En klänning inspirerad av lönnlöv och silverpilblad till Annissa
Klicka här för dockan
Härom veckan var jag ute och promenerade mellan högskolan och centralsationen i Gävle, vilket jag för övrigt har för vana att göra, och fick på ett ställe se en eldröd lönn framför en silverpil (som tydligen egentligen heter vitpil) i en särskild vinkel - och jag fann där en obeskrivligt vacker färgkombination! Och givetvis blev jag inspirerad till att rita en klänning i eldrött och silvergrågrönt, eller pilbladsgrönt som jag hellre kallar färgen, och så tyckte jag att det allt var dags att rita något nytt till bloggklippdockan Annissa – som inte fått något nytt sedan i början av sommaren!
Så det blev den här sagoaktiga klänningen, där min avsikt var att inte bara återge den makalösa färgkombinationen utan också avbilda formen på de olika trädens blad i modellen, så jag hoppas alla kan se att det förekommer lönnlöv och pilblad i den nu. Och jag är nöjd med den, naturligtvis, men färgkombinationen blev inte riktigt så sprakande som den var i verkligheten, men det är väl nästan omöjligt att få till något sådant. Om halsbandet som hör till denna klänning ska jag även tillägga att det är inspirerat av mitt senaste halsbandsinköp som är snarlikt.
Jag har alltid tyckt om hösten, med dess klara luft och kravlöshet samt givetvis alla brinnande skogar. Och särskilt lönnar, som kan få hur fantastiska färger som helst – alltifrån solgult till vinrött! Silverpilar har jag dock inte sett byta färg på hösten, men att ett träds löv kan se ut som silver är fantastiskt vackert! Och inte behöver man gå ut särskilt långt i naturen för att se vackra saker så här års, det räcker med en stadspromenad och en iakttagande blick…
En barockklänning ca. 1680 till Annissa (inspirerad av Molières Den girige)
Klicka här för dockan.
Jag hade planerat att posta den här fina barockklänningen tidigare i veckan, men jag fick förhinder. Men bättre sent än aldrig, så jag postar den nu istället.
Dramatikavsnittet i litteraturvetenskapskursen fortsätter – och i måndags diskuterade vi Molières klassiska komedi Den girige. En pjäs om en sniken snåldjåp och hans barns äktenskapstrubbel. Den gamla klassiska visan, men faktum är att det är väldigt roligt, trots att det är lite ”dammigt”. Mycket av det roliga består i rappa repliker och munhuggeri (faktum var att vi på seminariet fick läsa högt i dialogen mot varandra, och då kom de komiska elementen verkligen till sin rätt).
Förutom Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” var ”Den girige” den enda komedin som ingick i kurslitteraturen - allt annat är tragedier och sorgespel (i ärlighetens namn ruskigt stereotypt, och det kom upp till diskusion faktiskt). Mycket därför är inte dramatiken lika rolig som epiken (romanerna och dess föregångare). I en roman kan man blanda roligt och tragiskt mycket friare än i en teaterpjäs, oftast. Nog talat om det – det är inte det inlägget i första hand handlar om.
Molière verkar ha skrivit för sin samtid, och hans tid var 1600-talet; den franska barockperioden. En rätt fascinerande period i historien där kulturen stod högt i centrum, med anledning av den berömde Solkonungen Ludvig XIV och hans hov på slottet i Versailles. Jag minns att jag på högstadiet skrev en uppsats om det slottet, för övrigt. Modet under denna period var också alldeles särdeles speciellt. Mycket påkostat och svulstigt. Och om sanningen ska fram tycker jag att barockdräkterna är både snygga och ganska fula på samma gång.
Dagens klänning till Annissa är baserad på en stil som var på modet under 1680-talet, ungefärligt. Jag kan inte garantera att den är helt historiskt korrekt (särskilt frisyren var knivig), men jag har löst baserat den från denna bildkälla. Jag har även hämtat inspiration såväl som research från denna bok. Den här typen av klänningar brukar förekomma i uppsättningar av Molières pjäser, och det var därför jag passade på att rita en barockklänning, något jag planerat ett tag. Den passar bra för någon av de båda unga kvinnliga rollerna i ”Den girige”.
En rolig galaklänning med fåglar till Annissa
Klicka här för dockan.
Jag lovade i ett tidigare inlägg att jag skulle rita en vårinspirerad klänning med fåglar till min bloggklippdocka Annissa. Och nu har jag gjort den.
Jag älskar fåglar, mycket därför att vi i min familj har prytt vår skogsträdgård med ett fågelbord som dessutom är otroligt välbesökt. Det är så roligt och nästan mediterande att titta på de olika söta småfåglarna. Blåmes och rödhake är mina favoritarter, och förekommer i dekoren på denna klänning, liksom arterna turkduva, pärluggla, bofink, tofsmes, svart vit flugsnappare och koltrast. OBS! Det är bifogade läten på flera av dessa sidor!
Jag hade tänkt rita ut fler arter på modellen, men hade inte tillräckligt med inspiration och ork. Jag valde svarta fågelsilhuetter och små guldpärlor istället. Jag kände för att hitta på en annorlunda och originell modell med lite roliga detaljer.
Inspirationen kommer från en klassisk filmkostym, som det finns bilder på här, men jag har gjort en egen tolkning av den, som ni kan se. Jag har lagt till lite mer färger också. Jag tänkte ha klänningen vit först, men tyckte att det blev lite trist och vald blått och rosa till.
En annan rolig detalj är att de fågelformade guldsmyckena är baserade på smycken som jag själv äger (fast jag har inte använt dem på ett tag). Fåglar är mycket dekorativa på kläder och smycken, tycker jag.
Vi verkar vara många som fascineras av fåglar, och dessutom är det ju så många arter som är så ofantligt vackra. Exempelvis bergfinken, som jag nästan tycker ser ut som en fågel som kunde leva på den afrikanska savannen med sina färger. Faktum är att det är en art som vi brukar ha vid vårt fågelbord vid denna tid på året.
Fast jag tror ändå det är få av oss som gillar skator och måsar (de senare var tillräckligt aggresiva och hungriga för att förstöra en söndagspromenad för en dryg vecka sedan). Jag har en förkärlek för fågelböcker, både de med tecknade illustrationer och riktiga färgfoton med mycket hög kvalitet. Jag äger flera stycken, varav många är presenter.
En klippdocka föreställandes Madame de Pompadour (ur mitt arkiv)
Klicka här för större bild.
Anledningen till att jag ignorerat min blogg i nära på två veckors tid är att jag är inne i en mycket körig period med massor av böcker att läsa för litteraturvetenskapen och när jag har lediga stunder prioriterar jag mitt bok-projekt framför att rita för bloggen. Jag ska meddela att jag nog troligtvis inte kommer att rita något nytt till min bloggklippdocka på ett tag, men eftersom jag vill visa att jag fortfarande bloggar så har jag beslutat att posta fler av mina äldre alster och sådant som jag inte slutfört och lagt upp på hemsidan.
Dagens klippdocka är en sådan som jag inte hade tålamod nog att slutföra helt (setet alltså). För ett tag sedan hade jag en idé att rita verkliga historiska personer som klippdockor där jag baserade kostymerna på olika porträtt som fanns på den aktuella personen. Jag började med Madame de Pompadour, den berömda franska kungliga älskarinnan och modeikonen från 1700-talet, och det är hon som denna klippdocka föreställer. Hennes två klänningar är, förutom att de väl stämmer överens med rokokotidens mode, avbildningar från porträtt på henne. Bildkällor kan ses här och här. Och på denna madam finns det många olika porträtt.
Jag var dock så noga med att återge klänningarna helt från målningarna (bland annat skuggade jag kreationerna med fyra olika färger för att få fram den där fina 1700-talsmåleristilen där tygernas lyster återgavs minituöst) att jag bara ritade dessa två klänningar innan jag tröttnade på hela projketet och inte orkade fortsätta. Det var mönstret på denna klänning som fick mig att ledsna helt (jag tror ni kan förstå varför). Hur som helst blev det två klänningar och därför kan jag posta den här klippdockan här på bloggen. Jag har sett på min bloggstatistik att 1700-talsklänningen är bland de populäraste inläggen, och därför tror jag att det kan vara lämpligt att visa mer 1700-talsklänningar här på bloggen, dessa är dock avbildningar och inga egna modeller.
På tal om 1700-tal så var det dagens tema på föreläsningen under litteraturhistoriekursen på högskolan, och det var mycket intressant. Jag fick lära mig att den moderna romanen växte fram då och att britterna var ledande på den fronten, samt att de uppfann satiren under den epoken också.
En klänning från ca.1839 till Annissa (inspirerad av Det går an av Carl Jonas Love Almqvist)
Klicka här för dockan.
Igår läste jag ut Det går an av Carl Jonas Love Almqvist. Men till skillnad från Mot fyren tänker jag inte skriva någon recension på den (den ska jag däremot skriva en analys på för högskolestudierna). Jag tyckte den tyvärr var ganska tråkig och händelselös, trots att den klassas som en levande klassiker och väckte uppståndelse när den gavs ut första gången.
Den handlar om sergeanten Albert och glasmästardottern Sara Videbeck som träffas på en ångbåt som går över Mälaren en sommardag och de blir förälskade. De forstätter sedan sin resa med häst och vagn till Lidköping, där Sara bor och har sin glasverkstad (som hennes mor, som är änka, äger). Hela berättelsen går ut på att Sara vill ha Albert som livskamrat, men vägrar gifta sig med honom eftersom äktenskapet bara gör folk olyckliga.
Boken är bara drygt 90 sidor tjock och hela berättelsen utspelar sig under parets resa och karaktärerna är också mycket få, så på det sättet liknar den mer en novell. Jag hoppades att denna bok skulle innehålla mer, men mina förväntningar var för höga. Men den har ändå sin egen charm.
Annissas klänning är i stil från det år då Det går an gavs ut första gången, nämligen 1839. Det är en vardagsklänning, eller Day dress, som det heter på engelska (det tycker jag är en bättre beskrivning). Det karaktäristiska för det sena 1830-talet och tidiga 1840-talet är vidderna som sitter på nedre delen av ärmarna, tidigare under 1830-talet satt de vid axlarna (jag ritar en sådan klänning någon annan gång). Jag tog inspiration från den här klänningen från ungefär samma tid till Annissas. Här, här och här finns andra fina exempel.
Jag valde en enklare stil, och jag tror att den kvinnliga huvudpersonen i Det går an, Sara Videbeck, skulle kunna bära den här klänningen. Men den här klänningen är INTE baserad på boken, utan endast inspirerad av den.
Tyvärr är den här boken för kort för att göra rimliga karaktärsklippdockor ur (de byter nästan inte kläder någon gång under berättelsens gång). Därför ritade jag en klänning i stil med tiden då den utspelar sig till Annissa istället, för jag vill ju inte missa ett tillfälle att designa en ny historisk kostym!
Jag hoppas att Jane Eyre, som jag ska läsa härnäst, är bättre och mer ”klippdocksvänlig” (den utspelar sig vid ungefär samma tid).
En rödlila klänning från 1850-talet till Annissa
Klicka här för dockan.
Som jag redan talat om ett par gånger på bloggen så har jag en enorm förkärlek för 1800-talsklänningar, och det roliga med det seklet, ur modehistoriskt perspektiv, är att modet ändrade sig så drastiskt under dess årtionden. Jag tänker dock inte hålla något föredrag om det här, även om jag har goda kunskaper i ämnet.
Men dagens kostym till min bloggklippdocka Annissa är en så kallad krinolinklänning (underkjolen som gav klänningarna en enorm vidd) från 1850-talet.
Precis som med de andra av Annissas historiska klänningar är inte heller denna en ”reproduktion” av existerande bildkälla, utan en egenhändig design.
Jag försöker, som jag redan talat om, att rita kläder från olika epoker till Annissa, och det mest fördelaktiga med hennes existens (eller hur jag nu ska kalla det) är att hon ger mig möjligheten att exprimentera med egna modeller i den aktuella historiska stilen, då jag i mina historiska modesett vill avbilda existerande bildkällor. Jag vill ju bli kostymdesigner och Annissa ger mig helt ypperliga tillfällen att designa egna historiska modeller, och därmed träna min förmåga.
En annan kul sak är att det mellersta 1800-talet har en viss aktualitet i min vardag just nu, så det var därför jag kände för att rita en klänning från den tidsepoken, eftersom jag, i den pågående kursen i litteraturvetenskap på högskolan i Gävle, ska till att läsa två berömda klassiska romaner från den eran. Först och främst är det Carl Jonas Love Almqvist’s Det går an, som jag ska skriva en analys på den kommande veckan (vi fick välja mellan några olika titlar). Lite senare i kursen ska jag även läsa en riktig kärleksklassisker, nämligen Jane Eyre av Charlotte Bronte. Jag har beställt de här böckerna, och troligtvis landar de i brevlådan imorgon.
Det finns ingen bra samlingsbenämning av det mellersta och sena 1800-talets modestilar på svenska, men på engelska talar man om The Victorian era. Här, här, här, här och här passar jag på att visa några andra exempel på modet från samma epok, som jag brukar göra.
En klänning i lila och röda nyanser från 1700-talets mitt, till Annissa
Klicka här för dockan.
Jag har de senaste dagarna uteslutande ritat endast empireklänningar till mina Jane Austen-karaktärer/klippdockor. Och då empiren är en mycket enkel (mer eller mindre) historisk modestil ville jag ta en liten paus från de klänningarna och rita något överdådligt, vilket jag inte ritat på ett tag.
Så jag valde att rita något från en helt annan epok, sådär 50 år tidigare, nämligen rokokon (ca. 1720-1775). Klänningarna på den tiden (för de rika, givetvis) såg ut så här med vida kjolar och massor av dekorationer som exempelvis blommor och volanger.
Jag kan rätt mycket om modet under 1700-talet, eftersom det var temat på mitt projektarbete sista året på gymnasiet (hade från början tänkt ta med 1800-talet till det arbetet också, men tiden räckte inte till). Jag tänker dock inte berätta alltför mycket om hur folk såg ut på den tiden, för då skulle inlägget bli alldeles för långt, men jag ska i alla fall tala om att modellen på dagens klänning till Annissa kallas Robe a la francaise, och det var den populäraste klänningsmodellen under stora delar av 1700-talet. Det mest karaktäristiska med den var de stora vecken i ryggen (vilka dock inte syns speciellt bra på den här kostymen).
Just den här modellen som Annissa bär är inte baserad på någon särskild bildkälla utan en egen design, men den stämmer väl överens med klädskicket under mitten av 1700-talet , och jag gissar att den här klänningen hör hemma någonstans mellan 1750 och 1770. Här, här, här och här visar jag några exempel på liknande klänningar från ovan nämda tidsperiod.
Förutom 1800-talet är 1700-talet en av mina favoritepoker när det gäller modehistoria, och då särskilt den senare halvan av århundradet. Lägg märke till den enorma skillnaden i modellen mellan den här klänningen och den vita empireklänningen som jag postade för några dagar sedan. Ni som kan er historia vet att det var franska revolutionen som avskaffade rokokomodet och införde det enklare empiremodet, som en motreaktion på all överdådlighet.
Jag blev rysligt nöjd med den här klänningen, speciellt med den vackra solfjädern och mönstret i tyget (den tog närmare två timmar att rita, men eftersom det idag är söndag hade jag gott om tid).
Annissas isblå klänning med strass och blå ”bubblor” (inspirerad av vår nya Sodastreamer)
Klicka här för dockan
I min familj har vi under en riktigt lång period (gissningsvis mellan ett halvår upp till ett helt år, jag minns inte helt) funderat på och diskuterat huruvida vi skulle köpa en kolsyremaskin (Sodastreamer) eller inte. Men igår slog vi till (att tillägga köpte vi en ny Tv i helgen också, en storbildsTV rättare sagt), så nu står det en Sodastreamer på bänken i vårt kök och vi använder den redan flitigt.
Vi är dock inte så mycket för alla smaktillsatser, utan kör naturellt (det är också mycker hög kvalitet på kranvattnet där vi bor). Jag upplever det som att det blir en annan smak på vattnet när det blir kolsyrat, men vet inte vad det kan bero på. Det var också vårt nya inköp som gav mig inspiration till den här klänningen till min bloggklippdocka Annissa (som jag inte ritat något till på några dagar nu).
En del av konceptet med min bloggklippdocka är att rita olika slags kreationer som är förankrade i min vardag till henne. Jag har redan ritat två ”chokladklänningar” inspirerade av mitt enorma chokladbegär, men jag måste göra något annat också. De vardagsrelaterade kreationerna kommer jag inte att kunna sätta in i något av mina olika sett, men det är därför jag skapat min blogg; jag vill inte hindra min inspiration och kreativitet (och dessutom vill jag visa att vardagen inte behöver vara grå och trist).
Dagens klänning är inte tänkt att vara en balklänning, men däremot en festklänning, och jag tycker att jag gav modellen en rätt skarp retrokänsla, med kjolens linjer och längd liksom de många raderna av pärlor runt hals och handleder. Jag gillar också skarpt den svala färgen, som jag åstadkom genom att skugga vitt med ljusblåturkost.
Det som gör att denna kreation är inspirerad av vår nya kolsyremaskin är de ljusblå ”bubblorna” som jag prydde kjolkanten och urrigningen med. Jag prydde också klänningen med små strasstenar, och valde ett mönster som påminner ordentligt om hur kolsyrebubblorna rör sig i glaset. Och sist, men inte minst, så är färgsättningen vald efter vattnet.
Jag valde också en lite kortare kjollängd på denna klänning, eftersom jag ville variera mig lite och inte bara rita golvlånga kjolar, och därför lade jag ner lite mer energi på skorna, som blev riktigt läckra och fick hög glamourfaktor med all strass!
En andra ”chokladklänning” till Annissa (denna gång inspirerad av min favorit, apelsinchoklad
Klicka här för dockan
Annissa har redan fått en balklänning med inspiration av mitt chokladbegär, men jag kunde inte låta bli att rita en till. Till den här modellen har jag tagit inspiration från kombinationen apelsiner och choklad, och apelsinchoklad är en av mina absoluta favoriter på chokladfronten.
För variationens skull valde jag att ge den här modellen en annan silhuett än den första ”chokladklänningen” med den vida kjolen. Jag brukar rätt sällan göra vida kjolar på mina modeller, eftersom jag inte brukar tycka så mycket om det, men ibland gör jag undantag, som här. Och när jag skissade på den här balklänningen kände jag att mycket av karaktären satt i den vida kjolen, och jag tror ni förstår varför…
Om ni tittar riktigt noga kan ni se att jag prytt klänningen med små apelsinkyftor på lite olika ställen, och det är en detalj jag blev mycket nöjd med. Dessutom ger det klänningen hela dess originella karaktär. Även smyckena som tillhör kreationer består av apelsinklyftor. Det ljusorangea bandet som pryder klänningens kanter symboliserar inte något speciellt, det är där enbart som dekoration.
Annars jobbar jag på med min viktiga examinationsuppgift som ska vara färdig på tisdag, men jag tog en paus och postade den här kostymen till Annissa. Och eftersom det idag är fredag, och fredagar är mina chokladdagar, kommer jag med största säkerhet att köpa något sådant idag, och jag vet inte, jag kanske köper just apelsinchoklad…
