En vinröd empireklänning till Annissa (ritad av det faktumet att jag längtar efter en bra bok, som något av Jane Austen)
Klicka här för dockan
Efter två outlästa böcker på raken, den första av Maeve Binchy och den andra av Alexander McCall Smith (som jag verkligen trodde skulle vara bra eftersom jag älskade ”Damernas detektivbyrå” och gillar författaren) är jag tämligen frustrerad.
Felet med Maeve Binchys bok är att den hade ett hutlöst oelegant språkbruk och använde utslitna teman och Alexander McCall Smiths bok skulle ha varit bra om det inte hade varit för de halvpsykotiska, knäppa och otrevliga karaktärerna som inte gick att identifiera sig med. Men det är författarskicklighet det med, att lyfta fram det motbjudande hos karaktärerna till den milda grad att man vill att de ska dra åt helvete och slutar läsa, fast hundra sidor återstår.
Den här frustrationen kommer sig av att jag inte vågar läsa något nytt av rädsla för att det också ska visa sig vara något jag inte tycker om, men samtidigt vill jag läsa, för jag älskar det och finner inspiration där, och då jag studerar hinner jag inte läsa lika mycket som ”bokbloggarkollegorna”! Nej, troligen kan det hända att jag just nu behöver läsa om något för att få tillbaka läslusten, eller ta ett ”säkert kort” som Jane Austen. På tal om henne så har jag två olästa böcker av henne i bokhyllan, ”Mansfield Park och ”Emma” (Emma försökte jag mig på första gången då jag var 14, men jag var nog för ung för det då).
Så för att uppmuntra mig själv någorlunda kom jag på att jag skulle skriva om de här problemen samtidigt som jag postade den här vinröda empireklänningen med guldfransar till Annissa. Idén till den här klänningen kom då jag såg en vinröd lampskärm med pärlfrans i en lampaffär i helgen, och då gick det fort! Jag har så lätt att få idéer, och kan få de av de mest varierande ting.
Jag skulle tro att det här är en afton – eller middagsklänning, och troligen kommer jag att ”spara” modellen till någon av de Jane Austen-karaktärer jag planerar att rita. Och där tror jag mig veta vem den skulle passa till – den högfärdiga, struntförnäma och inte så lite elaka Caroline Bingley i ”Stolthet och fördom”! Jag tror inte att jag behöver motivera det valet, den som läst boken förstår.
Det har blivit många empireklänningar till Annissa, men så är det min favoritera också. Fast för variationsrikedomens skull borde jag ta och rita lite mer kläder från andra eror med. Ett tag i sommar planerade jag att rita klippdockor ämnade för att bära empirekläder, både kvinnor och män, men jag blev inte riktigt nöjd med dockorna. Idéen har jag dock kvar.
En barockklänning ca. 1680 till Annissa (inspirerad av Molières Den girige)
Klicka här för dockan.
Jag hade planerat att posta den här fina barockklänningen tidigare i veckan, men jag fick förhinder. Men bättre sent än aldrig, så jag postar den nu istället.
Dramatikavsnittet i litteraturvetenskapskursen fortsätter – och i måndags diskuterade vi Molières klassiska komedi Den girige. En pjäs om en sniken snåldjåp och hans barns äktenskapstrubbel. Den gamla klassiska visan, men faktum är att det är väldigt roligt, trots att det är lite ”dammigt”. Mycket av det roliga består i rappa repliker och munhuggeri (faktum var att vi på seminariet fick läsa högt i dialogen mot varandra, och då kom de komiska elementen verkligen till sin rätt).
Förutom Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” var ”Den girige” den enda komedin som ingick i kurslitteraturen - allt annat är tragedier och sorgespel (i ärlighetens namn ruskigt stereotypt, och det kom upp till diskusion faktiskt). Mycket därför är inte dramatiken lika rolig som epiken (romanerna och dess föregångare). I en roman kan man blanda roligt och tragiskt mycket friare än i en teaterpjäs, oftast. Nog talat om det – det är inte det inlägget i första hand handlar om.
Molière verkar ha skrivit för sin samtid, och hans tid var 1600-talet; den franska barockperioden. En rätt fascinerande period i historien där kulturen stod högt i centrum, med anledning av den berömde Solkonungen Ludvig XIV och hans hov på slottet i Versailles. Jag minns att jag på högstadiet skrev en uppsats om det slottet, för övrigt. Modet under denna period var också alldeles särdeles speciellt. Mycket påkostat och svulstigt. Och om sanningen ska fram tycker jag att barockdräkterna är både snygga och ganska fula på samma gång.
Dagens klänning till Annissa är baserad på en stil som var på modet under 1680-talet, ungefärligt. Jag kan inte garantera att den är helt historiskt korrekt (särskilt frisyren var knivig), men jag har löst baserat den från denna bildkälla. Jag har även hämtat inspiration såväl som research från denna bok. Den här typen av klänningar brukar förekomma i uppsättningar av Molières pjäser, och det var därför jag passade på att rita en barockklänning, något jag planerat ett tag. Den passar bra för någon av de båda unga kvinnliga rollerna i ”Den girige”.
En fantasyinfluerad empireklänning till Annissa (inspirerad av två nya böcker i bokhyllan)
Klicka här för dockan.
Dagens klänning till min bloggklippdocka är en sammanslagning av två nya böcker jag införskaffat, som har det gemensamt att de båda utspelar sig under empireeran. Men sedan slutar likheterna ganska rejält.
Den första boken som det handlar om är Jane Austens klassiker ”Stolthet och fördom” som jag tack vare antikvariat.net äntligen lyckades få tag på i förra veckan, till min stora, stora lycka! Den var förvånansvärt svår att få tag i, och den verkar ha utgått i tryck (synd). Och eftersom jag har som målsättning att samla alla Jane Austens sex romaner (plus några till) har jag nu bara en bok kvar som fattas. ”Stolthet och fördom” tycker inte jag personligen är Jane Austens bästa, men den är en riktig klassiker och jag tror inte någon fan av hennes böcker kan vara utan den i bokhyllan! Alla som är på jakt efter en svårfunnen boktitel måste känna igen lyckan av att äntligen få tag på den! För ett tag sedan hittade jag ”Mansfield park” tack vare samma webbplats; som jag för övrigt verkligen kan rekomendera! Skriv in din titel och se vilka antikvariat som har den, och beställer du skickar de den direkt till dig. Snabbt verkar det gå också, i alla fall från det antikvariat där de hade ovan nämda titlar.
Den andra boken är av en nutida författare och är en fantasyroman som jag just nu läser på min fritid. Det är ”Hans majestäts drake” av Naomi Novik, och det är första delen i serien ”Temeraire”. Det var en bok jag ”snubblade” över i bokhandeln på den lilla ort där min mormor och morbror bor, och även om jag aldrig hört talas om vare sig författaren eller titlarna som blev jag genast intresserad. Jag har läst ungefär 120 sidor i den, och eftersom jag tycker den är bra kommer så småningom en recension.
”Hans majestäts drake” utspelar sig under Napoleontiden, den enda skillnaden är att arméerna i Frankrike och England har drakar till hjälp. Man skulle kunna säga att de är ett slags flygvapen, och varje drake har en egen flygare och de båda är oerhört bundna till varandra (jag berättar mer i recensionen). När jag såg att det var en fantasy som utspelade sig under empire- eller regencyeran blev jag eld och lågor!
Jag tror egentligen att fantasy är en gengre jag gillar, men jag hyser agg mot att så många av de romanerna verkar utspela sig under medeltiden och forntiden. Men varför det är så kan jag inte svara på. Jag hade aldrig anat att det fanns en fantasyroman som var förlagd till Napoleontiden – och som dessutom i språket har en viss likhet med Jane Austen, faktiskt! Det är kul att bli possitivt överraskad och snubbla över litterära godbitar!
Just den här klänningen passar bättre till den sistnämnda boken, trots att det mest är militära miljöskildringar som förekommer och många av de kvinnliga karaktärerna är klädda i manskläder. Men jag passar på att inspireras till en ny empireklänning i alla fall. Stilen är lite för dramatisk för Jane Austen’s berömda ”Stolthet och fördom”-hjältinna Elizabeth Bennet, skulle jag tro.
En klänning i renässansstil inspirerad av Shakespeares dramer till Annissa
Klicka här för dockan.
Litteraturvetenskapskursen har nu kommit att handla om världsdramatiken och dess historia. Det är roligt och intressant, men inte riktigt lika roligt och intressant som när det handlade om romaner och noveller tidigare i vår. Fördelen är dock att tempot har lugnat ner sig en smula.
Jag har tagit mig igenom de stora grekiska dramerna (tragedierna) och det var inget som direkt föll mig i smaken (fast de var intressanta att tala om). Men nu är det ganska mycket roligare, för denna vecka är det Shakespeare som gäller för hela slanten! Jag vet inte varför, men just Shakespeares dramer är något som jag gillar; de är mustiga, de är dramatiska och dialogerna är enormt vackra! Det är Hamlet, Macbeth och En midsommarnattsdröm som ska läsas, och jag har hunnit med Macbeth och halva Hamlet. En midsommarnattsdröm har jag redan läst en gång (på gymnasiet), och det är en av mina personliga favoriter när det gäller klassisk litteratur.
Faktum är att det endast var böcker av Shakespeare som jag var intresserad av att köpa för denna kurs, all annan litteratur har jag lånat. Det är lite ovant att läsa dramatik (allt är dialog), men det går fortare än vanliga böcker och man vänjer sig efter att tag. Det har faktiskt en egen sorts charm att läsa teater.
Visserligen är Shakespears dramer ganska överdrivna för en modern iakttagare, men det finns så mycket inspiration och teman att hämta ur dem att jag tror att det är därför jag gillar dem. De verkar nästan fungera som en sorts inspirationsbank, upplever jag (jag skriver nämligen själv). Karaktärerna är också värda ett eget kapitel. En gång såg jag en Shakespearepjäs, nämligen komedin Trettondagsafton.
Så därför var det ganska enkelt att välja att rita en renänssansklänning till Annissa, eftersom renässansen var den tidsera som Shakespeare levde under och som många av hans dramer utspelar sig i. Det var dock svårare att välja modell, eftersom renässansen är en modeera som jag inte är så väldigt bra på. Denna modell är en egen design och baserad på en stil som var på modet i början av 1500-talet (men jag kan inte garantera att den är historiskt korrekt). Färgsättningen var heller inte helt lätt att välja, men resultatet blev jag mycket nöjd med. Renässansklänningarna verkar vara väldigt färgstarka och pråliga.
Klänningen här är inte ritad för någon specifik Shakespearekaraktär, men jag tror den skulle passa för någon av hans unga mogna (ej oskuldsfulla) kvinnoroller som Ofelia i Hamlet, eller Hermia eller Helena i En midsommarnattsdröm. Det finns säkerligen många fler kandidater, men jag tog de som förekommer i de dramer som jag läser just nu som exempel.
Jag kan inte se det som omöjligt, snarare tvärtom, att jag så småningom kommer att rita klippdockor föreställandes Shakespearekaraktärer. Jag kommer nog att köpa mer av hans dramer i bokform (det finns en del). De är både underhållande att läsa och inspireras av, och roliga att ha just för att de är klassiker.
En klippdocka föreställandes Madame de Pompadour (ur mitt arkiv)
Klicka här för större bild.
Anledningen till att jag ignorerat min blogg i nära på två veckors tid är att jag är inne i en mycket körig period med massor av böcker att läsa för litteraturvetenskapen och när jag har lediga stunder prioriterar jag mitt bok-projekt framför att rita för bloggen. Jag ska meddela att jag nog troligtvis inte kommer att rita något nytt till min bloggklippdocka på ett tag, men eftersom jag vill visa att jag fortfarande bloggar så har jag beslutat att posta fler av mina äldre alster och sådant som jag inte slutfört och lagt upp på hemsidan.
Dagens klippdocka är en sådan som jag inte hade tålamod nog att slutföra helt (setet alltså). För ett tag sedan hade jag en idé att rita verkliga historiska personer som klippdockor där jag baserade kostymerna på olika porträtt som fanns på den aktuella personen. Jag började med Madame de Pompadour, den berömda franska kungliga älskarinnan och modeikonen från 1700-talet, och det är hon som denna klippdocka föreställer. Hennes två klänningar är, förutom att de väl stämmer överens med rokokotidens mode, avbildningar från porträtt på henne. Bildkällor kan ses här och här. Och på denna madam finns det många olika porträtt.
Jag var dock så noga med att återge klänningarna helt från målningarna (bland annat skuggade jag kreationerna med fyra olika färger för att få fram den där fina 1700-talsmåleristilen där tygernas lyster återgavs minituöst) att jag bara ritade dessa två klänningar innan jag tröttnade på hela projketet och inte orkade fortsätta. Det var mönstret på denna klänning som fick mig att ledsna helt (jag tror ni kan förstå varför). Hur som helst blev det två klänningar och därför kan jag posta den här klippdockan här på bloggen. Jag har sett på min bloggstatistik att 1700-talsklänningen är bland de populäraste inläggen, och därför tror jag att det kan vara lämpligt att visa mer 1700-talsklänningar här på bloggen, dessa är dock avbildningar och inga egna modeller.
På tal om 1700-tal så var det dagens tema på föreläsningen under litteraturhistoriekursen på högskolan, och det var mycket intressant. Jag fick lära mig att den moderna romanen växte fram då och att britterna var ledande på den fronten, samt att de uppfann satiren under den epoken också.
En klänning i grekisk antik stil till Annissa (inspirerad av Homeros Odysséen)
Klicka här för dockan.
Jag har haft som projekt att läsa Homeros Odysséen (en riktig klassiker som anses inleda den västerländska litteraturen) i helgen och i denna veckans början, eftersom den ingår i litteraturvetenskapen, vilket ju alla insatta säkerligen förstår varför. Jag kommer inte att göra någon recension på den, men jag tänker ändå ge mitt omdöme om den i detta inlägg.
Det var en rätt bra bok över det hela taget, fast den har ändå rätt många svårigheter för en modern läsare. Det menas bland en del att Homeros inte kan läsas djupsinnigt eftersom hans enda syfte är att underhålla. Jag tycker det stämmer in på många avseenden, men inte alla, och det exempelvis för att karaktärerna inte ändrar sig särskilt mycket (åtminstone om man jämför med modern litteratur) och det som skildras skildras ganska ”torrt” och utan en engagerad berättare.
Men trots det var den underhållande och sinlig och hade en stor detaljrikedom, men eftersom det här verket baserats på muntligt berättade historier återupprepas varenda liten detalj flera gånger och det blir ganska tröttsamt. Rent fysiskt är den ganska svårläst, eftersom jag inte är van det versmått den har, hexametern (sextakt). Hur som helst var det roligaste av allt hur de antika grekiska gudarna kunde gå ner och beblanda sig och prata med människorna. Gudinnan Athena var särskilt ”cool”, tyckte jag och hon har en stor roll i Odysséen. Hon kunde ikläda sig andra människors utseenden och ta deras röst och även ändra människors utseenden markant på ett ögonblick.
Något annat som är riktigt häftigt med det här klassiska verket är dess tidsstruktur, för även om det har sitt ursprung i antiken berättas den inte i kronologisk ordning rätt igenom utan varieras på flera underhållande sätt.
Jag måste skriva om handlingen också, och den är enkel; hjälten Odysseus är på väg hem från Trojanska kriget och stöter på en massa svårigheter och otrevligheter, och där hemma väntar hans trogna fru Penelope och son Telemachos som plågas av en massa friare som utnyttjar deras tillgångar. När Odysseus väl kommer hem efter tjugo år måste han ta sig an alla friarna.
Jag ska erkänna att jag hade lite problem med det jag såg framför mig när jag läste, eftersom det var Disneys version av de grekiska gudarna, från filmen och tv-serien Hercules, som dök upp i min hjärna och jag fick kämpa lite för att få fram min egen inre version. Det är inget fel med Disneys version, men jag hade velat ha en vuxnare bild framför mig. En av mina kurskamrater hade också samma dilemma.
Så jag kände att jag ville ”illustera” detta inlägg med en grekisk antik klänning till Annissa. Antiken är en av de modeepoker jag har väldigt lite koll på, så jag behövde göra lite research. Här hittade jag en bra sida. Resultatet blev bra, och jag tycker mig ha fångat den rätt känslan även om alla detaljer säkerligen inte är historiskt korrekta.
Jag har inte velat rita på en hel vecka, eftersom min scanner har vägrat att samarbeta med mig och förstört teckningar (vilket har lett till att jag lagt ner projektet med spelkortsdamerna jag skrev om tidigare). Men nu kände jag att det var dags igen.
En klänning från ca.1839 till Annissa (inspirerad av Det går an av Carl Jonas Love Almqvist)
Klicka här för dockan.
Igår läste jag ut Det går an av Carl Jonas Love Almqvist. Men till skillnad från Mot fyren tänker jag inte skriva någon recension på den (den ska jag däremot skriva en analys på för högskolestudierna). Jag tyckte den tyvärr var ganska tråkig och händelselös, trots att den klassas som en levande klassiker och väckte uppståndelse när den gavs ut första gången.
Den handlar om sergeanten Albert och glasmästardottern Sara Videbeck som träffas på en ångbåt som går över Mälaren en sommardag och de blir förälskade. De forstätter sedan sin resa med häst och vagn till Lidköping, där Sara bor och har sin glasverkstad (som hennes mor, som är änka, äger). Hela berättelsen går ut på att Sara vill ha Albert som livskamrat, men vägrar gifta sig med honom eftersom äktenskapet bara gör folk olyckliga.
Boken är bara drygt 90 sidor tjock och hela berättelsen utspelar sig under parets resa och karaktärerna är också mycket få, så på det sättet liknar den mer en novell. Jag hoppades att denna bok skulle innehålla mer, men mina förväntningar var för höga. Men den har ändå sin egen charm.
Annissas klänning är i stil från det år då Det går an gavs ut första gången, nämligen 1839. Det är en vardagsklänning, eller Day dress, som det heter på engelska (det tycker jag är en bättre beskrivning). Det karaktäristiska för det sena 1830-talet och tidiga 1840-talet är vidderna som sitter på nedre delen av ärmarna, tidigare under 1830-talet satt de vid axlarna (jag ritar en sådan klänning någon annan gång). Jag tog inspiration från den här klänningen från ungefär samma tid till Annissas. Här, här och här finns andra fina exempel.
Jag valde en enklare stil, och jag tror att den kvinnliga huvudpersonen i Det går an, Sara Videbeck, skulle kunna bära den här klänningen. Men den här klänningen är INTE baserad på boken, utan endast inspirerad av den.
Tyvärr är den här boken för kort för att göra rimliga karaktärsklippdockor ur (de byter nästan inte kläder någon gång under berättelsens gång). Därför ritade jag en klänning i stil med tiden då den utspelar sig till Annissa istället, för jag vill ju inte missa ett tillfälle att designa en ny historisk kostym!
Jag hoppas att Jane Eyre, som jag ska läsa härnäst, är bättre och mer ”klippdocksvänlig” (den utspelar sig vid ungefär samma tid).
En rödlila klänning från 1850-talet till Annissa
Klicka här för dockan.
Som jag redan talat om ett par gånger på bloggen så har jag en enorm förkärlek för 1800-talsklänningar, och det roliga med det seklet, ur modehistoriskt perspektiv, är att modet ändrade sig så drastiskt under dess årtionden. Jag tänker dock inte hålla något föredrag om det här, även om jag har goda kunskaper i ämnet.
Men dagens kostym till min bloggklippdocka Annissa är en så kallad krinolinklänning (underkjolen som gav klänningarna en enorm vidd) från 1850-talet.
Precis som med de andra av Annissas historiska klänningar är inte heller denna en ”reproduktion” av existerande bildkälla, utan en egenhändig design.
Jag försöker, som jag redan talat om, att rita kläder från olika epoker till Annissa, och det mest fördelaktiga med hennes existens (eller hur jag nu ska kalla det) är att hon ger mig möjligheten att exprimentera med egna modeller i den aktuella historiska stilen, då jag i mina historiska modesett vill avbilda existerande bildkällor. Jag vill ju bli kostymdesigner och Annissa ger mig helt ypperliga tillfällen att designa egna historiska modeller, och därmed träna min förmåga.
En annan kul sak är att det mellersta 1800-talet har en viss aktualitet i min vardag just nu, så det var därför jag kände för att rita en klänning från den tidsepoken, eftersom jag, i den pågående kursen i litteraturvetenskap på högskolan i Gävle, ska till att läsa två berömda klassiska romaner från den eran. Först och främst är det Carl Jonas Love Almqvist’s Det går an, som jag ska skriva en analys på den kommande veckan (vi fick välja mellan några olika titlar). Lite senare i kursen ska jag även läsa en riktig kärleksklassisker, nämligen Jane Eyre av Charlotte Bronte. Jag har beställt de här böckerna, och troligtvis landar de i brevlådan imorgon.
Det finns ingen bra samlingsbenämning av det mellersta och sena 1800-talets modestilar på svenska, men på engelska talar man om The Victorian era. Här, här, här, här och här passar jag på att visa några andra exempel på modet från samma epok, som jag brukar göra.
En samisk folkdräkt till Annissa
Klicka här för dockan
Förutom att rita massor av flådiga, elegenta och extravaganta kreationer har jag en stark dragning till folkdräkter också. De är vackra på ett helt annat sätt än de extravaganta stilarna, och har ofta många traditioner bakom sig.
Så jag gjorde ett avbrott från alla Jane Austen-klänningar och flådiga kreationer och ritade denna samiska dräkt till Annissa, vilken också visar att jag kan variera mina klippdockskostymer:-). Jag har länge velat rita en samisk dräkt som klippdockskostym, och jag hade långt framskridna planer på att rita det till mitt klippdocksset med svenska folkdräkter (för Lappland), men jag hittade ingen bra bildkälla då. Jag ska också erkänna att många av referenserna till bygdedräkterna i det settet kommer från de små bilder på dräkter från olika landskap, som brukar finnas på bilderna i Sverigealmanackan (den årskalender som vi i min familj och släkt hängt på väggen så länge jag kan minnnas). Det har visats samiska dräkter i den, men bilderna har varit alldeles för små för att kunna ”förstoras upp” till klippdockskostymer, så för Lappland blev det Åseledräkten istället. Men idén kvarstod.
Jag letade lite olika bildkällor och valde denna dräkt, från Karesuando. Utseendet på samiska dräkter varierar från område till område i Sápmi (samernas land), precis som sockendräkterna i Sverige. Gemensamt är dock kolten. Här finns en webb som handlar just om samiska dräktområden (och samiska dräkter överhuvudtaget). Det är från den webben som jag hittat referenser för att kunna rita den här dräkten verklighetstroget (något jag försöker vara noga med när det gäller folkdräkter). Karesuandodräkten kan ni se här (bilden i mitten är referensbild till den här dräkten).
Jag valde att posta denna samiska dräkt just idag, därför att 6 februari är samernas nationaldag (jag tror inte att det är så många som vet det, så jag väljer att tala om det). Skulle ni vilja veta mer om samer finns det bra och mycket information på www.samer.se.
Jag måste slutligen medge att jag blev mer än nöjd med den här dräkten (det är inte alltid helt enkelt att avbilda från fotografi). Jag älskar den mörkblå färgen och tycker veckningen på koltens nederkant och de långa fransarna på sjalen är så vackert! Det blir nog mer folkdräkter till Annissa så småningom (förhoppningsvis från andra länder också).
Ett litet ”formatexperiment”
Jag ritade tre nya kostymer för ”Northanger Abbey-projektet” under dagen, men jag hade inte inspiration nog att färglägga dem, så det får bli någon annan dag.
Istället bestämde jag mig dock för att börja ”leka”, eller experimentera, med det format och den typ av layout som det jag personligen kallar ”klippdocksbilder” ska ha.
Jag har, inspirerad av formatet på setten på denna klippdockswebb, bestämt mig för att använda ett annat format än det vanliga på min webb för dessa karaktärsklippdockor. Jag ska också ändra filformatet till pdf-dokument (behöver dock lära mig hur det fungerar först), eftersom det verkar rätt så lämpligt och en annan stor fördel är att det med största säkerhet sparar plats på mina olika webbsidor. Hur den speciella sida som ska innehålla de olika Jane Austen-klippdockorna (för jag tror att jag ska lägga upp, allteftersom jag ritar, karaktärsklippdockorna från Austens alla verk på samma sida) ska se ut har jag ännu inte klurat ut.
Hursomhelst, bilden ovan visar hur mina tankar gått, och jag är riktigt nöjd, så det blir detta format på bilderna för min webb! Jag ska berätta att jag scannade av ett A4-ark och roterade det till liggande possition i bildbehandlinsprogrammet på min dator. Sedan började jag experimentera med layouten. Jag gjorde dessa två testbilder för att vara säker. Det stora vita tomma utrymmet på den övre bilden med själva klippdockan ska egentligen innehålla en kort ”biografisk” text över karaktären, men den kräver så mycket omsorg och energi att skriva så att det inte är något man (i alla fall jag) gör i en hanvänding för en testbild.
De svarta dekorativa ”krusidullerna” har jag handritat (med musen) och jag tycker att de ger bra karaktär åt hela den stil som de här dockorna/karaktärerna representerar. Jag har också bestämt att jag ska rita allt för hand (eller rättare sagt med musen) till varje ny bild. Det är kul, och rätt bra rekreation, att sitta och rita de här sirliga formerna. Kostymerna kommer också att placeras (som ni kan se på den undre bilden) med breda utrymmen emellan, för där ska citaten sitta. Jag har testat med två olika citat där, eftersom jag redan hade dem uppskrivna och redo.
Det är egentligen inte så mycket mer att berätta, ni får helt enkelt se hur slutresultatet blir. Däremot ska jag tala om att jag troligen, antingen inom kort eller så småningom (får se hur inspirationen vill) kommer att fylla på ”Northanger Abbey-projektet” med fler karaktärsklippdockor än de sju jag redan håller på med.
