Reinkarnation för klippdocksindivider

Flera gånger om har det hänt att olika berättelseprojekt inspirerat mig så våldsamt och gjort mig så ivrig över att få hitta på nya karaktärer att jag ”massproducerat” klippdockor speciellt ämnade för det och dem. Sedan slocknar inspirationen hastigt och grundidén försvinner, och jag tvärtröttnar. Kvar blir sedan en hel hög olika klippdockor som med förlorad individvärdighet läggs till handlingarna i någon mapp i min bokhylla. Men ALDRIG slänger jag någon av dem! Aldrig!
      För på senare år har jag koppit på att de kan få nytt liv i ett nytt projekt som går i samma stil (för det gör mina berättelseprojekt för det mesta), och få helt nya karaktärer om de har ett utseende, eller något annat liknande, som matchar upp det projektets helt nyritade dockor. Man kan nog med rätta kalla det reinkarnation, eller hur? 😛 Eller återvinning om man föredrar att uttrycka sig mer bokstavligt. =) Det är givetvis både mer miljövänligt än att rita nytt hela tiden, har jag kommit på, men framförallt sparar det mig flera timmars teckningsarbete och gör mina arkiv något mindre. Just därför är det alltid lika kul när det går, och än mer roligt blir det när även deras kostymer kan användas på nytt! 
     Dockorna på bilden ovan är ett brokigt gäng sådana klippdockor som ritats för ett kapsejsat överpretantiöst bloggprojekt som jag arbetade på mellan mars och oktober 2010. Inom kort kommer ni dock att få se mer av dem alla. Detta nämnda projekt var en mer avancerad variant på ”Meronia och Prudedbo”, så stilen är den samma, och när jag nu i veckan funderade över nya karaktärer till det så kom jag att tänka på dessa och inse att det vore kul om jag kunde återanvända dem och därifrån klura vidare på deras nya identiteter. Och det visade sig att det kunde jag väldigt väl! =)
      En av dessa i bilden är Laritaniens drottning Minerva I (jag säger ännu inte vilken) och de övriga olika helt vanliga människor som bor i Prudedbo och på olika sätt känner familjerna de Valessonie, Dicane och Sesti. Men jag vet ännu inte så mycket om dem, eller vad de heter, men jag gjorde dem ursprungligen som två olika familjer – och det tänker jag inte ändra på, trots att de återuppstått för ett helt nytt projekt. Hur som helst så ska det bli väldigt, väldigt kul, för att hitta på karaktärer är det bästa jag vet!

Nytt år, ny inspiration och nya idéer för bloggen

På bilden här intill ser ni de två första romaner jag införskaffat detta år, faktiskt i veckan; ”Mordet i Eiffeltornet” av Claude Izner och ”John Stones fall” av Iain Pears – två historiska detektivromaner. Och det faktum att det är deckare är tämligen nytt för mig, för jag har nog skrivit någonstans i min blogg någon gång, minst, att jag inte alls är förtjust i den typen av berättelser.
      Men dessa två tror jag faktiskt att jag kan gilla, för det är inte genren i sig som jag hyser antipati för, utan vissa typer inom den. Dessa titlar tycks av sina beskrivningar vara mer kluriga och färgstarka än vad de är råa och blodiga (vilket jag avskyr mer än något annat) – och att de utspelar sig i historisk miljö i europeiska städer gör det bara än bättre! =)
     Nu är det dock inte i första hand för detta jag skriver detta inlägg, utan vad jag först och främst vill med det är att berätta att 2011 har börjat i positivismens tecken för mig. Jag är återställd efter den trafikolycka jag råkade ut för strax innan jul, sånär på att jag fortfarande ibland blir lite öm och spänd om jag vistas i för surriga miljöer för länge, och mina överhopande studieproblem med en eftersläpande B-uppsats i litteraturvetenskap och kurser jag inte gillar att läsa har börjat lösa sig. =)
      Det var egentligen tänkt att jag skulle läsa litteraturvetenskap C nu till vårterminen, men eftersom min uppsats inte blivit av förrän nu får jag ta den kursen till hösten istället. Den insikten var först både turbulent och ångestdrypande, men även det har ordnat sig och nu på måndag den 24:e ska jag börja läsa Historia A. Det är något jag ser fram emot, för efter en hel termin av mer eller mindre flummiga filosofiska småkurser känns det riktigt skönt att få ta tag i något mer konkret (jag tror i alla fall att historieämnet är det) – och så får jag möjlighet att göra nya bekantskaper. =) 
      Att råka ut för en trafikolycka med så pass lindriga skador som jag gjorde innebär nog för många en nystart i livet,tror jag, för tack vare de övergående åkommorna har man sina fysiska kapaciteter kvar – men har en annan insikt om livet. Så jag bestämde mig att börja fokusera mer på att se allt meningsfullt och roligt i tillvaron, jobba hårdare på mina mål i livet och börja leva hälsosammare, samt att verkställa mina konstnärliga idéer (därav den senaste tidens många nya inlägg).
       Något annat som jag börjat med nu i årets början, som jag funderat på under hela hösten, är yoga – yinyoga på Yogastudion här i Bollnäs, och även om jag ännu bara varit på ett pass så känner jag att det är något väldigt postivit och mycket välgörande, och jag är mycket nyfiken på hur det ska utveckla sig! Vet inte hur mycket jag ska skriva om yogan på bloggen än, eftersom den främst handlar om klippdockor och litteratur, men det är ju ändå bara min blogg så jag själv bestämmer vad den ska handla om, och när jag ändå talar om det så har jag skapat en helt ny kategori, ”Personligt”. Det är precis som det låter, men tro inte att jag ruckar på min integritet för det! 😉 Vill bara få min blogg ännu lite mer personlig och förhoppningsvis inspirerande.
       Nåväl, även om jag bara hunnit vara på ett yogapass än så märkte jag ganska direkt att kreativiten stärktes markant, och många nya idéer har dykt upp i huvudet. En del av dem har visserligen varit där ett tag, men rätt som det var kände jag att de inte alls var särskilt svåra att genomföra. Många av dem handlar faktiskt om bloggen, däribland det helt nya ”De tolv månaderna i klippdockor” och för ”Meronia och Prudedbo” SKA det tillkomma nya dockor/karaktärer såsmåningom – det ska jag försöka lova er. 
      Jag känner mig väldigt nöjd och stolt över att jag efter närmare ett års funderingar har börjat befolka min blogg med helt nya klippdockor, och just därför har jag snart än fler roliga nyheter på gång. Bland annat så slog det mig i veckan att det skulle vara förbaskat kul att göra olika litterära figurer och lägga ut, däribland inte helt oväntat Jane Austens karaktärer, som jag så länge tjatat om. =) 
       Och jag håller just nu på att överväga att skriva mer reflekterande över lite olika små ämnen som jag känner för (dock inte om kontroversiella saker så mycket). Det litteraturorienterade ska få mer plats, och där inte bara recensioner, även om de fortsatt kommer att vara det huvudsakliga. På tal om bokrecensionerna har jag skapat en ny sida, ”Recenserade böcker” där ni som är nyfikna enkelt kan se vilka titlar som jag recenserat och komma direkt till dem. Det är också väldigt kul för mig själv att ha dem samlade, känner jag (däremot blev jag lite småbesviken när jag upptäckte att jag under dessa två år som jag bloggat  inte har recenserat mer).
       Nu får ni ursäkta om det här inlägget blev så långt att ni inte orkar läsa hela på en gång, men jag känner mig bara så kreativ och sugen på att göra nya saker! =) Jag avslutar med att visa er en bild på min särskilda skissbok med blanka vita fina sidor för de saker jag ritar för bloggen – det är bilden här ovan till höger.

De tolv månaderna i klippdockor del 1: Januari

Se detta inlägg för mer information om det här projektet.

Så här tänker jag mig månaden Januari:
Hon är en kylig och högdragen dam som med bestämdhet håller kvar sin reserverade sida, men hon är också sirligt elegant. Hon är också onådig, för när fler och fler uttrycker sin önskan efter värme och vår håller hon ofta kvar sitt vintergrepp över landet och får oss både trötta och ofta ganska nedstämda innan hon går med på att ge med sig. Januari är en lång månad, men hon är också ganska tom, eftersom hon är den första månaden på ett helt nytt år.
     Som naturen i denna månad klär hon sig inte i fler utsmyckningar än de nödvändiga för att vara vacker. Hon är strikt i sin stilrenhet, och står både för det riktigt mörka och det bländande ljusa. Personligen tycker jag att ingen månad har en lika stark kontrast mellan ljus och mörker som just januari, med de mörkblå månskensnätterna och de molnfria dagarna när solljuset lyser upp snön så starkt att ögonen nästan värker. Hon väljer kalla färger; mörklila, turkosblå, isblått, vitt, silver och hårt ljusgult. Hennes månadsblomma är nejlikan, och granaten och rosenkvartsen hennes två stenar. Eftersom hon är den kanske främsta av vintermånaderna är det därför givet för mig att betona stenarna mer än blomman. 
     Kostymen längst till vänster representerar för mig den mer poetiska sidan av månaden med den mörkblå capens ginstrande stjärnhimmel och den enkelt tillskurna ljusgrå klänningen, som jag prytt med ett stilrent mörkblått mönster. Pälsen är naturligtvis obligatorisk för att visa att hon representerar vintern. Här visar Januari att hon står för det ännu oskrivna, med den lite mer lågmälda modellen med välavvägda detaljer. 
     Klänningen bredvid är min bild av den obehagligt skarpa men estetiskt väldigt, väldigt tilltalande solskensklara januaridagen. En blåvit svepande modell står för snön på marken, och den turkosblå ”halvsjalen” med de blekgula detaljerna symboliserar himlen och den ännu svaga, men ändå väldigt hårda, vintersolen. De strikta ljusgula fälten med silverband på ärmar och i hals är prydda med rosenkvarts, och står för vinterns strama formuttryck, och en nejlika pryder modellen mitt fram på bröstet.
     Själva dockan är iklädd en kostym som jag tänker mig ska visa fram lite av januaris pondus, och som även har något av storhelgsfestligheterna kvar över sig med den kornblå färgen och de varmfärgade detaljerna. En kappklänning med stilrent snitt och pösiga pälskantade byxor representerar ännu en gång vinterns detaljfattigdom, men med den silvervita blusen under och den tillhörande mindre capen även att vintern fordrar en klädsel som är varm i flera olika lager. Röda granater dekorerar ensemblen.
      Den stora klänningen längst till höger står för Januaris gnistrande vinterprakt i mörka kalla ”intigritetskrävande” färger. Vinterns kyla tänker jag mig ska synas i de grafiska detaljerna och den volyminösa modellen representerar för mig Januari som en tungsint och onådig månad. En pompös klänning värdig en dominant vinterdrottning, som pryds med granater och mörkröda nejlikor.

”De tolv månaderna i klippdockor” – en presentation av ett årsprojekt för 2011

Det har slagit mig att jag nu haft den här bloggen i två år, i januari 2009 startade jag upp den, och trots det vet ni som följt mig sedan dess att inläggsfrekvensen varit mycket oregelbunden. Ibland har flera månader gått bort till annat, men nu tänker jag presentera ett projekt som ska räcka hela detta år och som innebär att det åtminstone kommer att dyka upp ett inlägg per månad (ska jag försöka se till ;-)) som minst! Och det handlar om månaderna, dessutom. =)
      Efter minisetet med julängeln fick jag blodad tand med det där att göra bara ett ark/bild med docka och samtliga hennes kläder på, men för sådana miniset krävs det idéer som låter sig begränsas till den omfattningen (annars blir det ju lätt så för mig att dockan får som minst 12-20 kostymer istället för 2-4). Som med dyra chokladpraliner kräver koncentrationen mycket hög kvalitet. 😉 Så jag tänkte att det får bli något nytt att jobba på för bloggen under 2011.
       Sedan kom jag på att jag skulle karaktärisera varje månad på året som individuella klippdockor med några kostymer var, som på ett konstnärligt och estetiskt sätt ska ”representera” den aktuella månadens olika sidor – som personlighetsdrag, helt enkelt. Det ska givetvis vara på ett vackert och ”poetiskt” sätt – så det blir inte till att skildra januari som trött och fattig eller november som en månad där alla bara gnäller på att det är så mörkt. =P Ni kommer förstå vad jag menar med detta. =)
     Detta kommer att gälla mest färger och former, men jag har också bestämt att lägga till månadsstenar och månadsblommor i kostymerna (jag har gjort efterforskningar om det enkom för detta). Och givetvis, som ni nog redan har räknat ut, kommer varje månadsdocka att läggas upp här på bloggen under den aktuella månaden, med min personliga förklaring över min tolkning inkuderad. Därför är Januari först ut i serien som jag givit den logiska titeln ”De tolv månaderna i klippdockor”.
     Det kommer nog att bli lite som en kalender, tror jag, och på bilden ovan har jag satt ihop ett litet collage över kommande idéer. Bara för att göra det lite mer spännande för er…
Januari lovar jag dock att ni ska få se redan imorgon. =)

Nya tag och introduktion till ny bloggserie

Ja, som jag skrivit förut, och vad jag tror vid ett flertal tillfällen, så önskade jag att få till fler klippdockor på bloggen än Annissa. Naturligtvis är det inte det minsta fel på henne på något vis, men det känns lite opersonligt och endimensionellt med EN docka för alla typer av kläder och berättelser. Jag gillar att ge mina klippdockor personligheter och berättelser, vill att de ska ingå i ett sammanhang och ha en egen stil, och dessutom vill jag ha mångfald! (Utöver det vill jag visa att jag även gärna ritar manliga klippdockor). Så framöver kommer det att dyka upp ett antal nya dockor här, och inspirerad av denna klippdocksblogg med konceptet flera olika dockor i olika stilar hoppas jag kunna juta nytt liv i denna övergivna blogg och få den mer varierad. 
     Jag känner mig väldigt idérik och har en väldigt stark lust att kunna berätta mer historier runt mina klippdockor och deras kläder. Eftersom jag, om jag får säga det själv, har en väldigt rik och ganska skruvad fantasi så känner jag även en minst lika stark lust att visa upp den – sida vid sida med min stora passion för klädteckning. Och jag lovar – de två går ihop; det kommer ni att få se snart! =)
     Jag planerar att köra några olika ”serier” med dockor från olika världar (vilka jag själv har och kommer att hitta på) i framförallt fantasy och historisk stil, men även med moderna inslag. Jag vill helt enkelt ta ut svängarna precis som jag själv vill och inte känna några krav på varken realism eller något annat sådant. Bara min fantasi ska sätta gränserna över vad jag hittar på!
     Jag planerar att vara spontan eftersom tidigare bloggprojekt har jag planerat så pretensiöst att de helt enkelt kapsejsat därför att de helt enkelt växte sig för stora och ogreppbara. Därför har jag inte kommit på så mycket än, men eftersom jag skriver detta nu kommer jag redan ikväll att introducera en ny serie med nya dockor, men eftersom detta inlägg skulle bli både för stort och för splittrat kommer de för sig i nästa.
       Jag kan dock kort presentera vad det går ut på, och det är en serie som utspelar sig i ett fantasiland som jag valt att förlägga till en Jane Austen-inspirerad tid, men där det finns moderniteter såsom TV, internet och modern vetenskap. Klippdockorna i denna serie bor på och ikring ett stort slott i en mindre stad (som ägarna gjort till ett stort lyxigt golfresort), och allt är en blandning av regencystil och modernt vardagsliv.  Så det första nya taget på bloggen går i min absoluta favoritstil, som jag själv hittat på, och som jag nu kan avslöja är den jag skriver mina egna litterära berättelser i. Hoppas att jag är begriplig! 😉

NOT: Den här klippdocksserien har jag döpt till ”Meronia och Prudedbo” mer för att ha något att tagga med än för att jag planerar att göra en ”bloggsåpa” av den (vet dock inte det minsta om vilka idéer jag får i framtiden). Prudedbo är namnet på småstaden där klippdockorna/karaktärerna bor, och Meronia är huvudstaden i mitt fantasiland Laritanien (älskar att hitta på den här typen av namn på fiktiva fantasiplatser – och jag lovar att det kommer fler…)
    Prudedbo ligger inte långt därifrån, nämligen, och som småstad belägen nära den fina huvudstaden har den sina identitetsproblem – men det har befolkningen där mer eller mindre löst genom att ha en mycket god byaanda. Huvuddelen av seriens alla små berättelser kommer att utgå ifrån denna gemytliga småstad, och min förhoppning är att ni ska tycka om den. =)

För första gången – bokmässan!

Som jag skrivit i tidigare inlägg ska jag för första gången i mitt liv besöka den stora bokmässan i Göteborg, och är mycket spänd på vad som väntar där. Jag har ju aldrig varit på den förut så jag har inte så mycket koll på hur det fungerar. Måste faktiskt medge att jag nog är lika nervös, som jag är förväntansfull.
    Så imorgon reser jag och mina föräldrar till Göteborg, och då vi väljer bilen kommer resan att ta hela dagen i anspråk, men jag ser fram emot det (trots att det är det miljöfarliga resealternativet ;-)), och sanningen att säga har jag och min familj inte gjort en riktig semester/weekendresa på närmare fyra år. Det är välbehövligt, och för mig går nu en långvarig önskan i uppfyllelse. Jag har velat besöka bokmässan i så många år att jag har tappat räkningen. Årets tema, Afrika, är inte det som fått mig att bestämma mig för att det i år så slutligen var dags, utan det var med i planeringen sedan ifjol, innan det var känt för mig.
    Så, egentligen har vi inte planerat in så mycket vad det är vi ska fokusera på, men det blir mässhallen på fredag och seminarier på lördag eftersom det är då de för mig mest intressanta hålls. Jag ska definitivt gå på Alexander McCall Smith’s föredrag och sedan ett som heter ”Det magiska Norden”, som handlar om fantasy som samhällskritik (jag är dock inte säker på att jag kommer att gilla det, eftersom jag inte lockas av de medverkande författarna – men jag tvivlar inte på att jag kommer att finna det intressant). Mamma tänker gå på Gösta Ekmans seminarium, för han är en av hennes (och mina) stora favoriter. 
    Annars vet jag inte vad som mer kommer att hända där, för enligt mässkatalogen som jag beställde hem i somras finns det massor av intressanta punkter, och säkerligen ännu mer av sådant jag nu inte har en aning om. Jag ska försöka gå dit med öppna sinnen och hoppas få en inspirerande helg med nya erfarenheter och tankar, och förutom det en trevlig Göteborgsvistelse (jag har inte varit där på sex år) med shopping och goda restaurangbesök (förra gången jag och min familj var där åt vi på en grekisk restaurang som var helt himmelsk och dit ska vi gå igen)!
      Jag är också väldigt glad att jag äntligen har något verkligt intressant och innehållsrikt att blogga om, så jag lovar att det kommer fler inlägg om detta de kommande dagarna! 🙂

Dessutom bifogar jag här ovan ett litet fotografi ur min skissbok för det hemliga bloggprojekt jag jobbar med just nu, bara för att retas lite! 😉
  Tycker att bilder ur skissböcker är väldigt inspirerande, dessutom.

Annissa i en klänning inspirerad av försommargrönskan

Klicka här för dockan.

Jag älskar färgen på den grönska som kommer den här tiden på året; just i brytningen mellan vår och sommar. Ingenting annat liknar den, för senare under sommaren blir den på ett annat sätt. Det är illgrönt ute nu, helt enkelt, och den doft som uppstår när det faller varmt regn på denna tidiga grönska har i alla tider gjort mig euforisk. Det är livsglädjens och fräschhetens doft, om ni frågar mig – och i år är den särskilt välkommen, efter denna ofattbart långa, bistra och tunga vinter.
     Konstnärer brukar säga att det är extremt svårt att måla av sommaren, eftersom allt är för grönt, men jag gav mig ändå på att försöka återskapa denna säregna försommargrönska i denna kreation till Annissa – och måste själv säga att jag lyckades. Jag blev mycket nöjd med klänningen, förutom de levande gröna nyanserna även den böljande modellen med sina ”lager-på lager” och lövdekorationer. Jag ritade till bruna handskar för att symbolisera trädstammarna som bär upp denna grönska. Och på tal om vår och sommar och natur, så upptäckte jag och mina föräldrar nu i helgen att ett par av grå flugsnappare har byggt bo i en kruka på vår förstukvist. Nu har de även lagt ägg! 🙂 

Som ni nog har sett har jag varit väldigt dålig på att skriva nya inlägg under vintern och våren. Det beror på dålig inspiration och på andra projekt (framförallt det hemliga bokprojektet), och om sanningen ska fram även på att jag är något trött på konceptet med Annissa. Jag vill prova lite nya saker på bloggen, låta den utvecklas, och då kan jag tala om att jag håller på med ett något större projekt speciellt för den, som innehåller klippdockor i form av karaktärer med tillhörande berättelser i en fantasyblandad ”Jane Austen-stil”. Detta hoppas jag kunna få ihop till en följetong.
     Men för nu säger jag inget mer om den saken…

NEO som klippdocka

Klicka på bilden för att förstora den.

Ibland händer det att det dyker upp något eller någon i ens liv som berör en särskilt mycket, och det var vad som hände mig när jag såg NEO sjunga i Melodifestivalen i år! Det är en artist som har allt i min smak; en fin röst, en bra låt, ett vansinnigt tjusigt utseende och ett underbart humör. Jag kommer aldrig glömma hans scennummer till ”Human frontier” men jag lägger ändå upp en länk till det för er som vill friska upp minnet, här. Jag måste, som obotligt Austenfan och refererare, säga att de där scenkläderna nog skulle kunna göra självaste mr Darcy grön av avund! 😉
      Naturligtvis har även jag köpt NEO’s album här, och det är kanon (kan faktikt berätta att jag förhandsbeställde det några dagar innan det släpptes, efter att han åkt ut ur Andra chansen). Jag brukar lyssna på honom i min mp3-spelare under mina tågresor hem från Gävle, och behöver jag säga att det är ett perfekt ressällskap som både räddar mig från tristess och ofrivilligt överhörda samtal? Jag är även en hängiven följare av hans blogg.
       Så, eftersom jag har mitt intresse att rita klippdockor föll det sig naturligt att avporträttera den här killen som en sådan – och ska sanningen fram har jag aldrig lyckats rita av en verklig person så likt. Jag har ritat från en bild på honom, som finns här, men jag testade på min mamma och pappa och de sade att det definitivt var NEO, utan jämförande bild! Men jag lägger ut bilden ändå, så att ni kan jämföra likheten. Vad gäller kläder så ritade jag honom dels med de berömda Melodifestivalscenkläderna (inklusive den där käppen med guldkula) och den snygga munderingen han bär på skivomslaget. Jag har även mina planer på att för kul rita några helt egendesignade kläduppsättningar till honom så småningom. Det återkommer jag med, och dessutom är det ju rätt bra att alla mina klippdocksdamer får lite manligt sällskap…:-D

Min version av Elizabeth och mr Darcy…

Som jag skrev i nedanstående blogginlägg var det för mig ett nöje att läsa Jane Austens mest berömda roman ”Stolthet och fördom”.
     Och mycket riktigt kan jag redan nu lova att jag så småningom kommer att rita karaktärsklippdockor ur den boken, men eftersom jag har mycket annat att stå i för tillfället kommer det att dröja ett tag. Men min vision (eller vad jag nu ska kalla det) är att rita karaktärerna ur samtliga sex Austen-böcker som klippdockor, och det tror jag att jag redan har nämnt här på min blogg. Stolthet och fördom är en bok som jag avsiktligt valt att vänta med för detta projekt, eftersom jag redan har ett klippdocksset som är baserad på den boken, vilket jag köpte här. Och som jag tycker mycket. Dessutom har jag lovat mig själv att prioritera andra projekt än så länge.
     Men då jag hade kommit till den berömda scenen då de så välkända huvudpersonerna Elizabeth Bennet och mr Darcy oväntat träffar varandra på Darcys flådiga gods Pemberley och det för läsaren blir uppenbart att de båda är förälskade, kliade det så mycket i mina fingrar av inspiration, att jag var tvungen att sätta mig ner och rita min version av romanens hjälte och hjältinna. Denna gång blev det inga klippdockor, utan ovanstående porträtt – som givetvis kommer att bli mina förlagor till dem när det väl är dags.
    Jag är mycket nöjd med dessa porträtt, eftersom jag känner att jag verkligen fångat Elizabeths kvicka och intilligenta lynne och Darcys stolta och reserverade, men ändå finkänsliga, motsvarighet. Dessutom är han ju så känd för att vara snygg, så det var med glädje jag tog fasta på det. Och Elizabeths främsta kännetecken (i boken) är hennes vackra och klara ögon – de lyckades jag också få dit!
     Och så kläderna; jag älskar att rita klädedräkter från Jane Austens tid så mycket att jag funderar på att rita några bloggklippdockor enbart ämnade för kläder i den stilen, så att jag bara kan rita mer och mer (utan att begränsa mig till ett set på givet tema)!

Jag ska också tillägga att jag återigen kommer att vara frånvarande från bloggen ett tag, eftersom min dator kråglar och ska skickas in på reparation i veckan. Så det lär dröja några veckor innan jag återkommer.

Min nya hobby

Jag bloggar inte enbart om vilka klippdockor jag ritar och vilka böcker jag läser (men absolut för det mesta).
   Detta inlägg är ett sådant som inte handlar om vare sig böcker eller klippdockor, men som ändå går in under kategorin design och skapande (och därför platsar här på min blogg trots att det handlar om annat).
     Det är så att jag har hittat en ny hobby och fallit pladask för den, och det är tillverkning av egna smycken. Visserligen är det något jag i liten skala gjort till och från under ganska många år, men nu känner jag att jag verkligen har fastnat för att göra halsband och örhängen (armband gillar jag inte). Och jag fullkomligt älskar bijouterier, så det är särskilt roligt att kunna göra egna!
    Jag har länge vetat om hur man tillverkar örhängen, men för ett par veckor sedan lärde jag mig även hur man gör halsband – och då blev det verkligt kul! Jag älskar halsband! Och örhängen! Det är faktiskt inte så svårt som det verkar att tillverka egna smycken, även om en med flinka fingrar säger det ;-)! Det finns bra kompletta set med instruktioner som jag tror är bra för nybörjare, men trots att jag bara hållit på med denna hobby i en dryg vecka har jag med lyckade resultat gett mig på att hitta på egna modeller som jag visar på bilden ovan.
    Jag tänker dock inte ge mig på att beskriva hur jag tillverkade de olika modellerna, men här, här, här, här,och här  visar jag detaljbilder på de olika smyckena som visas på bilden ovan. Halsbandet och örhängena med bruna pärlor är ett komplett set från detta märke (deras smyckeset kan jag rekomendera; de är snygga och instruktionerna som medföljer mycket tydliga, de säljs i många hobbyaffärer och även i bokhandlar) och de två sista halsbanden med matchande örhängen är mina favoriter av de smyckekreationer jag hittills hunnit skapa. Blommorna har jag skapat av ståltråd och pärlor, och blev snyggare än jag anade.
   Tydligen är smycketillverkning en populär hobby och det finns mycket roliga tillbehör att välja på i de olika hobbyaffärerna; pärlor, hängen, läderband och en massa annat kul som man tydligen kan göra otroligt vackra saker av (har precis bara börjat). Det är inte en jättebillig hobby och jag saknar ganska många delar (fast det som behövs har jag). 
    Jag har inga egna tänger (lånar från min pappas verktygslåda) så det planerar jag att köpa, liksom en sorteringslåda så att jag kan hålla ordning på olika pärlor och nödvändiga delar samt fler sorters pärlor och tillbehör. På Panduro hobby verkar de ha vad jag behöver. Jag skulle också vilja ha en inspirerande bok, som denna eller denna. Det är studentekonomin som tvingar mig till återhållsamhet.

Så nu har jag en till rolig hobby vid sidan av klippdockorna, böckerna och skrivandet!