En vinröd empireklänning till Annissa (ritad av det faktumet att jag längtar efter en bra bok, som något av Jane Austen)
Klicka här för dockan
Efter två outlästa böcker på raken, den första av Maeve Binchy och den andra av Alexander McCall Smith (som jag verkligen trodde skulle vara bra eftersom jag älskade ”Damernas detektivbyrå” och gillar författaren) är jag tämligen frustrerad.
Felet med Maeve Binchys bok är att den hade ett hutlöst oelegant språkbruk och använde utslitna teman och Alexander McCall Smiths bok skulle ha varit bra om det inte hade varit för de halvpsykotiska, knäppa och otrevliga karaktärerna som inte gick att identifiera sig med. Men det är författarskicklighet det med, att lyfta fram det motbjudande hos karaktärerna till den milda grad att man vill att de ska dra åt helvete och slutar läsa, fast hundra sidor återstår.
Den här frustrationen kommer sig av att jag inte vågar läsa något nytt av rädsla för att det också ska visa sig vara något jag inte tycker om, men samtidigt vill jag läsa, för jag älskar det och finner inspiration där, och då jag studerar hinner jag inte läsa lika mycket som ”bokbloggarkollegorna”! Nej, troligen kan det hända att jag just nu behöver läsa om något för att få tillbaka läslusten, eller ta ett ”säkert kort” som Jane Austen. På tal om henne så har jag två olästa böcker av henne i bokhyllan, ”Mansfield Park och ”Emma” (Emma försökte jag mig på första gången då jag var 14, men jag var nog för ung för det då).
Så för att uppmuntra mig själv någorlunda kom jag på att jag skulle skriva om de här problemen samtidigt som jag postade den här vinröda empireklänningen med guldfransar till Annissa. Idén till den här klänningen kom då jag såg en vinröd lampskärm med pärlfrans i en lampaffär i helgen, och då gick det fort! Jag har så lätt att få idéer, och kan få de av de mest varierande ting.
Jag skulle tro att det här är en afton – eller middagsklänning, och troligen kommer jag att ”spara” modellen till någon av de Jane Austen-karaktärer jag planerar att rita. Och där tror jag mig veta vem den skulle passa till – den högfärdiga, struntförnäma och inte så lite elaka Caroline Bingley i ”Stolthet och fördom”! Jag tror inte att jag behöver motivera det valet, den som läst boken förstår.
Det har blivit många empireklänningar till Annissa, men så är det min favoritera också. Fast för variationsrikedomens skull borde jag ta och rita lite mer kläder från andra eror med. Ett tag i sommar planerade jag att rita klippdockor ämnade för att bära empirekläder, både kvinnor och män, men jag blev inte riktigt nöjd med dockorna. Idéen har jag dock kvar.
Min version av Elizabeth och mr Darcy…
Som jag skrev i nedanstående blogginlägg var det för mig ett nöje att läsa Jane Austens mest berömda roman ”Stolthet och fördom”.
Och mycket riktigt kan jag redan nu lova att jag så småningom kommer att rita karaktärsklippdockor ur den boken, men eftersom jag har mycket annat att stå i för tillfället kommer det att dröja ett tag. Men min vision (eller vad jag nu ska kalla det) är att rita karaktärerna ur samtliga sex Austen-böcker som klippdockor, och det tror jag att jag redan har nämnt här på min blogg. Stolthet och fördom är en bok som jag avsiktligt valt att vänta med för detta projekt, eftersom jag redan har ett klippdocksset som är baserad på den boken, vilket jag köpte här. Och som jag tycker mycket. Dessutom har jag lovat mig själv att prioritera andra projekt än så länge.
Men då jag hade kommit till den berömda scenen då de så välkända huvudpersonerna Elizabeth Bennet och mr Darcy oväntat träffar varandra på Darcys flådiga gods Pemberley och det för läsaren blir uppenbart att de båda är förälskade, kliade det så mycket i mina fingrar av inspiration, att jag var tvungen att sätta mig ner och rita min version av romanens hjälte och hjältinna. Denna gång blev det inga klippdockor, utan ovanstående porträtt – som givetvis kommer att bli mina förlagor till dem när det väl är dags.
Jag är mycket nöjd med dessa porträtt, eftersom jag känner att jag verkligen fångat Elizabeths kvicka och intilligenta lynne och Darcys stolta och reserverade, men ändå finkänsliga, motsvarighet. Dessutom är han ju så känd för att vara snygg, så det var med glädje jag tog fasta på det. Och Elizabeths främsta kännetecken (i boken) är hennes vackra och klara ögon – de lyckades jag också få dit!
Och så kläderna; jag älskar att rita klädedräkter från Jane Austens tid så mycket att jag funderar på att rita några bloggklippdockor enbart ämnade för kläder i den stilen, så att jag bara kan rita mer och mer (utan att begränsa mig till ett set på givet tema)!
Jag ska också tillägga att jag återigen kommer att vara frånvarande från bloggen ett tag, eftersom min dator kråglar och ska skickas in på reparation i veckan. Så det lär dröja några veckor innan jag återkommer.
En barockklänning ca. 1680 till Annissa (inspirerad av Molières Den girige)
Klicka här för dockan.
Jag hade planerat att posta den här fina barockklänningen tidigare i veckan, men jag fick förhinder. Men bättre sent än aldrig, så jag postar den nu istället.
Dramatikavsnittet i litteraturvetenskapskursen fortsätter – och i måndags diskuterade vi Molières klassiska komedi Den girige. En pjäs om en sniken snåldjåp och hans barns äktenskapstrubbel. Den gamla klassiska visan, men faktum är att det är väldigt roligt, trots att det är lite ”dammigt”. Mycket av det roliga består i rappa repliker och munhuggeri (faktum var att vi på seminariet fick läsa högt i dialogen mot varandra, och då kom de komiska elementen verkligen till sin rätt).
Förutom Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” var ”Den girige” den enda komedin som ingick i kurslitteraturen - allt annat är tragedier och sorgespel (i ärlighetens namn ruskigt stereotypt, och det kom upp till diskusion faktiskt). Mycket därför är inte dramatiken lika rolig som epiken (romanerna och dess föregångare). I en roman kan man blanda roligt och tragiskt mycket friare än i en teaterpjäs, oftast. Nog talat om det – det är inte det inlägget i första hand handlar om.
Molière verkar ha skrivit för sin samtid, och hans tid var 1600-talet; den franska barockperioden. En rätt fascinerande period i historien där kulturen stod högt i centrum, med anledning av den berömde Solkonungen Ludvig XIV och hans hov på slottet i Versailles. Jag minns att jag på högstadiet skrev en uppsats om det slottet, för övrigt. Modet under denna period var också alldeles särdeles speciellt. Mycket påkostat och svulstigt. Och om sanningen ska fram tycker jag att barockdräkterna är både snygga och ganska fula på samma gång.
Dagens klänning till Annissa är baserad på en stil som var på modet under 1680-talet, ungefärligt. Jag kan inte garantera att den är helt historiskt korrekt (särskilt frisyren var knivig), men jag har löst baserat den från denna bildkälla. Jag har även hämtat inspiration såväl som research från denna bok. Den här typen av klänningar brukar förekomma i uppsättningar av Molières pjäser, och det var därför jag passade på att rita en barockklänning, något jag planerat ett tag. Den passar bra för någon av de båda unga kvinnliga rollerna i ”Den girige”.
En klänning i renässansstil inspirerad av Shakespeares dramer till Annissa
Klicka här för dockan.
Litteraturvetenskapskursen har nu kommit att handla om världsdramatiken och dess historia. Det är roligt och intressant, men inte riktigt lika roligt och intressant som när det handlade om romaner och noveller tidigare i vår. Fördelen är dock att tempot har lugnat ner sig en smula.
Jag har tagit mig igenom de stora grekiska dramerna (tragedierna) och det var inget som direkt föll mig i smaken (fast de var intressanta att tala om). Men nu är det ganska mycket roligare, för denna vecka är det Shakespeare som gäller för hela slanten! Jag vet inte varför, men just Shakespeares dramer är något som jag gillar; de är mustiga, de är dramatiska och dialogerna är enormt vackra! Det är Hamlet, Macbeth och En midsommarnattsdröm som ska läsas, och jag har hunnit med Macbeth och halva Hamlet. En midsommarnattsdröm har jag redan läst en gång (på gymnasiet), och det är en av mina personliga favoriter när det gäller klassisk litteratur.
Faktum är att det endast var böcker av Shakespeare som jag var intresserad av att köpa för denna kurs, all annan litteratur har jag lånat. Det är lite ovant att läsa dramatik (allt är dialog), men det går fortare än vanliga böcker och man vänjer sig efter att tag. Det har faktiskt en egen sorts charm att läsa teater.
Visserligen är Shakespears dramer ganska överdrivna för en modern iakttagare, men det finns så mycket inspiration och teman att hämta ur dem att jag tror att det är därför jag gillar dem. De verkar nästan fungera som en sorts inspirationsbank, upplever jag (jag skriver nämligen själv). Karaktärerna är också värda ett eget kapitel. En gång såg jag en Shakespearepjäs, nämligen komedin Trettondagsafton.
Så därför var det ganska enkelt att välja att rita en renänssansklänning till Annissa, eftersom renässansen var den tidsera som Shakespeare levde under och som många av hans dramer utspelar sig i. Det var dock svårare att välja modell, eftersom renässansen är en modeera som jag inte är så väldigt bra på. Denna modell är en egen design och baserad på en stil som var på modet i början av 1500-talet (men jag kan inte garantera att den är historiskt korrekt). Färgsättningen var heller inte helt lätt att välja, men resultatet blev jag mycket nöjd med. Renässansklänningarna verkar vara väldigt färgstarka och pråliga.
Klänningen här är inte ritad för någon specifik Shakespearekaraktär, men jag tror den skulle passa för någon av hans unga mogna (ej oskuldsfulla) kvinnoroller som Ofelia i Hamlet, eller Hermia eller Helena i En midsommarnattsdröm. Det finns säkerligen många fler kandidater, men jag tog de som förekommer i de dramer som jag läser just nu som exempel.
Jag kan inte se det som omöjligt, snarare tvärtom, att jag så småningom kommer att rita klippdockor föreställandes Shakespearekaraktärer. Jag kommer nog att köpa mer av hans dramer i bokform (det finns en del). De är både underhållande att läsa och inspireras av, och roliga att ha just för att de är klassiker.
Nytt namn på bloggen
Jag har planerat ett tag nu att ändra namnet på min blogg från ”Annas klipppdocksblogg” till ”Annas bok – och klippdocksblogg”, och det har jag nu gjort.
Anledningen till det är att min blogg har börjat handla i stort sett lika mycket om böcker och litteratur som mina klippdockor. Jag hade dock planerat redan från början att låta min blogg ha en litterär inriktning vid sidan av alla klippdockor. Dessutom hör klippdockor och litteratur nära samman för mig; eftersom jag gärna ritar romankaraktärer som klippdockor (uteslutande ur klassiker) eller låter min bloggklippdocka iklä sig vissa roller när inte idéerna eller informationen ur berättelsen räcker till ett helt klippdocksset.
Framöver kommer jag att rita många litterära klippdockor, har jag en känsla av. De är lite svårare och mer utmanande än mina andra kategorier, men desto roligare och spännande att arbeta med. Jag har både för litteraturvetenskapskursen och av eget intresse inhandlat massor av klassiska romaner under våren, och många av dem tror jag, eller hoppas, att jag kommer att rita karaktärerna ur som klippdockor.
De mest intressanta titlarna i den kategorin är bland annat denna, denna, denna och denna (varav två ingick i kursen). Jag hittade också den eftersökta Mansfield park av Jane Austen på antikvariat.net, en webbhandel som en av mina högskolelärare tipsade om. Jag hade också turen att hitta denna och denna klassiker på bokrean i år! Fast dem har jag inte hunnit läsa än. Jag har beslutat mig för att börja läsa mer på engelska, det finns större utbud av klassiska romaner på det språket (ärligt talat tycker jag att klassiskerutgivningen är ganska skral i Svergie, även om den är större än jag först trodde).
Anledningen till att jag, i fall någon skulle undra, har negligerat bloggen under den senaste tiden är att jag har så fullt upp med de böcker som ska läsas för litteraturvetenskapen och att jag prioriterar mitt bokprojekt på fritiden. Det kommer dock att förbli så en tid framöver, minst i ett par veckor.
Grevinnan de Restaud’s (ödesdigra) guldlamébalklänning (från Balzac’s Pappa Goriot)
Klicka här för dockan.
Många uppgifter och göromål har fått mig att avstå från att rita nya kläder till min bloggklippdocka Annissa denna månad, men så här i månadsslutet fick jag en idé som jag inte kunde vänta med att verkställa.
Jag ska passa på att berätta för er att Annissa också har en funktion som ”skådespelerska” för mina klädidéer när så behövs. Hon kan enkelt ikläda sig olika romangestalters (eller andra gestalters) identiteter när jag inte har orken eller lusten att rita ett helt sett av en karaktär från en roman. Denna kreation har en sådan funktion.
Jag har nyligen läst Honoré de Balzacs klassikerroman Pappa Goriot (recension här). Och eftersom jag har skrivit en recension på den kan ni läsa om bokens handling där, så behöver jag inte återberätta den i detta inlägg. Därför kan jag istället förklara hur denna klänning hänger ihop med romanen Pappa Goriot.
Jo, det är så att i en episod i slutet av romanen beställer den ena av pappa Goriots döttrar, vid namn Anastasie de Restaud, en guldlaméklänning inför en stor bal i Paris socitet. Det visar sig att den klänningen blir så dyr att den verkar ruinera grevinnan Anastasie, och hennes far får slag över det faktumet och han återhämtar sig aldrig. Det kan man kalla en ödesdiger klänning, men den beskrivs som mycket vacker, ironiskt nog!
När jag läste den episoden kände jag mig extremt sugen på att rita den klänningen, och även om Goriots båda döttrar skulle göra sig bra som klippdockor (de är båda vackra och har många vackra klänningar) har jag andra projekt att prioritera, så det fick bli Annissa som fick ikläda sig grevinnan de Restaud’s indentitet och bära hennes guldlaméklänning. Till på köpet utspelar sig romanen Pappa Goriot åren 1819 och 1820, så därför fick jag tillfälle att rita något i en historisk stil som jag gillar (det har jag berättat förut). Jag tror det kan passa att kalla den ”senempire”. Av den anledningen har jag ritat denna guldklänning i tidig 1820-talsstil, och som det brukar vara, så är även denna modell en egen design med tidstypiska detaljer.
När det gäller andra romaner som utspelar sig på 1820-talet (och som kan passa att rita karaktärsklippdockor ur) kommer jag inom några veckor att läsa Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, som verkar vara en av Sveriges största klassikerromaner, eftersom även den ingår i litteraturvetenskapskursen. Ända sedan jag såg SVT:s juldrama om Selma Lagerlöf har jag varit sugen på att läsa något av henne, så detta var en lyckträff. Gösta Berlings saga verkar vara en roman i herrgårdsmiljö med sagoinslag, av vad jag har läst om den, så jag hoppas att den kan passa för mina klippdockavsikter.
En klänning från ca.1839 till Annissa (inspirerad av Det går an av Carl Jonas Love Almqvist)
Klicka här för dockan.
Igår läste jag ut Det går an av Carl Jonas Love Almqvist. Men till skillnad från Mot fyren tänker jag inte skriva någon recension på den (den ska jag däremot skriva en analys på för högskolestudierna). Jag tyckte den tyvärr var ganska tråkig och händelselös, trots att den klassas som en levande klassiker och väckte uppståndelse när den gavs ut första gången.
Den handlar om sergeanten Albert och glasmästardottern Sara Videbeck som träffas på en ångbåt som går över Mälaren en sommardag och de blir förälskade. De forstätter sedan sin resa med häst och vagn till Lidköping, där Sara bor och har sin glasverkstad (som hennes mor, som är änka, äger). Hela berättelsen går ut på att Sara vill ha Albert som livskamrat, men vägrar gifta sig med honom eftersom äktenskapet bara gör folk olyckliga.
Boken är bara drygt 90 sidor tjock och hela berättelsen utspelar sig under parets resa och karaktärerna är också mycket få, så på det sättet liknar den mer en novell. Jag hoppades att denna bok skulle innehålla mer, men mina förväntningar var för höga. Men den har ändå sin egen charm.
Annissas klänning är i stil från det år då Det går an gavs ut första gången, nämligen 1839. Det är en vardagsklänning, eller Day dress, som det heter på engelska (det tycker jag är en bättre beskrivning). Det karaktäristiska för det sena 1830-talet och tidiga 1840-talet är vidderna som sitter på nedre delen av ärmarna, tidigare under 1830-talet satt de vid axlarna (jag ritar en sådan klänning någon annan gång). Jag tog inspiration från den här klänningen från ungefär samma tid till Annissas. Här, här och här finns andra fina exempel.
Jag valde en enklare stil, och jag tror att den kvinnliga huvudpersonen i Det går an, Sara Videbeck, skulle kunna bära den här klänningen. Men den här klänningen är INTE baserad på boken, utan endast inspirerad av den.
Tyvärr är den här boken för kort för att göra rimliga karaktärsklippdockor ur (de byter nästan inte kläder någon gång under berättelsens gång). Därför ritade jag en klänning i stil med tiden då den utspelar sig till Annissa istället, för jag vill ju inte missa ett tillfälle att designa en ny historisk kostym!
Jag hoppas att Jane Eyre, som jag ska läsa härnäst, är bättre och mer ”klippdocksvänlig” (den utspelar sig vid ungefär samma tid).
Ett litet ”formatexperiment”
Jag ritade tre nya kostymer för ”Northanger Abbey-projektet” under dagen, men jag hade inte inspiration nog att färglägga dem, så det får bli någon annan dag.
Istället bestämde jag mig dock för att börja ”leka”, eller experimentera, med det format och den typ av layout som det jag personligen kallar ”klippdocksbilder” ska ha.
Jag har, inspirerad av formatet på setten på denna klippdockswebb, bestämt mig för att använda ett annat format än det vanliga på min webb för dessa karaktärsklippdockor. Jag ska också ändra filformatet till pdf-dokument (behöver dock lära mig hur det fungerar först), eftersom det verkar rätt så lämpligt och en annan stor fördel är att det med största säkerhet sparar plats på mina olika webbsidor. Hur den speciella sida som ska innehålla de olika Jane Austen-klippdockorna (för jag tror att jag ska lägga upp, allteftersom jag ritar, karaktärsklippdockorna från Austens alla verk på samma sida) ska se ut har jag ännu inte klurat ut.
Hursomhelst, bilden ovan visar hur mina tankar gått, och jag är riktigt nöjd, så det blir detta format på bilderna för min webb! Jag ska berätta att jag scannade av ett A4-ark och roterade det till liggande possition i bildbehandlinsprogrammet på min dator. Sedan började jag experimentera med layouten. Jag gjorde dessa två testbilder för att vara säker. Det stora vita tomma utrymmet på den övre bilden med själva klippdockan ska egentligen innehålla en kort ”biografisk” text över karaktären, men den kräver så mycket omsorg och energi att skriva så att det inte är något man (i alla fall jag) gör i en hanvänding för en testbild.
De svarta dekorativa ”krusidullerna” har jag handritat (med musen) och jag tycker att de ger bra karaktär åt hela den stil som de här dockorna/karaktärerna representerar. Jag har också bestämt att jag ska rita allt för hand (eller rättare sagt med musen) till varje ny bild. Det är kul, och rätt bra rekreation, att sitta och rita de här sirliga formerna. Kostymerna kommer också att placeras (som ni kan se på den undre bilden) med breda utrymmen emellan, för där ska citaten sitta. Jag har testat med två olika citat där, eftersom jag redan hade dem uppskrivna och redo.
Det är egentligen inte så mycket mer att berätta, ni får helt enkelt se hur slutresultatet blir. Däremot ska jag tala om att jag troligen, antingen inom kort eller så småningom (får se hur inspirationen vill) kommer att fylla på ”Northanger Abbey-projektet” med fler karaktärsklippdockor än de sju jag redan håller på med.
Citat och skisser
Mittt ”Northanger Abbey-klippdocksprojekt” fortskrider, men de senaste dagarna har jag tagit en liten paus från själva ritandet av klippdockornas/karaktärernas kostymer. Istället har jag lagt huvudpunkten på att skissa på nya kostymer (jag tror egentligen inte jag behöver förklara att det krävs planering för att ”klä” en karaktär på rätt sätt). Ovan visar jag ett litet smakprov på mitt arbete, som ni kan se. Jag gör uteslutande färglösa skisser, med vissa undantag, mest för att spara på mina pennor, men ibland också för att kunna återanvända en modell i andra färger (det har dock ännu inte hänt).
Den andra delen av projektet jag just nu riktat in mig på är att plocka ut citat ur boken Northanger Abbey att ”krydda” de kommande klippdocksbilderna med, och det innebär, som ni nog kan räkna ut, att jag i mångt och mycket läser om boken (även om jag då och då direkt ser vad jag kan vara utan, och hoppar över). Och det har lett till att jag upptäcker nya sidor av detta litterära verk.
Författarinnan Jane Austen är känd för sin kvickhet, ironi och humor, och det är något jag inte riktigt upptäckt föränn nu. Men just för att jag upptäckt hur otroligt humoristisk Northanger Abbey är, är denna del av projektet så underhållande! Jag läste också någonstans på nätet (kommer dock inte ihåg var) att just Northanger Abbey är den av Jane Austens böcker som är mest humorfylld, och det kan nog stämma, för den är menad som en satir över det sena 1700-talets populärkultur; skräkromantiska romaner. Något annat som är så kul med den här boken är att den handlar en hel del om konsumtion; en av de manliga karaktärerna talar uteslutande om affärer med hästar och vagnar som han köper och säljer och en av de kvinnliga talar nästan bara om kläder och nya fynd. Det är särskilt intressant i och med att den skrevs någon gång runt 1798. Och just att det handlar mycket om att köpa kläder, underlättar avsevärt mitt arbete med klippdockornas kostymer.
Jag riktar mest in mig på att hitta citat som beskriver karaktärerna, men i och med att kostymerna (med en del små undantag) baseras på scener och händelser ur romanen blir det också att jag plockar ut citat som beskriver vad som händer och sägs. Jag skriver av citaten i en av alla mina många skrivböcker, som jag valt ut för detta ändamål, och tar nog ut mer än vad jag slutligen kommer att använda.
Anledningen till att jag överhuvudtaget tänker använda citat ur boken är att göra de litterära klippdockorna lite ”djupare”, och så blir det rätt snyggt i layouten, hoppas jag.
Nu kör jag igång min blogg
I sommras gjorde jag ett försök att blogga om mina klippdocksprojekt, men jag blev så förbannad på min blogg att jag lade ner den, och sedan dess har jag inte gjort något mer försök.
Men nu har jag bestämt mig för att börja igen, och allt startar jag upp på nytt. Jag har bytt bloggprogram, för det jag hade innan var svårmanövrerat och enkelt i jämförelse med det jag använder mig av nu.
Inte heller på min webb har det blivit några nya uppdateringar sedan i sommras, vilket beror på att jag lagt det mesta av min tid på mina högskolestudier och mitt stora bokprojekt (som jag kommer att vara mycket hemlig om till dess jag publicerat min bok här) som även innefattar klippdockor (jag ritar mina egenhändigt skapade karaktärer som klippdockor, för så mycket vill jag säga om min bok att det är ett maffigt kostymdrama…). Men ni kommer inte att få se skymten av dessa klippdockor innan jag har boken färdig och publicerad och jag har lagt upp dem på min webb. Jag kommer att tala om när det är dags, och jag hoppas starkt på att det blir någon gång under det här nya året.
Jag har inte riktigt bestämt vilken inriktning min blogg ska ha, men det blir nog mest att jag bloggar om idéer till nya klippdocksset och hur mina projekt fortskrider. Det kommer nog förutom klippdockor att handla ganska mycket om böcker och mina berättelser (det är en stor del av inspirationskällorna till mina klippdockor).
Och bara jag lär mig hur man lägger upp bilder i mitt bloggprogram är det mycket troligt att jag lägger ut ”bonusklippdockor” här på bloggen. Vi får helt enkelt se vart det bär med min blogg…
