En vinröd empireklänning till Annissa (ritad av det faktumet att jag längtar efter en bra bok, som något av Jane Austen)

VinrodempireklänningmedguldparlfransminiKlicka här för dockan

Efter två outlästa böcker på raken, den första av Maeve Binchy och den andra av Alexander McCall Smith (som jag verkligen trodde skulle vara bra eftersom jag älskade ”Damernas detektivbyrå” och gillar författaren) är jag tämligen frustrerad.
     Felet med Maeve Binchys bok är att den hade ett hutlöst oelegant språkbruk och använde utslitna teman och Alexander McCall Smiths bok skulle ha varit bra om det inte hade varit för de halvpsykotiska, knäppa och otrevliga karaktärerna som inte gick att identifiera sig med. Men det är författarskicklighet det med, att lyfta fram det motbjudande hos karaktärerna till den milda grad att man vill att de ska dra åt helvete och slutar läsa, fast hundra sidor återstår.
     Den här frustrationen kommer sig av att jag inte vågar läsa något nytt av rädsla för att det också ska visa sig vara något jag inte tycker om, men samtidigt vill jag läsa, för jag älskar det och finner inspiration där, och då jag studerar hinner jag inte läsa lika mycket som ”bokbloggarkollegorna”! Nej, troligen kan det hända att jag just nu behöver läsa om något för att få tillbaka läslusten, eller ta ett ”säkert kort” som Jane Austen. På tal om henne så har jag två olästa böcker av henne i bokhyllan, ”Mansfield Park och ”Emma” (Emma försökte jag mig på första gången då jag var 14, men jag var nog för ung för det då).
     Så för att uppmuntra mig själv någorlunda kom jag på att jag skulle skriva om de här problemen samtidigt som jag postade den här vinröda empireklänningen med guldfransar till Annissa. Idén till den här klänningen kom då jag såg en vinröd lampskärm med pärlfrans i en lampaffär i helgen, och då gick det fort! Jag har så lätt att få idéer, och kan få de av de mest varierande ting.
     Jag skulle tro att det här är en afton – eller middagsklänning, och troligen kommer jag att ”spara” modellen till någon av de Jane Austen-karaktärer jag planerar att rita. Och där tror jag mig veta vem den skulle passa till – den högfärdiga, struntförnäma och inte så lite elaka Caroline Bingley i ”Stolthet och fördom”! Jag tror inte att jag behöver motivera det valet, den som läst boken förstår. 
     Det har blivit många empireklänningar till Annissa, men så är det min favoritera också. Fast för variationsrikedomens skull borde jag ta och rita lite mer kläder från andra eror med. Ett tag i sommar planerade jag att rita klippdockor ämnade för att bära empirekläder, både kvinnor och män, men jag blev inte riktigt nöjd med dockorna. Idéen har jag dock kvar.

Annonser

En klänning i renässansstil inspirerad av Shakespeares dramer till Annissa

BlaochlilaranessansklanningminiKlicka här för dockan.

Litteraturvetenskapskursen har nu kommit att handla om världsdramatiken och dess historia. Det är roligt och intressant, men inte riktigt lika roligt och intressant som när det handlade om romaner och noveller tidigare i vår.  Fördelen är dock att tempot har lugnat ner sig en smula.
     Jag har tagit mig igenom de stora grekiska dramerna (tragedierna) och det var inget som direkt föll mig i smaken (fast de var intressanta att tala om).  Men nu är det ganska mycket roligare, för denna vecka är det Shakespeare som gäller för hela slanten! Jag vet inte varför, men just Shakespeares dramer är något som jag gillar; de är mustiga, de är dramatiska och dialogerna är enormt vackra! Det är Hamlet, Macbeth och En midsommarnattsdröm som ska läsas, och jag har hunnit med Macbeth och halva Hamlet. En midsommarnattsdröm har jag redan läst en gång (på gymnasiet), och det är en av mina personliga favoriter när det gäller klassisk litteratur. 
     Faktum är att det endast var böcker av Shakespeare som jag var intresserad av att köpa för denna kurs, all annan litteratur har jag lånat. Det är lite ovant att läsa dramatik (allt är dialog), men det går fortare än vanliga böcker och man vänjer sig efter att tag. Det har faktiskt en egen sorts charm att läsa teater.
    Visserligen är Shakespears dramer ganska överdrivna för en modern iakttagare, men det finns så mycket inspiration och teman att hämta ur dem att jag tror att det är därför jag gillar dem. De verkar nästan fungera som en sorts inspirationsbank, upplever jag (jag skriver nämligen själv). Karaktärerna är också värda ett eget kapitel. En gång såg jag en Shakespearepjäs, nämligen komedin Trettondagsafton.
    Så därför var det ganska enkelt att välja att rita en renänssansklänning till Annissa, eftersom renässansen var den tidsera som Shakespeare levde under och som många av hans dramer utspelar sig i. Det var dock svårare att välja modell, eftersom renässansen är en modeera som jag inte är så väldigt bra på. Denna modell är en egen design och baserad på en stil som var på modet i början av 1500-talet (men jag kan inte garantera att den är historiskt korrekt). Färgsättningen var heller inte helt lätt att välja, men resultatet blev jag mycket nöjd med. Renässansklänningarna verkar vara väldigt färgstarka och pråliga.
    Klänningen här är inte ritad för någon specifik Shakespearekaraktär, men jag tror den skulle passa för någon av hans unga mogna (ej oskuldsfulla) kvinnoroller som Ofelia i Hamlet, eller Hermia eller Helena i En midsommarnattsdröm. Det finns säkerligen många fler kandidater, men jag tog de som förekommer i de dramer som jag läser just nu som exempel.
    Jag kan inte se det som omöjligt, snarare tvärtom, att jag så småningom kommer att rita klippdockor föreställandes Shakespearekaraktärer. Jag kommer nog att köpa mer av hans dramer i bokform (det finns en del). De är både underhållande att läsa och inspireras av, och roliga att ha just för att de är klassiker.

Annissas vinröda ”hjärter dam”- balklänning i empirestil

hjarterdamklanningminiKlicka här för dockan.

Så fick jag tillbaka inspirationen till nya kreationer för Annissa, min bloggklippdocka, som var borta i en dryg veckas tid.  Jag har dock inte gått runt och inte gjort något kreativt under den här tiden (då jag fortsatt skriva på min bok), bara lite andra saker än att ägna mig åt min blogg.
     Jag funderade i ett par dagar vad jag skulle rita till Annissa härnäst; en modern byxdress eller en lite fantasyinspirerad kreation. Som ni ser valde jag det senare (men byxdressen kommer nog inom några dagar).
    Ibland får jag problem med frustration orsakad av att jag får fler idéer i huvudet än vad jag kan göra av med på kort tid (och därmed kan jag känna att tiden inte räcker till). Viktigt för mig är också att inte syssla med för många klippdocksset och andra projekt samtidigt, för då riskerar de att aldrig bli klara. Ett i taget är det allra bästa vid sidan av det stora (hemliga) bokprojektet som ständigt fortskrider.
   Anledningen till att jag skriver ovannämnda ord är att jag tror jag har kommit på ett nytt sett för mitt fantasygalleri, nämligen ett med fyra dockor baserade på de fyra damerna i kortleken; Hjärter, Ruter, Spader och Klöver dam (med varsin, av mig, påhittad personlighet) med lite olika klänningar i olika passande stilar. Och den här vinröda empireskurna balklänningen är en av de egendesignade klänningar som ska tillhöra det setet; och ni kan nog alla gissa att klänningen är en av Hjärter dams (jag ritade den till Annissa just för att lindra min idéiver).
   Vi spelar inte alls kort i min familj och bekantskapskrets, men jag gjorde det ibland när jag var barn (det blev monotont med Finns i sjön i längden). Jag hade en underlig förkärlek till de fyra damerna, och kunde pyssla med kortlekar bara för att få se hur damerna såg ut. Ibland blev jag ruskigt besviken, andra gånger positivt överraskad. Jag såg personligheter i damerna (men tycker ibland det är underligt att de inte har någon nederdel istället för den där spegelvända överdelen). Dessutom var jag ibland lite rädd för knektarna (jag skämtar INTE).
    Jag såg Hjärter dam som en godhjärtad och vänlig drottning (inte som den där maktgalna i Alice i Underlandet), Ruter dam som en klyftig en, Spader dam som högmodigt förnäm och Klöver dam som falsk och manupulativ (naturligtvis visste jag inte vad det ordet betydde då). 
    Jag ska också berätta att Northanger Abbey-projektet har tagit en liten paus (jag blev av med den rätta känslan), men ingen brådska med det. För övrigt skulle det ha passat att posta den här empireklänningen som en ”Alla hjärtans dag”-klänning i lördags, men jag väljer att låta den vara en ”Hjärter dam-klänning” istället, då jag är motståndare till konceptet Alla hjärtans dag. (Ska jag vara helt ärlig ser jag det som ett komersiellt jippo som (förhoppningsvis omedvetet) gör narr av alla ensamma och olyckliga, men det är inte det min blogg handlar om).

Jag har också bestämt att jag ska posta bokrecensioner och berätta mer om vilka böcker jag läser, så det kommer nog att framöver bli en klippdocks –  och bokblogg! Jag kommer att posta den första recensionen inom ett par dagar, och jag har redan skapat en egen kategori för dem.

En rödlila klänning från 1850-talet till Annissa

rodlilaklanning1850-talminiKlicka här för dockan.

Som jag redan talat om ett par gånger på bloggen så har jag en enorm förkärlek för 1800-talsklänningar, och det roliga med det seklet, ur modehistoriskt perspektiv,  är att modet ändrade sig så drastiskt under dess årtionden. Jag tänker dock inte hålla något föredrag om det här, även om jag har goda kunskaper i ämnet.
    Men dagens kostym till min bloggklippdocka Annissa är en så kallad krinolinklänning (underkjolen som gav klänningarna en enorm vidd) från 1850-talet.
    Precis som med de andra av Annissas historiska klänningar är inte heller denna en ”reproduktion” av existerande bildkälla, utan en egenhändig design.
  Jag försöker, som jag redan talat om, att rita  kläder från olika epoker till Annissa, och det mest fördelaktiga med hennes existens (eller hur jag nu ska kalla det) är att hon ger mig möjligheten att exprimentera med egna modeller i den aktuella historiska stilen, då jag i mina historiska modesett vill avbilda existerande bildkällor. Jag vill ju bli kostymdesigner och Annissa ger mig helt ypperliga tillfällen att designa egna historiska modeller, och därmed träna min förmåga.
   En annan kul sak är att det mellersta 1800-talet har en viss aktualitet i min vardag just nu, så det var därför jag kände för att rita en klänning från den tidsepoken, eftersom jag, i den pågående kursen i litteraturvetenskap på högskolan i Gävle, ska till att läsa två berömda klassiska romaner från den eran. Först och främst är det  Carl Jonas Love Almqvist’s Det går an, som jag ska skriva en analys på den kommande veckan (vi fick välja mellan några olika titlar). Lite senare i kursen ska jag även läsa en riktig kärleksklassisker, nämligen Jane Eyre av Charlotte Bronte. Jag har beställt de här böckerna, och troligtvis landar de i brevlådan imorgon.
   Det finns ingen bra samlingsbenämning av det mellersta och sena 1800-talets modestilar på svenska, men på engelska talar man om The Victorian era. Här, här, här, här och här passar jag på att visa några andra exempel på modet från samma epok, som jag brukar göra.

En vit empireklänning med guldbroderier (ca.1800) till Annissa (en ”hyllning” till Jane Austen’s böcker och mina klippdockor relaterade till dem)

vitempireklanningguldblommormini1Klicka här för dockan.

Jag hade planerat att återvända till mitt stora (och ännu topphemliga) bok-och klippdockprojekt efter att jag slutfört balklänningssettet, men nu ville min inspiration lite andra saker…
    Det är så att jag är ett fan av Jane Austen, den berömda engelska 1800-talsförfattarinnan, vars romantiska böcker jag inte tror att jag behöver beskriva närmare, då jag vet att många delar mitt intresse för henne och hennes böcker.
    Förutom att läsa hennes böcker (jag har läst två än så länge) älskar jag att rita hennes karaktärer som klippdockor, med kostymer baserade på scener och händelser (ibland även beskrivningar) ur boken. Jag har sedan tidigare ritat de sju viktigaste karaktärerna ur romanen Förnuft och känsla, som är min Austen-favorit. Jag kom dock på efter att jag ritat dem att jag slarvat med gestaltningen och tagit liten hänsyn till att välja stil efter karaktärernas personlighet och klass (något som en kostymdesigner måste tänka på), så jag planerar att omarbeta det.
  Men det är inte det Austen-relaterade klippdockprojekt jag sysslat med de senaste dagarna, och kommer att fortsätta syssla med så länge inspirationen håller i sig, det är istället baserat på en annan av hennes böcker, nämligen Northanger Abbey. Och precis som med ”Förnuft och känsla”-projektet är det också här de sju viktigaste karaktärerna som blivit klippdockor. Jag har inte tålamodet att presentera alla dem här just nu, men kommer att göra det senare. Här finns dock en förteckning över alla karaktärer i Northanger Abbey, och samma webb har även karaktärsförteckningar från alla andra av Jane Austens verk, såväl viktiga som mindre viktiga (ganska imponerande och matnyttigt, tycker jag, men ett problem är att de inte står i ordning efter viktighet i berättelsen).
    Jag läste denna roman och började att rita klippdockorna/karaktärerna ur den redan i somras, men glömde bort det hela hösten, och först nu återupptog jag idén. Inspirationen har ännu inte sviktit mig, då jag den senaste halvveckan ritat ungefär 10-15 kostymer (jag har inte räknat dem). Klippdockorna hade jag redan i ordning, eftersom jag ritade dem tidigare. Dock saknar fortfarande två av de manliga karaktärerna kläder, men det ska nog snart ändras.
    Kläderna i Jane Austen’s verk är i den så kallade empirestilen som var modern mellan ungefär 1795 till 1820, och det är också under denna epok som hennes handlingar utspelar sig (i England, där Austen’s berättelser utspelar sig kallas samma stil för Regency). Det är en stil jag bara älskar, och det karaktäristiska med den är de raka, relativt enkla, klänningarna vars midja är avskuren just under bysten. Herrarna bar skörtrockar, snäva byxor och stövlar. Jag tänker dock inte ge någon modehistorisk redovisning här och nu.
   Av någon anledning är det särskilt lätt att gestalta Austen-karaktärer som klippdockor, och det vet jag inte riktigt varför. Mitt mål är att rita karaktärerna ur alla Austen’s verk som klippdockor, och då inte bara de viktigaste. Jag tänker också lägga till en del kostymer till dem, som inte direkt förekommer i böckerna, när det blir nödvändigt (och så är det ju kul att göra lite friare tolkningar). Detta projekt ska komma i etapper. Förutom de sex mest berömda böckerna av Austen är det ganska troligt att jag gör karaktärsklippdockor ur dessa och detta verk (som jag inte tror finns på svenska), som jag beställde från amerikanska Dover Publications idag. (Jo, jag erkänner, jag är lite halvnördig ;-), men det tycker jag att man kan få vara.) Det ska komma en speciell sida på min webb för ”Jane Austen-klippdockorna” i framtiden, men jag har inte funderat på något upplägg ännu, endast till en viss del.

projektbild

Här visar jag en bild på vad jag ritat för detta projekt än så länge, tillsammans med fyra av de sju klippdockorna (däribland romanens hjälte och hjältinna), mitt exemplar av Northanger Abbey och min skissbok för kostymerna till detta projekt (och mina andra litterära klippdocksprojekt). Som brukligt är vissa av kostymerna mer historiskt riktiga än andra, men det är också viktigt att, som jag nämde tidigare, anpassa vissa detaljer efter karaktären. 
    Jag valde att rita en ytterligare empireklänning; till min bloggklippdocka, som en sorts hyllning till mitt Jane Austen-projekt, som kommer att vara länge, länge (och det till min glädje). Och precis som med kostymerna för karaktärerna är inte heller denna en ”reproduktion” av bildkälla, men jag har tagit inspiration från denna och denna bildkälla. Klänningen är vit, eftersom det var den erans absoluta modefärg, och de långa handskarna var en mycket fashionabel accesoar. Stilen är ungefärlig med den moderiktiga för år 1800, tror jag, liksom att det är en aftonklänning.

En gammalrosa aftonklänning med guldband och rödgula rosor, från 1820-talet till Annissa

rosaaftonklanning1820talminiKlicka här för dockan.

Jag hade inte tänkt rita, och posta, den här klippdockskostymen ikväll, men jag blev så inspirerad att jag inte skulle ha blivit helt nöjd med dagen om jag låtit bli (så är det för mig ibland).
   Den  tredje i raden av Annissas munderingar är en afton/balklänning från 1820-talets första hälft (jag tänker inte gå in så mycket på att beskiva modet vid denna tid då det skulle ta upp alldeles för mycket plats och tålamod, men ni kan läsa mer om det här).
    Jag brukar rita av, eller ”reproducera” kostymer från olika bildkällor när jag ritar historiska kläder till mina klippdockor, till exempel mitt sett med kläder från Empiretiden. När jag ritar karaktärer ur klassiska böcker, till exempel den här klippdockan, har jag dock för vana att hitta på egna modeller, men givetvis i den aktuella historiska stilen (de har inte blivit så många ännu). Det senare nämnda gäller också denna klänning, men jag har hämtat inspiration från denna (från den här webbsidan), och denna bildkälla.
  Jag ville ta ett tillfälle i akt att träna upp min förmåga att rita egna modeller från olika tidsepoker, då jag har som mål att bli kostymdesigner (vilket jag skrev i föregående inlägg, liksom att det gärna blir klänningar från 1800-talet). Men givetvis också för att jag tycker det är urkul och jag har en förkärlek för modet under det tidiga 1800-talet (främst tiden 1800 till 1825).
   Det som drev mig till att rita denna kostym ikväll var en kladd på pappret under dagens föreläsning på högskolan, vilket faktiskt utvecklades till en skiss till dekoren på kjolkanten, som ni kan se här (jodå, jag hängde med på föreläsningen ändå ;-)). Jag scannade skissen när jag kom hem, och skrev ut den i sex exemplar för att testa olika färgsättningar, då jag inte var stensäker på en gång hur klänningens nyanser skulle vara (det är en ny metod jag precis börjat använda i mitt klippdockstecknande) även om jag hade starka aningar. Jag visar färgtesterna här, bara för kul, och så ni kan se mina tankegångar (pilen visar vilken variant jag slutligen valde). 
   Sedan är det också på det viset att jag planerar att påbörja ett klippdocksset för mitt historiska galleri med just klänningar från 1820-talet, så denna klänning till Annissa kan ses som en liten bonuskostym (om ni vill det) och ett påbud (eller vad jag nu ska kalla det) för mitt kommande sett, vid sidan om mitt topphemliga (för bloggen) bok – och klippdocksprojekt.
    Jag planerar då att ”reproducera” bland annat denna, denna och dessa klänningar (från denna webbsida), samt även den här klänningen, bland många andra. Först ska jag dock slutföra balklänningsettet och ta itu med en examinationsuppgift de följande dagarna (MYCKET VIKTIGT), samt även återvända till mitt bokprojekt, så det dröjer nog ett litet tag till ni får se klänningar från 1820-talet på min webb.