Natasha Dicane och Lucius de Valessonie presenterar sig

Klicka här och här för dockorna.
Klicka här och här för kläderna.

I det fiktiva kungariket Laritanien, fyra mil norr om den flotta huvudstaden Meronia, ligger den lilla gemytliga landsbygdsnära och synnerligen natursköna staden Prudedbo. Att vara så nära belägen en sådan mondän metropol som Meronia har sina problem för denna lilla stad och påverkar starkt dess självbild. Det råder en viss skepsis gentemot huvudstadsinvånarnas överlägsenhet och Meroniaborna har en förkärlek för att idyllisera landsorten kanske lite väl mycket (helt enkelt den gamla klassiska konflikten mellan stad och landsbygd). Men det är egentligen ett marginellt problem, för Prudedbo är en mycket behaglig stad att bo i – och det är dess invånares egen förtjäst, för de har nämligen under generationer byggt upp en mycket stark byaanda och är både gästvänliga och mycket generösa. De tvekar aldrig inför att ställa upp för varandra. =)
       Staden har en stolthet, det riktigt fina godset Amaryllisenborg slott där grevefamiljen de Valessonie bor och driver ett flott golfresort som är både väl etablerat och välbesökt. Familjen har själv ett mycket gott rykte som mycket godhjärtade människor och är en fin familj med gamla exellenta anor (och har därför en given plats i den kungliga societeten i Meronia). Just därför har de många vänner och är omtyckta såväl av Prudedbos bönder och arbetare som av societetsfolket i huvudstaden, och ni kan minsann tro att greve Gustavus, grevinnan Adolphine och deras tre barn trivs med tillvaron (äldste sonen Abel är dock överste i drottning Minerva I:s livgarde och bor därför flådigt i Meronia – men kommer hem till sin familj så ofta han får möjlighet). Men de latar sig inte, för de har ett stort företag med både hotell, restaurang och golfanläggning att sköta! Där bor dessa två personligheter. 
      Natasha Dicane är dotter till den framgångsrika företagarinnan Maeve Sisgipli som är anställd som ekonomisk rådgivare på Amaryllisenborg, och hennes far Eberhard har gjort sig en stor förmögenhet på skogsbruk och förvaltar nuförtiden den skog som hör till godset (ingen vet ännu att de markerna innehåller stora guldfyndigheter). Familjen Dicane Sisgipli är en högaktad familj med en prestigefylld societetsställning och har sin helt egna flygel där, med flera egna tjänare. Dock har Eberhard ursprung som en helt vanlig medborgare och har lärt sina tre barn att inte skryta med sina tillgångar och därigenom handla oklokt och arrogant, så trots att det är en nyrik familj är den kärleksfull och vänlig – och arbetar rätt hårt med att bryta fördomar om sin sort.
      Natasha har en äldre bror vid namn Edvard som är historielärare på mellanstadiet och bor på helt annan ort med egen familj, och en yngre syster som heter Alexandra som tillsammans med henne och föräldrarna arbetar stenhårt med att sköta allt det som behöver skötas för att Amaryllisenborg ska fortsätta att vara det välrenomerade golfresort det är. Natasha är en jordnära och intelligent person med ett ömt hjärta för greveparet de Valessonies mellanson Lucius, men gillar givetvis även de allra flesta människor hon har kontakt med. Förutom det och sin kärlek till naturen runt Prudedbo är hennes största intresse att designa kläder både till sig själv och till andra (och det har hon gjort sig ett namn i societetskretsarna för), men det är många saker utöver det hon gillar!
       Lucius de Valessonie är Gustavus och Adolphines mellanson, och han är djupt engarerad i familjeföretaget, även om många runtomkring honom hävdar stenhårt att han borde bli musiker eller författare – en sådan violinvirtuos som han är och sådana fina berättelser han skriver. Och eftersom han är stilig och har ett namn är han attraktiv i societeten. Men det är något han struntar i blankt eftersom han tror sig veta helt säkert att det är Natasha Dicane som är hans tvillingsjäl. Förutom sin äldre bror Abel har han sin lillasyster Isabelle, och till sin person är han mycket omtänksam, eftertänksam och har ett stort sinne för det roliga, det goda och det humoristiska i livet. 
     Här är det vardagsliv som gäller för Natasha och Lucius. De har en ledig stund och Natasha förvaltar den genom att njuta av en kopp eftermiddagskaffe och bläddra i det senaste numret av sin favoritmodetidning för att få inspiration till nya modeller. Klänningen hon bär är en favorit, givevis i egen design – och hon vill därför inte spilla kaffe på den, däremot har hon ingenting emot att få kaffefläckar i sina skissböcker – det ger dem bara fin patina, anser hon. Lucius vill sitta för sig själv med sin nya laptop och chatta med några högadliga vänner på Facebook, vilka han inte träffat på ett tag, och även om ingen ser honom bär han prydligt sin trendiga råsidenrock.

Nästa personer att presentera sig i denna serie är Natashas gammelfaster och hennes barnbarn…

Annonser

Nya tag och introduktion till ny bloggserie

Ja, som jag skrivit förut, och vad jag tror vid ett flertal tillfällen, så önskade jag att få till fler klippdockor på bloggen än Annissa. Naturligtvis är det inte det minsta fel på henne på något vis, men det känns lite opersonligt och endimensionellt med EN docka för alla typer av kläder och berättelser. Jag gillar att ge mina klippdockor personligheter och berättelser, vill att de ska ingå i ett sammanhang och ha en egen stil, och dessutom vill jag ha mångfald! (Utöver det vill jag visa att jag även gärna ritar manliga klippdockor). Så framöver kommer det att dyka upp ett antal nya dockor här, och inspirerad av denna klippdocksblogg med konceptet flera olika dockor i olika stilar hoppas jag kunna juta nytt liv i denna övergivna blogg och få den mer varierad. 
     Jag känner mig väldigt idérik och har en väldigt stark lust att kunna berätta mer historier runt mina klippdockor och deras kläder. Eftersom jag, om jag får säga det själv, har en väldigt rik och ganska skruvad fantasi så känner jag även en minst lika stark lust att visa upp den – sida vid sida med min stora passion för klädteckning. Och jag lovar – de två går ihop; det kommer ni att få se snart! =)
     Jag planerar att köra några olika ”serier” med dockor från olika världar (vilka jag själv har och kommer att hitta på) i framförallt fantasy och historisk stil, men även med moderna inslag. Jag vill helt enkelt ta ut svängarna precis som jag själv vill och inte känna några krav på varken realism eller något annat sådant. Bara min fantasi ska sätta gränserna över vad jag hittar på!
     Jag planerar att vara spontan eftersom tidigare bloggprojekt har jag planerat så pretensiöst att de helt enkelt kapsejsat därför att de helt enkelt växte sig för stora och ogreppbara. Därför har jag inte kommit på så mycket än, men eftersom jag skriver detta nu kommer jag redan ikväll att introducera en ny serie med nya dockor, men eftersom detta inlägg skulle bli både för stort och för splittrat kommer de för sig i nästa.
       Jag kan dock kort presentera vad det går ut på, och det är en serie som utspelar sig i ett fantasiland som jag valt att förlägga till en Jane Austen-inspirerad tid, men där det finns moderniteter såsom TV, internet och modern vetenskap. Klippdockorna i denna serie bor på och ikring ett stort slott i en mindre stad (som ägarna gjort till ett stort lyxigt golfresort), och allt är en blandning av regencystil och modernt vardagsliv.  Så det första nya taget på bloggen går i min absoluta favoritstil, som jag själv hittat på, och som jag nu kan avslöja är den jag skriver mina egna litterära berättelser i. Hoppas att jag är begriplig! 😉

NOT: Den här klippdocksserien har jag döpt till ”Meronia och Prudedbo” mer för att ha något att tagga med än för att jag planerar att göra en ”bloggsåpa” av den (vet dock inte det minsta om vilka idéer jag får i framtiden). Prudedbo är namnet på småstaden där klippdockorna/karaktärerna bor, och Meronia är huvudstaden i mitt fantasiland Laritanien (älskar att hitta på den här typen av namn på fiktiva fantasiplatser – och jag lovar att det kommer fler…)
    Prudedbo ligger inte långt därifrån, nämligen, och som småstad belägen nära den fina huvudstaden har den sina identitetsproblem – men det har befolkningen där mer eller mindre löst genom att ha en mycket god byaanda. Huvuddelen av seriens alla små berättelser kommer att utgå ifrån denna gemytliga småstad, och min förhoppning är att ni ska tycka om den. =)

Miss Tutti-frutti

Klicka här för dockan.

Japp – Annissa har gjort comeback! 🙂 Men jag kan dock långt ifrån lova att det är någon beständig återkomst, för det är så att min inspiration och kreativitet inte varit på topp på en väldigt lång tid. Jag har det rätt jobbigt i mitt liv just nu och det är därför det är så tyst här på bloggen. Jag tänker dock INTE under några omständigheter gå in på vad det gäller, för denna blogg är inte av den karaktären!  Tänkte också passa på att berätta att jag gått med på Facebook. Här är länken till min profil : http://www.facebook.com/home.php?#!/profile.php?id=100001687473823 (Om länken inte fungerar sök på mitt namn ”Anna Forsén”).
       Så, tidigare i höst berättade jag att jag fick idén att rita klänningar inspirerade av godispapper. Det kom att bli sisådär med den idén, för när jag började studera utseendet på godisförpackningarna närmare insåg jag att nästan alla hade samma färger och ungefär liknande mönster i rött, blått och gult. Det är nog så för att rött och gult sägs ha till effekt att göra oss hungriga och sötsugna, men för mig blev det rent estetiskt väldigt tråkigt. 
    Så idén lades på hyllan, men lite senare så såg jag med nya ögon och upptäckte att det klassiska märket Fazer har de finaste godispappren av alla – och även ofta den godaste konfekten (speciellt deras choklad). Så kom jag att tänka på en av mina favoritgodissorter ”Tutti-frutti” och så kom denna klänning till! Jag har snott förpackningens apelsinorangea färg och kopierat formen på det svarta bandet med prickar i orange, rött, gult och grönt. Det blev bara så estetiskt!
      Nu ser jag även att klänningens volyminösa modell och formen på de olika överlagen på kjolen samt livets skärning påminner mig något om den där klassiska rosa och vita klänningen som mössen syr till Askungen varje julafton. Men den här klänningen vore nog lite för ärtig för henne! 😉

Annissa i en klänning inspirerad av försommargrönskan

Klicka här för dockan.

Jag älskar färgen på den grönska som kommer den här tiden på året; just i brytningen mellan vår och sommar. Ingenting annat liknar den, för senare under sommaren blir den på ett annat sätt. Det är illgrönt ute nu, helt enkelt, och den doft som uppstår när det faller varmt regn på denna tidiga grönska har i alla tider gjort mig euforisk. Det är livsglädjens och fräschhetens doft, om ni frågar mig – och i år är den särskilt välkommen, efter denna ofattbart långa, bistra och tunga vinter.
     Konstnärer brukar säga att det är extremt svårt att måla av sommaren, eftersom allt är för grönt, men jag gav mig ändå på att försöka återskapa denna säregna försommargrönska i denna kreation till Annissa – och måste själv säga att jag lyckades. Jag blev mycket nöjd med klänningen, förutom de levande gröna nyanserna även den böljande modellen med sina ”lager-på lager” och lövdekorationer. Jag ritade till bruna handskar för att symbolisera trädstammarna som bär upp denna grönska. Och på tal om vår och sommar och natur, så upptäckte jag och mina föräldrar nu i helgen att ett par av grå flugsnappare har byggt bo i en kruka på vår förstukvist. Nu har de även lagt ägg! 🙂 

Som ni nog har sett har jag varit väldigt dålig på att skriva nya inlägg under vintern och våren. Det beror på dålig inspiration och på andra projekt (framförallt det hemliga bokprojektet), och om sanningen ska fram även på att jag är något trött på konceptet med Annissa. Jag vill prova lite nya saker på bloggen, låta den utvecklas, och då kan jag tala om att jag håller på med ett något större projekt speciellt för den, som innehåller klippdockor i form av karaktärer med tillhörande berättelser i en fantasyblandad ”Jane Austen-stil”. Detta hoppas jag kunna få ihop till en följetong.
     Men för nu säger jag inget mer om den saken…

Annissas kalasgalna festklänning – för ettårsjubileet av min blogg!

Klicka här för dockan.

Sådärja! 2010 års första blogginlägg och den första nya stassen till Annissa på flera månader! Anledningen till det är att jag varit fullständigt oinspirerad att blogga den senaste tiden, och därför prioriterat andra saker. Och hade det inte varit för en viss liten speciell sak så skulle jag nog inte ha postat den här klänningen heller – det är nämligen så att min blogg i dagarna fyller 1 år! Och vad kunde ha varit mer passande än att rita en uppseendeväckande festklänning dekorerad med de saker som kännetecknar både mig och min blogg, givetvis! 
     Titta noga på den här klänningens alla aplikationer; här har jag ritat in klippdockskostymer (både utklippta och outklippta), en uggla, en laptop med en mus, pappersark med skrift på och en skissbok med utrivna blad samt en hel del annat kul! På skorna och i håret har jag placerat de flikar som i alla tider suttit på klippdockskläder, och de består också hennes halsband av! Och för att komma in på den litterära sidan har jag på kjolen skrivit in titlar på några av de böcker jag under det gångna året recenserat! I handen har jag ritat in ett champagneglas, bara för att förstärka det festliga i mitt lilla ettårsjubileum :-), och i den andra en bok – av givna anledningar…
     Jag är faktiskt riktigt nöjd med den här kreationen, den blev bättre än den såg ut från början och jag gillar hur den rosa och vita färgsättningen med blå inslag skapar kalaskänsla och hur alla detaljer ger en känsla av lite tokglad seriestil. Och får jag säga det själv så tycker jag att jag överträffat min egen kreativitet i denna humoristiska klänning! Jag känner mig uppiggad av att titta på den, och det hoppas jag att jag inte blir ensam om!
     Så, jag är inte den typ som gillar att summera höjdpunkterna under det bloggår som hunnit gå, och inte heller den som tycker att ett helt år gått så fort (jag skriver det i alla fall inte ;-))! Men jag tänkte visa mina personliga bloggfavoriter. När det gäller Annissas kostymer är det den samiska kolten från februari, och den vinröda empireskurna ”hjärter dam”-klänningen från samma månad. Men pilblads- och lönnlövsklänningen från oktober och den mörklila fantasyinspirerade empireklänningen från maj märker också ut sig i mängden. På bloggstatistiken har jag under året sett att 1700-talsklänningen, 1850- talsaftonklänningen och Odysséklänningen varit särskilt populära hos mina besökare. Och favoritböckerna under året är dessa; ”Stolthet och fördom”, ”Gösta Berlings Saga”, ”En herrgårdssägen” och ”Damernas detektivbyrå”! (Såg för övrigt idag att det just kommit en ny bok i den serien!) Fast jag måste bekänna att jag inte hunnit läsa så mycket som jag önskat under året, och efter tre avbrutna böcker på rad under hösten var läslusten död ganska länge, men är åter tillbaka (problemet är att jag har lite tid nu, dock).
      Jag tänker inte lova något inför 2010 när det gäller bloggen, men jag hoppas att det ska bli tätare melllan inläggen och mer inspiration och mer bokrelaterat. Jag hoppas ju på fler besökare, också.

En vinröd empireklänning till Annissa (ritad av det faktumet att jag längtar efter en bra bok, som något av Jane Austen)

VinrodempireklänningmedguldparlfransminiKlicka här för dockan

Efter två outlästa böcker på raken, den första av Maeve Binchy och den andra av Alexander McCall Smith (som jag verkligen trodde skulle vara bra eftersom jag älskade ”Damernas detektivbyrå” och gillar författaren) är jag tämligen frustrerad.
     Felet med Maeve Binchys bok är att den hade ett hutlöst oelegant språkbruk och använde utslitna teman och Alexander McCall Smiths bok skulle ha varit bra om det inte hade varit för de halvpsykotiska, knäppa och otrevliga karaktärerna som inte gick att identifiera sig med. Men det är författarskicklighet det med, att lyfta fram det motbjudande hos karaktärerna till den milda grad att man vill att de ska dra åt helvete och slutar läsa, fast hundra sidor återstår.
     Den här frustrationen kommer sig av att jag inte vågar läsa något nytt av rädsla för att det också ska visa sig vara något jag inte tycker om, men samtidigt vill jag läsa, för jag älskar det och finner inspiration där, och då jag studerar hinner jag inte läsa lika mycket som ”bokbloggarkollegorna”! Nej, troligen kan det hända att jag just nu behöver läsa om något för att få tillbaka läslusten, eller ta ett ”säkert kort” som Jane Austen. På tal om henne så har jag två olästa böcker av henne i bokhyllan, ”Mansfield Park och ”Emma” (Emma försökte jag mig på första gången då jag var 14, men jag var nog för ung för det då).
     Så för att uppmuntra mig själv någorlunda kom jag på att jag skulle skriva om de här problemen samtidigt som jag postade den här vinröda empireklänningen med guldfransar till Annissa. Idén till den här klänningen kom då jag såg en vinröd lampskärm med pärlfrans i en lampaffär i helgen, och då gick det fort! Jag har så lätt att få idéer, och kan få de av de mest varierande ting.
     Jag skulle tro att det här är en afton – eller middagsklänning, och troligen kommer jag att ”spara” modellen till någon av de Jane Austen-karaktärer jag planerar att rita. Och där tror jag mig veta vem den skulle passa till – den högfärdiga, struntförnäma och inte så lite elaka Caroline Bingley i ”Stolthet och fördom”! Jag tror inte att jag behöver motivera det valet, den som läst boken förstår. 
     Det har blivit många empireklänningar till Annissa, men så är det min favoritera också. Fast för variationsrikedomens skull borde jag ta och rita lite mer kläder från andra eror med. Ett tag i sommar planerade jag att rita klippdockor ämnade för att bära empirekläder, både kvinnor och män, men jag blev inte riktigt nöjd med dockorna. Idéen har jag dock kvar.

Annissas fantasyinspirerade ”prinsessklänning” (inspirerad av mitt nyupptäckta intresse för folksagor)

GronochrosafantasyklanningminiKlicka här för dockan.

Den här sommaren kom jag på att, för att få hjälp att finna inspiration till framtida berättelser, läsa gamla folksagor. Och då inte de där allra mest kända som ”Törnrosa, Askungen” och ”Snövit” som alla kan utantill, utan de mer okända, och i det här fallet huvudsakligen nordiska. Först lånade jag på biblioteket, men sedan fann jag några olika sagoböcker (märk väl att de jag intresserade mig för inte stod på barnavdelningen utan i avdelningen för folkdiktning på biblioteket och lika de jag köpt) för egen del.
    Jag hittade en rolig samling med sagor från hela världen på ett antikvariat/antikbod under en hemresa från Jämtland för en billig summa. Och sedan köpte jag den här pärlan på Adlibris, som verkligen ger mycket för pengarna! Förutom sagor innehåller den vackra illustrationer och ett mycket intressant förord där det bland annat berättas att både Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf tog inspiration från folksagor de hört som små och tyckte om till sina klassiska verk. Sedan tror jag att jag någon gång ska skaffa mig den här, och jag hoppas inte att det är samma sagor. En pocketutgåva vore bra, för en saga är en snabbt avslutad läsning som passar bra vid sänggåendet eller på en av alla de pendlingsresor jag gör i min vardag. 
      Folksagorna är ofta överdrivna i sina magiska inslag, men jag dras ändå mycket mer till dem än den så kallade populärfantasyn, för de innehåller något gammalt men samtidigt skimrande och tidlöst, och – hur ska jag kalla det, ”finstämt” över sig. Även om jag läser sagor mest som inspirationskällor så är de ibland underhållande bara som de är, som berättelser, och det särskilt i den första boken jag länkade till – där de har blivit aningen språkligt omarbetade. De svenska folksagorna är en fin gammal kulturskatt, och det är synd att få svenska samtida författare verkar ha kontakt med dem – men ge mig gärna synpunkter, om det skulle vara fel, och kanske även tips!
     Jag ska också berätta att jag var helt galen i klassiska sagor som barn, men jag levde i en tid då det tydligen inte var helt ”okej” att gilla sagor, och jag blev retad för det. Och i flera år brydde jag mig inte om dem alls, men nu har jag hittat intresset åter – men i en lite annan skepnad.
     Så, jag lät sagotemat inspirera mig till dagens klänning för min bloggklippdocka. Jag ska inte nämna så mycket om den, förutom att säga att modellen blev betydligt bättre än jag tänkte mig, och redan då såg jag den som bra. Det är en klänning för en prinsessa ur denna sagovärld, och den blev allt mer medeltidsinfluerad än jag väntade mig, men det gillade jag.
     Jag älskar den smaragdgröna färgen, och från början tänkte jag att de avvikande färgdetaljerna skulle vara vita, men så fann jag att den rosa och olivgröna blandningen utgjorde en betydligt intressantare och fantasifullare färgkombination. Och fantasifullt, det ska det ju vara när det handlar om sagor…

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg