En vinröd empireklänning till Annissa (ritad av det faktumet att jag längtar efter en bra bok, som något av Jane Austen)

VinrodempireklänningmedguldparlfransminiKlicka här för dockan

Efter två outlästa böcker på raken, den första av Maeve Binchy och den andra av Alexander McCall Smith (som jag verkligen trodde skulle vara bra eftersom jag älskade ”Damernas detektivbyrå” och gillar författaren) är jag tämligen frustrerad.
     Felet med Maeve Binchys bok är att den hade ett hutlöst oelegant språkbruk och använde utslitna teman och Alexander McCall Smiths bok skulle ha varit bra om det inte hade varit för de halvpsykotiska, knäppa och otrevliga karaktärerna som inte gick att identifiera sig med. Men det är författarskicklighet det med, att lyfta fram det motbjudande hos karaktärerna till den milda grad att man vill att de ska dra åt helvete och slutar läsa, fast hundra sidor återstår.
     Den här frustrationen kommer sig av att jag inte vågar läsa något nytt av rädsla för att det också ska visa sig vara något jag inte tycker om, men samtidigt vill jag läsa, för jag älskar det och finner inspiration där, och då jag studerar hinner jag inte läsa lika mycket som ”bokbloggarkollegorna”! Nej, troligen kan det hända att jag just nu behöver läsa om något för att få tillbaka läslusten, eller ta ett ”säkert kort” som Jane Austen. På tal om henne så har jag två olästa böcker av henne i bokhyllan, ”Mansfield Park och ”Emma” (Emma försökte jag mig på första gången då jag var 14, men jag var nog för ung för det då).
     Så för att uppmuntra mig själv någorlunda kom jag på att jag skulle skriva om de här problemen samtidigt som jag postade den här vinröda empireklänningen med guldfransar till Annissa. Idén till den här klänningen kom då jag såg en vinröd lampskärm med pärlfrans i en lampaffär i helgen, och då gick det fort! Jag har så lätt att få idéer, och kan få de av de mest varierande ting.
     Jag skulle tro att det här är en afton – eller middagsklänning, och troligen kommer jag att ”spara” modellen till någon av de Jane Austen-karaktärer jag planerar att rita. Och där tror jag mig veta vem den skulle passa till – den högfärdiga, struntförnäma och inte så lite elaka Caroline Bingley i ”Stolthet och fördom”! Jag tror inte att jag behöver motivera det valet, den som läst boken förstår. 
     Det har blivit många empireklänningar till Annissa, men så är det min favoritera också. Fast för variationsrikedomens skull borde jag ta och rita lite mer kläder från andra eror med. Ett tag i sommar planerade jag att rita klippdockor ämnade för att bära empirekläder, både kvinnor och män, men jag blev inte riktigt nöjd med dockorna. Idéen har jag dock kvar.

En barockklänning ca. 1680 till Annissa (inspirerad av Molières Den girige)

BlarasabarockklanningminiKlicka här för dockan.

Jag hade planerat att posta den här fina barockklänningen tidigare i veckan, men jag fick förhinder. Men bättre sent än aldrig, så jag postar den nu istället.
     Dramatikavsnittet i litteraturvetenskapskursen fortsätter – och i måndags diskuterade vi Molières klassiska komedi Den girige. En pjäs om en sniken snåldjåp och hans barns äktenskapstrubbel. Den gamla klassiska visan, men faktum är att det är väldigt roligt, trots att det är lite ”dammigt”. Mycket av det roliga består i rappa repliker och munhuggeri (faktum var att vi på seminariet fick läsa högt i dialogen mot varandra, och då kom de komiska elementen verkligen till sin rätt).
    Förutom  Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” var ”Den girige” den enda komedin som ingick i kurslitteraturen – allt annat är tragedier och sorgespel (i ärlighetens namn ruskigt stereotypt, och det kom upp till diskusion faktiskt). Mycket därför är inte dramatiken lika rolig som epiken (romanerna och dess föregångare). I en roman kan man blanda roligt och tragiskt mycket friare än i en teaterpjäs, oftast. Nog talat om det – det är inte det inlägget i första hand handlar om.
    Molière verkar ha skrivit för sin samtid, och hans tid var 1600-talet; den franska barockperioden. En rätt fascinerande period i historien där kulturen stod högt i centrum, med anledning av den berömde Solkonungen Ludvig XIV och hans hov på slottet i Versailles. Jag minns att jag på högstadiet skrev en uppsats om det slottet, för övrigt. Modet under denna period var också alldeles särdeles speciellt. Mycket påkostat och svulstigt. Och om sanningen ska fram tycker jag att barockdräkterna är både snygga och ganska fula på samma gång.
    Dagens klänning till Annissa är baserad på en stil som var på modet under 1680-talet, ungefärligt. Jag kan inte garantera att den är helt historiskt korrekt (särskilt frisyren var knivig), men jag har löst baserat den från denna bildkälla. Jag har även hämtat inspiration såväl som research från denna bok.  Den här typen av klänningar brukar förekomma i uppsättningar av Molières pjäser, och det var därför jag passade på att rita en barockklänning, något jag planerat ett tag. Den passar bra för någon av de båda unga kvinnliga rollerna i ”Den girige”.

En samisk folkdräkt till Annissa

samiskfolkdraktminiKlicka här för dockan

Förutom att rita massor av flådiga, elegenta och extravaganta kreationer har jag en stark dragning till folkdräkter också. De är vackra på ett helt annat sätt än de extravaganta stilarna, och har ofta många traditioner bakom sig.
    Så jag gjorde ett avbrott från alla Jane Austen-klänningar och flådiga kreationer och ritade denna samiska dräkt till Annissa, vilken också visar att jag kan variera mina klippdockskostymer:-). Jag har länge velat rita en samisk dräkt som klippdockskostym, och jag hade långt framskridna planer på att rita det till mitt klippdocksset med svenska folkdräkter (för Lappland), men jag hittade ingen bra bildkälla då. Jag ska också erkänna att många av referenserna till bygdedräkterna i det settet kommer från de små bilder på dräkter från olika landskap, som brukar finnas på bilderna i Sverigealmanackan (den årskalender som vi i min familj och släkt hängt på väggen så länge jag kan minnnas). Det har visats samiska dräkter i den, men bilderna har varit alldeles för små för att kunna ”förstoras upp” till klippdockskostymer, så för Lappland blev det Åseledräkten istället. Men idén kvarstod.
    Jag letade lite olika bildkällor och valde denna dräkt, från Karesuando. Utseendet på samiska dräkter varierar från område till område i Sápmi (samernas land), precis som sockendräkterna i Sverige. Gemensamt är dock kolten.  Här finns en webb som handlar just om samiska dräktområden (och samiska dräkter överhuvudtaget). Det är från den webben som jag hittat referenser för att kunna rita den här dräkten verklighetstroget (något jag försöker vara noga med när det gäller folkdräkter). Karesuandodräkten kan ni se här (bilden i mitten är referensbild till den här dräkten).
    Jag valde att posta denna samiska dräkt just idag, därför att 6 februari är samernas nationaldag (jag tror inte att det är så många som vet det, så jag väljer att tala om det). Skulle ni vilja veta mer om samer finns det bra och mycket information på www.samer.se.
   Jag måste slutligen medge att jag blev mer än nöjd med den här dräkten (det är inte alltid helt enkelt att avbilda från fotografi). Jag älskar den mörkblå färgen och tycker veckningen på koltens nederkant och de långa fransarna på sjalen är så vackert! Det blir nog mer folkdräkter till Annissa så småningom (förhoppningsvis från andra länder också).

En vit empireklänning med guldbroderier (ca.1800) till Annissa (en ”hyllning” till Jane Austen’s böcker och mina klippdockor relaterade till dem)

vitempireklanningguldblommormini1Klicka här för dockan.

Jag hade planerat att återvända till mitt stora (och ännu topphemliga) bok-och klippdockprojekt efter att jag slutfört balklänningssettet, men nu ville min inspiration lite andra saker…
    Det är så att jag är ett fan av Jane Austen, den berömda engelska 1800-talsförfattarinnan, vars romantiska böcker jag inte tror att jag behöver beskriva närmare, då jag vet att många delar mitt intresse för henne och hennes böcker.
    Förutom att läsa hennes böcker (jag har läst två än så länge) älskar jag att rita hennes karaktärer som klippdockor, med kostymer baserade på scener och händelser (ibland även beskrivningar) ur boken. Jag har sedan tidigare ritat de sju viktigaste karaktärerna ur romanen Förnuft och känsla, som är min Austen-favorit. Jag kom dock på efter att jag ritat dem att jag slarvat med gestaltningen och tagit liten hänsyn till att välja stil efter karaktärernas personlighet och klass (något som en kostymdesigner måste tänka på), så jag planerar att omarbeta det.
  Men det är inte det Austen-relaterade klippdockprojekt jag sysslat med de senaste dagarna, och kommer att fortsätta syssla med så länge inspirationen håller i sig, det är istället baserat på en annan av hennes böcker, nämligen Northanger Abbey. Och precis som med ”Förnuft och känsla”-projektet är det också här de sju viktigaste karaktärerna som blivit klippdockor. Jag har inte tålamodet att presentera alla dem här just nu, men kommer att göra det senare. Här finns dock en förteckning över alla karaktärer i Northanger Abbey, och samma webb har även karaktärsförteckningar från alla andra av Jane Austens verk, såväl viktiga som mindre viktiga (ganska imponerande och matnyttigt, tycker jag, men ett problem är att de inte står i ordning efter viktighet i berättelsen).
    Jag läste denna roman och började att rita klippdockorna/karaktärerna ur den redan i somras, men glömde bort det hela hösten, och först nu återupptog jag idén. Inspirationen har ännu inte sviktit mig, då jag den senaste halvveckan ritat ungefär 10-15 kostymer (jag har inte räknat dem). Klippdockorna hade jag redan i ordning, eftersom jag ritade dem tidigare. Dock saknar fortfarande två av de manliga karaktärerna kläder, men det ska nog snart ändras.
    Kläderna i Jane Austen’s verk är i den så kallade empirestilen som var modern mellan ungefär 1795 till 1820, och det är också under denna epok som hennes handlingar utspelar sig (i England, där Austen’s berättelser utspelar sig kallas samma stil för Regency). Det är en stil jag bara älskar, och det karaktäristiska med den är de raka, relativt enkla, klänningarna vars midja är avskuren just under bysten. Herrarna bar skörtrockar, snäva byxor och stövlar. Jag tänker dock inte ge någon modehistorisk redovisning här och nu.
   Av någon anledning är det särskilt lätt att gestalta Austen-karaktärer som klippdockor, och det vet jag inte riktigt varför. Mitt mål är att rita karaktärerna ur alla Austen’s verk som klippdockor, och då inte bara de viktigaste. Jag tänker också lägga till en del kostymer till dem, som inte direkt förekommer i böckerna, när det blir nödvändigt (och så är det ju kul att göra lite friare tolkningar). Detta projekt ska komma i etapper. Förutom de sex mest berömda böckerna av Austen är det ganska troligt att jag gör karaktärsklippdockor ur dessa och detta verk (som jag inte tror finns på svenska), som jag beställde från amerikanska Dover Publications idag. (Jo, jag erkänner, jag är lite halvnördig ;-), men det tycker jag att man kan få vara.) Det ska komma en speciell sida på min webb för ”Jane Austen-klippdockorna” i framtiden, men jag har inte funderat på något upplägg ännu, endast till en viss del.

projektbild

Här visar jag en bild på vad jag ritat för detta projekt än så länge, tillsammans med fyra av de sju klippdockorna (däribland romanens hjälte och hjältinna), mitt exemplar av Northanger Abbey och min skissbok för kostymerna till detta projekt (och mina andra litterära klippdocksprojekt). Som brukligt är vissa av kostymerna mer historiskt riktiga än andra, men det är också viktigt att, som jag nämde tidigare, anpassa vissa detaljer efter karaktären. 
    Jag valde att rita en ytterligare empireklänning; till min bloggklippdocka, som en sorts hyllning till mitt Jane Austen-projekt, som kommer att vara länge, länge (och det till min glädje). Och precis som med kostymerna för karaktärerna är inte heller denna en ”reproduktion” av bildkälla, men jag har tagit inspiration från denna och denna bildkälla. Klänningen är vit, eftersom det var den erans absoluta modefärg, och de långa handskarna var en mycket fashionabel accesoar. Stilen är ungefärlig med den moderiktiga för år 1800, tror jag, liksom att det är en aftonklänning.