En mörkblå fantasyklänning med röda inslag till Annissa

Klicka här för dockan.

Jag är inne i ett folksago/fantasytillstånd av ett rätt inspirerande slag just nu (mitt i den långa kalla vintern – passande nog ;-)); jag läser just nu ”Stardust” av Neil Gaiman (och jag gillar den hur mycket som helst – så det kommer en recension inom kort) och var igår på Åhléns i staden där jag bor och inhandlade – nej, rättare sagt fyndade en mycket charmig sagosamling på över 500 sidor, med både folksagor från världens alla hörn och så kallade konstsagor som skrivits av kända författare såsom H.C Andersen och Oscar Wilde! Den är egentligen ämnad för barn, men sagor är lika spännande för en vuxen (och eftersom de är korta händer det att jag läser en och annan när jag gått och lagt mig om kvällarna) – och jag använder dem som inspiration i mitt eget skrivande! Från antikvariat.net har jag i veckan också beställt två andra sagosamlingar; en med norska folksagor och en som heter ”Jättens dotter och andra folksagor om starka kvinnor” (som desvärre, som ni ser, är slut på Adlibris).
      Det roliga med boken ”Stardust” är att den har verkligt mycket inslag av folksaga – och en sådan fantasybok har jag letat länge efter, med den där välavägda kontrasten mellan vackert och groteskt, och med ett flödande språk! Så som folksagor brukar vara. Och utan tjugo, trettio uppföljare att hålla ordning på, alldeles för mycket krig och skrämmande vidunder (som jag tycker att mycket modern fantasy verkar handla om).
     Så, jag tog tillfället i akt att posta den här mycket fina medeltidsinspirerade klänningen med brokad och hermelinpäls till Annissa som jag ritade redan i oktober och glömde bort. Jag tänkte posta den i samband med ett inlägg om att jag varit och införskaffat ”Sagan om ringen”-triologin, men det blev inte av. Men, som jag skrev tidigare i veckan så är jag fortfarande lika sugen på att läsa den – och dessutom tror jag att det skulle kunna bli finfina klippdockor därifrån! Här har en annan klippdocksritare gett sig på det med mycket lyckat resultat.
     Vad gäller den här klänningen så tillhör den förmodligen någon drottning eller adelsdam från något främmande sagoland…

Annissas fantasyinspirerade ”prinsessklänning” (inspirerad av mitt nyupptäckta intresse för folksagor)

GronochrosafantasyklanningminiKlicka här för dockan.

Den här sommaren kom jag på att, för att få hjälp att finna inspiration till framtida berättelser, läsa gamla folksagor. Och då inte de där allra mest kända som ”Törnrosa, Askungen” och ”Snövit” som alla kan utantill, utan de mer okända, och i det här fallet huvudsakligen nordiska. Först lånade jag på biblioteket, men sedan fann jag några olika sagoböcker (märk väl att de jag intresserade mig för inte stod på barnavdelningen utan i avdelningen för folkdiktning på biblioteket och lika de jag köpt) för egen del.
    Jag hittade en rolig samling med sagor från hela världen på ett antikvariat/antikbod under en hemresa från Jämtland för en billig summa. Och sedan köpte jag den här pärlan på Adlibris, som verkligen ger mycket för pengarna! Förutom sagor innehåller den vackra illustrationer och ett mycket intressant förord där det bland annat berättas att både Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf tog inspiration från folksagor de hört som små och tyckte om till sina klassiska verk. Sedan tror jag att jag någon gång ska skaffa mig den här, och jag hoppas inte att det är samma sagor. En pocketutgåva vore bra, för en saga är en snabbt avslutad läsning som passar bra vid sänggåendet eller på en av alla de pendlingsresor jag gör i min vardag. 
      Folksagorna är ofta överdrivna i sina magiska inslag, men jag dras ändå mycket mer till dem än den så kallade populärfantasyn, för de innehåller något gammalt men samtidigt skimrande och tidlöst, och – hur ska jag kalla det, ”finstämt” över sig. Även om jag läser sagor mest som inspirationskällor så är de ibland underhållande bara som de är, som berättelser, och det särskilt i den första boken jag länkade till – där de har blivit aningen språkligt omarbetade. De svenska folksagorna är en fin gammal kulturskatt, och det är synd att få svenska samtida författare verkar ha kontakt med dem – men ge mig gärna synpunkter, om det skulle vara fel, och kanske även tips!
     Jag ska också berätta att jag var helt galen i klassiska sagor som barn, men jag levde i en tid då det tydligen inte var helt ”okej” att gilla sagor, och jag blev retad för det. Och i flera år brydde jag mig inte om dem alls, men nu har jag hittat intresset åter – men i en lite annan skepnad.
     Så, jag lät sagotemat inspirera mig till dagens klänning för min bloggklippdocka. Jag ska inte nämna så mycket om den, förutom att säga att modellen blev betydligt bättre än jag tänkte mig, och redan då såg jag den som bra. Det är en klänning för en prinsessa ur denna sagovärld, och den blev allt mer medeltidsinfluerad än jag väntade mig, men det gillade jag.
     Jag älskar den smaragdgröna färgen, och från början tänkte jag att de avvikande färgdetaljerna skulle vara vita, men så fann jag att den rosa och olivgröna blandningen utgjorde en betydligt intressantare och fantasifullare färgkombination. Och fantasifullt, det ska det ju vara när det handlar om sagor…

Recension: Gösta Berlings saga (1891) av Selma Lagerlöf

gostaberlibgDetta är ännu en av de många böcker som jag läst med anledning av den litteraturvetenskapskurs jag går på högskolan – och det var ett mycket lyckligt sammanträffande, eftersom jag den senaste tiden har varit intresserad av att läsa Selma Lagerlöf, och jag upptäckte snart att Gösta Berlings saga, som är hennes debutroman, verkade låta som en roman i min stil. Jag hade rätt också, för även om jag hade rätt höga förväntningar blev de förväntningarna fullt ut infriade, och det är inte alltid så vanligt!
    Denna roman utspelar sig i Lövsjö härad i Värmland på 1820-talet och handlar om den unge prästen Gösta Berling, som på grund av för mycket supande förlorar sin prästposition. Han håller på att ta livet av sig när han blir räddad till livet av den dominanta majorskan på godset Ekeby och blir en av kavaljererna på hennes gods. Ett sorglöst leverne fritt från arbete tar sin början, och till saken hör att dessa kavaljerer, som är tolv till antalet, och majorskan kommer i kontakt med den elake brukspatron Sintram, som är i pakt med djävulen. Det är också en kärlekshistoria, skulle jag vilja säga, eftersom Gösta Berling finner den stora kärleken i den unga grevinnan Elisabet Dohna, som är gift med den dumme greve Henrik. Efter en hel del intrikata intriger skiljer sig greveparet och Gösta gifter sig med Elisabet, samtidigt som han inser att arbetet är människans sanna väg till livslycka. Detta är dock inte hela handlingen; romanen kryllar av mustiga övernaturliga sägner om övernaturligt starka män, diaboliska vargar och björnar, elaka häxor, skogsfruar, uppfinnare och spöklika sammanträffanden. Den är också fullspäckad av färgstarka karaktärer och deras livsberättelser.
    Omdömet är mycket självklart för min del. Detta är en synnerligen underhållande och spännande historia att ta del av. Jag älskar denna stil med ickerealistiska inslag och färgstarka karaktärer som verkligen tar plats i berättelsen. Jag skulle nästan vilja säga att det är en fantasyinspirerad roman, men inte den sortens populärfantasy (som jag för övrigt har rätt svårt för att lockas till), utan ”fantasyinslagen” baserar sig på sägner och folksagor. Att denna bok ändå är så, jag skulle vilja säga, folkloristiskt betonad är också något som onekligen fallit mig på läppen. 
    Herrgårdsmiljön som förekommer i denna roman var det som fångade mitt intresse, och att den är blandad med skildringar av en enastående vild och  vacker natur gör att jag verkligen uppskattar denna bok så mycket. Att Selma Lagerlöf älskade sitt Värmland tror jag ingen behöver tvivla på efter att ha läst Gösta Berlings saga. Men även fattiga bönder och torpare, och deras miljöer, förekommer och det är kontrasten mellan de rika och de fattiga som jag tror gör romanen så färgstark. Men även mellanskikten, såsom präster och militärer, förekommer.
    Budskapet är att människan når sin livsmening genom arbetetet, och även kärleken, och det är något som jag verkligen stämmer in i och som drar upp mitt omdöme om denna roman avsevärt. Sedan är det skrivet på ett så fantastiskt sätt att detta budskap framstår som mycket storslaget och högtidligt, inte minst i slutet. Och det är nog så man märker att det är en bra författarare, tror jag.
    Språket är också värt ett kapitel för sig. Berättarrösten är mycket framträdande och språket gammalmodigt poetiskt (det var det redan på Selmas tid), och så enormt vackert och medryckande. Den språkliga tidsformen skiftar också från dåtid till nutid hela tiden, vilket onekligen ökar spänningen och, inte minst, närvarokänslan. Men trots det ålderdomliga språket, som dock inte alls är ålderdomligt hela romanen ut, är det lätt att hänga med i vad som händer. En annan sak som också förekommer, och som jag gillar, är humor – blandat med allvar. Och de övernaturliga inslagen är blandat med en verklighetskänsla. Det är en stilblandning som jag faller pladask för!
  

Jag kommer nog att läsa om denna roman i sommar, eftersom jag hade lite för brottom med att läsa den inför  föreläsningen för att fullt ut njuta och iaktta de små underfundigheter som brukar komma fram när man tar sig tid med en bok. Jag tror jag kommer att läsa fler böcker av Selma Lagerlöf i framtiden, också.

En samisk folkdräkt till Annissa

samiskfolkdraktminiKlicka här för dockan

Förutom att rita massor av flådiga, elegenta och extravaganta kreationer har jag en stark dragning till folkdräkter också. De är vackra på ett helt annat sätt än de extravaganta stilarna, och har ofta många traditioner bakom sig.
    Så jag gjorde ett avbrott från alla Jane Austen-klänningar och flådiga kreationer och ritade denna samiska dräkt till Annissa, vilken också visar att jag kan variera mina klippdockskostymer:-). Jag har länge velat rita en samisk dräkt som klippdockskostym, och jag hade långt framskridna planer på att rita det till mitt klippdocksset med svenska folkdräkter (för Lappland), men jag hittade ingen bra bildkälla då. Jag ska också erkänna att många av referenserna till bygdedräkterna i det settet kommer från de små bilder på dräkter från olika landskap, som brukar finnas på bilderna i Sverigealmanackan (den årskalender som vi i min familj och släkt hängt på väggen så länge jag kan minnnas). Det har visats samiska dräkter i den, men bilderna har varit alldeles för små för att kunna ”förstoras upp” till klippdockskostymer, så för Lappland blev det Åseledräkten istället. Men idén kvarstod.
    Jag letade lite olika bildkällor och valde denna dräkt, från Karesuando. Utseendet på samiska dräkter varierar från område till område i Sápmi (samernas land), precis som sockendräkterna i Sverige. Gemensamt är dock kolten.  Här finns en webb som handlar just om samiska dräktområden (och samiska dräkter överhuvudtaget). Det är från den webben som jag hittat referenser för att kunna rita den här dräkten verklighetstroget (något jag försöker vara noga med när det gäller folkdräkter). Karesuandodräkten kan ni se här (bilden i mitten är referensbild till den här dräkten).
    Jag valde att posta denna samiska dräkt just idag, därför att 6 februari är samernas nationaldag (jag tror inte att det är så många som vet det, så jag väljer att tala om det). Skulle ni vilja veta mer om samer finns det bra och mycket information på www.samer.se.
   Jag måste slutligen medge att jag blev mer än nöjd med den här dräkten (det är inte alltid helt enkelt att avbilda från fotografi). Jag älskar den mörkblå färgen och tycker veckningen på koltens nederkant och de långa fransarna på sjalen är så vackert! Det blir nog mer folkdräkter till Annissa så småningom (förhoppningsvis från andra länder också).

Annissas bruna kjol med fågel-och blombroderier, mörkröda ”korsettbälte” och ljusgrönrandiga blus

monstradkjolmedbalteochblusmini1

Klicka här för klippdockan

Här är bloggklippdockan Annissas andra kostym, en modern vardagsklädsel, mer eller mindre i alla fall (den är egentligen mer originell än topptrendig). 
   Det har på ”klippdocksfronten” handlat uteslutande om balklänningar den senaste tiden, så därför ville jag visa att jag också kan rita moderna kläder, även om det är mycket ovanligt. Dessutom vill jag att min bloggklippdocka ska ha en varierad garderob.
    Anledningen till att jag inte lockas av att rita moderna klippdockskostymer är att jag oftast tycker att de är trista och ganska oeleganta, men det gäller inte alltid. Det finns mycket kul också, och när man designar och ritar plagg helt efter eget huvud, vilket jag gjort med denna klädsel, är risken noll att resultatet blir tråkigt. 
   Jag valde en färgstark och folkloristiskt inspirerad design på den här klädedräkten eftersom det är en stil jag gillar. Jag tycker att det är någon slags distinkt bohemisk känsla över de här plaggen, och jag skulle gärna vilja ha de här plaggen själv, speciellt kjolen. Jag blev extremt nöjd med de romantiska fågel- och blombroderierna (jag älskar fåglar), och det är nog främst i de, och i franskanten, som den där folklorekänslan sitter i.
   En kul sak är att de rosa stövlarna är inspirerade av ett par jag själv äger, i just den färgen. Och nog är det väl kul med skor i andra färger än brunt och svart. Det roliga korsettliknande bältet är faktiskt efter en design jag sytt åt mig själv för några år sedan (men det har jag inget roligt att bära till).
    En av mina stora drömar är att bli kostymdesigner för film och teater, och en sådan måste kunna designa massor av olika sorters kostymer, och inte bara 1800-talsklänningar (vilket är något jag inte kan sluta rita). Så det är också en anledning till att försöka rita mer moderna kostymer, och kostymer från andra tidsepoker.
   Jag tror dock att det främst blir Annissa som får bära mina moderna kreationer, då jag tror det blir svårt att få inspiration till ett helt sett med sådana för min webb (men man kan aldrig veta). Jag kommer även att rita kostymer från olika tidseror till Annissa, allteftersom bloggandet och idéerna fortskrider då inte uppslagen, och källorna, räcker till ett helt sett.