Chokladfrosseri

Klicka här för dockan.
Klicka här för kläderna.

Igår gick jag och mina föräldrar bärsärkagång på en stackars oskyldig Paradis-ask som inhandlats redan under eftermiddagen – och trots att det ännu inte är jul så kunde inte det undre lagret hävda sin existens! Hehe! 😉 Trots allt, så smakade det underbart efter en god middag och jag och pappa kom fram till att pralinen Höstnougat smakar rökigt – kanske som rostade kaffebönor. Och eftersom ingen mer än jag gillar romrussin fick jag ha dem för mig själv! =)
       Detta fick mig att tänka på ett liknande scenario på Amaryllisenborg  hemma hos familjerna Dicane och de Valessonie, och således blev jag inspirerad att rita hur Natasha roffar åt sig den nyinhandlande chokladpralinasken i godsets stora salong efter middagen för att välja ut sina favoriter. Natasha älskar chokladpraliner lika mycket som jag gör det, och lika mycket gemytliga middagar.
     Middagsscener med en lagom blandning av humor och elegans är ett ständigt återkommande inslag i mina berättelser, och så är ofta middgarna på Amaryllisenborg – oavsett de har gäster eller äter själva (och redan för sig själva är de en ganska stor skara runt bordet). Aldrig blir man där trött på dem, och eftersom familjerna är fint folk har de till vana att byta om då det blir dags att äta. Är de själva eller har bjudit in gäster informellt är klädseln inte för fin, och för en sådan typ av informell middag är Natashas vackert skogsgröna klänning ämnad. Kreationen är perfekt att umgås med familj och vänner i utan att vara för fin och påkostad, och särskilt såhär på vinterhalvåret gillar hon att använda den.
       Natasha är en stilsäker kvinna, som till skillnad från sin yngre syster Alexandra inte visar sin nyrika status med att vräka på för många olika detaljer på samma gång, utan föredrar klädsamma färger och stiliga snitt framför rysch och pysch. Själv är jag väldigt nöjd med hur den här klänningen blev och särskilt gillar jag det flerfärgade långa pärlhalsbandet och hur pralinasken blev levande. Jag älskar att rita inte bara kostymer utan att karaktärerna gör något vardagligt i dem. Förutom att använda klänningen som informell middagsklänning brukar Natasha ibland använda den som finare vardagsklänning.
     Vilka sorters kläder som kan användas när, var och vart tycks när jag läser det jag skrivit vara en hel vetenskap i Laritanien, men det är kul att spåna kring. Klädkoderna under regency-tiden, som jag använt som inspiration till ”Meronia och Prudedbo”, verkar också ha varit minst lika rigorösa. Förutom det märker jag att jag tar mycket inspiration från Indiskas kläder, accesoarer och prylar (eftersom det är en av mina favoritaffärer) i mina kreationer, och denna modell är också lätt inspirerad av en filmkostym Emma Thompson bar i ”Förnuft och känsla” – en av mina favoritfilmer, för övrigt. Tycker det kan vara kul att berätta var jag hämtar inspirationen ifrån. =)

Miss Tutti-frutti

Klicka här för dockan.

Japp – Annissa har gjort comeback! 🙂 Men jag kan dock långt ifrån lova att det är någon beständig återkomst, för det är så att min inspiration och kreativitet inte varit på topp på en väldigt lång tid. Jag har det rätt jobbigt i mitt liv just nu och det är därför det är så tyst här på bloggen. Jag tänker dock INTE under några omständigheter gå in på vad det gäller, för denna blogg är inte av den karaktären!  Tänkte också passa på att berätta att jag gått med på Facebook. Här är länken till min profil : http://www.facebook.com/home.php?#!/profile.php?id=100001687473823 (Om länken inte fungerar sök på mitt namn ”Anna Forsén”).
       Så, tidigare i höst berättade jag att jag fick idén att rita klänningar inspirerade av godispapper. Det kom att bli sisådär med den idén, för när jag började studera utseendet på godisförpackningarna närmare insåg jag att nästan alla hade samma färger och ungefär liknande mönster i rött, blått och gult. Det är nog så för att rött och gult sägs ha till effekt att göra oss hungriga och sötsugna, men för mig blev det rent estetiskt väldigt tråkigt. 
    Så idén lades på hyllan, men lite senare så såg jag med nya ögon och upptäckte att det klassiska märket Fazer har de finaste godispappren av alla – och även ofta den godaste konfekten (speciellt deras choklad). Så kom jag att tänka på en av mina favoritgodissorter ”Tutti-frutti” och så kom denna klänning till! Jag har snott förpackningens apelsinorangea färg och kopierat formen på det svarta bandet med prickar i orange, rött, gult och grönt. Det blev bara så estetiskt!
      Nu ser jag även att klänningens volyminösa modell och formen på de olika överlagen på kjolen samt livets skärning påminner mig något om den där klassiska rosa och vita klänningen som mössen syr till Askungen varje julafton. Men den här klänningen vore nog lite för ärtig för henne! 😉

Annissa i en klänning inspirerad av försommargrönskan

Klicka här för dockan.

Jag älskar färgen på den grönska som kommer den här tiden på året; just i brytningen mellan vår och sommar. Ingenting annat liknar den, för senare under sommaren blir den på ett annat sätt. Det är illgrönt ute nu, helt enkelt, och den doft som uppstår när det faller varmt regn på denna tidiga grönska har i alla tider gjort mig euforisk. Det är livsglädjens och fräschhetens doft, om ni frågar mig – och i år är den särskilt välkommen, efter denna ofattbart långa, bistra och tunga vinter.
     Konstnärer brukar säga att det är extremt svårt att måla av sommaren, eftersom allt är för grönt, men jag gav mig ändå på att försöka återskapa denna säregna försommargrönska i denna kreation till Annissa – och måste själv säga att jag lyckades. Jag blev mycket nöjd med klänningen, förutom de levande gröna nyanserna även den böljande modellen med sina ”lager-på lager” och lövdekorationer. Jag ritade till bruna handskar för att symbolisera trädstammarna som bär upp denna grönska. Och på tal om vår och sommar och natur, så upptäckte jag och mina föräldrar nu i helgen att ett par av grå flugsnappare har byggt bo i en kruka på vår förstukvist. Nu har de även lagt ägg! 🙂 

Som ni nog har sett har jag varit väldigt dålig på att skriva nya inlägg under vintern och våren. Det beror på dålig inspiration och på andra projekt (framförallt det hemliga bokprojektet), och om sanningen ska fram även på att jag är något trött på konceptet med Annissa. Jag vill prova lite nya saker på bloggen, låta den utvecklas, och då kan jag tala om att jag håller på med ett något större projekt speciellt för den, som innehåller klippdockor i form av karaktärer med tillhörande berättelser i en fantasyblandad ”Jane Austen-stil”. Detta hoppas jag kunna få ihop till en följetong.
     Men för nu säger jag inget mer om den saken…

En drottningklänning i fantasystil till Annissa

Klicka här för dockan.

Jag fortsätter rita fantasyklänningar till min bloggklippdocka, och den här eleganta galaklänningen värdig en drottning i ett sagoland i mörklila och turkost med den klassiskt kungliga hermelinpälsen ritade jag för snart två veckor sedan inspirerad av boken ”Stardust” men jag glömde att posta den.
        Jag har egentligen ingen given anledning till varför jag ritade den här klänningen, jag ville bara rita något vackert och väldetaljerat som inte har samma medeltidsstil som mina andra fantasyklänningar till Annissa. Jag blev mycket, mycket nöjd – speciellt med den sirliga drottningkronan och färgkombinationen!
        Jag är ganska oinspirerad till att skriva något längre inlägg om den här kostymen, för jag har inte så mycket mer att skriva om den än det jag redan skrivit, så jag låter den tala för sig själv!

Annissas fantasyinspirerade ”prinsessklänning” (inspirerad av mitt nyupptäckta intresse för folksagor)

Klicka här för dockan.

Den här sommaren kom jag på att, för att få hjälp att finna inspiration till framtida berättelser, läsa gamla folksagor. Och då inte de där allra mest kända som ”Törnrosa, Askungen” och ”Snövit” som alla kan utantill, utan de mer okända, och i det här fallet huvudsakligen nordiska. Först lånade jag på biblioteket, men sedan fann jag några olika sagoböcker (märk väl att de jag intresserade mig för inte stod på barnavdelningen utan i avdelningen för folkdiktning på biblioteket och lika de jag köpt) för egen del.
    Jag hittade en rolig samling med sagor från hela världen på ett antikvariat/antikbod under en hemresa från Jämtland för en billig summa. Och sedan köpte jag den här pärlan på Adlibris, som verkligen ger mycket för pengarna! Förutom sagor innehåller den vackra illustrationer och ett mycket intressant förord där det bland annat berättas att både Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf tog inspiration från folksagor de hört som små och tyckte om till sina klassiska verk. Sedan tror jag att jag någon gång ska skaffa mig den här, och jag hoppas inte att det är samma sagor. En pocketutgåva vore bra, för en saga är en snabbt avslutad läsning som passar bra vid sänggåendet eller på en av alla de pendlingsresor jag gör i min vardag. 
      Folksagorna är ofta överdrivna i sina magiska inslag, men jag dras ändå mycket mer till dem än den så kallade populärfantasyn, för de innehåller något gammalt men samtidigt skimrande och tidlöst, och – hur ska jag kalla det, ”finstämt” över sig. Även om jag läser sagor mest som inspirationskällor så är de ibland underhållande bara som de är, som berättelser, och det särskilt i den första boken jag länkade till – där de har blivit aningen språkligt omarbetade. De svenska folksagorna är en fin gammal kulturskatt, och det är synd att få svenska samtida författare verkar ha kontakt med dem – men ge mig gärna synpunkter, om det skulle vara fel, och kanske även tips!
     Jag ska också berätta att jag var helt galen i klassiska sagor som barn, men jag levde i en tid då det tydligen inte var helt ”okej” att gilla sagor, och jag blev retad för det. Och i flera år brydde jag mig inte om dem alls, men nu har jag hittat intresset åter – men i en lite annan skepnad.
     Så, jag lät sagotemat inspirera mig till dagens klänning för min bloggklippdocka. Jag ska inte nämna så mycket om den, förutom att säga att modellen blev betydligt bättre än jag tänkte mig, och redan då såg jag den som bra. Det är en klänning för en prinsessa ur denna sagovärld, och den blev allt mer medeltidsinfluerad än jag väntade mig, men det gillade jag.
     Jag älskar den smaragdgröna färgen, och från början tänkte jag att de avvikande färgdetaljerna skulle vara vita, men så fann jag att den rosa och olivgröna blandningen utgjorde en betydligt intressantare och fantasifullare färgkombination. Och fantasifullt, det ska det ju vara när det handlar om sagor…

En klänning inspirerad av lönnlöv och silverpilblad till Annissa

Klicka här för dockan

Härom veckan var jag ute och promenerade mellan högskolan och centralsationen i Gävle, vilket jag för övrigt har för vana att göra, och fick på ett ställe se en eldröd lönn framför en silverpil (som tydligen egentligen heter vitpil) i en särskild vinkel – och jag fann där en obeskrivligt vacker färgkombination! Och givetvis blev jag inspirerad till att rita en klänning i eldrött och silvergrågrönt, eller pilbladsgrönt som jag hellre kallar färgen, och så tyckte jag att det allt var dags att rita något nytt till bloggklippdockan Annissa – som inte fått något nytt sedan i början av sommaren!
      Så det blev den här sagoaktiga klänningen, där min avsikt var att inte bara återge den makalösa färgkombinationen utan också avbilda formen på de olika trädens blad i modellen, så jag hoppas alla kan se att det förekommer lönnlöv och pilblad i den nu. Och jag är nöjd med den, naturligtvis, men färgkombinationen blev inte riktigt så sprakande som den var i verkligheten, men det är väl nästan omöjligt att få till något sådant. Om halsbandet som hör till denna klänning ska jag även tillägga att det är inspirerat av mitt senaste halsbandsinköp som är snarlikt.
       Jag har alltid tyckt om hösten, med dess klara luft och kravlöshet samt givetvis alla brinnande skogar. Och särskilt lönnar, som kan få hur fantastiska färger som helst – alltifrån solgult till vinrött! Silverpilar har jag dock inte sett byta färg på hösten, men att ett träds löv kan se ut som silver är fantastiskt vackert! Och inte behöver man gå ut särskilt långt i naturen för att se vackra saker så här års, det räcker med en stadspromenad och en iakttagande blick…

En vårfräsch klänning med vitsippor till Annissa

Klicka här för dockan.

Det har varit en fantastisk vårhelg med försommartemperaturer och sol hela tiden, och faktum är att det inspirerade mig till att rita denna vackra våriga klänning till min bloggklippdocka Annissa (hennes första kostym på ungefär en månads tid).
    Väderleken har inte alls nämnvärd effekt på vare sig humöret eller skaparlusten för min del (och vissa gånger är det så att jag föredrar regniga dagar). Men den här tiden på året är det nog omöjligt att inte påverkas av vilket väder det är, och säsongens första försommarvarma dagar är något magiskt. April är helt klart en härlig månad, men det här året har den varit stressig och det är därför jag nästan struntat helt i min blogg. Nu kommer det dock att lugna ner sig snart, tror jag.
   Hursomhelst, det som indikerar att den riktiga våren är kommen är när vitsipporna har slagit ut, för mig personligen. Vi brukar åka ut till sommarstugan (som bara ligger någon mil från vårt hem) och plocka dem. Det gjorde vi i helgen, och det blommade på riktigt ordentligt, dessutom. Till skillnad från tussilagon är vitsipporna både fina där de står och inne i en vas. Dessutom tror jag mig vara säker på att vitsippan tillhör mina favoriter när det gäller blommor. Till mitt blominspirerade klippdocksset ritade jag en klänning föreställandes vitsippan, men klänningen ovan är i en helt annan stil.
    Vitsippsplockningen inspirerade mig därför till denna klänning till min bloggklippdocka, och resultatet blev jag nöjd med. Inspirationen kom till följd av att jag fick det mindre stressigt, är jag säker på.
    Jag ville rita en klänning som kunde symbolisera våren och vårblommorna, så därför ansåg jag att en skir modell utan puffar och överdådiga detaljer (en stil som passar bättre för sommaren och dess blommor, för övrigt) skulle passa för temat. Så jag valde denna empireskurna modell med lätt klockad kjol och korta ärmar.
   Färgvalet var också givet, ljusgrönt är vårens färg. Och så lade jag till lite blålila i kjolfållens volanger. Fräscht och luftigt, inte sant? Och faktumet att det var vitsipporna som gav mig idén till denna klänning gjorde det därmed lätt för mig att välja just vitsippor som dekoration. Och förutom klänningen pryder de även håret och halsbandet. 

 Men det är ändå inte blommorna som för mig är det härligaste med våren – det är istället fåglarna och deras sång! Jag ska inte lova för mycket, men jag tror ändå att jag inom de kommande dagarna kommer att återkomma med något kul på fågeltemat…

En klänning i grekisk antik stil till Annissa (inspirerad av Homeros Odysséen)

Klicka här för dockan.

Jag har haft som projekt att läsa Homeros Odysséen (en riktig klassiker som anses inleda den västerländska litteraturen) i helgen och i denna veckans början, eftersom den ingår i litteraturvetenskapen, vilket ju alla insatta säkerligen förstår varför. Jag kommer inte att göra någon recension på den, men jag tänker ändå ge mitt omdöme om den i detta inlägg.
   Det var en rätt bra bok över det hela taget, fast den har ändå rätt många svårigheter för en modern läsare. Det menas bland en del att Homeros inte kan läsas djupsinnigt eftersom hans enda syfte är att underhålla. Jag tycker det stämmer in på många avseenden, men inte alla, och det exempelvis för att karaktärerna inte ändrar sig särskilt mycket (åtminstone om man jämför med modern litteratur) och det som skildras skildras ganska ”torrt” och utan en engagerad berättare.
    Men trots det var den underhållande och sinlig och hade en stor detaljrikedom, men eftersom det här verket baserats på muntligt berättade historier återupprepas varenda liten detalj flera gånger och det blir ganska tröttsamt. Rent fysiskt är den ganska svårläst, eftersom jag inte är van det versmått den har, hexametern (sextakt). Hur som helst var det roligaste av allt hur de antika grekiska gudarna kunde gå ner och beblanda sig och prata med människorna. Gudinnan Athena var särskilt ”cool”, tyckte jag och hon har en stor roll i Odysséen. Hon kunde ikläda sig andra människors utseenden och ta deras röst och även ändra människors utseenden markant på ett ögonblick.
    Något annat som är riktigt häftigt med det här klassiska verket är dess tidsstruktur, för även om det har sitt ursprung i antiken berättas den inte i kronologisk ordning rätt igenom utan varieras på flera underhållande sätt.
    Jag måste skriva om handlingen också, och den är enkel; hjälten Odysseus är på väg hem från Trojanska kriget och stöter på en massa svårigheter och otrevligheter, och där hemma väntar hans trogna fru Penelope och son Telemachos som plågas av en massa friare som utnyttjar deras tillgångar. När Odysseus väl kommer hem efter tjugo år måste han ta sig an alla friarna.
   Jag ska erkänna att jag hade lite problem med det jag såg framför mig när jag läste, eftersom det var Disneys version av de grekiska gudarna, från filmen och tv-serien Hercules, som dök upp i min hjärna och jag fick kämpa lite för att få fram min egen inre version. Det är inget fel med Disneys version, men jag hade velat ha en vuxnare bild framför mig. En av mina kurskamrater hade också samma dilemma. 
    Så jag kände att jag ville ”illustera” detta inlägg med en grekisk antik klänning till Annissa. Antiken är en av de modeepoker jag har väldigt lite koll på, så jag behövde göra lite research. Här hittade jag en bra sida. Resultatet blev bra, och jag tycker mig ha fångat den rätt känslan även om alla detaljer säkerligen inte är historiskt korrekta.
   Jag har inte velat rita på en hel vecka, eftersom min scanner har vägrat att samarbeta med mig och förstört teckningar (vilket har lett till att jag lagt ner projektet med spelkortsdamerna jag skrev om tidigare). Men nu kände jag att det var dags igen.

Kronprinsessan Victoria som klippdocka (min hyllning till den kungliga förlovningen)

Större bilder och fler kläder här, här och här.

Jag kan inte förbigå gårdagens stora nyhet om kronprinsessan Victorias och Daniel Westlings förlovning här på min blogg! Det är helt enkelt en alldeles för glad nyhet för att inte kommentera, och sanningen är den att jag en rätt lång tid gått och väntat på den, för jag är en av de många som verkligen tycker (och känt ganska starkt för) att Victoria och Daniel ska få gifta sig, och när jag fick höra nyheten om deras förlovning igår eftermiddag trodde jag knappt att det var sant och det tog ett par timmar innan det landade (och till på köpet känner jag en slags ”dagen efter”-känsla som brukar komma efter glada nyheter och festliga tillfällen idag).  Kronprinsessan Victoria är lite av en förebild för mig, och jag tycker det är väldigt roligt och intressant med europas kungahus (och nu blev det svenska bra mycket roligare :-))! Att jag också är mycket förtjust i romantik och vackra kärlekshistorier, både verkliga och fiktiva, med lyckliga slut gör denna glada nyhet ännu härligare! (Det var också kul att se hur glada alla nyhetsuppläsare på TV:n var igår kväll.) Jag har faktiskt inte varit så glad för något på länge, och nyheten omkullkastade mycket av min kvällsplanering (jag tog dock förnuft till mig och bestälde denna och denna bok för litteraturvetenskapen, två tunga klassiker).
   Jag som är Jane Austen-fan tycker att Victorias och Daniels kärlekshistoria påminner lite om en av hennes romaner, även om Austen inte skrev om människor så högt upp i samhällshierarkin (det har nog förekommit mycket stolthet och fördomar samt förnuft och känsla :-)). Alla andra jämför med folksagorna, och det är definitivt inte fel, men jag tycker att det är kul med ett alternativ och gör därmed en lite annan liknelse. Hur som helst så är en tokpositiv nyhet alltid välkommen, för de är så få.
   Lyckligtvis hade jag ritat en klippdocka av kronprinsessan Victoria för två år sedan, och hennes kläder är avbildningar av kläder som hon burit på riktigt (som jag sett på foton och filmer), men jag tröttnade på projektet. Jag har länge tänkt att lägga ut denna klippdocka från mitt arkiv på min blogg, och nu fick jag verkligen ett gudomligt tillfälle för det. Min Victoria-klippdocka får helt enkelt bli en hyllning till hennes förlovning.
   En annan kul sak är att jag sett en del exempel på klippdockor föreställandes kronprinsessan som barn, men inte någon som vuxen, så därför ritade jag henne som vuxen.  På Svensk damtidnings hemsida finns massor att läsa  om förlovningen, och hovreportern Jenny Alexanderssons blog är att rekomendera.

En klänning från ca.1839 till Annissa (inspirerad av Det går an av Carl Jonas Love Almqvist)

Klicka här för dockan.

Igår läste jag ut Det går an av Carl Jonas Love Almqvist. Men till skillnad från Mot fyren tänker jag inte skriva någon recension på den (den ska jag däremot skriva en analys på för högskolestudierna). Jag tyckte den tyvärr var ganska tråkig och händelselös, trots att den klassas som en levande klassiker och väckte uppståndelse när den gavs ut första gången.
    Den handlar om sergeanten Albert och glasmästardottern Sara Videbeck som träffas på en ångbåt som går över Mälaren en sommardag och de blir förälskade. De forstätter sedan sin resa med häst och vagn till Lidköping, där Sara bor och har sin glasverkstad (som hennes mor, som är änka, äger). Hela berättelsen går ut på att Sara vill ha Albert som livskamrat, men vägrar gifta sig med honom eftersom äktenskapet bara gör folk olyckliga.
  Boken är bara drygt 90 sidor tjock och hela berättelsen utspelar sig under parets resa och karaktärerna är också mycket få, så på det sättet liknar den mer en novell.  Jag hoppades att denna bok skulle innehålla mer, men mina förväntningar var för höga. Men den har ändå sin egen charm.
    Annissas klänning är i stil från det år då Det går an gavs ut första gången, nämligen 1839. Det är en vardagsklänning, eller Day dress, som det heter på engelska (det tycker jag är en bättre beskrivning). Det karaktäristiska för det sena 1830-talet och tidiga 1840-talet är vidderna som sitter på nedre delen av ärmarna, tidigare under 1830-talet satt de vid axlarna (jag ritar en sådan klänning någon annan gång).  Jag tog inspiration från den här klänningen från ungefär samma tid till Annissas. Här, här och här finns andra fina exempel.
    Jag valde en enklare stil, och jag tror att den kvinnliga huvudpersonen i Det går an, Sara Videbeck, skulle kunna bära den här klänningen. Men den här klänningen är INTE baserad på boken, utan endast inspirerad av den.
    Tyvärr är den här boken för kort för att göra rimliga karaktärsklippdockor ur (de byter nästan inte kläder någon gång under berättelsens gång). Därför ritade jag en klänning i stil med tiden då den utspelar sig till Annissa istället, för jag vill ju inte missa ett tillfälle att designa en ny historisk kostym!
   Jag hoppas att Jane Eyre, som jag ska läsa härnäst, är bättre och mer ”klippdocksvänlig” (den utspelar sig vid ungefär samma tid).