Annissa i en klänning inspirerad av försommargrönskan

Klicka här för dockan.

Jag älskar färgen på den grönska som kommer den här tiden på året; just i brytningen mellan vår och sommar. Ingenting annat liknar den, för senare under sommaren blir den på ett annat sätt. Det är illgrönt ute nu, helt enkelt, och den doft som uppstår när det faller varmt regn på denna tidiga grönska har i alla tider gjort mig euforisk. Det är livsglädjens och fräschhetens doft, om ni frågar mig – och i år är den särskilt välkommen, efter denna ofattbart långa, bistra och tunga vinter.
     Konstnärer brukar säga att det är extremt svårt att måla av sommaren, eftersom allt är för grönt, men jag gav mig ändå på att försöka återskapa denna säregna försommargrönska i denna kreation till Annissa – och måste själv säga att jag lyckades. Jag blev mycket nöjd med klänningen, förutom de levande gröna nyanserna även den böljande modellen med sina ”lager-på lager” och lövdekorationer. Jag ritade till bruna handskar för att symbolisera trädstammarna som bär upp denna grönska. Och på tal om vår och sommar och natur, så upptäckte jag och mina föräldrar nu i helgen att ett par av grå flugsnappare har byggt bo i en kruka på vår förstukvist. Nu har de även lagt ägg! 🙂 

Som ni nog har sett har jag varit väldigt dålig på att skriva nya inlägg under vintern och våren. Det beror på dålig inspiration och på andra projekt (framförallt det hemliga bokprojektet), och om sanningen ska fram även på att jag är något trött på konceptet med Annissa. Jag vill prova lite nya saker på bloggen, låta den utvecklas, och då kan jag tala om att jag håller på med ett något större projekt speciellt för den, som innehåller klippdockor i form av karaktärer med tillhörande berättelser i en fantasyblandad ”Jane Austen-stil”. Detta hoppas jag kunna få ihop till en följetong.
     Men för nu säger jag inget mer om den saken…

En drottningklänning i fantasystil till Annissa

Klicka här för dockan.

Jag fortsätter rita fantasyklänningar till min bloggklippdocka, och den här eleganta galaklänningen värdig en drottning i ett sagoland i mörklila och turkost med den klassiskt kungliga hermelinpälsen ritade jag för snart två veckor sedan inspirerad av boken ”Stardust” men jag glömde att posta den.
        Jag har egentligen ingen given anledning till varför jag ritade den här klänningen, jag ville bara rita något vackert och väldetaljerat som inte har samma medeltidsstil som mina andra fantasyklänningar till Annissa. Jag blev mycket, mycket nöjd – speciellt med den sirliga drottningkronan och färgkombinationen!
        Jag är ganska oinspirerad till att skriva något längre inlägg om den här kostymen, för jag har inte så mycket mer att skriva om den än det jag redan skrivit, så jag låter den tala för sig själv!

En mörkblå fantasyklänning med röda inslag till Annissa

Klicka här för dockan.

Jag är inne i ett folksago/fantasytillstånd av ett rätt inspirerande slag just nu (mitt i den långa kalla vintern – passande nog ;-)); jag läser just nu ”Stardust” av Neil Gaiman (och jag gillar den hur mycket som helst – så det kommer en recension inom kort) och var igår på Åhléns i staden där jag bor och inhandlade – nej, rättare sagt fyndade en mycket charmig sagosamling på över 500 sidor, med både folksagor från världens alla hörn och så kallade konstsagor som skrivits av kända författare såsom H.C Andersen och Oscar Wilde! Den är egentligen ämnad för barn, men sagor är lika spännande för en vuxen (och eftersom de är korta händer det att jag läser en och annan när jag gått och lagt mig om kvällarna) – och jag använder dem som inspiration i mitt eget skrivande! Från antikvariat.net har jag i veckan också beställt två andra sagosamlingar; en med norska folksagor och en som heter ”Jättens dotter och andra folksagor om starka kvinnor” (som desvärre, som ni ser, är slut på Adlibris).
      Det roliga med boken ”Stardust” är att den har verkligt mycket inslag av folksaga – och en sådan fantasybok har jag letat länge efter, med den där välavägda kontrasten mellan vackert och groteskt, och med ett flödande språk! Så som folksagor brukar vara. Och utan tjugo, trettio uppföljare att hålla ordning på, alldeles för mycket krig och skrämmande vidunder (som jag tycker att mycket modern fantasy verkar handla om).
     Så, jag tog tillfället i akt att posta den här mycket fina medeltidsinspirerade klänningen med brokad och hermelinpäls till Annissa som jag ritade redan i oktober och glömde bort. Jag tänkte posta den i samband med ett inlägg om att jag varit och införskaffat ”Sagan om ringen”-triologin, men det blev inte av. Men, som jag skrev tidigare i veckan så är jag fortfarande lika sugen på att läsa den – och dessutom tror jag att det skulle kunna bli finfina klippdockor därifrån! Här har en annan klippdocksritare gett sig på det med mycket lyckat resultat.
     Vad gäller den här klänningen så tillhör den förmodligen någon drottning eller adelsdam från något främmande sagoland…

Annissas fantasyinspirerade ”prinsessklänning” (inspirerad av mitt nyupptäckta intresse för folksagor)

Klicka här för dockan.

Den här sommaren kom jag på att, för att få hjälp att finna inspiration till framtida berättelser, läsa gamla folksagor. Och då inte de där allra mest kända som ”Törnrosa, Askungen” och ”Snövit” som alla kan utantill, utan de mer okända, och i det här fallet huvudsakligen nordiska. Först lånade jag på biblioteket, men sedan fann jag några olika sagoböcker (märk väl att de jag intresserade mig för inte stod på barnavdelningen utan i avdelningen för folkdiktning på biblioteket och lika de jag köpt) för egen del.
    Jag hittade en rolig samling med sagor från hela världen på ett antikvariat/antikbod under en hemresa från Jämtland för en billig summa. Och sedan köpte jag den här pärlan på Adlibris, som verkligen ger mycket för pengarna! Förutom sagor innehåller den vackra illustrationer och ett mycket intressant förord där det bland annat berättas att både Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf tog inspiration från folksagor de hört som små och tyckte om till sina klassiska verk. Sedan tror jag att jag någon gång ska skaffa mig den här, och jag hoppas inte att det är samma sagor. En pocketutgåva vore bra, för en saga är en snabbt avslutad läsning som passar bra vid sänggåendet eller på en av alla de pendlingsresor jag gör i min vardag. 
      Folksagorna är ofta överdrivna i sina magiska inslag, men jag dras ändå mycket mer till dem än den så kallade populärfantasyn, för de innehåller något gammalt men samtidigt skimrande och tidlöst, och – hur ska jag kalla det, ”finstämt” över sig. Även om jag läser sagor mest som inspirationskällor så är de ibland underhållande bara som de är, som berättelser, och det särskilt i den första boken jag länkade till – där de har blivit aningen språkligt omarbetade. De svenska folksagorna är en fin gammal kulturskatt, och det är synd att få svenska samtida författare verkar ha kontakt med dem – men ge mig gärna synpunkter, om det skulle vara fel, och kanske även tips!
     Jag ska också berätta att jag var helt galen i klassiska sagor som barn, men jag levde i en tid då det tydligen inte var helt ”okej” att gilla sagor, och jag blev retad för det. Och i flera år brydde jag mig inte om dem alls, men nu har jag hittat intresset åter – men i en lite annan skepnad.
     Så, jag lät sagotemat inspirera mig till dagens klänning för min bloggklippdocka. Jag ska inte nämna så mycket om den, förutom att säga att modellen blev betydligt bättre än jag tänkte mig, och redan då såg jag den som bra. Det är en klänning för en prinsessa ur denna sagovärld, och den blev allt mer medeltidsinfluerad än jag väntade mig, men det gillade jag.
     Jag älskar den smaragdgröna färgen, och från början tänkte jag att de avvikande färgdetaljerna skulle vara vita, men så fann jag att den rosa och olivgröna blandningen utgjorde en betydligt intressantare och fantasifullare färgkombination. Och fantasifullt, det ska det ju vara när det handlar om sagor…

En klänning inspirerad av lönnlöv och silverpilblad till Annissa

Klicka här för dockan

Härom veckan var jag ute och promenerade mellan högskolan och centralsationen i Gävle, vilket jag för övrigt har för vana att göra, och fick på ett ställe se en eldröd lönn framför en silverpil (som tydligen egentligen heter vitpil) i en särskild vinkel – och jag fann där en obeskrivligt vacker färgkombination! Och givetvis blev jag inspirerad till att rita en klänning i eldrött och silvergrågrönt, eller pilbladsgrönt som jag hellre kallar färgen, och så tyckte jag att det allt var dags att rita något nytt till bloggklippdockan Annissa – som inte fått något nytt sedan i början av sommaren!
      Så det blev den här sagoaktiga klänningen, där min avsikt var att inte bara återge den makalösa färgkombinationen utan också avbilda formen på de olika trädens blad i modellen, så jag hoppas alla kan se att det förekommer lönnlöv och pilblad i den nu. Och jag är nöjd med den, naturligtvis, men färgkombinationen blev inte riktigt så sprakande som den var i verkligheten, men det är väl nästan omöjligt att få till något sådant. Om halsbandet som hör till denna klänning ska jag även tillägga att det är inspirerat av mitt senaste halsbandsinköp som är snarlikt.
       Jag har alltid tyckt om hösten, med dess klara luft och kravlöshet samt givetvis alla brinnande skogar. Och särskilt lönnar, som kan få hur fantastiska färger som helst – alltifrån solgult till vinrött! Silverpilar har jag dock inte sett byta färg på hösten, men att ett träds löv kan se ut som silver är fantastiskt vackert! Och inte behöver man gå ut särskilt långt i naturen för att se vackra saker så här års, det räcker med en stadspromenad och en iakttagande blick…

En barockklänning ca. 1680 till Annissa (inspirerad av Molières Den girige)

Klicka här för dockan.

Jag hade planerat att posta den här fina barockklänningen tidigare i veckan, men jag fick förhinder. Men bättre sent än aldrig, så jag postar den nu istället.
     Dramatikavsnittet i litteraturvetenskapskursen fortsätter – och i måndags diskuterade vi Molières klassiska komedi Den girige. En pjäs om en sniken snåldjåp och hans barns äktenskapstrubbel. Den gamla klassiska visan, men faktum är att det är väldigt roligt, trots att det är lite ”dammigt”. Mycket av det roliga består i rappa repliker och munhuggeri (faktum var att vi på seminariet fick läsa högt i dialogen mot varandra, och då kom de komiska elementen verkligen till sin rätt).
    Förutom  Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” var ”Den girige” den enda komedin som ingick i kurslitteraturen – allt annat är tragedier och sorgespel (i ärlighetens namn ruskigt stereotypt, och det kom upp till diskusion faktiskt). Mycket därför är inte dramatiken lika rolig som epiken (romanerna och dess föregångare). I en roman kan man blanda roligt och tragiskt mycket friare än i en teaterpjäs, oftast. Nog talat om det – det är inte det inlägget i första hand handlar om.
    Molière verkar ha skrivit för sin samtid, och hans tid var 1600-talet; den franska barockperioden. En rätt fascinerande period i historien där kulturen stod högt i centrum, med anledning av den berömde Solkonungen Ludvig XIV och hans hov på slottet i Versailles. Jag minns att jag på högstadiet skrev en uppsats om det slottet, för övrigt. Modet under denna period var också alldeles särdeles speciellt. Mycket påkostat och svulstigt. Och om sanningen ska fram tycker jag att barockdräkterna är både snygga och ganska fula på samma gång.
    Dagens klänning till Annissa är baserad på en stil som var på modet under 1680-talet, ungefärligt. Jag kan inte garantera att den är helt historiskt korrekt (särskilt frisyren var knivig), men jag har löst baserat den från denna bildkälla. Jag har även hämtat inspiration såväl som research från denna bok.  Den här typen av klänningar brukar förekomma i uppsättningar av Molières pjäser, och det var därför jag passade på att rita en barockklänning, något jag planerat ett tag. Den passar bra för någon av de båda unga kvinnliga rollerna i ”Den girige”.

En klänning i renässansstil inspirerad av Shakespeares dramer till Annissa

Klicka här för dockan.

Litteraturvetenskapskursen har nu kommit att handla om världsdramatiken och dess historia. Det är roligt och intressant, men inte riktigt lika roligt och intressant som när det handlade om romaner och noveller tidigare i vår.  Fördelen är dock att tempot har lugnat ner sig en smula.
     Jag har tagit mig igenom de stora grekiska dramerna (tragedierna) och det var inget som direkt föll mig i smaken (fast de var intressanta att tala om).  Men nu är det ganska mycket roligare, för denna vecka är det Shakespeare som gäller för hela slanten! Jag vet inte varför, men just Shakespeares dramer är något som jag gillar; de är mustiga, de är dramatiska och dialogerna är enormt vackra! Det är Hamlet, Macbeth och En midsommarnattsdröm som ska läsas, och jag har hunnit med Macbeth och halva Hamlet. En midsommarnattsdröm har jag redan läst en gång (på gymnasiet), och det är en av mina personliga favoriter när det gäller klassisk litteratur. 
     Faktum är att det endast var böcker av Shakespeare som jag var intresserad av att köpa för denna kurs, all annan litteratur har jag lånat. Det är lite ovant att läsa dramatik (allt är dialog), men det går fortare än vanliga böcker och man vänjer sig efter att tag. Det har faktiskt en egen sorts charm att läsa teater.
    Visserligen är Shakespears dramer ganska överdrivna för en modern iakttagare, men det finns så mycket inspiration och teman att hämta ur dem att jag tror att det är därför jag gillar dem. De verkar nästan fungera som en sorts inspirationsbank, upplever jag (jag skriver nämligen själv). Karaktärerna är också värda ett eget kapitel. En gång såg jag en Shakespearepjäs, nämligen komedin Trettondagsafton.
    Så därför var det ganska enkelt att välja att rita en renänssansklänning till Annissa, eftersom renässansen var den tidsera som Shakespeare levde under och som många av hans dramer utspelar sig i. Det var dock svårare att välja modell, eftersom renässansen är en modeera som jag inte är så väldigt bra på. Denna modell är en egen design och baserad på en stil som var på modet i början av 1500-talet (men jag kan inte garantera att den är historiskt korrekt). Färgsättningen var heller inte helt lätt att välja, men resultatet blev jag mycket nöjd med. Renässansklänningarna verkar vara väldigt färgstarka och pråliga.
    Klänningen här är inte ritad för någon specifik Shakespearekaraktär, men jag tror den skulle passa för någon av hans unga mogna (ej oskuldsfulla) kvinnoroller som Ofelia i Hamlet, eller Hermia eller Helena i En midsommarnattsdröm. Det finns säkerligen många fler kandidater, men jag tog de som förekommer i de dramer som jag läser just nu som exempel.
    Jag kan inte se det som omöjligt, snarare tvärtom, att jag så småningom kommer att rita klippdockor föreställandes Shakespearekaraktärer. Jag kommer nog att köpa mer av hans dramer i bokform (det finns en del). De är både underhållande att läsa och inspireras av, och roliga att ha just för att de är klassiker.

Annissas vinröda ”hjärter dam”- balklänning i empirestil

Klicka här för dockan.

Så fick jag tillbaka inspirationen till nya kreationer för Annissa, min bloggklippdocka, som var borta i en dryg veckas tid.  Jag har dock inte gått runt och inte gjort något kreativt under den här tiden (då jag fortsatt skriva på min bok), bara lite andra saker än att ägna mig åt min blogg.
     Jag funderade i ett par dagar vad jag skulle rita till Annissa härnäst; en modern byxdress eller en lite fantasyinspirerad kreation. Som ni ser valde jag det senare (men byxdressen kommer nog inom några dagar).
    Ibland får jag problem med frustration orsakad av att jag får fler idéer i huvudet än vad jag kan göra av med på kort tid (och därmed kan jag känna att tiden inte räcker till). Viktigt för mig är också att inte syssla med för många klippdocksset och andra projekt samtidigt, för då riskerar de att aldrig bli klara. Ett i taget är det allra bästa vid sidan av det stora (hemliga) bokprojektet som ständigt fortskrider.
   Anledningen till att jag skriver ovannämnda ord är att jag tror jag har kommit på ett nytt sett för mitt fantasygalleri, nämligen ett med fyra dockor baserade på de fyra damerna i kortleken; Hjärter, Ruter, Spader och Klöver dam (med varsin, av mig, påhittad personlighet) med lite olika klänningar i olika passande stilar. Och den här vinröda empireskurna balklänningen är en av de egendesignade klänningar som ska tillhöra det setet; och ni kan nog alla gissa att klänningen är en av Hjärter dams (jag ritade den till Annissa just för att lindra min idéiver).
   Vi spelar inte alls kort i min familj och bekantskapskrets, men jag gjorde det ibland när jag var barn (det blev monotont med Finns i sjön i längden). Jag hade en underlig förkärlek till de fyra damerna, och kunde pyssla med kortlekar bara för att få se hur damerna såg ut. Ibland blev jag ruskigt besviken, andra gånger positivt överraskad. Jag såg personligheter i damerna (men tycker ibland det är underligt att de inte har någon nederdel istället för den där spegelvända överdelen). Dessutom var jag ibland lite rädd för knektarna (jag skämtar INTE).
    Jag såg Hjärter dam som en godhjärtad och vänlig drottning (inte som den där maktgalna i Alice i Underlandet), Ruter dam som en klyftig en, Spader dam som högmodigt förnäm och Klöver dam som falsk och manupulativ (naturligtvis visste jag inte vad det ordet betydde då). 
    Jag ska också berätta att Northanger Abbey-projektet har tagit en liten paus (jag blev av med den rätta känslan), men ingen brådska med det. För övrigt skulle det ha passat att posta den här empireklänningen som en ”Alla hjärtans dag”-klänning i lördags, men jag väljer att låta den vara en ”Hjärter dam-klänning” istället, då jag är motståndare till konceptet Alla hjärtans dag. (Ska jag vara helt ärlig ser jag det som ett komersiellt jippo som (förhoppningsvis omedvetet) gör narr av alla ensamma och olyckliga, men det är inte det min blogg handlar om).

Jag har också bestämt att jag ska posta bokrecensioner och berätta mer om vilka böcker jag läser, så det kommer nog att framöver bli en klippdocks –  och bokblogg! Jag kommer att posta den första recensionen inom ett par dagar, och jag har redan skapat en egen kategori för dem.

Annissas kaffebruna aftonklänning (inspirerad av min stora förkärlek till kaffe)

Klicka här för dockan.

Det verkar som om jag inte kan sluta att inspireras av olika sorters förfriskningar i form av ”mat” och ”dryck” 😉 för mina kreationer till bloggklippdockan Annissa, men där finns det ju mycket att ”ta av”, bara fantasin finns (och det gör den ju uppenbarligen).
   Hursomhelst, uppslaget till denna aftonklänning kommer från min förkärlek till kaffe, och jag vill helst ha mitt kaffe svart (ibland dricker jag dock cappucini när jag går på kafé, men det är inte jättevanligt), och gärna tillsammans med någon slags sötsak, helst något med choklad i, då jag tycker att kaffe och choklad är en underbar kombination (kanske passar smaken av choklad och kaffe så bra ihop för att båda varor har sitt ursprung i bönor, jag vet dock inte).
    Jag och min familj avslutar alltid middagen med kaffe, och det är knappt att jag kan vara utan det (bara vissa kvällar). Det är en perfekt avrundning till och med på den gråtristaste vardagsrätt. Jag dricker morgonkaffe på helgerna och när jag inte är ensam hemma (jag tycker det är onödigt att brygga kaffe bara för en person, och mickroungsvärmt kaffe smakar allt annat än bra).  Varje gång jag åker ner till högskolan i Gävle (jag bor inte där, ännu) börjar jag dagen med en kopp kaffe i fiket innan dagens föreläsning, och förutom att det är något av det mest njutningsfulla jag vet så gör det mig skärpt och allert (så att jag inte somnar, eftersom jag är en rätt morgontrött person). Och då jag de gångerna fikar ensam finns det ingen som gör påpekanden om onyttiga tillbehör, så det brukar bli chokladboll eller kladdkaka till :-)!
   Jag ska inte tråka ut er, eller fresta er ifall ni också är kaffeälskare, mer med att berätta om mina kaffevanor. Jag ska berätta lite om dagens kreation och hur jag tänkte när jag designade den, istället.
    Jag kände att jag ville rita något med lite retrokänsla (för jag tycker att den här klänningen har det) och istället för den ankellånga vida kjolen på ”kolsyremaskinklänningen” tyckte jag det var dags att rita något med en smalare kjol, och med tanke på strävheten i svart kaffe tyckte jag att en sådan modell passade. Svart kaffe är också något mycket enkelt, utan ”krusiduller”, och det valde jag att symbolisera med denna sparsmakade modell, till skillnad från ”chokladklänningarna”. Vridningen på livets drapering och släpet (som inte sitter ihop med kjoldelen, utan hänger ”löst” utanpå) är egentligen bara där för att skapa elegans och tillföra modellen det där lilla extra. Något annat kul är, fast det inte syns så bra, att små ”kaffebönor” utgör dekor på livet och i smyckena.

En vit empireklänning med guldbroderier (ca.1800) till Annissa (en ”hyllning” till Jane Austen’s böcker och mina klippdockor relaterade till dem)

Klicka här för dockan.

Jag hade planerat att återvända till mitt stora (och ännu topphemliga) bok-och klippdockprojekt efter att jag slutfört balklänningssettet, men nu ville min inspiration lite andra saker…
    Det är så att jag är ett fan av Jane Austen, den berömda engelska 1800-talsförfattarinnan, vars romantiska böcker jag inte tror att jag behöver beskriva närmare, då jag vet att många delar mitt intresse för henne och hennes böcker.
    Förutom att läsa hennes böcker (jag har läst två än så länge) älskar jag att rita hennes karaktärer som klippdockor, med kostymer baserade på scener och händelser (ibland även beskrivningar) ur boken. Jag har sedan tidigare ritat de sju viktigaste karaktärerna ur romanen Förnuft och känsla, som är min Austen-favorit. Jag kom dock på efter att jag ritat dem att jag slarvat med gestaltningen och tagit liten hänsyn till att välja stil efter karaktärernas personlighet och klass (något som en kostymdesigner måste tänka på), så jag planerar att omarbeta det.
  Men det är inte det Austen-relaterade klippdockprojekt jag sysslat med de senaste dagarna, och kommer att fortsätta syssla med så länge inspirationen håller i sig, det är istället baserat på en annan av hennes böcker, nämligen Northanger Abbey. Och precis som med ”Förnuft och känsla”-projektet är det också här de sju viktigaste karaktärerna som blivit klippdockor. Jag har inte tålamodet att presentera alla dem här just nu, men kommer att göra det senare. Här finns dock en förteckning över alla karaktärer i Northanger Abbey, och samma webb har även karaktärsförteckningar från alla andra av Jane Austens verk, såväl viktiga som mindre viktiga (ganska imponerande och matnyttigt, tycker jag, men ett problem är att de inte står i ordning efter viktighet i berättelsen).
    Jag läste denna roman och började att rita klippdockorna/karaktärerna ur den redan i somras, men glömde bort det hela hösten, och först nu återupptog jag idén. Inspirationen har ännu inte sviktit mig, då jag den senaste halvveckan ritat ungefär 10-15 kostymer (jag har inte räknat dem). Klippdockorna hade jag redan i ordning, eftersom jag ritade dem tidigare. Dock saknar fortfarande två av de manliga karaktärerna kläder, men det ska nog snart ändras.
    Kläderna i Jane Austen’s verk är i den så kallade empirestilen som var modern mellan ungefär 1795 till 1820, och det är också under denna epok som hennes handlingar utspelar sig (i England, där Austen’s berättelser utspelar sig kallas samma stil för Regency). Det är en stil jag bara älskar, och det karaktäristiska med den är de raka, relativt enkla, klänningarna vars midja är avskuren just under bysten. Herrarna bar skörtrockar, snäva byxor och stövlar. Jag tänker dock inte ge någon modehistorisk redovisning här och nu.
   Av någon anledning är det särskilt lätt att gestalta Austen-karaktärer som klippdockor, och det vet jag inte riktigt varför. Mitt mål är att rita karaktärerna ur alla Austen’s verk som klippdockor, och då inte bara de viktigaste. Jag tänker också lägga till en del kostymer till dem, som inte direkt förekommer i böckerna, när det blir nödvändigt (och så är det ju kul att göra lite friare tolkningar). Detta projekt ska komma i etapper. Förutom de sex mest berömda böckerna av Austen är det ganska troligt att jag gör karaktärsklippdockor ur dessa och detta verk (som jag inte tror finns på svenska), som jag beställde från amerikanska Dover Publications idag. (Jo, jag erkänner, jag är lite halvnördig ;-), men det tycker jag att man kan få vara.) Det ska komma en speciell sida på min webb för ”Jane Austen-klippdockorna” i framtiden, men jag har inte funderat på något upplägg ännu, endast till en viss del.

Här visar jag en bild på vad jag ritat för detta projekt än så länge, tillsammans med fyra av de sju klippdockorna (däribland romanens hjälte och hjältinna), mitt exemplar av Northanger Abbey och min skissbok för kostymerna till detta projekt (och mina andra litterära klippdocksprojekt). Som brukligt är vissa av kostymerna mer historiskt riktiga än andra, men det är också viktigt att, som jag nämde tidigare, anpassa vissa detaljer efter karaktären. 
    Jag valde att rita en ytterligare empireklänning; till min bloggklippdocka, som en sorts hyllning till mitt Jane Austen-projekt, som kommer att vara länge, länge (och det till min glädje). Och precis som med kostymerna för karaktärerna är inte heller denna en ”reproduktion” av bildkälla, men jag har tagit inspiration från denna och denna bildkälla. Klänningen är vit, eftersom det var den erans absoluta modefärg, och de långa handskarna var en mycket fashionabel accesoar. Stilen är ungefärlig med den moderiktiga för år 1800, tror jag, liksom att det är en aftonklänning.