Annissa i en klänning inspirerad av försommargrönskan

Klicka här för dockan.

Jag älskar färgen på den grönska som kommer den här tiden på året; just i brytningen mellan vår och sommar. Ingenting annat liknar den, för senare under sommaren blir den på ett annat sätt. Det är illgrönt ute nu, helt enkelt, och den doft som uppstår när det faller varmt regn på denna tidiga grönska har i alla tider gjort mig euforisk. Det är livsglädjens och fräschhetens doft, om ni frågar mig – och i år är den särskilt välkommen, efter denna ofattbart långa, bistra och tunga vinter.
     Konstnärer brukar säga att det är extremt svårt att måla av sommaren, eftersom allt är för grönt, men jag gav mig ändå på att försöka återskapa denna säregna försommargrönska i denna kreation till Annissa – och måste själv säga att jag lyckades. Jag blev mycket nöjd med klänningen, förutom de levande gröna nyanserna även den böljande modellen med sina ”lager-på lager” och lövdekorationer. Jag ritade till bruna handskar för att symbolisera trädstammarna som bär upp denna grönska. Och på tal om vår och sommar och natur, så upptäckte jag och mina föräldrar nu i helgen att ett par av grå flugsnappare har byggt bo i en kruka på vår förstukvist. Nu har de även lagt ägg! 🙂 

Som ni nog har sett har jag varit väldigt dålig på att skriva nya inlägg under vintern och våren. Det beror på dålig inspiration och på andra projekt (framförallt det hemliga bokprojektet), och om sanningen ska fram även på att jag är något trött på konceptet med Annissa. Jag vill prova lite nya saker på bloggen, låta den utvecklas, och då kan jag tala om att jag håller på med ett något större projekt speciellt för den, som innehåller klippdockor i form av karaktärer med tillhörande berättelser i en fantasyblandad ”Jane Austen-stil”. Detta hoppas jag kunna få ihop till en följetong.
     Men för nu säger jag inget mer om den saken…

Annonser

NEO som klippdocka

Klicka på bilden för att förstora den.

Ibland händer det att det dyker upp något eller någon i ens liv som berör en särskilt mycket, och det var vad som hände mig när jag såg NEO sjunga i Melodifestivalen i år! Det är en artist som har allt i min smak; en fin röst, en bra låt, ett vansinnigt tjusigt utseende och ett underbart humör. Jag kommer aldrig glömma hans scennummer till ”Human frontier” men jag lägger ändå upp en länk till det för er som vill friska upp minnet, här. Jag måste, som obotligt Austenfan och refererare, säga att de där scenkläderna nog skulle kunna göra självaste mr Darcy grön av avund! 😉
      Naturligtvis har även jag köpt NEO’s album här, och det är kanon (kan faktikt berätta att jag förhandsbeställde det några dagar innan det släpptes, efter att han åkt ut ur Andra chansen). Jag brukar lyssna på honom i min mp3-spelare under mina tågresor hem från Gävle, och behöver jag säga att det är ett perfekt ressällskap som både räddar mig från tristess och ofrivilligt överhörda samtal? Jag är även en hängiven följare av hans blogg.
       Så, eftersom jag har mitt intresse att rita klippdockor föll det sig naturligt att avporträttera den här killen som en sådan – och ska sanningen fram har jag aldrig lyckats rita av en verklig person så likt. Jag har ritat från en bild på honom, som finns här, men jag testade på min mamma och pappa och de sade att det definitivt var NEO, utan jämförande bild! Men jag lägger ut bilden ändå, så att ni kan jämföra likheten. Vad gäller kläder så ritade jag honom dels med de berömda Melodifestivalscenkläderna (inklusive den där käppen med guldkula) och den snygga munderingen han bär på skivomslaget. Jag har även mina planer på att för kul rita några helt egendesignade kläduppsättningar till honom så småningom. Det återkommer jag med, och dessutom är det ju rätt bra att alla mina klippdocksdamer får lite manligt sällskap…:-D