(Jul)festkläder till Natasha och Lucius

Klicka här och här för dockorna.
Klicka här och här för kläderna.

Hade tänkt spåna kring julfestligheterna på Amaryllisenborg hos familjerna Dicane och de Valessonie, men som ni nu vet så blev det ändrade planer för min del. Hur som helst så ritade jag de här kläderna till Natasha och Lucius dagen före olyckan den 15 december och kom mig på naturliga grunder inte för att färglägga dem förrän en knapp vecka senare.
     Mina planer var att presentera Natashas gammelfaster Selma Sesti och tremänningar Magdalena och David (som bor tillsammans i en stor gård i skogarna utanför Prudedbo då syskonens föräldrar har toppjobb utomlands och inte kan ta hand om dem) och sedan göra ett ”julinlägg” – men deras presentationsinlägg är längre än vad jag tror att jag för tillfället orkar skriva. Men jag kommer att skriva det så fort jag känner att jag orkar det, och inspirationen är det inget fel på! =)
     Men kläderna intill är tänkta för i främsta hand julfestligheter, och jag vill inte vänta med att posta dem tills julen är över, och idag är det ju som sagt juldag.
       Så därför gör jag det nu utan att skriva så mycket runt dem. Dock tycker Natasha att en röd klänning går året runt (och sin fina pälsstola går finfint till vinterns alla fester), och Lucius är så stolt över sin sobra vinröda sammetsrock och guldbroderade blå väst att han gärna bär stassen lite närhelst det passar. I handen bär han en diktbok eftersom han gärna förgyller de flesta fester med att recitera de vackraste poem. Så även om kläderna här är lite ”juliga” så är de utsökta festkläder efter det senaste laritanska överklassmodet. =)
       Jag tänker inte skriva så mycket mer denna gång, mer än att ni ska se fram emot att se familjen Sesti såsmåningom. Jag ska heller inte lova något bestämt ännu, men jag tror det skulle kännas kul att göra fler karaktärer i den här klippdocksserien. Det kommer att bli mer fart på ”Meronia och Prudedbo” när jag blir piggare och starkare igen! =)

En julängel (i vilans tider)

Trevlig helg och god fortsättning på er!
En dryg vecka efter olyckan (som jag berättade om i föregående inlägg) är jag på bättringsvägen och orkar mer och mer för varje dag! Är så glad för det! =) Dock har jag inte lämnat mitt hem sedan den 16:e då jag kom hem från sjukhuset, och så kommer det att förbli ett tag. Så det blir ingen mellandagsrea för mig i år – men det positiva med det är att julklappspengarna och alla presentkort kommer att räcka längre! =D
     Det succesiva tillfrisknandet har givit mig tillbaka orken att rita litet, och så länge jag inte blir störd av övriga intryck utifrån går det nu åter utmärkt! Vilan har också givit mig lite nya idéer, varav denna eleganta julängel är en utav dem. Tänker inte skriva så mycket så att jag inte tar ut mig, men att rita en ängel kändes bara helt rätt för mig nu – dels för att det passar in i årstiden, men framförallt för att jag verkligen måste få säga att jag hade änglavakt! Vet ni, trots att jag flög upp på en motorhuv, kraschade in huvudet i en vindruta och gjorde en rejäl luftfärd har jag knappt ens blivit blå! Så tur, det hade jag! 
       Detta mini-klippdocksprojekt blev mycket lyckat, och det framförallt för att jag inte tvekade inför idén. Så fort denna ängel uppenbarade sig i mitt huvud tog jag fram mina ritattiraljer och skapade henne och hennes båda kostymer igår och i förrgår – mitt i julfirandet. Jag brukar ofta vänta så länge med vissa spontana idéer att inspirationen dör, men nu har jag bestämt att jag ska försöka undvika det så långt som möjligt! Kanske gör jag det för att jag tänker för storskaligt, men nu ser jag att de små klippdocksprojektet blir minst lika lyckade! Jag tror att jag ska göra mer av dem framöver! =)
        Så, jag ville få till en stark julkänsla över min ängel, men göra henne originell och genomarbetad, men inte för prålig, samt få henne att se både gammaldags, kitchig och modern ut – såsom jag brukar vilja ha det. Hon fick en festlig kostym och en högtidlig – jag tror ni kan se vilken som är vilken. =) Det svåraste att rita snyggt var änglavingarna, eftersom jag inte ritat någon ängel på åtskilliga år – än mindre någon som klippdocka. Men, här är hon i alla fall.

Till er kännedom

Jag har inte för avsikt att skrämmas på något vis, men sanningen är den att jag i onsdags var med om en tämligen otäck trafikolycka. Jag blev påkörd i 30 km/h när jag vid tolvtiden klev av bussen vid högskolan i Gävle för att gå på en föreläsning. Jag vet att jag känner hur jag slår huvudet i något hårt, hör bromsljud från bildäck, inser allvaret och hör mig själv skrika. Jag landar på marken och kan tack och lov omedelbart resa mig upp och springa bort från vägen. Flera vittnen ser hur jag flyger upp på motorhuven, slår sönder vindrutan och gör en rejäl luftfärd, och tacksam är jag över att den stackars bilförare som körde på mig stannar kvar.
      Jag är väldigt tacksam över hur hjälpsamma alla var mot mig när detta hände, och hur vänliga alla varit mot mig på Gävle sjukhus; ambulanssjukvårdarna, hela teamet på akuten och den supergulliga personalen på vårdavdelningen jag hamnade på. =) Är också lika tacksam över alla ögonvittnen som kom till min undsättning på olycksplatsen. Var faktiskt aldrig riktigt livrädd som man nog lätt skulle kunna tro, och jag är så oändligt glad över att jag överlevde detta utan allvarligare skador!
         Hela detta trauma undkommer jag nämligen med endast hjärnskakning som följd och får lämna sjukhuset på torsdag eftermiddag. Just för att jag blivit rådd till att ta det lugnt och inte anstränga mitt mörbultade huvud för mycket tror jag att jag inte kommer att kunna blogga på ett tag – i alla fall inte på samma sätt som jag brukar. Jag måste känna efter hur mycket jag orkar nu ett tag framöver. Men jag ville bara berätta hur det ligger till.
Passar därför också på att önska er alla som läser min blogg God Jul och Gott nytt år.

Chokladfrosseri

Klicka här för dockan.
Klicka här för kläderna.

Igår gick jag och mina föräldrar bärsärkagång på en stackars oskyldig Paradis-ask som inhandlats redan under eftermiddagen – och trots att det ännu inte är jul så kunde inte det undre lagret hävda sin existens! Hehe! 😉 Trots allt, så smakade det underbart efter en god middag och jag och pappa kom fram till att pralinen Höstnougat smakar rökigt – kanske som rostade kaffebönor. Och eftersom ingen mer än jag gillar romrussin fick jag ha dem för mig själv! =)
       Detta fick mig att tänka på ett liknande scenario på Amaryllisenborg  hemma hos familjerna Dicane och de Valessonie, och således blev jag inspirerad att rita hur Natasha roffar åt sig den nyinhandlande chokladpralinasken i godsets stora salong efter middagen för att välja ut sina favoriter. Natasha älskar chokladpraliner lika mycket som jag gör det, och lika mycket gemytliga middagar.
     Middagsscener med en lagom blandning av humor och elegans är ett ständigt återkommande inslag i mina berättelser, och så är ofta middgarna på Amaryllisenborg – oavsett de har gäster eller äter själva (och redan för sig själva är de en ganska stor skara runt bordet). Aldrig blir man där trött på dem, och eftersom familjerna är fint folk har de till vana att byta om då det blir dags att äta. Är de själva eller har bjudit in gäster informellt är klädseln inte för fin, och för en sådan typ av informell middag är Natashas vackert skogsgröna klänning ämnad. Kreationen är perfekt att umgås med familj och vänner i utan att vara för fin och påkostad, och särskilt såhär på vinterhalvåret gillar hon att använda den.
       Natasha är en stilsäker kvinna, som till skillnad från sin yngre syster Alexandra inte visar sin nyrika status med att vräka på för många olika detaljer på samma gång, utan föredrar klädsamma färger och stiliga snitt framför rysch och pysch. Själv är jag väldigt nöjd med hur den här klänningen blev och särskilt gillar jag det flerfärgade långa pärlhalsbandet och hur pralinasken blev levande. Jag älskar att rita inte bara kostymer utan att karaktärerna gör något vardagligt i dem. Förutom att använda klänningen som informell middagsklänning brukar Natasha ibland använda den som finare vardagsklänning.
     Vilka sorters kläder som kan användas när, var och vart tycks när jag läser det jag skrivit vara en hel vetenskap i Laritanien, men det är kul att spåna kring. Klädkoderna under regency-tiden, som jag använt som inspiration till ”Meronia och Prudedbo”, verkar också ha varit minst lika rigorösa. Förutom det märker jag att jag tar mycket inspiration från Indiskas kläder, accesoarer och prylar (eftersom det är en av mina favoritaffärer) i mina kreationer, och denna modell är också lätt inspirerad av en filmkostym Emma Thompson bar i ”Förnuft och känsla” – en av mina favoritfilmer, för övrigt. Tycker det kan vara kul att berätta var jag hämtar inspirationen ifrån. =)

Att färglägga mandalas är beroendeframkallande

Jag tänkte berätta om min nya hobby – att färglägga mandalas. En mandala är cirkelformade mönster som sägs vara meditativa att färglägga, och faktum – det är precis vad de är! =) Här och här finns det mer att läsa om mandalas, den senare länken är förordet till den blå och den orangea boken ni ser på bilden bredvid. Och förutom att vara bra vägar till att hitta lugn och öka koncentrationen blir de färglagda mandalorna väldigt vackra färgstarka inspirerande små konstverk.
        Jag har inte ägnat mig åt denna hobby särskilt länge, några veckor bara, men jag har faktiskt under en längre tid letat någon färgläggningssyssla som inte känts för onödig att offra färg ur min gedigna samling av ”färg – och tuschpennor” på, så detta var att hitta det perfekta! Och förutom det så är det så att jag i mitt liv just nu är inne i en mycket oharmonisk period som påverkat min kreativitet mycket negativt (därav bloggfrånvaron), så det är tack vare att jag regelbundet färglägger en mandala som jag fått tillbaka lusten att blogga, och alla nya idéer jag har. Tror jag, för  jag blir väldigt lycklig av att använda starka färger, och ÄLSKAR (med stora bokstäver) intrikata mönster.
     Att bli en mer välmående människa har blivit viktigare för mig nu ( jag försöker numera att avstå från godis och allt vrålfika som fått studiebidraget att försvinna omedelbums, och det är med ganska stor förväntan jag har beslutat mig för att till vårterminen prova på yoga). Mandalafärgläggningen har faktiskt, bara efter ett par veckor, resulterat i att jag kännt mig bättre till mods – och därmed blivit mer kreativ och konstnärligt inspirerad.
      Det inte så lite heller, och suget efter nya målarböcker är snudd på lika stark som mitt vanliga godissug – och därmed har jag lagt ut bilden ovan, tre olika böcker har jag att välja ur – redan! De här och denna! Märket Unicorns mandalaböcker är bara helt underbara, och när jag ser att det finns mer spännande titlar i Norge och Danmark än här i Sverige känner jag en lätt frustration! VILL HA, VILL HA, VILL HA!!! Det är så vackra mönster, och turligt nog tycks de finnas i de flesta bokhandlar. =) Att hitta en rogivande sysselsättning som påverkar kreativiteten och dessutom är riktigt beroendeframkallande är underbart. Går egentligen inte riktigt att förklara känslan rättvist, men det behöver jag nog inte! Bjuder nedan på några exempel av hur det kan se ut – mina favoritmandalakonstverk hittils! Bara för kul har jag satt titlar på dem som jag tycker speglar färgsammanstättningen och innehållet. Ett annat bra sätt att träna på idérikedom.
      Jag tycker ni ska prova på att göra detta. Här går det att färglägga över nätet, men jag tycker bäst om att färglägga för hand på det härligt tjocka pappret. Det är ren njutning.

Julgodistips: Pepparkakschokladbräck

Föregående helg när jag tillagade en dessert till mina föräldrar kom jag på att pepparkakor och mörk choklad var en oväntat lyckad kombination, så det får bli ingredienserna i mitt lilla julgodistips – pepparkaks-
chokladbräck. Det är inte svårt, och är precis som den klassiska rischokladen man gjorde som barn förutom att det puffade riset är utbytt mot pepparkakor brutna i småbitar. 
     Vad som behövs är ungefär 200-250 gram blockchoklad (eller chokladknappar som jag använde här) som du smälter i mikron eller över vattenbad i en stor skål eller bunke och ett tiotal stora pepparkakshjärtan som du bryter ner i småbitar och blandar i den smälta chokladen. Var noga när du blandar så att chokladen täcker bitarna, som på bilden ovan. 
    Lägg sedan ett bakplåtspapper på en plåt eller tillräckligt stor bricka och klicka ut lagom stora kakor av choklad – och pepparkaksblandningen på det. Sedan låt allt stelna i kylskåp för bästa resultat. Efter det är det enda som behöver göras att äta upp härligheten! =)

Jag planerar faktiskt att i fortsättningen lägga ut lite enkla recept på små godsaker här på bloggen när jag känner för det, för jag känner just nu en stark, stark lust att få nytt liv i den här halvdöda bloggen och göra den till något personligt med innehåll som är ”jag” men som inte direkt alltid handlar om klippdockor eller litteratur. Men, men, följande godis borde nog vara perfekt tilltugg till en bra spännande bok – och jag lovar att det har en ljuvligt knaprig men ändå halvmjuk konsistens! 
       För övrigt har jag ersatt det puffade riset i detta klassiska recept inte bara med pepparkakor när jag varit inspirerad, utan även havrefras, corn flakes och GI-flingor. Pepparkakorna gav dock mesta smaken, det ska erkännas!

Natasha på bal

Klicka här för dockan.
Klicka här för kläderna.

Mamsell Natasha Dicane har en väldig förkärlek för balklänningar, och jag själv för att rita dem – och eftersom jag idag fyller 21 och det närmar sig både Nobelfest och jul känner jag att det passar sig ypperligt med något riktigt festligt på bloggen! =)
       Som jag berättade i tidigare inlägg så är Natashas familj ursprungligen en vanlig laritansk medelklassfamilj, men tack vare att de gjort sig nyrika på investeringar i skogsbruk och på att vara delägare i slottet och golfresortet Amaryllisenborg (hos grevefamiljen de Valessonie) så har de fått en plats i den finaste societeten. Därför har Natasha, hennes syster och hennes mor både råd och goda skäl till att använda de elegantaste balklänningar! Balklänningar har dessutom en annan positiv innebörd för Natasha, och det är därför att hon bara ÄLSKAR att designa dem (och givetvis skissar hon upp fler modeller än de hon låter sy upp åt sig själv).  
    Många prominenta adelsdamer har konsulterat henne i fråga om festkläder, likaså några fina fruar till statsråd i Laritaniens regering, och det ryktas om att självaste drottning Minerva och prinsessorna Marina och Iréhne blivit intresserade av mamsell Dicanes klädkonst.
      Hon har dock inte själv tagit ett enda stygn sedan hon gick på högstadiet och insåg att hennes naturliga förmåga för sömnadskonsten var vida underlägsen de kreationsidéer hon tecknade ner. Tack och lov finns det dock i Prudedbo två skickliga sömmerskesystrar som tillhör familjerna de Valessonies och Dicane Sisgiplis innersta vänkrets (dock anses de två rätt irriterande eftersom de jämt och ständigt ägnar sig åt löst byaskvaller och överreagerar på veckotidningarnas halvdana skräcknoveller – men deras hantverksskicklig räddar alltid deras allmänna anseende). Och i Meronia finns många proffsskrädderier där Natasha är stamkund. =)
        Det är två typer av baler som Natasha och hennes familj och vänner brukar gå på, och ibland även själva arrangera; nämligen de formella och de privata. De formella är de flådiga societetsbalerna i Meronia med gäster från det laritanska samhällets toppskikt,  som dessutom inte helt sällan har kunglig närvaro . De privata är bland annat den sommarbal som varje år arrangeras på Amaryllisenborg i samband med en golftävling som är mycket populär, och den nyårsbal som Prudedbos borgmästarpar varje år står värdar för. Det är baler där allt från bönder till grevar och kommunfullmäktigeledamöter samlas, men egentligen är det inte mycket förutom det som skiljer baltyperna åt och gränsdragningen är inte fullt så sträng och konvenanstrogen som det låter.
     I själva verket är den rätt luddig, och det händer då och då att typerna slås ihop vid speciellt festliga händelser. De ovannämnda exemplen på privata baler är något som invånarna i Prudedbo alltid ser fram emot, och Natasha kan intyga att de är lika trevliga och eleganta tillställningar som de formella.
      Som nog är väntat så kräver de formella balerna en extravagant klädsel medan de privata tillåter en enklare festskrud. Den riktigt eleganta vinröda sammetsklänningen med stort släp och intrikata guldkantade flerfärgade detaljer till vänster i bilden ovan är en av Natashas allra finaste klänningar för en formell bal på ett riktigt elegant och mondänt societetspalats i Meronia. Hon har också burit den på en av de baler för allmänheten som drottning Minerva en gång i halvåret anordnar på det kungliga slottet (men någon riktig kunglig galabaluns har hon ännu inte blivit inbjuden till).
        Den mer stilrena rödrosa klänningen till höger är för en privat bal hemma i Prudedbo. Den tillhör Natashas personliga favoriter med den lotus-inspirerade urrigningen, och då hon gillar de formella balerna för möjligheten att klä upp sig i de mest extravaganta kreationer gillar hon de privata för den lättsamma stämning som brukar råda bland gästerna under dem. Men hon vet att bara för att de privata balklänningarna och dess asscesoarer bör vara av enklare modell så behöver de minst av allt vara mindre eleganta. Och givetvis vet hon att uppskatta en sådan stilig och charmant kavaljer som Lucius oavsett. =)

Natasha Dicane och Lucius de Valessonie presenterar sig

Klicka här och här för dockorna.
Klicka här och här för kläderna.

I det fiktiva kungariket Laritanien, fyra mil norr om den flotta huvudstaden Meronia, ligger den lilla gemytliga landsbygdsnära och synnerligen natursköna staden Prudedbo. Att vara så nära belägen en sådan mondän metropol som Meronia har sina problem för denna lilla stad och påverkar starkt dess självbild. Det råder en viss skepsis gentemot huvudstadsinvånarnas överlägsenhet och Meroniaborna har en förkärlek för att idyllisera landsorten kanske lite väl mycket (helt enkelt den gamla klassiska konflikten mellan stad och landsbygd). Men det är egentligen ett marginellt problem, för Prudedbo är en mycket behaglig stad att bo i – och det är dess invånares egen förtjäst, för de har nämligen under generationer byggt upp en mycket stark byaanda och är både gästvänliga och mycket generösa. De tvekar aldrig inför att ställa upp för varandra. =)
       Staden har en stolthet, det riktigt fina godset Amaryllisenborg slott där grevefamiljen de Valessonie bor och driver ett flott golfresort som är både väl etablerat och välbesökt. Familjen har själv ett mycket gott rykte som mycket godhjärtade människor och är en fin familj med gamla exellenta anor (och har därför en given plats i den kungliga societeten i Meronia). Just därför har de många vänner och är omtyckta såväl av Prudedbos bönder och arbetare som av societetsfolket i huvudstaden, och ni kan minsann tro att greve Gustavus, grevinnan Adolphine och deras tre barn trivs med tillvaron (äldste sonen Abel är dock överste i drottning Minerva I:s livgarde och bor därför flådigt i Meronia – men kommer hem till sin familj så ofta han får möjlighet). Men de latar sig inte, för de har ett stort företag med både hotell, restaurang och golfanläggning att sköta! Där bor dessa två personligheter. 
      Natasha Dicane är dotter till den framgångsrika företagarinnan Maeve Sisgipli som är anställd som ekonomisk rådgivare på Amaryllisenborg, och hennes far Eberhard har gjort sig en stor förmögenhet på skogsbruk och förvaltar nuförtiden den skog som hör till godset (ingen vet ännu att de markerna innehåller stora guldfyndigheter). Familjen Dicane Sisgipli är en högaktad familj med en prestigefylld societetsställning och har sin helt egna flygel där, med flera egna tjänare. Dock har Eberhard ursprung som en helt vanlig medborgare och har lärt sina tre barn att inte skryta med sina tillgångar och därigenom handla oklokt och arrogant, så trots att det är en nyrik familj är den kärleksfull och vänlig – och arbetar rätt hårt med att bryta fördomar om sin sort.
      Natasha har en äldre bror vid namn Edvard som är historielärare på mellanstadiet och bor på helt annan ort med egen familj, och en yngre syster som heter Alexandra som tillsammans med henne och föräldrarna arbetar stenhårt med att sköta allt det som behöver skötas för att Amaryllisenborg ska fortsätta att vara det välrenomerade golfresort det är. Natasha är en jordnära och intelligent person med ett ömt hjärta för greveparet de Valessonies mellanson Lucius, men gillar givetvis även de allra flesta människor hon har kontakt med. Förutom det och sin kärlek till naturen runt Prudedbo är hennes största intresse att designa kläder både till sig själv och till andra (och det har hon gjort sig ett namn i societetskretsarna för), men det är många saker utöver det hon gillar!
       Lucius de Valessonie är Gustavus och Adolphines mellanson, och han är djupt engarerad i familjeföretaget, även om många runtomkring honom hävdar stenhårt att han borde bli musiker eller författare – en sådan violinvirtuos som han är och sådana fina berättelser han skriver. Och eftersom han är stilig och har ett namn är han attraktiv i societeten. Men det är något han struntar i blankt eftersom han tror sig veta helt säkert att det är Natasha Dicane som är hans tvillingsjäl. Förutom sin äldre bror Abel har han sin lillasyster Isabelle, och till sin person är han mycket omtänksam, eftertänksam och har ett stort sinne för det roliga, det goda och det humoristiska i livet. 
     Här är det vardagsliv som gäller för Natasha och Lucius. De har en ledig stund och Natasha förvaltar den genom att njuta av en kopp eftermiddagskaffe och bläddra i det senaste numret av sin favoritmodetidning för att få inspiration till nya modeller. Klänningen hon bär är en favorit, givevis i egen design – och hon vill därför inte spilla kaffe på den, däremot har hon ingenting emot att få kaffefläckar i sina skissböcker – det ger dem bara fin patina, anser hon. Lucius vill sitta för sig själv med sin nya laptop och chatta med några högadliga vänner på Facebook, vilka han inte träffat på ett tag, och även om ingen ser honom bär han prydligt sin trendiga råsidenrock.

Nästa personer att presentera sig i denna serie är Natashas gammelfaster och hennes barnbarn…

Nya tag och introduktion till ny bloggserie

Ja, som jag skrivit förut, och vad jag tror vid ett flertal tillfällen, så önskade jag att få till fler klippdockor på bloggen än Annissa. Naturligtvis är det inte det minsta fel på henne på något vis, men det känns lite opersonligt och endimensionellt med EN docka för alla typer av kläder och berättelser. Jag gillar att ge mina klippdockor personligheter och berättelser, vill att de ska ingå i ett sammanhang och ha en egen stil, och dessutom vill jag ha mångfald! (Utöver det vill jag visa att jag även gärna ritar manliga klippdockor). Så framöver kommer det att dyka upp ett antal nya dockor här, och inspirerad av denna klippdocksblogg med konceptet flera olika dockor i olika stilar hoppas jag kunna juta nytt liv i denna övergivna blogg och få den mer varierad. 
     Jag känner mig väldigt idérik och har en väldigt stark lust att kunna berätta mer historier runt mina klippdockor och deras kläder. Eftersom jag, om jag får säga det själv, har en väldigt rik och ganska skruvad fantasi så känner jag även en minst lika stark lust att visa upp den – sida vid sida med min stora passion för klädteckning. Och jag lovar – de två går ihop; det kommer ni att få se snart! =)
     Jag planerar att köra några olika ”serier” med dockor från olika världar (vilka jag själv har och kommer att hitta på) i framförallt fantasy och historisk stil, men även med moderna inslag. Jag vill helt enkelt ta ut svängarna precis som jag själv vill och inte känna några krav på varken realism eller något annat sådant. Bara min fantasi ska sätta gränserna över vad jag hittar på!
     Jag planerar att vara spontan eftersom tidigare bloggprojekt har jag planerat så pretensiöst att de helt enkelt kapsejsat därför att de helt enkelt växte sig för stora och ogreppbara. Därför har jag inte kommit på så mycket än, men eftersom jag skriver detta nu kommer jag redan ikväll att introducera en ny serie med nya dockor, men eftersom detta inlägg skulle bli både för stort och för splittrat kommer de för sig i nästa.
       Jag kan dock kort presentera vad det går ut på, och det är en serie som utspelar sig i ett fantasiland som jag valt att förlägga till en Jane Austen-inspirerad tid, men där det finns moderniteter såsom TV, internet och modern vetenskap. Klippdockorna i denna serie bor på och ikring ett stort slott i en mindre stad (som ägarna gjort till ett stort lyxigt golfresort), och allt är en blandning av regencystil och modernt vardagsliv.  Så det första nya taget på bloggen går i min absoluta favoritstil, som jag själv hittat på, och som jag nu kan avslöja är den jag skriver mina egna litterära berättelser i. Hoppas att jag är begriplig! 😉

NOT: Den här klippdocksserien har jag döpt till ”Meronia och Prudedbo” mer för att ha något att tagga med än för att jag planerar att göra en ”bloggsåpa” av den (vet dock inte det minsta om vilka idéer jag får i framtiden). Prudedbo är namnet på småstaden där klippdockorna/karaktärerna bor, och Meronia är huvudstaden i mitt fantasiland Laritanien (älskar att hitta på den här typen av namn på fiktiva fantasiplatser – och jag lovar att det kommer fler…)
    Prudedbo ligger inte långt därifrån, nämligen, och som småstad belägen nära den fina huvudstaden har den sina identitetsproblem – men det har befolkningen där mer eller mindre löst genom att ha en mycket god byaanda. Huvuddelen av seriens alla små berättelser kommer att utgå ifrån denna gemytliga småstad, och min förhoppning är att ni ska tycka om den. =)