Recension: Mot fyren (1927) av Virginia Woolf

Jag skrev i gårdagens inlägg att jag skulle posta min första bokrecension på bloggen inom några dagar, och den kommer redan nu!

motfyrenFörst och främst var det här ingen bok jag valde att läsa för skojs skull, utan den ingick i litteraturvetenskapskursen jag läser (det roliga med den utbildningen är att man kommer i kontakt med böcker man aldrig skulle ha läst annars).
    Den här boken är ingenting för nybörjarläsare, måste jag skriva ut omgående, eftersom den är mycket svårläst (även för en relativt läsvan människa som jag), men bara man kommer på hur man ska förhålla sig till det Wirginia Woolf (översatt av Ingalisa Munck och Sonja Bergvall) skriver i sin roman Mot fyren (originaltitel: To the lighthouse) så är det en rätt bra bok, inte minst när det gäller språket, som är som ett konstverk, snarare än ett berättande.
     Historien i sig är inte så mycket för världen. Den kretsar kring familjen Ramsay på ön Skye (jag tror det är Nordengland eller Skottland) och deras sommargäster. De planerar att göra en utflykt till en fyr i närheten, vilket den yngste sonen James ser fram emot mycket starkt, men hans far, som är proffessor, säger att den inte kommer att bli av på grund av dåligt väder.
    Utflykten blir heller inte av, utan första världskriget bryter ut. Det hinner gå hela tio år innan utflykten till fyren blir av, och då har familjen Ramsays sommarhus blivit fallfärdigt och modern och två av barnen i familjen har dött (sonen stupade och dottern dog i barnsäng). Boken slutar precis när de kommer fram till fyren.
   Det händer inte så mycket mer när det gäller den yttre historien, resten av de ca. 270 sidorna utspelar sig i karaktärernas inre. Vi får veta så lite om karaktärernas yttre egenskaper att det blir svårt att placera dem, och jag tycker mer att de blir som lite halvanonyma tankefunktioner, eller hur jag ska beskriva det.
    Spännande är i alla fall att Virginia Woolf gör de små sakerna till stora på ett mycket speciellt sätt. Hon vänder också helt om synen på vad som är viktigt (de stora händelserna som kriget och karaktärernas död beskrivs kort inom parenteser) och därmed blir den annars ganska småtråkiga och vardagliga historien rätt underhållande.
   Boken är uppdelad i tre delar; den första handlar om spekulationerna kring huruvida utflykten kommer att bli av eller inte, den andra om de år som går emellan (den är mycket kort) och den tredje när tio år har gått och utflykten så blir av. Tidsbegreppet är mycket speciellt, de första 90 sidorna utspelar sig under en kväll, de andra ca. 30-40 under en tio årsperiod och resten av sidorna under en förmiddag. Det tycker jag är både onödigt fritänkande, men samtidigt genialt på något märkligt sätt.
    Första delen tyckte jag var medryckande och jag fick verkligen klart för mig vilken kyla som finns mellan familjen Ramsays medlemmar; inte minst mellan fadern och sonen James, men sedan tappade jag intresset en aning och tyvärr blev det lite väl drygt mot slutet, och jag kände mig rätt lättad över att jag läst ut boken.
     Jag kan inte bedöma historiekompositionen eftersom den är så annorlunda, utan den här boken tycker jag bör ses som ett slags litterärt konstverk snarare än en berättelse. Konstfullheten däremot är mycket stor och romanen lutar starkt åt poesihållet (även om jag nästan inte läst poesi). Som jag skrev så är språket fantastiskt stilfullt. 
    Överlag gillade jag den här boken rätt mycket, men den kräver stor läsvana. Tålamod är också bra att ha om man ska läsa den här typen av litteratur. Men jag rekomenderar den här romanen om man inte är så bunden vid klassiskt komponerad litteratur med tydliga historier, och gillar fritänkande författande.
    Jag skulle aldrig ha läst den här boken om den inte ingått i min utbildning.

Annonser

4 kommentarer (+lägga till din?)

  1. snowflake99
    Feb 22, 2009 @ 21:06:25

    Åh, Mot fyren är en av mina älsklingsböcker! Hur hon sitter där och stickar sin bruna socka och tänker… Stream of Consciousness. Kolla upp en essä av Erich Auerbach som heter The Brown Stocking så kan du imponera på din föreläsare sen. Eller den kanske ingår i kursen?

    Svara

    • annissa89
      Feb 23, 2009 @ 10:22:40

      Hej, snowflake99! Jo, den texten ingår i kursen (men jag lyckades inte hitta den i tid, men för det är det ju inte försent). Jag hade nästan inga förväntningar på Mot fyren, och blev positivt överraskad. Det är kul när det blir så.
      Just nu har jag börjat på Jane Eyre och läste de första 120 sidorna i ett nafs; jag hade ingen aning om att den boken var så hjärtskärande i början! (Det kommer nog en recesion på den framöver också).

      Svara

  2. Melanie
    Maj 05, 2009 @ 10:57:31

    Går kulturvetenskap och jag har nu läst denna bok med (brown stocking med ) Tycker inte alls om den, men jag är heller inte känd för att vara ett Woolf fan. Orlando är en bok jag läst med som jag tycker är skittråkig! Jag vet att inom kulturkretsarna att detta är inget man säger, men vafan.

    Svara

    • annissa89
      Maj 06, 2009 @ 13:33:46

      Tack för kommentaren.
      Jag kan faktiskt hålla med dig angående det där med kulturkretsarna. Mycket är fördomar tror jag, men det är mycket som verkar stämma också. Jag tycker i alla fall att man alltid ska säga vad man tycker (kulturkretsarna borde ta och förnnya sig en smula, tycker jag)!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: