Annissas fantasyinspirerade ”prinsessklänning” (inspirerad av mitt nyupptäckta intresse för folksagor)
Klicka här för dockan.
Den här sommaren kom jag på att, för att få hjälp att finna inspiration till framtida berättelser, läsa gamla folksagor. Och då inte de där allra mest kända som ”Törnrosa, Askungen” och ”Snövit” som alla kan utantill, utan de mer okända, och i det här fallet huvudsakligen nordiska. Först lånade jag på biblioteket, men sedan fann jag några olika sagoböcker (märk väl att de jag intresserade mig för inte stod på barnavdelningen utan i avdelningen för folkdiktning på biblioteket och lika de jag köpt) för egen del.
Jag hittade en rolig samling med sagor från hela världen på ett antikvariat/antikbod under en hemresa från Jämtland för en billig summa. Och sedan köpte jag den här pärlan på Adlibris, som verkligen ger mycket för pengarna! Förutom sagor innehåller den vackra illustrationer och ett mycket intressant förord där det bland annat berättas att både Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf tog inspiration från folksagor de hört som små och tyckte om till sina klassiska verk. Sedan tror jag att jag någon gång ska skaffa mig den här, och jag hoppas inte att det är samma sagor. En pocketutgåva vore bra, för en saga är en snabbt avslutad läsning som passar bra vid sänggåendet eller på en av alla de pendlingsresor jag gör i min vardag.
Folksagorna är ofta överdrivna i sina magiska inslag, men jag dras ändå mycket mer till dem än den så kallade populärfantasyn, för de innehåller något gammalt men samtidigt skimrande och tidlöst, och – hur ska jag kalla det, ”finstämt” över sig. Även om jag läser sagor mest som inspirationskällor så är de ibland underhållande bara som de är, som berättelser, och det särskilt i den första boken jag länkade till – där de har blivit aningen språkligt omarbetade. De svenska folksagorna är en fin gammal kulturskatt, och det är synd att få svenska samtida författare verkar ha kontakt med dem – men ge mig gärna synpunkter, om det skulle vara fel, och kanske även tips!
Jag ska också berätta att jag var helt galen i klassiska sagor som barn, men jag levde i en tid då det tydligen inte var helt ”okej” att gilla sagor, och jag blev retad för det. Och i flera år brydde jag mig inte om dem alls, men nu har jag hittat intresset åter - men i en lite annan skepnad.
Så, jag lät sagotemat inspirera mig till dagens klänning för min bloggklippdocka. Jag ska inte nämna så mycket om den, förutom att säga att modellen blev betydligt bättre än jag tänkte mig, och redan då såg jag den som bra. Det är en klänning för en prinsessa ur denna sagovärld, och den blev allt mer medeltidsinfluerad än jag väntade mig, men det gillade jag.
Jag älskar den smaragdgröna färgen, och från början tänkte jag att de avvikande färgdetaljerna skulle vara vita, men så fann jag att den rosa och olivgröna blandningen utgjorde en betydligt intressantare och fantasifullare färgkombination. Och fantasifullt, det ska det ju vara när det handlar om sagor…
En klänning inspirerad av lönnlöv och silverpilblad till Annissa
Klicka här för dockan
Härom veckan var jag ute och promenerade mellan högskolan och centralsationen i Gävle, vilket jag för övrigt har för vana att göra, och fick på ett ställe se en eldröd lönn framför en silverpil (som tydligen egentligen heter vitpil) i en särskild vinkel - och jag fann där en obeskrivligt vacker färgkombination! Och givetvis blev jag inspirerad till att rita en klänning i eldrött och silvergrågrönt, eller pilbladsgrönt som jag hellre kallar färgen, och så tyckte jag att det allt var dags att rita något nytt till bloggklippdockan Annissa – som inte fått något nytt sedan i början av sommaren!
Så det blev den här sagoaktiga klänningen, där min avsikt var att inte bara återge den makalösa färgkombinationen utan också avbilda formen på de olika trädens blad i modellen, så jag hoppas alla kan se att det förekommer lönnlöv och pilblad i den nu. Och jag är nöjd med den, naturligtvis, men färgkombinationen blev inte riktigt så sprakande som den var i verkligheten, men det är väl nästan omöjligt att få till något sådant. Om halsbandet som hör till denna klänning ska jag även tillägga att det är inspirerat av mitt senaste halsbandsinköp som är snarlikt.
Jag har alltid tyckt om hösten, med dess klara luft och kravlöshet samt givetvis alla brinnande skogar. Och särskilt lönnar, som kan få hur fantastiska färger som helst – alltifrån solgult till vinrött! Silverpilar har jag dock inte sett byta färg på hösten, men att ett träds löv kan se ut som silver är fantastiskt vackert! Och inte behöver man gå ut särskilt långt i naturen för att se vackra saker så här års, det räcker med en stadspromenad och en iakttagande blick…
En fantasyinfluerad empireklänning till Annissa (inspirerad av två nya böcker i bokhyllan)
Klicka här för dockan.
Dagens klänning till min bloggklippdocka är en sammanslagning av två nya böcker jag införskaffat, som har det gemensamt att de båda utspelar sig under empireeran. Men sedan slutar likheterna ganska rejält.
Den första boken som det handlar om är Jane Austens klassiker ”Stolthet och fördom” som jag tack vare antikvariat.net äntligen lyckades få tag på i förra veckan, till min stora, stora lycka! Den var förvånansvärt svår att få tag i, och den verkar ha utgått i tryck (synd). Och eftersom jag har som målsättning att samla alla Jane Austens sex romaner (plus några till) har jag nu bara en bok kvar som fattas. ”Stolthet och fördom” tycker inte jag personligen är Jane Austens bästa, men den är en riktig klassiker och jag tror inte någon fan av hennes böcker kan vara utan den i bokhyllan! Alla som är på jakt efter en svårfunnen boktitel måste känna igen lyckan av att äntligen få tag på den! För ett tag sedan hittade jag ”Mansfield park” tack vare samma webbplats; som jag för övrigt verkligen kan rekomendera! Skriv in din titel och se vilka antikvariat som har den, och beställer du skickar de den direkt till dig. Snabbt verkar det gå också, i alla fall från det antikvariat där de hade ovan nämda titlar.
Den andra boken är av en nutida författare och är en fantasyroman som jag just nu läser på min fritid. Det är ”Hans majestäts drake” av Naomi Novik, och det är första delen i serien ”Temeraire”. Det var en bok jag ”snubblade” över i bokhandeln på den lilla ort där min mormor och morbror bor, och även om jag aldrig hört talas om vare sig författaren eller titlarna som blev jag genast intresserad. Jag har läst ungefär 120 sidor i den, och eftersom jag tycker den är bra kommer så småningom en recension.
”Hans majestäts drake” utspelar sig under Napoleontiden, den enda skillnaden är att arméerna i Frankrike och England har drakar till hjälp. Man skulle kunna säga att de är ett slags flygvapen, och varje drake har en egen flygare och de båda är oerhört bundna till varandra (jag berättar mer i recensionen). När jag såg att det var en fantasy som utspelade sig under empire- eller regencyeran blev jag eld och lågor!
Jag tror egentligen att fantasy är en gengre jag gillar, men jag hyser agg mot att så många av de romanerna verkar utspela sig under medeltiden och forntiden. Men varför det är så kan jag inte svara på. Jag hade aldrig anat att det fanns en fantasyroman som var förlagd till Napoleontiden – och som dessutom i språket har en viss likhet med Jane Austen, faktiskt! Det är kul att bli possitivt överraskad och snubbla över litterära godbitar!
Just den här klänningen passar bättre till den sistnämnda boken, trots att det mest är militära miljöskildringar som förekommer och många av de kvinnliga karaktärerna är klädda i manskläder. Men jag passar på att inspireras till en ny empireklänning i alla fall. Stilen är lite för dramatisk för Jane Austen’s berömda ”Stolthet och fördom”-hjältinna Elizabeth Bennet, skulle jag tro.
En vårfräsch klänning med vitsippor till Annissa
Klicka här för dockan.
Det har varit en fantastisk vårhelg med försommartemperaturer och sol hela tiden, och faktum är att det inspirerade mig till att rita denna vackra våriga klänning till min bloggklippdocka Annissa (hennes första kostym på ungefär en månads tid).
Väderleken har inte alls nämnvärd effekt på vare sig humöret eller skaparlusten för min del (och vissa gånger är det så att jag föredrar regniga dagar). Men den här tiden på året är det nog omöjligt att inte påverkas av vilket väder det är, och säsongens första försommarvarma dagar är något magiskt. April är helt klart en härlig månad, men det här året har den varit stressig och det är därför jag nästan struntat helt i min blogg. Nu kommer det dock att lugna ner sig snart, tror jag.
Hursomhelst, det som indikerar att den riktiga våren är kommen är när vitsipporna har slagit ut, för mig personligen. Vi brukar åka ut till sommarstugan (som bara ligger någon mil från vårt hem) och plocka dem. Det gjorde vi i helgen, och det blommade på riktigt ordentligt, dessutom. Till skillnad från tussilagon är vitsipporna både fina där de står och inne i en vas. Dessutom tror jag mig vara säker på att vitsippan tillhör mina favoriter när det gäller blommor. Till mitt blominspirerade klippdocksset ritade jag en klänning föreställandes vitsippan, men klänningen ovan är i en helt annan stil.
Vitsippsplockningen inspirerade mig därför till denna klänning till min bloggklippdocka, och resultatet blev jag nöjd med. Inspirationen kom till följd av att jag fick det mindre stressigt, är jag säker på.
Jag ville rita en klänning som kunde symbolisera våren och vårblommorna, så därför ansåg jag att en skir modell utan puffar och överdådiga detaljer (en stil som passar bättre för sommaren och dess blommor, för övrigt) skulle passa för temat. Så jag valde denna empireskurna modell med lätt klockad kjol och korta ärmar.
Färgvalet var också givet, ljusgrönt är vårens färg. Och så lade jag till lite blålila i kjolfållens volanger. Fräscht och luftigt, inte sant? Och faktumet att det var vitsipporna som gav mig idén till denna klänning gjorde det därmed lätt för mig att välja just vitsippor som dekoration. Och förutom klänningen pryder de även håret och halsbandet.
Men det är ändå inte blommorna som för mig är det härligaste med våren – det är istället fåglarna och deras sång! Jag ska inte lova för mycket, men jag tror ändå att jag inom de kommande dagarna kommer att återkomma med något kul på fågeltemat…
Recension: Gösta Berlings saga (1891) av Selma Lagerlöf
Detta är ännu en av de många böcker som jag läst med anledning av den litteraturvetenskapskurs jag går på högskolan – och det var ett mycket lyckligt sammanträffande, eftersom jag den senaste tiden har varit intresserad av att läsa Selma Lagerlöf, och jag upptäckte snart att Gösta Berlings saga, som är hennes debutroman, verkade låta som en roman i min stil. Jag hade rätt också, för även om jag hade rätt höga förväntningar blev de förväntningarna fullt ut infriade, och det är inte alltid så vanligt!
Denna roman utspelar sig i Lövsjö härad i Värmland på 1820-talet och handlar om den unge prästen Gösta Berling, som på grund av för mycket supande förlorar sin prästposition. Han håller på att ta livet av sig när han blir räddad till livet av den dominanta majorskan på godset Ekeby och blir en av kavaljererna på hennes gods. Ett sorglöst leverne fritt från arbete tar sin början, och till saken hör att dessa kavaljerer, som är tolv till antalet, och majorskan kommer i kontakt med den elake brukspatron Sintram, som är i pakt med djävulen. Det är också en kärlekshistoria, skulle jag vilja säga, eftersom Gösta Berling finner den stora kärleken i den unga grevinnan Elisabet Dohna, som är gift med den dumme greve Henrik. Efter en hel del intrikata intriger skiljer sig greveparet och Gösta gifter sig med Elisabet, samtidigt som han inser att arbetet är människans sanna väg till livslycka. Detta är dock inte hela handlingen; romanen kryllar av mustiga övernaturliga sägner om övernaturligt starka män, diaboliska vargar och björnar, elaka häxor, skogsfruar, uppfinnare och spöklika sammanträffanden. Den är också fullspäckad av färgstarka karaktärer och deras livsberättelser.
Omdömet är mycket självklart för min del. Detta är en synnerligen underhållande och spännande historia att ta del av. Jag älskar denna stil med ickerealistiska inslag och färgstarka karaktärer som verkligen tar plats i berättelsen. Jag skulle nästan vilja säga att det är en fantasyinspirerad roman, men inte den sortens populärfantasy (som jag för övrigt har rätt svårt för att lockas till), utan ”fantasyinslagen” baserar sig på sägner och folksagor. Att denna bok ändå är så, jag skulle vilja säga, folkloristiskt betonad är också något som onekligen fallit mig på läppen.
Herrgårdsmiljön som förekommer i denna roman var det som fångade mitt intresse, och att den är blandad med skildringar av en enastående vild och vacker natur gör att jag verkligen uppskattar denna bok så mycket. Att Selma Lagerlöf älskade sitt Värmland tror jag ingen behöver tvivla på efter att ha läst Gösta Berlings saga. Men även fattiga bönder och torpare, och deras miljöer, förekommer och det är kontrasten mellan de rika och de fattiga som jag tror gör romanen så färgstark. Men även mellanskikten, såsom präster och militärer, förekommer.
Budskapet är att människan når sin livsmening genom arbetetet, och även kärleken, och det är något som jag verkligen stämmer in i och som drar upp mitt omdöme om denna roman avsevärt. Sedan är det skrivet på ett så fantastiskt sätt att detta budskap framstår som mycket storslaget och högtidligt, inte minst i slutet. Och det är nog så man märker att det är en bra författarare, tror jag.
Språket är också värt ett kapitel för sig. Berättarrösten är mycket framträdande och språket gammalmodigt poetiskt (det var det redan på Selmas tid), och så enormt vackert och medryckande. Den språkliga tidsformen skiftar också från dåtid till nutid hela tiden, vilket onekligen ökar spänningen och, inte minst, närvarokänslan. Men trots det ålderdomliga språket, som dock inte alls är ålderdomligt hela romanen ut, är det lätt att hänga med i vad som händer. En annan sak som också förekommer, och som jag gillar, är humor – blandat med allvar. Och de övernaturliga inslagen är blandat med en verklighetskänsla. Det är en stilblandning som jag faller pladask för!
Jag kommer nog att läsa om denna roman i sommar, eftersom jag hade lite för brottom med att läsa den inför föreläsningen för att fullt ut njuta och iaktta de små underfundigheter som brukar komma fram när man tar sig tid med en bok. Jag tror jag kommer att läsa fler böcker av Selma Lagerlöf i framtiden, också.
Annissas vinröda ”hjärter dam”- balklänning i empirestil
Klicka här för dockan.
Så fick jag tillbaka inspirationen till nya kreationer för Annissa, min bloggklippdocka, som var borta i en dryg veckas tid. Jag har dock inte gått runt och inte gjort något kreativt under den här tiden (då jag fortsatt skriva på min bok), bara lite andra saker än att ägna mig åt min blogg.
Jag funderade i ett par dagar vad jag skulle rita till Annissa härnäst; en modern byxdress eller en lite fantasyinspirerad kreation. Som ni ser valde jag det senare (men byxdressen kommer nog inom några dagar).
Ibland får jag problem med frustration orsakad av att jag får fler idéer i huvudet än vad jag kan göra av med på kort tid (och därmed kan jag känna att tiden inte räcker till). Viktigt för mig är också att inte syssla med för många klippdocksset och andra projekt samtidigt, för då riskerar de att aldrig bli klara. Ett i taget är det allra bästa vid sidan av det stora (hemliga) bokprojektet som ständigt fortskrider.
Anledningen till att jag skriver ovannämnda ord är att jag tror jag har kommit på ett nytt sett för mitt fantasygalleri, nämligen ett med fyra dockor baserade på de fyra damerna i kortleken; Hjärter, Ruter, Spader och Klöver dam (med varsin, av mig, påhittad personlighet) med lite olika klänningar i olika passande stilar. Och den här vinröda empireskurna balklänningen är en av de egendesignade klänningar som ska tillhöra det setet; och ni kan nog alla gissa att klänningen är en av Hjärter dams (jag ritade den till Annissa just för att lindra min idéiver).
Vi spelar inte alls kort i min familj och bekantskapskrets, men jag gjorde det ibland när jag var barn (det blev monotont med Finns i sjön i längden). Jag hade en underlig förkärlek till de fyra damerna, och kunde pyssla med kortlekar bara för att få se hur damerna såg ut. Ibland blev jag ruskigt besviken, andra gånger positivt överraskad. Jag såg personligheter i damerna (men tycker ibland det är underligt att de inte har någon nederdel istället för den där spegelvända överdelen). Dessutom var jag ibland lite rädd för knektarna (jag skämtar INTE).
Jag såg Hjärter dam som en godhjärtad och vänlig drottning (inte som den där maktgalna i Alice i Underlandet), Ruter dam som en klyftig en, Spader dam som högmodigt förnäm och Klöver dam som falsk och manupulativ (naturligtvis visste jag inte vad det ordet betydde då).
Jag ska också berätta att Northanger Abbey-projektet har tagit en liten paus (jag blev av med den rätta känslan), men ingen brådska med det. För övrigt skulle det ha passat att posta den här empireklänningen som en ”Alla hjärtans dag”-klänning i lördags, men jag väljer att låta den vara en ”Hjärter dam-klänning” istället, då jag är motståndare till konceptet Alla hjärtans dag. (Ska jag vara helt ärlig ser jag det som ett komersiellt jippo som (förhoppningsvis omedvetet) gör narr av alla ensamma och olyckliga, men det är inte det min blogg handlar om).
Jag har också bestämt att jag ska posta bokrecensioner och berätta mer om vilka böcker jag läser, så det kommer nog att framöver bli en klippdocks - och bokblogg! Jag kommer att posta den första recensionen inom ett par dagar, och jag har redan skapat en egen kategori för dem.
En klänning i ”bokstil” till Annissa (inspirerad av det faktum att mitt rum svämmar över av böcker)
Klicka här för dockan.
Det är ett ganska centralt problem i min vardag, och det är att mitt ganska lilla rum saknar tillräckligt bra förvaringsmöjligheter. Det gäller speciellt den sanning att jag har en alldeles för liten bokhylla för mina behov.
Jag som är högskolestudent beställer nya böcker hela tiden, liksom en stor del litteratur för fritiden, och eftersom det inte längre finns någon tillstymmelse till plats i min bokhylla hamnar alla mina nya böcker i högar på skrivbordet eller på andra platser i rummet. Men jag är mycket förtjust i böcker och jag tror att jag och mina föräldrar har planer på att besöka IKEA ganska snart, och då hoppas jag att vi kan hitta en ny, och större, bokhylla till mitt rum. Eftersom för lite yta är ämnad åt förvaring är det svårt att hålla riktigt snyggt och prydligt omkring mig i rummet, och det leder rätt ofta till att jag förlägger saker och blir irriterad på att jag inte lyckas hitta igen dem. Dessutom är min nuvarande bokhylla inte alls av den bästa kvaliteten.
Ja, ni förstår nog att högst upp på min önskelista just nu står en ny, större och bättre bokhylla. Jag skulle helst vilja ha en sådan där modell som täcker en hel vägg, med olika hyllplan och lådor. Jag önskar också något inglasat skåp till, där jag vill förvara alla mina anteckningar och utkast till de böcker jag skriver. Får jag en tillräckligt bra bokhyllskonstruktion är min ambition att dela upp och ha olika kategorier av böcker på olika hyllor, lite som i ett bibliotek. Jag vill givetvis också ha en hylla för alla mina skissböcker och pärmar med klippdockor (jag har bara en sådan än, men jag tror säkert att det blir fler i framtiden).
Så jag lät mig inspireras av detta faktum (eller problem) när jag ritade dagens klänning till min bloggklippdocka Annissa. Jag blev riktigt nöjd med den här kreationen, som är inspirerad av böckers utseende, och i synnerhet äldre böcker.
Titta gärna extra noga på den röda överklänningen. Mittstycket och urrigningen med den vita detaljen ska påminna om en uppslagen bok. Klänningens antikvita kjol i lager på lager-modell hoppas jag ska föra tankarna till pappersark, vissa blanka, vissa med text och det finns till och med de som är illustrerade; med en blomma, en fågel och en bergsvy.
Jag tycker det är så kul med originella kreationer, och denna, i och med att jag valde den äldre stilen på böcker, för mina tankar till något fantasyinspirerat.
På tal om böcker och litteratur hittade jag också den här bloggen; Snowflakes in rain, som skrivs av en person som är mycket intresserad av just det, liksom av film.
