Recension: ”Giraffens tårar”(2000) av Alexander McCall Smith

Eftersom jag tycker mycket om Mma Ramotswe och den första boken i serien om henne och hennes detiktivbyrå, ”Damernas detektivbyrå”, så ville jag givetvis läsa del två i serien, ”Giraffens tårar” – och kan bestämt tala om att jag inte blivit det minsta besviken på varken Alexander McCall Smith eller de härliga karaktärer han skapat!
     I den här boken hjälper Mma Ramotswe en amerikansk kvinna som arbetar på amerikanska ambassaden i Gaborone att leta reda på sin sedan tio år försvunne son, och hennes sekreterare Mma Makutsi tar sig an sitt första detiktivfall som gäller en slaktare och dennes hemlighetsfulla hustru. Dessutom tar Mma Ramotswes nyblivne fästman, bilmekanikern mr J.L.B Matekoni hand om två föräldralösa barn utan att först tala om det för henne, och hans svartsjuka husa vägrar finna sig i att hon ska bli hans hustru och tar till fula knep för att få henne ur vägen.
      Klart är att denna läsning alltid gör mig på gott humör, men även om författaren skildrar sina karäkter och deras liv med stor lätthet och värme så finns här med både glädje och sorg. Kort sagt skildras det mänskliga livet, och mycket fokus har i denna bok hamnat på moralfrågor. Trots det har allt det innehållet blivit till på ett mycket lättsamt sätt, och eftersom det huvudsakligen skildras genom karaktärernas perspektiv känner jag starkare för dem som läsare.
      Jag älskar Mma Ramotswe, mr J.L.B Matekoni och Mma Makutsi, så är det bara! Jag brukar vara ganska skeptisk till romanserier, men denna är jag glad för. De här karaktärerna är underfundiga, kloka, intelligenta och väldigt sympatiska. Dessutom har de levandegjorts väldigt bra, och likaså den botswanska miljön med allt från beskrivningar av omgivningarna till den fina fredliga kulturen.
     Jag skrev det i recensionen av den förra delen i serien om Damernas detektivbyrå, men jag måste skriva det igen. Det känns väldigt befriande med Afrika-skildringar som lämnar misären och alla konflikter huvudsakligen därhän och fokuserar destå mer på utvecklingen – och enligt McCall Smith och hans karaktärer tycks just Botswana vara ett väldigt fredligt och trevligt land. I denna bok omnämns vissa andra afrikanska länder dock som lite sämre ställen att leva på. Likaså tycker jag väldigt mycket om att de fall Damernas detektivbyrå tar sig an handlar mycket mer om att lösa mänskliga problem än regelrätta lagbrott och mord.
     Språket är ledigt och rakt på berättat, och väldigt rikt på humor och underfundigheter. Dock blir det emellanåt lite för tydligt, men det är ett väldigt litet störningsmoment i denna trevliga läsning. Jag är helt övertygad om att det blir till att läsa fler delar i serien, och förutom att bli på gott humör så får jag många goda skäl till att fundera över allmängiltiga mänskliga frågor om hur livet ska levas på bästa sätt och hur vi behandlar varandra.

Annonser

Kort rapport om en lyckad bokmässa

Jag och mina föräldrar är nu hemma i Bollnäs igen, efter en på alla sätt och vis mycket lyckad helg i Göteborg. Jag skulle ha skrivit på plats, men jag hade för mycket intryck att smälta för att orka göra det, och göra det bra. Bokmässan var en upplevelse med stort U, och en sak säger jag säkert – jag SKA dit igen! Jag har träffat både Alexander McCall Smith och Fredrik Lindström och fått böcker signerade, och lyssnat på både Björn Ranelid (det var en upplevelse) och Gösta Ekman med Klas Gustavsson, som skrivit hans biografi – vilka mamma fick signeringar av. Och mässhallen var så stor som jag aldrig hade kunnat föreställa mig – har nog aldrig vistats i en så stor bygnad som Svenska mässan förut. Allt gick galant, tack vare att vi på fredagsförmiddagen hade turen att få gå in innan allmänheten släpptes på, då det var mindre folk, och trots att jag ännu inte fått mitt studentleg fick jag ändå gå in till studentpris på seminarierna (dock struntade jag i fantasyseminariet som jag tidigare skrev om).  Och som jag handlade – priserna var så pass låga i mässmontrarna att det var fullt möjligt att frossa! Så härligt det är att frossa i något annat än mat och dryck! 😉 Här nedan visar jag en bild på min ”mässkörd”, och ni förstår nog vad jag menar med frosseri…
Här, en större bild. Förutom böcker, en exklusiv skrivbok, en fjäderpenna för kul (har velat ha en sådan rätt länge), bokmärken, vykort samt ett afrikanskt halsband.

Jag hade egentligen velat skriva mer, men jag har massor av skolarbete som ligger framför mig denna vecka och kräver tid, så det fick bli en kortare rapport ikväll. Jag har så oändligt mycket mer att skriva om, men det får bli när det blir mer tid för mig och tidsavståndet givit mig nya aspekter av mina upplevelser.
    Dessutom har bokmässbesöket givit mig en hel del nya idéer. Jag har nu blivit rätt sugen på att gå med i Svenska vitterhetssamfundet (vilket nog passar mitt litteraturvetenskapliga intresse väl) och Selma Lagerlöfsällskapet lockar mig också. Godisätandet under resorna har också givit mig en ny idé till ett framtida klippdocksprojekt – att rita klänningar baserade på olika sorters godispapper (ex. Geisha och Kexchoklad). Det var längesedan jag hade någon sådan idé nu, och sanningen att säga känns det ovant att blogga igen. Men nu lovar jag att det blir lite nya inlägg den kommande tiden, tack vare allt jag var med om på bokmässan.
      Efter det har jag också en hel del tankar runt att börja skriva reflektioner av saker i min omgivning, som förmodligen inte alla gånger stämmer ihop med den här bloggens ämnesinriktning – men sanningen att säga, det är rätt få saker som inte på något vis går att koppla till litteratur och det skrivna ordet i någon form. Inte sant?

För första gången – bokmässan!

Som jag skrivit i tidigare inlägg ska jag för första gången i mitt liv besöka den stora bokmässan i Göteborg, och är mycket spänd på vad som väntar där. Jag har ju aldrig varit på den förut så jag har inte så mycket koll på hur det fungerar. Måste faktiskt medge att jag nog är lika nervös, som jag är förväntansfull.
    Så imorgon reser jag och mina föräldrar till Göteborg, och då vi väljer bilen kommer resan att ta hela dagen i anspråk, men jag ser fram emot det (trots att det är det miljöfarliga resealternativet ;-)), och sanningen att säga har jag och min familj inte gjort en riktig semester/weekendresa på närmare fyra år. Det är välbehövligt, och för mig går nu en långvarig önskan i uppfyllelse. Jag har velat besöka bokmässan i så många år att jag har tappat räkningen. Årets tema, Afrika, är inte det som fått mig att bestämma mig för att det i år så slutligen var dags, utan det var med i planeringen sedan ifjol, innan det var känt för mig.
    Så, egentligen har vi inte planerat in så mycket vad det är vi ska fokusera på, men det blir mässhallen på fredag och seminarier på lördag eftersom det är då de för mig mest intressanta hålls. Jag ska definitivt gå på Alexander McCall Smith’s föredrag och sedan ett som heter ”Det magiska Norden”, som handlar om fantasy som samhällskritik (jag är dock inte säker på att jag kommer att gilla det, eftersom jag inte lockas av de medverkande författarna – men jag tvivlar inte på att jag kommer att finna det intressant). Mamma tänker gå på Gösta Ekmans seminarium, för han är en av hennes (och mina) stora favoriter. 
    Annars vet jag inte vad som mer kommer att hända där, för enligt mässkatalogen som jag beställde hem i somras finns det massor av intressanta punkter, och säkerligen ännu mer av sådant jag nu inte har en aning om. Jag ska försöka gå dit med öppna sinnen och hoppas få en inspirerande helg med nya erfarenheter och tankar, och förutom det en trevlig Göteborgsvistelse (jag har inte varit där på sex år) med shopping och goda restaurangbesök (förra gången jag och min familj var där åt vi på en grekisk restaurang som var helt himmelsk och dit ska vi gå igen)!
      Jag är också väldigt glad att jag äntligen har något verkligt intressant och innehållsrikt att blogga om, så jag lovar att det kommer fler inlägg om detta de kommande dagarna! 🙂

Dessutom bifogar jag här ovan ett litet fotografi ur min skissbok för det hemliga bloggprojekt jag jobbar med just nu, bara för att retas lite! 😉
  Tycker att bilder ur skissböcker är väldigt inspirerande, dessutom.

Annissas kalasgalna festklänning – för ettårsjubileet av min blogg!

Klicka här för dockan.

Sådärja! 2010 års första blogginlägg och den första nya stassen till Annissa på flera månader! Anledningen till det är att jag varit fullständigt oinspirerad att blogga den senaste tiden, och därför prioriterat andra saker. Och hade det inte varit för en viss liten speciell sak så skulle jag nog inte ha postat den här klänningen heller – det är nämligen så att min blogg i dagarna fyller 1 år! Och vad kunde ha varit mer passande än att rita en uppseendeväckande festklänning dekorerad med de saker som kännetecknar både mig och min blogg, givetvis! 
     Titta noga på den här klänningens alla aplikationer; här har jag ritat in klippdockskostymer (både utklippta och outklippta), en uggla, en laptop med en mus, pappersark med skrift på och en skissbok med utrivna blad samt en hel del annat kul! På skorna och i håret har jag placerat de flikar som i alla tider suttit på klippdockskläder, och de består också hennes halsband av! Och för att komma in på den litterära sidan har jag på kjolen skrivit in titlar på några av de böcker jag under det gångna året recenserat! I handen har jag ritat in ett champagneglas, bara för att förstärka det festliga i mitt lilla ettårsjubileum :-), och i den andra en bok – av givna anledningar…
     Jag är faktiskt riktigt nöjd med den här kreationen, den blev bättre än den såg ut från början och jag gillar hur den rosa och vita färgsättningen med blå inslag skapar kalaskänsla och hur alla detaljer ger en känsla av lite tokglad seriestil. Och får jag säga det själv så tycker jag att jag överträffat min egen kreativitet i denna humoristiska klänning! Jag känner mig uppiggad av att titta på den, och det hoppas jag att jag inte blir ensam om!
     Så, jag är inte den typ som gillar att summera höjdpunkterna under det bloggår som hunnit gå, och inte heller den som tycker att ett helt år gått så fort (jag skriver det i alla fall inte ;-))! Men jag tänkte visa mina personliga bloggfavoriter. När det gäller Annissas kostymer är det den samiska kolten från februari, och den vinröda empireskurna ”hjärter dam”-klänningen från samma månad. Men pilblads- och lönnlövsklänningen från oktober och den mörklila fantasyinspirerade empireklänningen från maj märker också ut sig i mängden. På bloggstatistiken har jag under året sett att 1700-talsklänningen, 1850- talsaftonklänningen och Odysséklänningen varit särskilt populära hos mina besökare. Och favoritböckerna under året är dessa; ”Stolthet och fördom”, ”Gösta Berlings Saga”, ”En herrgårdssägen” och ”Damernas detektivbyrå”! (Såg för övrigt idag att det just kommit en ny bok i den serien!) Fast jag måste bekänna att jag inte hunnit läsa så mycket som jag önskat under året, och efter tre avbrutna böcker på rad under hösten var läslusten död ganska länge, men är åter tillbaka (problemet är att jag har lite tid nu, dock).
      Jag tänker inte lova något inför 2010 när det gäller bloggen, men jag hoppas att det ska bli tätare melllan inläggen och mer inspiration och mer bokrelaterat. Jag hoppas ju på fler besökare, också.

Tematrio – omslag

tematrioomslagDen här veckan frågar Lyran efter böcker med omslag som på något vis berört oss, för att de är vackra, fula eller beskriver bokens innehåll väl.

Här är mina tre val:

1 ”Krig och fred” av Leo Tolstoj, den nyaste utgåvan av Bonniers. Jag älskar det här omslaget för dess stilfulla elegans och lek mellan blå och röda toner, och med guldtext.  Den tvådelade bilden påminner mig lite om en filmaffisch, men med vackrare bilder. Och, ja, jag tycker bilden fångar den klassiska bokens innehåll väl med den vackra salongen upptill och slagfältsbilden nertill. Det här är faktiskt det allra vackraste omslaget i min bokhylla, om jag får säga det själv!
Krigochfredmini

 

 

 

 

 

 

2. ”Damernas detektivbyrå” av Alexander McCall Smith. Jag blir på rysligt glatt humör när jag ser det här färgglada, och enligt mig mycket estetiskt tilltalande omslaget. Det speglar den varma afrikanska stämningen i boken hur bra som helst. Också ett av mina favoritomslag i hyllan.
Damernasdetektivbyråmini

 

 

 

 

 

 

3. ”Gösta Berlings saga” av Selma Lagerlöf. Egentligen beskriver inte det här omslaget bokens innehåll särskilt bra, men jag älskar det i alla fall, för dess estetiska och eleganta ”gammaldagsmoderna” komposition. Det ser ut lite som ett snyggt tyg eller pärm till en dyrare skrivbok. Jag bara älskar mönstret, och när jag tänker efter fångar det nog lite av en sorts ”Selma – anda”.
GostaBerlibgmini

Recension: Damernas detektivbyrå (1998) av Alexander McCall Smith

DamernasdetektivbyråDet här är en bok jag länge velat läsa, och jag är mycket glad att det äntligen blev av.  Jag är absolut ingen deckarälskare, men ”Damernas Detektivbyrå” är inte som andra deckare heller tack vare alla dess inslag av värme och livsklokhet. Det är också den första boken serien ”Damernas detektivbyrå”.
     Boken handlar om Botswanas första kvinnliga privatdekektiv Mma Precious Ramotswe och de fall hon tar sig an, som nog snarare är att betrakta som problem än som brottsfall. Det är kvinnor som vill att hon ska söka upp deras försvunna makar, människor som vill ha hennes hjälp med att uppdaga försäkringsbedrägerier samt en massa andra fall, vilka hon på sitt alltid lika raffinerade och intilligenta sätt löser, och hon gör det med medkänsla och klokskap. Mma Ramotswe är en kvinna som flödar över av visdom och list. Och hon är dessutomen en människokännare av stora mått.
     Men hon känner sig mycket ensam, för efter ett mycket olyckligt äktenskap vågar hon inte lita på män. Däremot har hon en mycket nära vänskap med milmekanikern J.L.B Matekoni, som är förälskad i henne, men Mma Ramotswe vill leva för sig själv. Men parallellt med ett fall med en kidnappad pojke, som lyckligtvis åtefinns i livet, växer kärleken till sig och slutligen accepterar hon hans frieri. Fast det är inte relationen med denne man som är huvudhandling i denna bok, utan alla de fall Mma Ramotswe tar sig an och sättet som hon gör det på. Det handlar också ganska mycket om hur hon överlistar dominanta män på sitt mänskligt varma sätt. Att tillägga handlar de första femtio sidorna i boken om Mma Ramotswes uppväxt fram tills det att hon skaffar sin detektivbyrå, och hennes fars finstämt sorgliga, men ej tragiska, levnadsöde.
      Först och främst ska jag säga att jag hade förväntningar på den här boken, men de överträffades! Och det är alltid kul när det händer. Det här är en bok vars karaktärer och miljöer jag inte kan annat än känna stora sympatier för. Exempelvis är Mma Ramotswe en av de mest sympatiska huvudkaraktärer jag lärt känna på länge, så därför är det så kul att det finns så många fler böcker om henne.  Hon är något av en feminist, men hon är det på ett mycket sympatiskt och artigt sätt, och glömmer aldrig bort att visa andra hänsyn. Boken skildrar Afrika (närmare bestämt Botswana), men inte det eländiga Afrika med svält och sjukdomar utan det progressiva och glada, och de  människor som lever där. Det känns upplyftande och tänkvärt.
     Inte heller är det överdrivet starka kontraster i människoskildringarna, för även de elaka typerna (som dock är i minoritet) skildras på ett sätt så att man om inte tycker om dem så i alla fall får förståelse för dem. Jag uppskattar den sortens människoskildring något enormt, och likaså det försoningsbudskap som jag finner mellan raderna i denna bok. Handlingen är stillsam, men tack vare all snyggt förmedlad livsklokhet, sofistikerad humor och samvaroskildringar blir det underhållande; och det mycket, dessutom. Boken blir lite som en vän, eller hur jag ska uttrycka det. Vad mer bra är, är att saker och ting inte är överdrivet tillrättalagda, utan handling och karaktärer känns naturliga och trovärdiga, även om det ofta flödar över av kreativitet.
     Språket i boken är ledigt, men välformulerat. En bra kombination som jag tror är mycket anledningen bakom det faktum att det är så lätt att tränga sig in i Mma Ramotswes och hennes medmänniskors liv och känna med dem. Miljön är också mycket levande beskriven, det nästan känns som att man är på plats. Ofta gillar jag utsmyckade och vackra språk, men i den här sortens människoskildringar är den enkla stilen den bästa. Det är jordnära, men på ett underhållande sätt. För mellan raderna förmedlas mycket visdom och humor. Jag skulle nog vilja säga att språket är sympatiskt, precis som boken i sin helhet.
     Slutligen vill jag säga att ”Damernas detektivbyrå” är en mycket bra bok om det att vara människa och att bry sig om andra, samt hur viktigt det är att vi hjälper varandra och löser våra problem. Det är en positiv bok som gör en på riktigt gott humör. Jag kommer absolut att läsa nästa del i serien…