En Diorinspirerad aftonklänning från 1955 till Annissa (inspirerad av ”Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet” av Eva Rice”

Klicka här för dockan.

Under julhelgen läste jag den här underbara boken, som hade den effekten på mig att jag reste till 1950-talets Innelondon med rockmusik, tjusiga societetsfester och eleganta Diorklänningar!
    Huvudpersonen Penelope Wallace är visserligen ingen fashionista, det säger hon själv, men när hon blir bjuden till det moderna hotellet Ritz på förlovningsmiddag som en del i en svartsjukeplan (vilken jag berättade om i min recension), inser hon att hon behöver något riktigt vackert. Och plötsligt en kväll upptäcker hon att hon har fått en drömklänning med skor och allt av killen som vill ha tillbaka sin tjej. Från den episoden har jag hämtat följande citat:

Inuti låg massor av rosa och vitt silkespapper som doftade dyrt och inuti silkespappret låg någonting med en etikett som fick mitt hjärta att skena. Selfridges. Som ett barn vid den efterlängtade fiskdammen stoppade jag in handen och drog ut någonting mjukt och svart med världens underbaraste glitter. Det var en klänning, en perfekt, ljuvlig drömklänning av ett slag som jag aldrig hade kunnat tänka mig men som jag nu, när jag stod där och höll den i handen, inte kunde tänka mig att leva utan. (…) Visst, den var sedesam, men aldrig tidigare hade jag burit någonting som fick mig att känna mig så kvinnlig. Det första jag tänkte när jag tittade mig i spegeln var att jag såg ut att kunna föra en mycket sofistikerad konversation och det gav mig en chock, men framför allt gjorde det mig ivrig
(Ur ”Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet” av Eva Rice)

Och som ni nog förstår insåg jag genast att jag var tvungen att rita min egen version av den klänningen till min bloggklippdocka! Aftonklänningar i 1950-talsstil är särdeles eleganta, och eftersom Christian Dior var innedesignern vid den här tiden antar jag att det var en sådan klänning Penelope fick. Det tog ett tag innan jag ritade den, men ack så nöjd jag blev! Jag hämtade inspiration från denna bok, och från den här klänningen. 1955 har jag skrivit ut för att det är det året berättelsen utspelar sig, och ”Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet” av Eva Rice är en bok jag verkligen rekomenderar för dig som vill läsa en stilfull romantisk komedi med äkta känsla och vintageatmosfär (gärna i brittiskt stuk).
     Själv skulle jag hemskt gärna vilja läsa något mer i samma stil, så ge mig gärna tips om ni har några!

Annissas isblå klänning med strass och blå ”bubblor” (inspirerad av vår nya Sodastreamer)

klanningmedbubblormini

Klicka här för dockan

I min familj har vi under en riktigt lång period (gissningsvis mellan ett halvår upp till ett helt år, jag minns inte helt) funderat på och diskuterat huruvida vi skulle köpa en kolsyremaskin (Sodastreamer) eller inte. Men igår slog vi till (att tillägga köpte vi en ny Tv i helgen också, en storbildsTV rättare sagt), så nu står det en Sodastreamer på bänken i vårt kök och vi använder den redan flitigt. 
     Vi är dock inte så mycket för alla smaktillsatser, utan kör naturellt (det är också mycker hög kvalitet på kranvattnet där vi bor). Jag upplever det som att det blir en annan smak på vattnet när det blir kolsyrat, men vet inte vad det kan bero på. Det var också vårt nya inköp som gav mig inspiration till den här klänningen till min bloggklippdocka Annissa (som jag inte ritat något till på några dagar nu).
   En del av konceptet med min bloggklippdocka är att rita olika slags kreationer som är förankrade i min vardag till henne. Jag har redan ritat två ”chokladklänningar” inspirerade av mitt enorma chokladbegär, men jag måste göra något annat också. De vardagsrelaterade kreationerna kommer jag inte att kunna sätta in i något av mina olika sett, men det är därför jag skapat min blogg; jag vill inte hindra min inspiration och kreativitet (och dessutom vill jag visa att vardagen inte behöver vara grå och trist).
   Dagens klänning är inte tänkt att vara en balklänning, men däremot en festklänning, och jag tycker att jag gav modellen en rätt skarp retrokänsla, med kjolens linjer och längd liksom de många raderna av pärlor runt hals och handleder. Jag gillar också skarpt den svala färgen, som jag åstadkom genom att skugga vitt med ljusblåturkost. 
   Det som gör att denna kreation är inspirerad av vår nya kolsyremaskin är de ljusblå ”bubblorna” som jag prydde kjolkanten och urrigningen med. Jag prydde också klänningen med små strasstenar, och valde ett mönster som påminner ordentligt om hur kolsyrebubblorna rör sig i glaset. Och sist, men inte minst, så är färgsättningen vald efter vattnet.
   Jag valde också en lite kortare kjollängd på denna klänning, eftersom jag ville variera mig lite och inte bara rita golvlånga kjolar, och därför lade jag ner lite mer energi på skorna, som blev riktigt läckra och fick hög glamourfaktor med all strass!