En barockklänning ca. 1680 till Annissa (inspirerad av Molières Den girige)
Klicka här för dockan.
Jag hade planerat att posta den här fina barockklänningen tidigare i veckan, men jag fick förhinder. Men bättre sent än aldrig, så jag postar den nu istället.
Dramatikavsnittet i litteraturvetenskapskursen fortsätter – och i måndags diskuterade vi Molières klassiska komedi Den girige. En pjäs om en sniken snåldjåp och hans barns äktenskapstrubbel. Den gamla klassiska visan, men faktum är att det är väldigt roligt, trots att det är lite ”dammigt”. Mycket av det roliga består i rappa repliker och munhuggeri (faktum var att vi på seminariet fick läsa högt i dialogen mot varandra, och då kom de komiska elementen verkligen till sin rätt).
Förutom Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” var ”Den girige” den enda komedin som ingick i kurslitteraturen - allt annat är tragedier och sorgespel (i ärlighetens namn ruskigt stereotypt, och det kom upp till diskusion faktiskt). Mycket därför är inte dramatiken lika rolig som epiken (romanerna och dess föregångare). I en roman kan man blanda roligt och tragiskt mycket friare än i en teaterpjäs, oftast. Nog talat om det – det är inte det inlägget i första hand handlar om.
Molière verkar ha skrivit för sin samtid, och hans tid var 1600-talet; den franska barockperioden. En rätt fascinerande period i historien där kulturen stod högt i centrum, med anledning av den berömde Solkonungen Ludvig XIV och hans hov på slottet i Versailles. Jag minns att jag på högstadiet skrev en uppsats om det slottet, för övrigt. Modet under denna period var också alldeles särdeles speciellt. Mycket påkostat och svulstigt. Och om sanningen ska fram tycker jag att barockdräkterna är både snygga och ganska fula på samma gång.
Dagens klänning till Annissa är baserad på en stil som var på modet under 1680-talet, ungefärligt. Jag kan inte garantera att den är helt historiskt korrekt (särskilt frisyren var knivig), men jag har löst baserat den från denna bildkälla. Jag har även hämtat inspiration såväl som research från denna bok. Den här typen av klänningar brukar förekomma i uppsättningar av Molières pjäser, och det var därför jag passade på att rita en barockklänning, något jag planerat ett tag. Den passar bra för någon av de båda unga kvinnliga rollerna i ”Den girige”.
Grevinnan de Restaud’s (ödesdigra) guldlamébalklänning (från Balzac’s Pappa Goriot)
Klicka här för dockan.
Många uppgifter och göromål har fått mig att avstå från att rita nya kläder till min bloggklippdocka Annissa denna månad, men så här i månadsslutet fick jag en idé som jag inte kunde vänta med att verkställa.
Jag ska passa på att berätta för er att Annissa också har en funktion som ”skådespelerska” för mina klädidéer när så behövs. Hon kan enkelt ikläda sig olika romangestalters (eller andra gestalters) identiteter när jag inte har orken eller lusten att rita ett helt sett av en karaktär från en roman. Denna kreation har en sådan funktion.
Jag har nyligen läst Honoré de Balzacs klassikerroman Pappa Goriot (recension här). Och eftersom jag har skrivit en recension på den kan ni läsa om bokens handling där, så behöver jag inte återberätta den i detta inlägg. Därför kan jag istället förklara hur denna klänning hänger ihop med romanen Pappa Goriot.
Jo, det är så att i en episod i slutet av romanen beställer den ena av pappa Goriots döttrar, vid namn Anastasie de Restaud, en guldlaméklänning inför en stor bal i Paris socitet. Det visar sig att den klänningen blir så dyr att den verkar ruinera grevinnan Anastasie, och hennes far får slag över det faktumet och han återhämtar sig aldrig. Det kan man kalla en ödesdiger klänning, men den beskrivs som mycket vacker, ironiskt nog!
När jag läste den episoden kände jag mig extremt sugen på att rita den klänningen, och även om Goriots båda döttrar skulle göra sig bra som klippdockor (de är båda vackra och har många vackra klänningar) har jag andra projekt att prioritera, så det fick bli Annissa som fick ikläda sig grevinnan de Restaud’s indentitet och bära hennes guldlaméklänning. Till på köpet utspelar sig romanen Pappa Goriot åren 1819 och 1820, så därför fick jag tillfälle att rita något i en historisk stil som jag gillar (det har jag berättat förut). Jag tror det kan passa att kalla den ”senempire”. Av den anledningen har jag ritat denna guldklänning i tidig 1820-talsstil, och som det brukar vara, så är även denna modell en egen design med tidstypiska detaljer.
När det gäller andra romaner som utspelar sig på 1820-talet (och som kan passa att rita karaktärsklippdockor ur) kommer jag inom några veckor att läsa Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, som verkar vara en av Sveriges största klassikerromaner, eftersom även den ingår i litteraturvetenskapskursen. Ända sedan jag såg SVT:s juldrama om Selma Lagerlöf har jag varit sugen på att läsa något av henne, så detta var en lyckträff. Gösta Berlings saga verkar vara en roman i herrgårdsmiljö med sagoinslag, av vad jag har läst om den, så jag hoppas att den kan passa för mina klippdockavsikter.
En klippdocka föreställandes Madame de Pompadour (ur mitt arkiv)
Klicka här för större bild.
Anledningen till att jag ignorerat min blogg i nära på två veckors tid är att jag är inne i en mycket körig period med massor av böcker att läsa för litteraturvetenskapen och när jag har lediga stunder prioriterar jag mitt bok-projekt framför att rita för bloggen. Jag ska meddela att jag nog troligtvis inte kommer att rita något nytt till min bloggklippdocka på ett tag, men eftersom jag vill visa att jag fortfarande bloggar så har jag beslutat att posta fler av mina äldre alster och sådant som jag inte slutfört och lagt upp på hemsidan.
Dagens klippdocka är en sådan som jag inte hade tålamod nog att slutföra helt (setet alltså). För ett tag sedan hade jag en idé att rita verkliga historiska personer som klippdockor där jag baserade kostymerna på olika porträtt som fanns på den aktuella personen. Jag började med Madame de Pompadour, den berömda franska kungliga älskarinnan och modeikonen från 1700-talet, och det är hon som denna klippdocka föreställer. Hennes två klänningar är, förutom att de väl stämmer överens med rokokotidens mode, avbildningar från porträtt på henne. Bildkällor kan ses här och här. Och på denna madam finns det många olika porträtt.
Jag var dock så noga med att återge klänningarna helt från målningarna (bland annat skuggade jag kreationerna med fyra olika färger för att få fram den där fina 1700-talsmåleristilen där tygernas lyster återgavs minituöst) att jag bara ritade dessa två klänningar innan jag tröttnade på hela projketet och inte orkade fortsätta. Det var mönstret på denna klänning som fick mig att ledsna helt (jag tror ni kan förstå varför). Hur som helst blev det två klänningar och därför kan jag posta den här klippdockan här på bloggen. Jag har sett på min bloggstatistik att 1700-talsklänningen är bland de populäraste inläggen, och därför tror jag att det kan vara lämpligt att visa mer 1700-talsklänningar här på bloggen, dessa är dock avbildningar och inga egna modeller.
På tal om 1700-tal så var det dagens tema på föreläsningen under litteraturhistoriekursen på högskolan, och det var mycket intressant. Jag fick lära mig att den moderna romanen växte fram då och att britterna var ledande på den fronten, samt att de uppfann satiren under den epoken också.
Annissas kaffebruna aftonklänning (inspirerad av min stora förkärlek till kaffe)
Klicka här för dockan.
Det verkar som om jag inte kan sluta att inspireras av olika sorters förfriskningar i form av ”mat” och ”dryck” 
för mina kreationer till bloggklippdockan Annissa, men där finns det ju mycket att ”ta av”, bara fantasin finns (och det gör den ju uppenbarligen).
Hursomhelst, uppslaget till denna aftonklänning kommer från min förkärlek till kaffe, och jag vill helst ha mitt kaffe svart (ibland dricker jag dock cappucini när jag går på kafé, men det är inte jättevanligt), och gärna tillsammans med någon slags sötsak, helst något med choklad i, då jag tycker att kaffe och choklad är en underbar kombination (kanske passar smaken av choklad och kaffe så bra ihop för att båda varor har sitt ursprung i bönor, jag vet dock inte).
Jag och min familj avslutar alltid middagen med kaffe, och det är knappt att jag kan vara utan det (bara vissa kvällar). Det är en perfekt avrundning till och med på den gråtristaste vardagsrätt. Jag dricker morgonkaffe på helgerna och när jag inte är ensam hemma (jag tycker det är onödigt att brygga kaffe bara för en person, och mickroungsvärmt kaffe smakar allt annat än bra). Varje gång jag åker ner till högskolan i Gävle (jag bor inte där, ännu) börjar jag dagen med en kopp kaffe i fiket innan dagens föreläsning, och förutom att det är något av det mest njutningsfulla jag vet så gör det mig skärpt och allert (så att jag inte somnar, eftersom jag är en rätt morgontrött person). Och då jag de gångerna fikar ensam finns det ingen som gör påpekanden om onyttiga tillbehör, så det brukar bli chokladboll eller kladdkaka till 
!
Jag ska inte tråka ut er, eller fresta er ifall ni också är kaffeälskare, mer med att berätta om mina kaffevanor. Jag ska berätta lite om dagens kreation och hur jag tänkte när jag designade den, istället.
Jag kände att jag ville rita något med lite retrokänsla (för jag tycker att den här klänningen har det) och istället för den ankellånga vida kjolen på ”kolsyremaskinklänningen” tyckte jag det var dags att rita något med en smalare kjol, och med tanke på strävheten i svart kaffe tyckte jag att en sådan modell passade. Svart kaffe är också något mycket enkelt, utan ”krusiduller”, och det valde jag att symbolisera med denna sparsmakade modell, till skillnad från ”chokladklänningarna”. Vridningen på livets drapering och släpet (som inte sitter ihop med kjoldelen, utan hänger ”löst” utanpå) är egentligen bara där för att skapa elegans och tillföra modellen det där lilla extra. Något annat kul är, fast det inte syns så bra, att små ”kaffebönor” utgör dekor på livet och i smyckena.
En klänning i lila och röda nyanser från 1700-talets mitt, till Annissa
Klicka här för dockan.
Jag har de senaste dagarna uteslutande ritat endast empireklänningar till mina Jane Austen-karaktärer/klippdockor. Och då empiren är en mycket enkel (mer eller mindre) historisk modestil ville jag ta en liten paus från de klänningarna och rita något överdådligt, vilket jag inte ritat på ett tag.
Så jag valde att rita något från en helt annan epok, sådär 50 år tidigare, nämligen rokokon (ca. 1720-1775). Klänningarna på den tiden (för de rika, givetvis) såg ut så här med vida kjolar och massor av dekorationer som exempelvis blommor och volanger.
Jag kan rätt mycket om modet under 1700-talet, eftersom det var temat på mitt projektarbete sista året på gymnasiet (hade från början tänkt ta med 1800-talet till det arbetet också, men tiden räckte inte till). Jag tänker dock inte berätta alltför mycket om hur folk såg ut på den tiden, för då skulle inlägget bli alldeles för långt, men jag ska i alla fall tala om att modellen på dagens klänning till Annissa kallas Robe a la francaise, och det var den populäraste klänningsmodellen under stora delar av 1700-talet. Det mest karaktäristiska med den var de stora vecken i ryggen (vilka dock inte syns speciellt bra på den här kostymen).
Just den här modellen som Annissa bär är inte baserad på någon särskild bildkälla utan en egen design, men den stämmer väl överens med klädskicket under mitten av 1700-talet , och jag gissar att den här klänningen hör hemma någonstans mellan 1750 och 1770. Här, här, här och här visar jag några exempel på liknande klänningar från ovan nämda tidsperiod.
Förutom 1800-talet är 1700-talet en av mina favoritepoker när det gäller modehistoria, och då särskilt den senare halvan av århundradet. Lägg märke till den enorma skillnaden i modellen mellan den här klänningen och den vita empireklänningen som jag postade för några dagar sedan. Ni som kan er historia vet att det var franska revolutionen som avskaffade rokokomodet och införde det enklare empiremodet, som en motreaktion på all överdådlighet.
Jag blev rysligt nöjd med den här klänningen, speciellt med den vackra solfjädern och mönstret i tyget (den tog närmare två timmar att rita, men eftersom det idag är söndag hade jag gott om tid).
Annissas isblå klänning med strass och blå ”bubblor” (inspirerad av vår nya Sodastreamer)
Klicka här för dockan
I min familj har vi under en riktigt lång period (gissningsvis mellan ett halvår upp till ett helt år, jag minns inte helt) funderat på och diskuterat huruvida vi skulle köpa en kolsyremaskin (Sodastreamer) eller inte. Men igår slog vi till (att tillägga köpte vi en ny Tv i helgen också, en storbildsTV rättare sagt), så nu står det en Sodastreamer på bänken i vårt kök och vi använder den redan flitigt.
Vi är dock inte så mycket för alla smaktillsatser, utan kör naturellt (det är också mycker hög kvalitet på kranvattnet där vi bor). Jag upplever det som att det blir en annan smak på vattnet när det blir kolsyrat, men vet inte vad det kan bero på. Det var också vårt nya inköp som gav mig inspiration till den här klänningen till min bloggklippdocka Annissa (som jag inte ritat något till på några dagar nu).
En del av konceptet med min bloggklippdocka är att rita olika slags kreationer som är förankrade i min vardag till henne. Jag har redan ritat två ”chokladklänningar” inspirerade av mitt enorma chokladbegär, men jag måste göra något annat också. De vardagsrelaterade kreationerna kommer jag inte att kunna sätta in i något av mina olika sett, men det är därför jag skapat min blogg; jag vill inte hindra min inspiration och kreativitet (och dessutom vill jag visa att vardagen inte behöver vara grå och trist).
Dagens klänning är inte tänkt att vara en balklänning, men däremot en festklänning, och jag tycker att jag gav modellen en rätt skarp retrokänsla, med kjolens linjer och längd liksom de många raderna av pärlor runt hals och handleder. Jag gillar också skarpt den svala färgen, som jag åstadkom genom att skugga vitt med ljusblåturkost.
Det som gör att denna kreation är inspirerad av vår nya kolsyremaskin är de ljusblå ”bubblorna” som jag prydde kjolkanten och urrigningen med. Jag prydde också klänningen med små strasstenar, och valde ett mönster som påminner ordentligt om hur kolsyrebubblorna rör sig i glaset. Och sist, men inte minst, så är färgsättningen vald efter vattnet.
Jag valde också en lite kortare kjollängd på denna klänning, eftersom jag ville variera mig lite och inte bara rita golvlånga kjolar, och därför lade jag ner lite mer energi på skorna, som blev riktigt läckra och fick hög glamourfaktor med all strass!
Bloggklippdockan Annissa med en chokladfärgad balklänning (inspirerad av mitt godissug)
Det här är Annissa, min ”bloggklippdocka”, namngiven efter mitt användarnamn. Jag har ritat henne speciellt för bloggen, och hon kommer inte att ingå i något av mina klippdocksset, för hon ska höra hemma på min blogg.Hennes funktion är att bära upp kostymer som på olika sätt är ”fristående”, dvs som inte hör till något set. Det är nämligen så att jag ibland får idéer och uppslag samt inspiration till klippdockskostymer som inte går att få in i en helt sett, och det är därför jag har min ”bloggklippdocka” så att jag har någon att rita de här ensamma kostymerna åt. Idén till min bloggklippdocka har jag fått från Lianas paperdoll blog (som är helt fantastisk). Jag hade en liknande klippdocka för bloggen jag gav upp, men eftersom jag ville starta upp allt på nytt valde jag att rita en ny bloggklippdocka (och det gjorde jag idag och blev mycket nöjd). Den gamla hette också Annissa, men skillnaden är att denna upplaga av henne blev mycket vackrare.
Hade jag inte fått inspiration till Annissas första kostym hade jag postat detta inlägg senare, men nu gjorde jag (lyckligtvis) det! Och jag hade inte några planer på att rita något mediokert till henne bara för att hon skulle ha något (det kommer jag nog inte att göra till henne). Därmed fick hon denna pralin till balklänning.
Och pralin är ett mycket beskrivande ord för denna kreation (helt efter eget huvud) eftersom den är ett uttryck för min största last; nämligen den att jag är galen i choklad! Speciellt de finare sorterna som lyxiga praliner och mörk choklad, något jag försökt efterskapa i denna kreation. För de fina chokladpralinerna ser egentligen ut som små konstverk, i alla fall enligt min mening.
Här har jag tänkt i fyra olika chokladsorter med varierande cacaohalt när jag valde färger; mörk choklad, mellanmörk choklad, mjölkchoklad och vit choklad och ni kan säkerligen gissa vilken som är vilken. De små röda pärlorna i klänningen ska härleda till körsbär (som ofta ingår i chokladpraliner, även om de inte är min favoritsort) och designen på de gulvita banden är inspirerade av de tunna garneringssträngarna (eller vad det nu heter) som man brukar finna på praliner i antigen mörkare eller ljusare nyans än bottnen. Även riktningen på draperingarna härleder från mönster som förekommer på praliner. Och slutligen valde jag en stilren modell bara för att visa att lagom är bäst (men svårt att nöja sig med när det gäller godis och man är oerhört sugen).
Och eftersom det är fredag, och fredagar är mina godisdagar i veckan (minst) behöver ni inte alls oroa er för att jag sitter här framför datorn och förgås av chokladsug!
Nejdå, jag har en skål med lyxchoklad och en kopp svart kaffe alldeles intill mig just i detta nu.
Det finns nämligen numera ett lyxgodis på lösvikt i utvalda mataffärer, som jag verkligen fastnat för (men det är dyrt, så det blir inte så mycket varje gång och jag kommer nog inte att ha råd med det när jag flyttar hemmifrån med min krassa studentekonomi)!
