djävulen. Det är också en kärlekshistoria, skulle jag vilja säga, eftersom Gösta Berling finner den stora kärleken i den unga grevinnan Elisabet Dohna, som är gift med den dumme greve Henrik. Efter en hel del intrikata intriger skiljer sig greveparet och Gösta gifter sig med Elisabet, samtidigt som han inser att arbetet är människans sanna väg till livslycka. Detta är dock inte hela handlingen; romanen kryllar av mustiga övernaturliga sägner om övernaturligt starka män, diaboliska vargar och björnar, elaka häxor, skogsfruar, uppfinnare och spöklika sammanträffanden. Den är också fullspäckad av färgstarka karaktärer och deras livsberättelser.
    Omdömet är mycket självklart för min del. Detta är en synnerligen underhållande och spännande historia att ta del av. Jag älskar denna stil med ickerealistiska inslag och färgstarka karaktärer som verkligen tar plats i berättelsen. Jag skulle nästan vilja säga att det är en fantasyinspirerad roman, men inte den sortens populärfantasy (som jag för övrigt har rätt svårt för att lockas till), utan ”fantasyinslagen” baserar sig på sägner och folksagor. Att denna bok ändå är så, jag skulle vilja säga, folkloristiskt betonad är också något som onekligen fallit mig på läppen. 
    Herrgårdsmiljön som förekommer i denna roman var det som fångade mitt intresse, och att den är blandad med skildringar av en enastående vild och  vacker natur gör att jag verkligen uppskattar denna bok så mycket. Att Selma Lagerlöf älskade sitt Värmland tror jag ingen behöver tvivla på efter att ha läst Gösta Berlings saga. Men även fattiga bönder och torpare, och deras miljöer, förekommer och det är kontrasten mellan de rika och de fattiga som jag tror gör romanen så färgstark. Men även mellanskikten, såsom präster och militärer, förekommer.
    Budskapet är att människan når sin livsmening genom arbetetet, och även kärleken, och det är något som jag verkligen stämmer in i och som drar upp mitt omdöme om denna roman avsevärt. Sedan är det skrivet på ett så fantastiskt sätt att detta budskap framstår som mycket storslaget och högtidligt, inte minst i slutet. Och det är nog så man märker att det är en bra författarare, tror jag.
    Språket är också värt ett kapitel för sig. Berättarrösten är mycket framträdande och språket gammalmodigt poetiskt (det var det redan på Selmas tid), och så enormt vackert och medryckande. Den språkliga tidsformen skiftar också från dåtid till nutid hela tiden, vilket onekligen ökar spänningen och, inte minst, närvarokänslan. Men trots det ålderdomliga språket, som dock inte alls är ålderdomligt hela romanen ut, är det lätt att hänga med i vad som händer. En annan sak som också förekommer, och som jag gillar, är humor – blandat med allvar. Och de övernaturliga inslagen är blandat med en verklighetskänsla. Det är en stilblandning som jag faller pladask för!
  

Jag kommer nog att läsa om denna roman i sommar, eftersom jag hade lite för brottom med att läsa den inför  föreläsningen för att fullt ut njuta och iaktta de små underfundigheter som brukar komma fram när man tar sig tid med en bok. Jag tror jag kommer att läsa fler böcker av Selma Lagerlöf i framtiden, också.

Annonser

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Olle Nordlander
    Feb 17, 2011 @ 10:41:12

    Bra skrivet. Ambitiöst, men så skall det ju vara när man studerar. Länkar til denna recension.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: